- Mm, men det är mycket med henne, misshandel, död mamma, pappa som jobbar mycket, lite mycket för en person eller hur?

- Mm, men Catlin?

- Ja?

- Förlåt mig för det här men...

- Vad vemar du Ju...

Jag avbröt henne med att kyssa henne på läpparna och jag kände hur hon lysste tillbaka.

Annabelles perspektiv

Han älskar mig iallafall ännu, eller hur?

Annabelles perspektiv

Fem dagar, inget från honom. Jag hade nu kommigt ut och gått runt i hela stan. hade träffat en trevlig person. Vi hade typ klickat på en gång och blivigt bästa vänner. Man säger ju att såtn händer och nu vet jag att det gör. Eliz Jonson. Älskar skataboard och är inte så tjejig. Perfekt med andra ord!

- Annnnnnaaaa! ropade någon utanför mitt fönster. Jag vaknade upp från ännu en av mina långa dagdrömmar och öppnade förvirrat fönstert och kollade ut. Eliz stog och log glatt medan hon höll upp sin skataboard och visslade till. Jag skratatde och gav henne tummen upp och sprng och böt om till jeans shorts och en grön/gul randig T-Shirt och tog på mig ett par låga röda Converse. Jag tog min skateboard som stog i garaget och åkte fram till Eliz vid framsidan av huset.

- Wazzup! sa hon och high fivade mig. Jag skratatde och slog till hennes hand.

- Skateparken eller? frågade jag och hon nickade och vi åkte iväg.

Efter en timme så kom det några killar in till parken. Det hade varigt helt öde före innan vi hade kommigt. Dom pratade ganska högt men tystnade när dom såg oss åka och skratta. En ganska lång, blon kille med en typisk grå mössa stog längst fram bland dom där fem killarna. Det såg ganska kul ut för dom såg så jäkla förvånade över att se två tjejer åka skateboard en onsdags eftermiddag.

Vi stannade och satte oss ner på kanted vid den största gropen. Killarna viskade lite och gick sedan fram till gropen bredvid oss. Den blonda kille kollade på mig hela tiden då han inte åkte. Efter kanske en halvtimme så verkade han mjukna upp lite och log till mig, jag log tilbaka och han blinkade med ena ögat. Jag skakade på huvudet och drog med Eliz upp och vi började åka lite vi också.

- Hej, sa någon bakom mig helt plötsligt. Jag snurrade runt och såg att det var den blonda killen igen. Han log stort och jag log lite svagt tillbaka. Ville ju inte ge fel signaler. Jag hade ju Justin, fast han inte ringt eller sms:at på fem dagar...

- Hej... sa jag lite låg och såg bort igen. Det här blev lite väl mycket nu va?

- Öm, har du nyss flyttat hit eller? frågade han och log lite mindre, han kanske fattade jag inte var intreserad på det sättet?

- Jepp, eller typ tre veckor sen

- Wow, så inte så helt ny... Har du kollat in stan då?

- Ja, det var då jag täffade Eliz, sa jag och drog in Eliz i samtalet. Hon log stort mot... killen

- Hej, Eric, sa han och log

- Hej, ja jag är ju som sagt Eliz... oh !Och det här är Annabelle, fast jag säger Anna, sa Eliz och skrattade

- Åh, men det är trevligt att träffas Eliz... och Annabelle eller Anna, sa han och skrattade. Eliz märkte kanske den där lilla gnistan i hans ögon och sa fort

- Hon har många smeknamn, hennes pojkvän kallar henne Belles, och hennes hockeyspelande vänner kallar henne för Fo, sa hon och höjde på ögonbrynen. Eric såg sig lite chockat och pinsamt på mig.

- Hm, kul för dig... jag borde kanske gå tillbaka till killarna... sa han och vände sig om. Precis då så hoppade en liten tjej som hade kommigt från inenstans upp i hans famn och kysste hans kind.

Jag och Eliz såg chockat på varran och sen tillbaka på Eric och den lilla tjejen.

Justins perspketiv

- Förlåt, jag har sagt förlåt kan du bara förlåta!? Du var aldrig såhär när vi var ihop! sa jag genom badrumms dörren. Jag bodde hos Catlin och Christian nu när jag var i Atlanta.

Catlin öppnde dörren och stirrade argt på mig.

- Är du helt dum eller? Du kysste mig och tror allt är ok? Du är för... du är tillsammans med Annabelle! Fattar du hur sårad hon kommer bli!? sa hon högt och gick bestämmt och ilsket förbi mig in till hennes rum. Jag gick efter och försökte prata med henne.

- Och det är därför hon inte får veta något! Jag vet inte varför jag gjorde så där, men du kysste tillbaka!

- Nej, nej det gjorde jag inte!! sa hon högt och snurrade runt och jag var nära att gå rakt in i henne.

- Vem gjorde inte vad? frågade Christian som precis kommigt

- Inget! ropade både jag och Catlin samtidigt

- Okeeej, ni har varigt jäkligt konstiga den här senaste veckan...

Annabelles perspketiv

I vaknade upp på det damminga golvet på viden. jag kurade upp mig själv till en lite boll med benen upp till brösted och kände tårarna komma igen. Mina käkar skakade och jag hörde svagt hur musiken fortsatte, Jag hade varigt hör upp hela helgen. Väntat på att han skulle ringa, men han hade aldrigt. Jag var orolig för han hade sagt han skulle. Jag var uppe på vinden i vårat nya hus här i Texas. Jag suckade och öppande föstret med en svag hand. Jag skulle nog inte lagt på så där senast vi pratade men jag kunde inte hålla i telefonen. Jag hade inte lagt på, mobilen hade... när den träffat marken vid mina nakna fötter. Jag såg upp mot tavlorna jag målat. Det var färgstänk och små texter nerklottrade på varje. Min favorit var "We all have been degraded, we all will be that greatest" den stämde in så mycket för mig. Jag hade blivigt nerhållen, inte blivigt tillåten att prata utan att fått ett slag eller ord efter mig... Jag kan aldirg säga vad jag tänker för vad fokl skulle tycka om mig. Jag har varigt väldigt neere änasen vi kom hit. Det rä något med stället, ele rnej det är soligt och vackert. Men det känns fel utan Justin. Utan att ha honom bredvid mig och inte kunna se honom. Det är samtalet för två dagar sen hade slutat så fel. Jag hade konstigt nog börjat tänka på hur allt hade hänt. Jag hade kännt osynliga slag vid varje ord han sagt om hur han kände sig. DEt ver vid dom osynliga slagen som jag hade fått in mina tankar på den där kvällen som Brett misshandlat mig. Känslorna kom som iskallt vatten över mig och jag var tillbaka där den där kalla kvällen. Jag ahde gått av tåget, hört dörrarna stängas bakom mig och tåget hade åkte. Jag hade varigt ensam att stiga av i Seattle. Det var då jag hade sett Brett koma ut på perongen och lett stort mot mig. Jag hade blivigt så förvånad så jag kunde bara tänka mig han skulle säga fårlåt och vi skulle gömma allt some helst, jag ahde släppt väskaorna och hade just vaigt på väg att säga något när det där kalla, mörka hade kommigt in i hans ögon och så hade han slagit mig rätt över läppen och jag hade falligt. Många sparkar och slag och sen hade han lämnat mig där, inskyfflad i något äckligt hörn på perongen Bara för att bli hittad av någon vakt morgonen efter.

- Mamma, jag vet inte om du hör det här men jag vill att du ska komma, jag kan bara prata med dig. Snälla kan jag bara få träffa dig en gång till, jag älskar dig och jag önskar jag aldrigt bråkat med dig så du hade åkt iväg och hamnat i den där olyckan, förlåt mamma, förlåt...

Justins perspketiv *två dagar före*

- Jag ringer henne! sa jag och hoppde upp frpn sängkanten.

- Nej, Jjusitn vänta med det, Jusitn! ropade Catline efter mig när jag sprng ut u rumme.t Hon hopped upp på mig rygg och slängde iväg min mobil så den åkte ner för trappan.

- Catlin va fan! ropade jag, mamma var borta så jag kunde svära...

- Sorry, men Jusitn ring inte. Hon har det tufft, sa hon och slåppte mig. Jag suckade och la mig ner bredvid Catlin. Hon suckade också och satte sig väggen. 


- Jusitn, älskar du henne ännu?

- Jag vet inte...

- Ja eller nej?

- Ja, me jag är inte så säker nå mer, så mycket händer och det känns som hon glider ifrån mig, fattar du?

- Mm, men det är mycket med henne, misshandel, död mamma, pappa som jobbar mycket, lite mycket för en person eller hur?

- Mm, men Catlin?

- Ja?

- Förlåt mig för det här men...

- Vad vemar du Ju...

Jag avbröt henne med att kyssa henne på läpparna och jag kände hur hon lysste tillbaka.

Annabelles perspektiv

Han älskar mig iallafall ännu, eller hur?

Justins perspketiv

Jag sprang fram till henne och gled på knäna den sista biten. Hon var blodig och full med blå märken.

- Belles, vad har hänt? frågade jag henne och såg helt chockat på hennes förtörda ansikte.

- Ho...hon, fick hon fram men började hosta och hennes läpp blödde mer. Jag såg in mot badrummet och såg en rödhårig tjej ligga på marken och nästan vara lika skakad som Annabelle. Jag ropade på dom andra i panik.

- Chaz, Ryan, Catlin, Christian! Någon kom bara! skrek jag allt jag hade och jag hörde hur dom kom springande. Jag vände mig mot dom med rödsprängda ögon. Catlin kom fram till mig och höll upp Annabelle. Jag var i chock. Hon var helt... trasig.

- Justin, hämta Kenny coh Scoter eller bara ngåon så ringer jag ambulans! halv skrek hon och jag reste mig skakigt och sprang efter hjälp.

sjukhuset

- Justin... sa Annabell skakgigt efter en timme medvetslös. Hon hade börjat hosta upp blod i ambulansen och jag var sjuk av oro. Jag höll om hennes hand och såg med tårar i ögonen på henne.

- Belles, jag vill bara säga hur mycket jag älskar, jag tror du inte vet hur mycket du betyder för mig, du... du är den först som fått mig må bra varje eviga dag sen jag träffade dig. jag visste redan då att du var speciell, jag älskar dig Annabelle Mari Black, jag älskar dig förevig och alltid, jag kommer aldig lämna din sida, jag lovar... sa jag och la mitt huvud på hennes bröstkorg. Jag kände hur hon kramde om min hand.

- Jag älskar dig också Justin, så mycket jag kan ta det här varje dag om det betyder jag får vara med dig, jag bryr mig inte om vilka som gillar dig eller är dina fans, så länge du är den du är, och jag älskar den Justin, inte den kända, jag vill aldirg att något ska hända dig, låt mig ta smälarna bara du inte tar illa...

- Jag kommer ta lilla om det här händer, jag kan inte säga det tillräckligt med jag är så hemskt ledsen, jag önskar jag bara kunde stänga av allt det här omkring mig så vi bara kan vara ett vanligt par som är otrologt kära, Belles... förlåt

- Justin sluta säga fårlåt, det är inte sitt fel

- Delvis, förlåt, förlåt, förlåt!

- Sluta...

- Om du lovar att inte slåss för mig

- Lovar, men jag slåss för jag är sån Justin, jag står emot och tar ingen skit utan fight...

- Jag älskar dig

Jag kysste henne och satte mig ner på stolen bredvid igen och såg hur hon somnade om igen och så jag.

Annabelles perspektiv *efter sjukhuset*

- Jag kommer sakna dig så mycket, viskade jag till Justin innan jag klev på planet till Texas, dit pappa hade flyttat. Jag vinkade hejdå till Justin och dom andra innan dom stängde dörrana om mig. Jag satte mig fort vid ett fönster för att kunna se honom igen innan vi lyfte. Jag hade igång min IPod. Carlifornia King Bed - Rihanna börjafe och jag kände tårarna komma. Jag såg ut mot flygplatsen och såg Justin stå en bit från planet, han såg tydligen mig och jag satte handen på galest så det blev immigt. Jag mimade jag älskar dig till honom och kramde min hand till en knytnäve och kände fler tårar komma. Jas såg sbagt hur Justin mimade tillbaka presic innan vi lyfte.

Jag älsakr dig mer...

Port Lavaca, Texas (länk)

- Du kommerr älska huset, köket är enormt med stort kylskåp och allt, sa pappa och knuffade till mig lite. Jag log lite svagt till honom och kollade ut på ladnskapet som for förbi oss. Det var soligt och stora, lyxiga hus i amerikanska stilen gled förbi oss medan jag väntade på att pappa skulle skta in någon gång. Till slut kom i till slutet av gatan, nära stranden och en liten park med stra palmträd och en liten bck/flod grej. Jag hoppade ur bilen och stod framför ett enormt hus med två våningar och liknade mer ett mini slott än ett hus.

Chaz kom in till oss och vi drog oss isär och jag såg ner på kaklet i badrummet.

- Nämen här har vi ju Rambo, sa han och skrattade åt sitt eget skämt.

- Haha, jätte kul

- Nej seriöst, visste inte du hade ett sånt jäkla temprament

- Då har du inte sett mig sur...

- Så vad var det?

- Försvar...

Jag skrattde lite och torkade mitt ansikte en sista gång och gick för att byta om till någon lite mysigare.

Annabelles perspketiv

Jag tog på mig ett par svarta mjukisbyxor, ett vitt linne och en grå, pösig tröja med knäppning högst upp. Justin, Chaz och Ryan satt och kolla på TV, christian satt och skrev något på datorn. Jag gick in släppte ner mitt hår och tassade in till köket där jag såg Catlin sitta i fönstret och kolla på utsikten. Det var hur vackert som helst, eifeltornet syntes hur bra som helst. Jag gick fram till henne och satte mig mitt emot. Hon såg upp och log svagt.

- Catlin vad är det? frågade jag henne och satte upp min fötter lika som henne. Hon såg på mig och sen tillbaka mot Paris.

- Inget... lite ledsen bara

- Kan jag bota det?

- Kanske, sa hon tyst

- Men kom då, jag vet! Vi kan sring runt som galningar och ta kort överallt i Paris! sa jag och hoppade upp och ner. Catlin såg gladare ut och sa ja.
-Yes! Vänta så bytaer jag byxor, sa jag och sprng in till mig. Killarna såg upp och sen tilbaka på Tv:n, i samma takt. Det så hur roligt ut så jag kan inte riktigt förklara. Jag hoppade runt i sviten när jag försökte få på mig mina ljus blå Converse. Jag fick äntligen på mig dom men orkade inte snöra så det fick vara samma gamla knut som alla gånger. Som var nästan gråa för dom var gamla och fullt med hål. Men jag brydde mig inte, jag var bara glad jag hade skor... Jag sprng in till köket oh höll upp en vanlig kamera och min systemkamera.

Catlin tog den "vanliga" och vi sprng ut.

- Vi går ut en stund, roapde Catlin och jag la till

- Peace Suckers! Och gav dom peace märket med fingrarna. Dom skrattade och så gjorde Catlin och jag när vi åkte ner i hissen. Vi började med att ta massa crazy foton där.

tre timmar senare, konsert

- Bruce Springsteen, Madonna, Way before Nirvana, There was U2 and Blondie And music still on MTV Her two kids in high school. They tell her that she's uncool. Cause she's still preoccupied. With 19, 19, 1985! sjöng jag och hoppde runt medan Justin gjorde soundcheck. Dom andra skratatde bara åt mig och kallade mig tönt. Jag bara log och fortsatte sjunga. Jag var plötsligt tvungen att gå på toa så jag sprang iväg en stund, letade febrilt efter en toalett. Hittade den tillslut, hur långt bort som helst!

Det var mörkt när jag gick in med det var en sån där lampa som tändes när det rörde sig i rummet.

Justins perspektiv

- Var är Fo? frågae jag. Jag sa bara Annabelle/Belles när jag pratade med henne. Dom andra var fortfarande vana med att kalla henne Fo så...

- Toan tror jag, du får vänta i någon sekud Justin, sa Catlin och log snett. Jag lipade tillbaka tills jag hörde fotsteg, många fotsteg. Alla kollade dit när en enorm grupp med tjejer kom. Jag ropade på Kenny och säkerhet. Men fansen var redan för nära. Alla reste sig upp och sprang ut på scenen för att komma undan.

- Var ska vi? ropade Chaz bakom mig och Catlin.

- Inegn aning, kom vi springer upp på lektaren tills Kenny och dom har fixat i ording allt, ropade jag och alla sprng upp för trapporna. Väl upe så mårkte jag något.

- Var är Fo?! skrek jag och såg mig om.

Alla andra reste sig upp och såg sig runt.

Jag kollade ne rmot scen och såg alla vakter mota ut alla tjejer ut från stadion. Vi väntade några miuter till tills jag fick ett sms från Kenny. 

Allt klart!

Jag sa till dom andra och vi sprng ner för att leta reda på Fo.

- Belles! ropade jag och dom andra kollade på mig.

- Vad, smeknamn, sa jag och röck på axlarna.

Vi fortsatte att leta, ingen hade hittat henn och jag blev orolig. Det där med fan tjejen vid flygplatesn kunde kasnke vara med alla dom tjejerna. Og gud, jag msåte hitta henne. Jag kom då på att Catlin hade sagt något om toaletten. Jag sprng så fort jag kunde dit, några meter från så kom Annabell utstapplande från badrummet och ramlade ner på golvet.

- Säger du Chaz, sa jag och drack min mjölk. Jag var verkligen hungrig.

- Haha, jätte kul då

- Tyst, jag måste äta! sa jag och började äta av mitt äpple.

- Wow, Justin din tjej har attytyd och hunger. Nice catch! sa han och skrattade

Jag gav honom bara blicken och åt upp på kanske fem minuter. Lagom tills vi var tvugen att ha på våra bälten.

Annabelles perspektiv

Ett land kvar, Frankrike! Justin och jag hade varigt med varran mer än någonsin under den här Europa turnen. men det hade hänt några fler saker också. Catlin och Chaz hade gjort slut igen, tydligen hade Chaz kysst något fan och dom bråkt asmycket. Jag tyckte verkligen synd om Catlin men hon var inte så hemskt ledsen över att dom hade gjort slut. Dom var liksom bara ihop för att vara ihop?

- Catlin! Ge mig min keps! ropade Christian bakom oss. Jag såg bakåt och såg Catlin lägga en keps upp på en hylla, för högt upp för Christian att nå. Nice...

Jag blundade och kramde om Justins arm, även att jag somnade under flyget varje gång.

Justins perspektiv

- Vakna Belles, Pariiiis! viskade jag i hennes öra och hon flög upp och var nära att slå mig på näsan med hennes bakhuvud. Jag skratatde til när hon såg sig trött om och bara slog ut med armarn.

- Jag är vaken, vaken! sa hon och gnuggade sig i ögonen. Jag kysste hennes panna igen och såg hur hennes smilgropar visade sig. Jag vände upp hennes ansikte och kysste henne igen.

- Jag älska hur du ler i en kyss, viksade jag till henne och kysste henne igen, hon log igen och jag log bara tillbaka.

- Och jag älskar hur du är så jordnära med alla du älskar fast du är typ världens mest kända 17 åring

Jag log stort och hon la sitt huvud på min axel. Jag la mitt huvud ovenpå hennes och hon tog upp sin IPod.

- Jag har aldrig hört något på din IPod, vad har du mer än Every Avenue och Taylor Swift? frågade jag och log snett mot henne. Hon lipade och gav mig en hörlur.

- Lyssna om du vågar, det är bara hevy metall

- Va?

- Jag skämtar, hatar det

- Tur...

- Huhu, vänta ska jag fixa iordning, sa hon och musiken började.

- Vem är det?

- He Is We - Happely Ever After, älsakr den låten

- Som vi... vikade jag till henne, hon såg upp och såg lite orolig ut

- Är du säker? Jag menar, asså jag vill inte ha "the talk" men... är vi liksom inte bara ett par tonåringar som inte kommer hålla? Så är det ju för nästan alla

- Men vi älskar varran väldigt mycket

- Men det gör alla, jag är seriös Justin

- Jag med, men... vi kommer väl alltid vara vänner? Fast vi gör slut?

- Ingen aning, jag vill men du kommer ha din musik och jag min... ja nått?

- Jag älskar dig, föralltid och evigt... Happely Ever After, jag kysste hennes panna igen och log lite smått. Men vad hon sagt ringde fortfarande i öronen.

Så är det nästan för alla...

????? perspketiv

Jag gick fram mot ingången till flygplates här i Paris. Justins flyg skulle komma när som helst och jag ville vara först med att se honom. Och den där jävla tjejen som han hade haft med överallt, hatade henne. Justin var min!

Jag såg hur en grupp kom ut från tullen, Justin! Jag trängde mig fram mellan några folk med stora resväskor och sprng fram mot dom. Jag var bara några meter ifrån dom när han kysste någon brunhårig tjej, tjejen han haft med sig överallt. Fuck her! Jag var precis på väg att spring ännu en gång mot dom när jag fick en resväska i huvudet och ramlade ner på golvet. Någon sprng fram till mig och hjälpte upp mig.

- Är du ok? frågade en tjej, jag nickde och öppnade ögonen. Men kom igen, det var hon. Jag blev genast assur på henne, hur fan kunde hon ta Justin från mig och alla hans fans. jag tog ett snabbt beslut och slog till henne. Hon var inte beredd på det så hon ramlade ner den här gången. Hennes långa, lockiga bruna hår låg alldeles ut spritt runt hennes huvud och hon skrek till.

- Va fan gör du? roapde hon och rest sig upp, hon hade näsblod. Bra, hoppas hon fatta att hon inte kunde komma och försöka bli känd genom Justin. men jag var inte beredd på att hon skulle slå mig. Jag ramlade ner igen och hon satte sig gränsle över mig.

- Gå av mig din jävla hora! skrek jag och puttade ner henne från mig. Alla yp stirrade på oss förutom dom som hade bråttom och bara sprng förbi. Jag sparkade till henn lite löst och slog sedan henne igen. Hon reste sig fort upp och slog till mig över näsan så jag återigen, ramlade ner och gled undan igen. atlin, Chaz och Ryan tog tag i henne och drog iväg henne.

- Tro inte att du kan komma undan med det här din jävla- ropade jag efter dom och jag såg hur tjejen stretade emot med dom försvann bland allt folk. Jag reste mig upp och torkade bort blodet från min läpp och näsa med baksidan av handen. jag blickade ut några fjortis tjejer som sittarde på mig och gick till badrummet för att tvätta av mig.

Annabelles perspektiv

- Va fan var henne problem? Jävla idiot, hatar henne s jävla mycket, skulle bara vilja slå ihjäl henne just nu! skrek jag frpn badrummet på hotellet. Justin stog i dörröpnningen.

- Ta det lungt, hon... hon visste nog bara inte vem du var? sa han och kollade upp i taket.

- Ta det lungt? Justin hon typ misshandla mig ju! Och vem fan spigner in på en flygplats och slåt ner en om man inte vet vem det är?

- Vad menar du då?

- Att det var ett fan Jsutin, ett jävla besatt fan... åh, jag vill bara hem

- Och var är hem? Din pappa har flyttat och ni kommer typ bo i Alaska så jag inte kan se dig

- Skönt i såfall för då lsipper jag alla fans som vill döda mig

- Dom vill inte döda dig

- Jo, Justin fatta, du har crazy fans, sa jag och satte upp håret i en slavrig hästsvans.

- Förlåt, viskade han och kramde om mig bakifrån samtidigt som han kysste min panna. Jag vände mig om så jag stod ansikte mot ansikte med Justin.

- Det är ok, men om det händer igen så förstår du att jag kommer döda den

- Du kommer inte döda den... bara skada

- Ok, skada, men det kallar jag nog mer självförsvar...

Chaz kom in till oss och vi drog oss isär och jag såg ner på kaklet i badrummet.

- Nämen här har vi ju Rambo, sa han och skrattade åt sitt eget skämt.

- Haha, jätte kul

- Nej seriöst, visste inte du hade ett sånt jäkla temprament

- Då har du inte sett mig sur...

- Så vad var det?

- Försvar...

Jag skrattde lite och torkade mitt ansikte en sista gång och gick för att byta om till någon lite mysigare.

- Tyst, vi vill inte att alla ska veta, det blir bara så... jobbigt! sa Catlin och spände blicken i min.

- Men, va! Sen när, VA!?

- Det blev medan ni var borta ta det lungt

- Men, men... hur?

- Måste du verkligen veta det? Men säga bara inte något till dom andra, ok?

- Jaja, men!

- Tack, sa hon och kramde om mig.

Annabelles perspektiv

Vi gick ut ur badrummet och jag hade svårt att bara inte skrika ut av glädje. Och förvirring. Jag var inte säker på att Chaz och Catlin hörde ihop liksom. Jag gick fran till Jsutin som kramade om mig och bärde med mig till soffan. Han slängde sig ner och vi började alla kolla på någon film. nästan alla somnade för den var så tråkig.

Jag låg i Justins famn när han började kitla mig så vi väckte alla. Alla utom Christian som låg och snarkade på golvet.

Vi kom på att vi kunde skräma honom lite. Jag sprang och hämtade min filmkamera och började filma på Christian som dreglade på mattan. Vi var tvungna att hålla oss från skratten. Justin hämtade grädde och Catlin tog en fjäder från hennes kudde. Chaz och Ryan hade hämtat en skål med varmt vatten. Utifall han skulle ta den andra handen för att klia sin näsa typ. Jag tog fjädern och strök den över läppen på Christian. Han skakade till lite och Catlin hade på vispgrädden på hans hand och Justin la ner hans västra hand i skålen. Jag strök med fjärder ingen och Christian tog upp sin hand med vispgrädden och strök över hela ansiktet... men han vaknade inte upp. Catlin sprang och hämtade sitt smink och kletade på han massa. Jag filmade allt och efter kanske fem minuter så vaknade han upp och såg sig om förvirrat.

Vi kunde inte hålla oss längre och började asgrava.

- Vad ha ni gjort? frågade Christian och såg surt på oss. Han kände på sitt ansikte och hans ögon blev asstora.

Vi började skratta ännu mer och Christian sprang till badrummet och så hörde vi ett ashögt tjejskrik. Christian hade nog sett sig själv i spegeln.

- Åh fy, ni ska få för det här! skrek han och kom ut med blött hår och en handuk som han torkade sig i fejset med.

Vi skrattade alla och retade Chrsitian.

- När börjar showen Justin? frågade Chaz efter en stund

- Öm, oj om en timme! ropade Justin ocg flög upp från soffan.

- Va? Ok, öm vi byter om så fixar ni taxi! ropade Catlin och drog med mig till våra rum som låg bredvid varran.

Jag sprng in och tog på mig tt par svarta jeans med några hål och en gul V-Ringad T-Shirt med en svart kavaj över, fick duga. Jag gick in till Catlin som hade satt på sig ett par jeans och en svart tubtop, några armnband och en jeans jacka över.

- Nice, kom nu

- Vänta, sa hon och sprng fram till spegeln, hon tog på sig mascara och tog sin väska. Jag suckade och väntade en stund tills hon vart klar.

- Var glad att du ser bra utan alla sånt här, sa hon och skrattade lite.

Vi åkte ner i hissen och gick ut ur hotellet. Justin och killarna stog och väntade vid en taxi. VI hoppade in alla och åkte till stadion.

När vi kom fram sprang Justin för att byta om och kolla ljud och allt. Vi satte oss backstage och jag tog upp filmkameran so jag hunnit ge Catlin som hon lagt ner i väskan. Jag gick runt och filmade lite och helt plötsligt kommer någon bakifrpn och snurrar runt mig. Jag skrek till lite men såg sedan att det var Justin. Jag skrattade och kysste honom på kinden.

- Måste du inte ut på scen? frågade jag honom

- Jo, men en lycko kyss först? Sa han och log lite snett, jag log tillbaka och kysste honom. Han log stort och sprng ut på scenen. Alla fans skrek ashögt och chaz kom upp bakom mig.

- Och du tror ni kan hålla det i en hemlighet för alltid?
frågade han mig och höjde på ena ögonbrynet.

- Säger du, du och Catlin kommer inte hålla för alltid

- Ja ja vet...

- Så låt Jsutin och jag få ha våran stund

- Sorry, men seriöst. ska ni inte säga något?

- Nej, han vill inte att det ska bli Jelena åter igen, sa jag och suckade

- Vad är det?

- Inget, det är bara så jobbigt allt, ingen kan ta det chill runt Justin, han är ju faktsikt bara som du och jag

- Men ändå inte...

- Mm, men ibland önska jag att jag inte träffat honom, men också önskar jag att jag hade gjort det tidigare

- Okej, fatta int eså mycket men

- du är inte tjej Chaz, och det är jag glad över

Vi skratatde lit eoch sen gick han tillbaka till sofforna och dom andra. Jag stog kvar vid sidan av scenen där ag kunde se Justin. Jag skrattade till lite när han var nära att halka men ingen märkte det nog förutom jag. Jag strök undan lite hår från mina ögon och kände hur något eller någon snuddade vid min arm. Jag såg upp och det stog en kille kasnke i min ålder där.

- Vän eller fan? fråga han mig och log lite

- Vän, sa jag och log tillbaka

- Ok, jag är Jason, sa han och sträckte fram min hand

- Annabelle, sa jag och skakade min hand.

- Jag jobbar här under sommarn om du undrar, sa han och skrattade lite mer.

- Bra att veta, så du inte är någon creeper som såg mig och smög in här backstage

Han skrattade lite mer och gick undan en stund. Jag kännde dom andras blick i min rygg men jag fortsatte att se på konserten.

Justins perpektiv

Fansen här var helt galna och kunde alla textre. Nä jag blev anfådd kunde jag bara sträck ut micken mot publiken så sjöng dom med. Jag blev så peppad till Danmark nu med all den här engerin i London.

Efter en till timme så avslutade jag konserten och skrek ut till publiken hur mycket jag älskade dom och så klart, Never Say Never!

Jag sprang bakom scenen och kramade om Annabelle som skrattade och tog sig ur kramen.

-Sorry men du är total svettig Justin, sahon och skratatde. Jag log och sprang för att duscha. När jag kom ut igen så böt jag om till mjukisbyxor, en vanlig grå tröja och någon munkjacka över. Jag gick ut och satte mig ner bredvid Annabelle och drog in henne i min famn. Hon skrattde och jag kysste hennes panna.

Vi gick ut och åkte mot flygplatsen för vi skulle åka direkt till Danmark nu i natt. Skulle ju dö påplante för jag är grymt trött nu. Men Annabelle var nog tröttare för hon smna så fort vi hade kommigt in i bilen. När vi kommigt fram till planet så fick jag bära in henne för jag kunde bara inte väcka henne, hon sov så sött...

Annabelles parspektiv

- Belles, vakna, vi är snart framme, viskde Justin i mitt öra så jag vaknade. Jag slog upp ögonen och såg ett fat med mat fram för mig. Jag blev genast piggare och började äta lite.

- Go morgon, när smonade jag och... wow när kom vi på planet? fråagde jag när jag märkte var vi var. Justin skrattade och la sin arm runt migsamtidigt som han kysste min panna som alltid varje morgon.

- Du somna i bilen och jag bärde dif ombort

- Men det var väl snällt av dig, sa jag och började äta av baconen. Jag bara älskade mat och var vrålhungrig.

- men se man på, törnrosa har vaknat, sa Chaz och gav skakade om mitt huvud uppifrån ahnd säte bakom oss.

- Säger du Chaz, sa jag och drack min mjölk. Jag var verkligen hungrig.

- Haha, jätte kul då

- Tyst, jag måste äta! sa jag och började äta av mitt äpple.

- Wow, Justin din tjej har attytyd och hunger. Nice catch! sa han och skrattade

Jag gav honom bara blicken och åt upp på kanske fem minuter. Lagom tills vi var tvugen att ha på våra bälten.

Jag hörde ett litet skrapande och såg att hon skickat under lappen igen. Varför stannade du? läste jag och jag suckade och skrev snabbt ett svar.

Därför du var "sjuk"

Du vet att jag inte är det

Ja, varför är du ledsen?

Vet du hur det är att älska någon du inte kan? Som inte känner lika, som aldrig kommer se dig så?

Jag tvekade en stund med svaret

Ja

Då vet du hur jag känner fick jag tillbaka från Catlin.

Antar det skrev jag tillbaka och fick fortare svar än förr, hon hade börjat att berätta nu...

Jag vill bara få bort känslorna, men hur?

Jag önskar jag visste

Förslåt för att du känner så

Det är inte ditt fel

Men kanske, jag gråter över en kille som inte gillar mig

Vem vet

Ingen gillar mig någonsin när jag läste det blev jag helt paff, vad skulle jag skriva?

Jo

Vem?

Jag...

Jag hörde ett litet klick efter fem minuters tystnad. Dörren gled upp och jag såg Catlin kolla på mig med tårfyllda ögon.

- Menar du det? frågade hon mig. Jag lutade mig närmare och svarade ärligt.

- Ja, jag älskar dig Catiln

Jag lutade mig närmare och kysste henne.
Jag drog mig tillbaka och såg in i hennes ögon igen.

Jag såg hur dom nästa lös upp och hon kysste mig tillbaka.

Annabelles perspektiv

Vi sprang in i sviten och jag slängde mig ner på golvet och suckade djupt.

- Jag vann! ropade jag och kom sedan på att Catlin kanske sov. Jag smög in till hennes rum efter att jag sa till killarna och retade dom för att jag var först upp också. Jag såg inte någon i sängen och gick in i rummet. Jag såg badrums dörren stå lite halv öppen. Sen hörde jag hur någon skrattade, Catlin... och Chaz? Jag gick ut ur hennes rum och gick mot TV rummet/vardagsrummet. Jag såg hon och Chaz sitta i soffan. Eller Catlin låg typ i chaz knä och kollade på Tv medan Chaz kollade på Catlin och så... kysstes dom. Jag ropade till lite och båda röck till så dom ramlade av soffan. Catlin sprang fram till mig och la sin hand över min mun precis innan jag skulle ropa på dom andra.

Jag försökte komma ur hennes grepp men hon drog med mig in i ett av badrummen med Chaz efter sig. Jag bara stretade emot tills hon släppte mig och dörren var stängd om oss.

- Tyst, vi vill inte att alal ska veta, det blir bara så... jobbigt! sa Catlin och spände blicken i min.

- Men, va! Sen när, VA!?

- Det blev medan ni var borta ta det lungt

- Men, men... hur?

- Måste du verkligen veta det? Men säga bara inte något till dom andra, ok?

- Jaja, men!

- Tack, sa hon och kramde om mig.

- Christian! sa Justin och reste sig upp från sätet bredvid mig. Jag såg en lite kortare kille komma in och high fivade Justin. Jag log lite åt dom och såg sedan en ganska lång, brunhårig tjej komma in efter Christian. Det måste vara Catlin. Jag rest mig inte upp utan satt kvar. Jag visste inte riktigt vad man skulle säga. Jag är ingen tjej tjej. Justin kom fram till mig och drog upp mig och så stog jag framför Catlin som log och hejade.

- Hej, öm Annabelle, sa jag och skakade tafatt hennes hand

- Catlin

- Om ni vill kan ni sitta bredvid varran, sa Justin och log lite snett mot mig

Jag ville inte säga nej så sa bara ok.

Annabelles perspektiv

London, otrolig stad! Vi hade landat och var på väg till Hotellet. Alla skulle bo i en svit med egna rum på det här hotellet. Dom var ganska små rum men skönt med ett eget ju. Jag packade upp lite, tog upp tandborste och kläder till ikväll och imorron. Vi skulle flyga redan klockan tio till Danmark och sen vidare till Ryssland, Italien, Grekland, Tyskland, Spanien och sist Frankrike. Jag kunde inte sluta dröma om Paris. Jag är en sån där rese nörd, vill överallt!

Jag böt skor för dom gråa tyg skorna var redan blöta efte rjag hade hoppat i några vattenpölar i Hyde Park. Jag älskar att vara ett litet barn ibland, eller alltid ärligt. jag älskar regn och vatten är bara så härligt!

Catlin var inte så illa som jag trott, hon var tjejig liksom med smink men det var ok. Jag är ju van med killar runt mig men vi kommer nog bli bra vänner. Och Christian var ju helt hyper, nästan alltid. Han var fjorton, 96. Lite coolt att Justin var vänner med en mindre. Och det där låt ju inte konstigt... Någon knackade på dörren och Catlin kom in.

- Hej.är du klar att åka runt lite i stan?

- Yes! Ska bara hämta kameran, sa jag och sprang mot min bruna axel väska. Jag tog den och slängde den över exeln och skuttade mot dörren. Catin skrattade och vi gick mot killarnas rum. Jag sprang och bankade på alla  dörrarna och alla utom Justin kom ut och såg sig surt omkring.

- Vad är det? frågade Chaz oss

- Road trip in London! ropade jag och sprang mot Justins dörr för att se varför han inte kom ut.

- Varför kunde inte Jsutin bli kär i en icke hyper tjej? muttarade ryan och vi skrattade alla

- Se, Jasmine var i alla fall inte så hyper! sa han senare

- Jasmine? sa jag frågade och lutade mig mot den vita väggen.

- Öh, har inte Justin nämnt henne? frågade Catlin och såg förvånat på mig

- Nej, vådå var dom ihop eller?

- Jaa, dom var typ helt crazy in love, sa Ryan och såg på Chaz

- Ja jag hade inte sett Jsutin så glad sen du kom liksom

- Verkligen, men... han var ju med Selena

- Och C, började Chaz men Catlin avbröt honom.

- Bara prata med han! sa Catlin och gick iväg med Chaz och Ryan så Justin och jag fick lite privacy.

Jag öppnade Justins dörr och såg han ligga och sova på sänge. Jag slog till han lite över huvudet och han öppnade ögonen och log medan han drog med mig till sängen.

- Hej, jag somnade visst, sa han och kysste mig

- Justin, varför har du inte sagt någo över idna ex till mig?

- Åh, har Catlin sagt det om oss två?

- Va?

- Öh, inget

- Vänta, har du och Catlin varigt ihop också!?

- Ja, men det var jätte länge sen

Jag suckade och såg bort mot fösntret.

- Men du, jag bryr mig inte om dom längre, du är den enda viktiga för mig. Jag är bara med Catlin för, jag bara är det...

Catlins perspektiv

- Jag är bara det...

Jag kände några tårar komma. Han brydde sig inte ett dugg om mig längre? Jag gillde fortfarande honom men hade aldrig fått chansen att säga det igen, för Jasmine och Selena hade bara kommigt ivägen. Jag kände mer tårar komma och jag sprang in till mitt rum och stängde badrumms dörren bakom mig. Jag gled ner längs dörren mot min rygg och började grina på riktigt. Men tyst så ingen skulle höra. Jag hörde hur Justin och Annabelle kom ut från Justins rum och ropade på dom andra. Jag satt kvar, jag mådde helt plötsligt lilla kom jag på.

Jag hörde någon komma in i mott rum, jag blev tyst och lyssnade

- Catlin? Var tof du vägen? det var Annabelle

- Jag, jag spydde nyss. Jag kan inte följa med, tror jag har blivigt magsjuk eller något, sa jag tillbaka och hörde hur hon gick mot badrummet.

- Är du säker? fråagde hon och kanckade på lite löst.

- Ja, jag blir inte bättre av att gå runt på stan, sorry

- Det är ok, men krya på dig så länge, sa hon och gick iväg.

Chaz perspektiv

Annabelle kom ut från Catlins rum och slog ut med händerna.

- Hon har blivigt sjuk, sa hon och gick till Jsutin som såg lite nere ut över det hon just hade sagt.

- Vadå sjuk? frågade Christian oroligt

- Magsjuk bara, hon skulle vila sen så. Hon kunde inte följa med

- Någon borde stanna, sa Justin och såg mot Christian.

- Jag vill se London! sa Christian

- Jag kan stanna, gillar ändå inte att gå så mycket, sa jag och alla suckade av lättand. Alla ville ju se London.

Dom gick efter några minuter och jag gick in till Catlins rum. Jag hörde hulkningar och snyftningar. Var hon sjuk eller bara grät hon? JAg gick mot ljudet och knackade svagt på dörren. Snyftningarna slutade och det blev tyst

- Catlin, det är jag, sa jag och satte mig ner på knä mot dörren.

- Gå iväg, sa hon och snyftade till igen

- Nej, jag stannar, vill du prata?

- Nej...

Jag vart tyst och såg sedan ett ritblock på hennes skrivbord. Jag tog det och en penna och skev ner Skriva då? och skickade in den under dörren.

- Har ingen penna Chaz, sa hon och jag tog en penna och skickade under den också.

- Nu har du

Jag hörde ett litet skrapande och såg att hon skickat under lappen igen. Varför stannade du? läste jag och jag suckade och skrev snabbt ett svar.

Därför du var "sjuk"

Du vet att jag inte är det

Ja, varför är du ledsen?

Vet du hur det är att älska någon du inte kan? Som inte känner lika, som aldrig kommer se dig så?

Jag tvekade en stund med svaret

Ja

- Tack så hemskt mycket pappa, förlåt för det där igår

- Jag förstår, men du måste ringa varje kväll

- Lovar! Åh tack, tack, tack! halv skrek jag och kramde om honom och sedan Justin. Vi tog ut min väska och fixade upp en plan och sånt.

Justins perspektiv

Annabelle sa hejdå och så åkte vi mot flygplatsen. Första stället var London och Annabelle var helt galen över det. Hon hade kameran och allt redo för hela resan. Jag tror hon minst slängde ner tio minneskort i väskan.

Vi kom fram till flygplatsen och vi klev på planet med Chaz, Ryan och alla med. Vi skulle mellan landa i New York och där skulle Christian och Catlin också gå på. Jag hade nästan alla med mig på turner. Det var skönt att ha dom jag älskade med mig, fast jag var lite orolig över hur Annabelle skulle ta allt med mig och Catlin. Hon var ju mitt ex men... Annabelle hade ändrats ganska mycket sen vi träffades först. Hon hade blivigt mer... känslosam och inte lika tuff liksom. Jag antar det är vad som händer när man blir kär. Jag log mot henne och vi satte oss ner på planet. Jag kände mig lite extra peppad eftersom det var privatplan. Lite onödigt kanske men jag måste säga att det var skönare än vanliga. Mer plats plus man kunde prata om nästan vad man ville och kände liksom alla. Jag och Annabelle, eller Bells som var nya smeknamnet för henne. Ni vet, skönheten och odjuret. Like kul faktiskt för hon är helt besatt av Disney filmer och sjunger alltid på något sånt eller Every Avenue.

- Asså Justin jag älskar ditt plan! sa Ryan och satte sig bakom oss med Chaz. Mamma och några andra satte sig i den andra delen av planet. Lite privat tid för oss liksom. Planet lyfte och jag kände hur Belles röck till och blev stel. Juste, hon hatar plan. Eller inte planen utan att flyga. Hon är bara rädd för några grejer, dö och crasher är en av dom. Kanske för att hon hade varigt med i hen bilcrash när hon var lite. Med hennes mamma...

Jag kramde om hennes hand och hon såg på mig, lite lättad och la sitt huvud på min axel. Jag la mitt huvud ovan på och kysste hennes panna löst.

Annabelles perspektiv

Jag hade igång min IPod igen och startade mig Lugna lista. Min favorit lista för antingen var man depp eller bara tänkar typen som ville lyssna på den här listan. Jag var nog tänkar typen men ledsen är ju alla någon gång. Aja, This Love - Dear Carolina började. Jag älskade verkligen den här låten och bandet. Nästan ingen vet vilka dom är med det gillar jag lite. Jag vill inte ha samma smak som precis alla andra. Jag lyssnar inte så mycket på riktigt stora band som U2 och Coldplay. Jag kom inte på några riktigt stora band då men men...

The Spill Canvas började och jag log lite för mig själv. Asså som sagt, jag har lite konstig musiksmak men om jag gilla den så va fan brydde jag mig om vad folk sa? Justin och killarna pratade om något och började asgarva. Jag pausade innan det bästa i låten och såg på dom. Dom log och jag bara höjde mitt ögonbryn.

- Vad gör ni?

- Killsnack, du vill nog inte höra... sa Ryan och skrattade

- Bra och veta, sa jag och gick iväg mot toaletten. Jag mådde lite smått lilla men struntade i det.

- Christian! sa Justin och reste sig upp från sätet bredvid mig. Jag såg en lite kortare kille komma in och high fivade Justin. Jag log lite åt dom och såg sedan en ganska lång, brunhårig tjej komma in efter Christian. Det måste vara Catlin. Jag rest mig inte upp utan satt kvar. Jag visste inte riktigt vad man skulle säga. Jag är ingen tjej tjej. Justin kom fram till mig och drog upp mig och så stog jag framför Catlin som log och hejade.

- Hej, öm Annabelle, sa jag och skakade tafatt hennes hand

- Catlin

- Om ni vill kan ni sitta bredvid varran, sa Justin och log lite snett mot mig

Jag ville inte säga nej så sa bara ok.

- Belles, vad är det? fråagde jag och tog hennes hand i min

Hon skakade mera och såg sedan uypp på mig, nu med tårar rinnande från ögonen som var rödsvulna. Hon måste ha gråtigt tidigare. Men för vad?

- Justin... vi ska flytta igen, sa hon och sjönk ihop helt på trappan.

Annabelles perspektiv -Kvällen innan-

- Annabelle! ropade pappa och omfamnade mig när jag gick in genom dörren. Jag kom genast på att Justin måste ringt honom. Fan! Han kommer vara galen...

- Pappa, jag mår bra! sa jag och gick mot mitt rum.

- Vänta, vi måste göra något åt det här.

- Va? Vänta vad menar du?

- Jag är rädd att han ska komma tillbaka

- Men pappa, han gör inte det

- Men vem vet, låt mig komma på något som kan hjälpa dig

- Pappa! Bara, åh jag mår bra! Släpp det

- Hur ska jag kunna ignorera att min dotter har blivigt misshandlad två gånger och kidnappad

- Men, jag är ok! Brett är en idiot och så är det

- Som jag sa är jag rädd att han kommer tillbaka, vi flyttar imorgon.

- Va!? skrek jag och gapade

- Jag har redan funderat på det, vi flyttar imorgon

- Men vi kan bara inte flytta! Justin, Chaz alla som jag känner då!

- Du hittar nya

- Men pappa! Du kan bara inte! Nej!

- Du kna inte säga nej, du är bara 17 än så länge

- Men, men! NEJ!

- Ingen diskusion, gå och packa

- Jag hatar dig! skrek jag och sprang upp på mitt rum.

Justins perspektiv -nutid-

- Va? Men-men jag har ju precis fått tillbaka dig. Ni kan bara inte flytta, sa jag och satte mig i nstan chaock bredvid Annabelle. Hon lutade sitt huvud mot min axel och jag la försiktigt armarna runt henne och hon började sakta gråta. Jag strök henne över håret och viskade i hennes öra.

- Det spelar ingen roll var du är, jag kommer alltid lska dig. Och det finns ju faktiskt email och Skype, samt brev om du gillar det bättre

- Och mobiler smarto, sa hon och kysste min hals löst. Jag ryst till lite och kysste hennes panna.

- När flyttar ni?

- Snart, pappa fixar en flytt bil, du ser ju vårat hus ganska bra bortsätt från häcken

- Ja, men jag kommer sakna dig, men det skulle ändå blivigt såhär...

- Vad menar du?

- Jag är bara här på lov och sommrar, jag är liksom en artsi. Jag skulle ut på ture idag men den blev försenad

- Varför?

- Dig, sa jag och kysste henne igen. Hon röck till och såg på mig

- Stannade du din ture för mig?

- Ja, du är allt för mig

- Fansen då?

- Jaja, men du, du är den viktigaste för mig

- Jag älskar dig

- Älskar dig med, ringer varje dag

- Var ska du på ture?

- Europa

- Wow, jag har alltid velat a en roud trip i Europa

- Vill du följa med!?! halv skrek jag av glaäje

- Jag skulle älska det, men jag kommer inte få...

- Vi kan väl fråga, lite tid att säga... äh vi frågar, kom. Sa jag och tog hennes hand i min och drog med mig till dreas hus. Hennes pappa stod vid deras bil och la in dom sista grejerna. Jag tog mod och frågade.

Annabelles perspektiv

- Tack s hemskt mycket pappa, förlåt för det där igår

- Jag förstår, men du måste ringa varje kväll

- Lovar! Åh tack, tack, tack! halv skrek jag och kramde om honom och sedan Justin. Vi tog ut min väska och foxade upp en plan och sånt.

- Nej! HJÄLP! skrek jag och duckade för hans slag. Han drog i mitt halsband som jag fått av Justin på våran tre veckors dag. Brett drog av det från min hals och slängde iväg det. Stenen som det stog Annabelle på krossades och bitarna flög äna till Justins livlösa kropp. Jag såg förskräckt på honom och den lilla blodpölen vid hans ögon och ansikte. - Släpp mig! Hjälp! skrek jag igen och duckade för ännu ett slag. Jag såg upp mot honom och hans mörka nästan svarta ögon och han höjde ännu en gång sin knytnäve som den här gången träffade mig i tinningen. Jag tror jag svimmade av och föll ner på asfalten, bara några meter från Justin. Brett drog in mig i hans bil och slängde in mig i bakluckan och körde iväg.

Justins perspektiv

Jag vaknade upp och fick kvällsolen i ögonen. Jag flög nästan upp och såg mig förtvivlat omkring. Annabelle var helt borta och så killen och hans bil. Åh fan, hur kunde jag låta det här hända! Jag är så jävla värdelös, jag har förlorat det jag älskar som mest i hela världen. Jag tog upp min mobil och sog det första nummret. Annabelles nummer, jag hörde en svag ringsignal från den höga häcken bredvid uppfarten. Fan. Jag la på och ringde fort upp Chaz och Ryan. Jag behöve hjälp, jag är helt förstörd ju. Jag behöver hjälp med det här...

Annabelles perspektiv

Jag vaknade upp av att jag fick en kofot i huvudet. Aj som i helvete! Skrek jag och öppnade ögonen. Allt jag såg var svart förutom en liten springa av ljus. Jag försökte vända mig om men var typ fast i något litet utrymme. Jag hörde asfalt och bildäck så i en baklucka tänkte jag ut och började febrilt banka i taket ,eller luckan för andra.

- Släpp ut mig! skrek jag och min röst kom upp i falsett, jag kände tårarna komma och paniken. Jag kommer vara klaustrofobisk efter det här. Om jag överlever. Vad ville han mig? Döda mig? Eller bara...

Jag slog mera och mera och fortsatte skrika, vem vet. Någon som gick förbi skulle kanske höra. Efter fem minuter så tappade jag nästan rösten och var helt slut i armarna och benen. Jag slog en sista gång men slängde sedan ner armarna. Jag slog i vänster handen i samma kofot. Jag fick en ide. Han var nära på att döda mig, jag kan väl slå han med en kofot? Självförsvar! Tänkte jag samtidigt som bilen saktade in, jag rullade in i saidan och slog i armen igen. Va fan jag vill ut och aldrig se Brett igen! Jag är ärligt livrädd för jag just ska göra men jag måste komma ut här ifrån och INTE bli dödad. Jag hörde fotsteg komma mot mig i gruset. Var fan var vi? Hur länge hade jag varigt medvetslös? Solen sken mig i ögonen fast dom var stängda men jag låg blixtstilla. Han fick inte fatta vad som hände... Han tog tag i mina knän och under min rygg. Jag grep tag i kofoten och slog till. Han föll ner på marken och drog med mig i fallet. Jag landade uppe på hanom och klättrade fort av och gick skakigt mot gräsmattan. Jag hade ingen aning om var jag var men jag hade inte slagit så hårt så jag måste bort för redan nu började han röra på sig. Jag vände mig om och såg återigen... en skog. Kanada... Jag sprang dit så fort jag kunde och slängde mig bakom ett stort ek-träd. Jag såg försiktigt ut mot grusplanen vid ett stort gammalt hus. Han låg kvar, jag hade min chans nu. Jag tog fart och sprang längre in i skogen och duckade för flera miljoner kvistar och grenar. Jag kom längre in och dom stora tjocka grenarna försvan så jag slutade ducka och skuddade mitt ansikte med händerna och korsade arma. Jag fick rivsår i ansiktet men sprang bara på. Plötsligt tog skogen slut och jag var nära på att springa rakt ner i en flod som flöt ner mot värsta strömiga forsen som slutade i ett vattefall. Åh kom igen! Kan man inte bara få komma till en motorväg eller nått!

Justins perspektiv

Alla var på hel spänd i bilen. Chaz och Ryan hade kommigt så fort dom kunde när hade ringt. Jag körde runt på måfå. Bara för att få se en skymt av bilen eller något. Det var skog omkring oss u och kunde inte se något annat än träden och en flod som rann framför oss och gick under en bro. Jag ökade farten lite och hörde Chaz skrika till, jag såg upp och tvärbromsade i sista sekunden.

Annabelles perspektiv

Jag hörde inget utom vattnet som forsade. Jag ökade farten och sprang ut i solsken. Allt jag såg var asfalt när jag öppnade ögonen och såg inte bilen... Jag såg åt vänster och skrek till och slängde mig åt sidan. Bilen stannade och jag landade hårt på asfalten. Aj som fan, varför skulle jag alltid skada mig? Jag öppnade ögonen och såg ett ganska stort sår på benet. Inte så konstigt, jag slängde mig nyss ubdan för en bil och skrapade upp sin sida på hårt, grusasfalt. Bildörrarna öppnades och jag hörde hur någon skrek av lycka, och oro. Justin? Jag slog upp ögonen och såg otroligt nog hans fina leende bredvid mig. Chaz och Ryan stog vid bilen och var helt borta typ. Alla var nog det, ganska crazy allt det här ju...

- Belles! skrek Justin och kramde om mig. Jag kved till och han släppte mig fort.
- Var gör det ont? frågade han och tog tag i min hand.

- Min sida, det är nog inget...

- Kom, vi åker hem. Kan du stå upp?

- Ja... Jag är ok! sa jag och ställde mig upp på skakiga ben.

- Vad hände? frågade han sedan i bilen på väg tillbaka. Jag suckade och berättade allt.

- Vad då vet du om han är... levande? frågade Chaz efter jag var klar

- Ja, han rörde på sig men jag sprang...

- Hoppas han har jävligt ont... muttrade Justin och jag tog tag i hans hand.

- Tack... viskade jag och kysste hans kind. Han rodnade lite och jag skrattade lågt och såg sedan ut fönstret. Ja var snart sovande.

Justins perspektiv

Jag stängde dörren om mig och la mig ner i soffan. Tuff dag, fast nu var det typ natt...

Efter en timme av Tv:tittande sov jag så jäkla hårt jag vaknade inte en enda gång den natten. Jag vaknade upp av att någon knackade på dörren. Jag såg mig förrvirrat runt och kom sedan på att ja sovigt i soffan, min rygg gjorde asont! Jag sträckte på mig och gick till dörren. Vi hade kikhål så jag använde det alltid. Om det var någon jag kände öppnade jag... Jag kollade och fick ett enormt leende på läpparna, Annabelle! Jag slog upp dörren och omfamnade henne hon skrattade och blev sedan tyst när jag släppte ner henne. Jag vart lite orloig för hon brukade inte vara så tyst. Hon var knaske bara trött. Jag såg mer nogrant på henne och blev verkligen orolig nu, hon var nära på att börja gråta. Det kunde jag se på hennes hålning och det faktum att hennes läpp skakade.

- Belles, vad är det? fråagde jag och tog hennes hand i min

Hon skakade mera och såg sedan uypp på mig, nu med tårar rinnande från ögonen som var rödsvulna. Hon måste ha gråtigt tidigare. Men för vad?

- Justin... vi ska flytta igen, sa hon och sjönk ihop helt på trappan.

En dag så fick jag nog och gjorde slut igen, han blev... jag skulle åka därifrån, bara för helgen. Han visste det och kom till tågstationen på kvällen när jag kom hem igen och... han slog mig så jävla mycket jag var ärligt nära på att dö... Jag har fortfarande ärr på ryggen ochmagen samt lite i ansiktet. Men det syns inte så mycket för jag blir solbränd mycket och så vidare...

Den kvällen var jag så jävla rädd, jag vågade inte gå ut på flera månader och var typ i värsta depretionen tills mina vänner fick ur mig den. Jag vart så här då liksom, avstängde. Det är därför jag inte vågar visa känslor lika mycket, inte visa så mycket av min mage och rygg och... ja. Och därför jag inte gillar kontakt liksom

Justins perspektiv

Jag väntade utanför på Fo's veranda. Dom hade nu typ varigt borta i en halvtimme och jag var ärligt lite orolig. Tillslut så såg jag Chaz och Fo komma från parken mittemot, hon verkade lite gladare och sprang fram till dom och kamade om henne hårt och länge.

- Det är inte som det der ut som, jag älskar dig och ingen annan! Det var en gammal bild på oss och vi är bara vänner! sa jag och kysste henne på kinden. Hon drog sig ur kramen och log mot mig.

- Jag vet, mn det är något som Chaz måste berätta... jag klarar nog inte av det igen... sa hon och satte sig ner på sten trappan. Jag såg på chaz och han bara skakade på huvudet.

- säger sen, nu tror jag hon behöver dig... sa han och puttade till mig mot henne. Jag gick och satte mig bred henneoch kramde om hennes axlar och hon la sitt huvud i min famn. jag kramde om lite hårdare och vi satt så hela kvällen. Hon berättade vad som hade änt och jag kunde inte fatta det, hur kunde någon ens klara av att slå henne. Min Fo, eller nu mer kallade jag henne Annabelle. Jag älskade henne och använde i Fo längre. Hon gillade det och jag var bara glad över att hon hade berättat det här för mig.

Anabelles perspektiv

Jag såg in i hans ögon och log. Han log tillbaka och drog upp mig från trappan. Jag drog mig undan och skrattade lite låg åt honom. Justin kom och kramde mig bakifrån, jag lutade mitt huvud mot hans halsgrop och skrattade mer när han kramde om min midja och snurrade runt mig.

- Jag blir yr, sa jag och stannade upp och såg åter igen in i hans bruna underbara ögon. Men det var något som oroade honom, det såg jag. Han var inte riktigt sig själv ikväl. Kanske var det för det där ryktet med han och Selena. Han gick närmare mig och strök undan en hår slinga som hängde framför mitt öga. Han strök sedan över min kind och lutade sig närmare. Våra läppar möttes och allt var otroligt. Hans hand strök min arm och jag var bara tvungen att le. Jag kände hur han också log och jag öppnade sakta ögonen. Hans var ännu slutna och jag kysste honom tillbaka.

Plötsligt känner jag hur någon drar mig hårt i armen så jag flög ur Justins kram och kyss. Jag var nära på att snubbla över mitt ena ben och såg upp. Brett stog och knuffade på Justin. Jag reste mig fort och sprang mot dom båda och knuffade isär dom.

- Hur fan kan du stå och kyssa min flickvän va!? Skrek Brett och jag knuffade iväg honom och jag kände all rädsla och åger känslor från min deperision komma tillbaka åter igen. Brett var killen som hade slagit mig och jag tvekade jävligt mycket på om han hade ändrats över huvudtaget. Justin gick mot Brett oc jag visste inte vad jag skulle göra. Brett var starkare ön Justin, det visste jag... Jag slet åt mig Justins arm och Brett skrek något åt oss. Jag drog med mig Justin bort från honom men han streatde emot och fick mig att släppa armen.

- Justin! viskade jag halv högt och kröp ihop mot garagedörren. Han såg förvånat på mig som bara hade fått rädslan tillbaka. Jag såg Bretts bil stå på andra sidan gatan och jag var jävligt orolig. Hur fan hade han hittat mig? Hur visste han att jag ens hade flyttat? Vi hade inte setts sen han var nära att döda mig vid tågstationen.

Jag såg med fasa hur båda började slåss. Jag var helt förlamad, vad skulle jag göra? jag älskade Justin men var livrädd för Brett. Jag reste mig på skakiga ben och stapplade klumpigt mot hus dörren. Jag ahde ingen mobil på mig. jag måste ringa plisen, ambulans! Vad som helst! Pappa! Någon, barta någon som kunde göra något. Jag hörde hur Justin skrek till och jag vände mig skräckslgaet om. Justin låg på asfalten med ett sår i pannan och blodet rann ner längs hans ansikte. Jag såg hur Brett såg upp och såg mig i ögonen, han smålog och jag började skaka och fick otroligt nog kraft för att börajde springa mot dörren. Jag grep tag i handtaget och öppnade dörren, Brett var precis bakom mig men jag slängde mig in.

- Nej du! skrek Brett och slängde sig efte rmig. Han fick tag i min ankel och drog tillbaka mig ut. Jag slog i hakan och käken på golvet och Brett drog mig till bilen. Jag reste mig upp och försökte förgäves ta mig ur greppet. Han höjde hans knutna näve och jag tog luft för att skrika på hjälp. Någon msåte väl höra.

- Nej! HJÄLP! skrek jag och duckade för hans slag. Han drog i mitt halsband som jag fått av Justin på våran tre veckors dag. Brett drog av det från min hals och slängde iväg det. Stenen som det stog Annabelle på krossades och bitarna flög äna till Justins livlösa kropp. Jag såg förskräckt på honom och den lilla blodpölen vid hans ögon och ansikte. - Släpp mig! Hjälp! skrek jag igen och duckade för ännu ett slag. Jag såg upp mot honom och hans mörka nästan svarta ögon och han höjde ännu en gång sin knytnäve som den här gången träffade mig i tinningen. Jag tror jag svimmade av och föll ner på asfalten, bara några meter från Justin. Brett drog in mig i hans bil och slängde in mig i bakluckan och körde iväg.

- Nej, för det här är den lätta tiden och han har blivigt överfallen av fans typ fem gånger, hur blir det när han åker tillbaka till L.A då? Vi kommer aldrig ses, han har miljoner fans som vill döda mig!

Vi blev båda tysta i flera minuter.

- Chaz?

- Va? Öm, ja?

Jag sa inget utan drog bara upp benen till mitt bröst. Jag kände tårarna komma igen

- Fo, va- vad är det?

- Jag har inte varigt ärlig med er...

- Vad menar du?

- Justin är inte min första, jag harklade och fortsatte sen med en skakig röst - Pojkvän...

- Ok, vänta va? Hur kan du inte ha sagt det här?

- Jag... jag har inte... kunnat, eller

- Du kan berätta, det är väl inte så farligt?

Jag såg argt upp på Chaz.

- Inte så farligt? Han var nära på att döda mig!

- Döda, vänta slog han dig

Jag kunde inte svara utan nickade svagt bara.

- Fo, jag... sa han och kramde sedan om mig. Han släppte snabbt och såg bara oroligt på mmig och väntade på mig att fortsätta. Jag tog ett nytt djuptandetag och började.

- Han var inte en idiot från början. Det... en dag så bara sog han mig. Jag vart asrädd och gick ifrån honom... Men han vägrade lämna mig så han "sökte upp mig" och "tog tillbaka mig".

Jag trodde han var ändrad så jag stannade kvar med honom. Men så en dag slog han mig igen... för jag hade fått veta han var otrogen mot mig. Han nekade och slog mig för jag trodde det. Sen så fick jag veta det igen och sa det till honom. Han vart hur jävla arg som helst och slog mig hur mycket som helst. Han sa att om jag tog upp det igen någon gång skulle han slå mig igen, och igen... så jag slutade att ta upp det. Och han fortsatte vara otrogen mot mig.

En dag så fick jag nog och gjorde slut igen, han blev... jag skulle åka därifrån, bara för helgen. Han visste det och kom till tågstationen på kvällen när jag kom hem igen och... han slog mig så jävla mycket jag var ärligt nära på att dö... Jag har fortfarande ärr på ryggen ochmagen samt lite i ansiktet. Men det syns inte så mycket för jag blir solbränd mycket och så vidare...

Den kvällen var jag så jävla rädd, jag vågade inte gå ut på flera månader och var typ i värsta depretionen tills mina vänner fick ur mig den. Jag vart så här då liksom, avstängde. Det är därför jag inte vågar visa känslor lika mycket, inte visa så mycket av min mage och rygg och... ja. Och därför jag inte gillar kontakt liksom

- Åh! Jag vet, The Ready Set - Love Like Woa! Eller! Åh, du får välja, för mycket tänka för mig

- Ha, ok får jag mobilen då?

- Här, sa jag och gav an telefonen. Han knappade lite och tröck sedan på en låt.

- Vänta... Satys Four The Same- The Ready Set. men åhh, jag skulle ta den sen

- säkert, kom vi dansar då

- Ok, men var inte redo för en tryckare. Jag dansar som en galning!

- Jag med, vänta vi jerkar

- Jerk va?

- Jerkar, kom jag visar. Typ hoppa fram på ena benet och stå på det andra och sen gör du så det andra kommer fram.

- Ok, du får visa härmar jag

- Ok, sa han och började dansa. Det såg helt galet ut med vi började dansa och tillslut var båda så trötta vi gick ut på bryggan och satte oss där en stund.

Justins perspektiv

Jag vaknade upp sista dagen innan turnen. Jag ville inte åka men jag vill samtidigt åka. Det var fortfarande sommar men asså, jag ville bara vara här med Fo. Här var allt nästan bara lätt, inga skrikande fans som störde, inga paparazzi som jagade mig, inga personer som utnyttjade mig för spotlight tid. Jag stängde av den idiotiska väckarklockan och satte mig upp. Jag såg ut genom fönstret och såg Fo hoppa runt och dansa i hennes rum. Slår vad om att hon lyssnade på Every Avenue. Hon älskade dom verkligen och hon hade alla deras låtar på iTunes och skivor. Hon var helt galen, och jag älskade det. Jag älskade henne. Jag log och reste mig upp från sängen för att byta om från mina sovkläder. När jag kom ut frpn badrummet efter att ha borstat tänderna och sånt så såg jag Fo sitta ute på hennes balkong och skriva något i hennes ant.bok. Jag log och sprang ner och låste om mig för att skrämma henne lite. Jag kände på hennes dörr att den var öppen. Hon var ensam hemme visste jag iallafall. Jag hörde musik från hennes rum och sprang tyst upp för trappan. Hon hade hela övervången fylld med musik, som jag trott... Every Avenue. Jag kunde känna igen dom överallt från och med nu. Hon hade alltid någon av deras låtar som ringsignal. Nästan alltid ny varje dag och hon gick typ runt och sjöng på dom hela dagarna.

Jag smög in i hennes rum och gömde mig bakom hennes balkong dörr och väntade på att hon skulle gå in. Hon kom aldrig så jag smög ut på balkoneg en och ropade.

- ANNABELLE! Skrek jag och lyfte upp henne över min axel. Hon skrek och började sedan skratta

- Fy fan Justin! Du skrämde fan mig så in i hel- Jag släppte ner henne igen och log. Hon log tillbaka och reste sig sedan upp. Jag gick fram till henne och lyfte upp henne igen. Vi gick till trappan och släppte ner henne.

- Jag vågar inte riktigt bära ner dig, vill inte tappa dig, sa jag och log. Hon lipade och halft skuttade ner för trappan. Jag var bara tvungen att skratta åt henne. Hon var nästan alltid hyper och glad. Jag sprng ner efter henne och tacklade till henne. Hon skrattade och tacklade mig så jag flög på soffan, men jag drog med mig henne i fallet. Plötsligt så slås dörren upp och in kommer två persne. Ryan och Chaz.

- Ok, bort, bort, bort! sa Ryan och förde isär Justin och mig och satte sig emellan oss.

- He- började Fo men chaz satte sig bedvid henne och avbröt henne

- Vi har hört något väldigt intresant Justin, sa han och gav mig en tidning. Jag såg på långt håll att jag var på framsidan. Jag såg förvånat på texten. Justin och Selena tillbaka? Va fan var det här. Jag hörde hur någon sprang iväg. Jag såg upp och såg att Fo var borta. jag reste mig snabbt upp men Chaz fick mig att sitta ner igen.

- Jag tar det, hon vill nog prata med någon annan än dig Justin, sorry

Jag satte mig ner igen och såg på bilden av mig och Selan som kramades. Asså, det här var helt, så jävla lågt av dom. Vi var ju bara vänner även om vi hade varigt tillsammans för typ fem månader sen.

Fo's perspektiv

Jag satte mig ner på e parkbänk en bit ifrån huset. Jag vet att det antagigen inte var sant men... men. Allt hade bara blivigt så mycket svårare när jag fattade att det var han. Justin som i Bieber. Jag hörde hur någon kom springande bakom mig. Jag vände mig om och såg Chaz. Super, åt minståne inte Justin. Ok det där lät ju hemskt men jag kunde bara inte se på han nu.

- Hej, är du ok? frågade han och satte sig ner bredvid mig

- Nej...

- Du vet att det där inte var sant va? Det var en gammal bild på dom två

- Ja! Ja vet!

- Ok, men varför sprang du bort då?

- För... allt var mycket lättare när jag inte visste vem han var

- Det kommer ordna sig ju

- Nej, för det här är den lätta tiden och han har blivigt överfallen av fans typ fem gånger, hur blir det när han åker tillbaka till L.A då? Vi kommer aldrig ses, han har miljoner fans som vill döda mig!

Vi blev båda tysta i flera minuter.

- Chaz?

- Va? Öm, ja?

Jag sa inget utan drog bara upp benen till mitt bröst. Jag kände tårarna komma igen

- Fo, va- vad är det?

- Jag har inte varigt ärlig med er...

- Vad menar du?

- Justin är inte min första, jag harklade och fortsatte sen med en skakig röst - Pojkvän...

- Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här Fo, jag... gillar dig, verkligen gillar dig tror jag

Jag såg förvånat upp på han och var nära att börja gapa. Gillade Justin mig?

- V-va? var allt jag fick fram. Han såg fortfarande in i mina ögon. Åh gud han hade så bruna djupa ögon... Nej, du... vänta? Varför kan du inte gilla Justin? Han är ju som vilken annan 17:årig kille.

- Ok, öm det där lät desperat men... jag vet inte vad det är med dig med du är... du är speciell. Bra speciell, d-du. Jag gillar dig verklugen och jag undrade bara om du typ vill gå ut med mig eller nått?

Min telefon började ringa. Saving Grace - The Maine var min ringsignal men jag bara lät den gå. Justin fortsatte kolla mig i ögonen.

- Visst... det skulle vara kul, sa jag och han kramde om mig hårt. Det kändes faktiskt bra att han kramade mig.

Fo's perspektiv

- Men jaa! sa jag irriterat

- Och inget drickande

- PAPPA! Jag. Dricker. Inte! Det är bara bio för... hej! sa jag och stängde dörren om mig. Måste han vara så överbeskyddande? Jag sms:ad Justin och väntade utanför hans hus en stund. Tillslut å kom hand ut och log stort när han såg mig. Asså det låter nog konstigt men jag känner fortfarande igen honom på något sett! Liksom, någon kändis...

Vi gick ner mot stan och bion. Den låg inte så hemskt bort som tur var.

- Vad ska vi se? frågade jag och tog popcornen från hans hand. Han var nära att tappa allt så jag hjälpte till lite.

- Ah, tack. Öm jag hoppa det är ok med dom här? frågade han och gav mig en biljett. Jag såg ner och läste på den. Easy A, den hade jag faktiskit vilja se ganska länge.

-Super, har viljat se den!

- Bra, öm vänta här jag måste gå på toan, sa han och log lite snett

- Gå...

- Kommer strack

- Bara gå! sa jag och skrattade. Jag stog och kollade lite på filmtrailerna som gick på Tv:n bredvid mig. Jag hörde hur några tjejer stog och viskade om mig en bit därifrån.

- Men, är det han då?

- Jo, det måste vara det, han har ju ändrats sen förra året fattar du väl idiot

- Men vad gör han med henne?

- Har inte han sagt att han vill ha en brunett!

- Jo, säg inte att jag färgade håret i onödan

Var allt jag hörde av deras samtal tills Justin kom.

- Redo? Dom släpper in

- Visst, sa jag och han la armen runt min axel. Jag rycket till lite men lät den ligga där. Jag var inte van vid sånt här.

- Det ÄR han, kom vi frågar han

- Nej han är på dejt ju

- Ja men, det är ju Justin B-

Min telefon började ringa. Jag hade bytt ringsignal igen. Every Avenue - Picture Perfect. Jag rycket till för jag hde glömt att stänga av den plus det var ganska hög volym. Jag rodnade lite för alla stirrade på mig när jag svarade.

- Hallå?

- Hej, hur är dejten då? sa Alex och jag hörde killarna skratta i bakrunden

- Men lägg av

- Nej men vad ska ni kolla på då?

- Easy A, jag måste gå nu, dom släpper in

- Kyss inte för mycket nu bara

- Höhö, hejdå och säg till att jag hör alla  bakrunden

- Hej

Jag la på och stängde av mobilen och vi belv insläppta. Vi satt längst bak av bio salen och jag såg flera blickar på oss. Kan dom sluta stirra eller?! Filmen började äntligen efter en miljon reklam klipp.

- Efter filmen-

- I got a pockeet, got a pocket ful of sunshine, sjöng vi när vi gick ner mot stranden. Vi skrattade och Justin började kitla mig så jag ramlade ner och tappade alla popcorn.

- Neeej! Mina poporn! sa jag och skrattade mer.

- Åh, fan va trött jag blev då!

- Du, jag skratat så jag dör juuuu!

- Vad har du druckigt?

- Cola, jag blir jätte hyper då! sa jag och hoppade upp igen och hoppade runt lite.

- Haha, asså du är helt galen, sa Justin och skratatde.

- Tack

- Se du tar det som en komentar

- Ja men det är tråkigt och tötigt att vara normal ju

- Sant

- Kom vi dansar

- Dansar?

- Ja, jag har många låtar på mobilen.

- Ta en "dansig" låt då.

- Åh! Jag vet, The Ready Set - Love Like Woa! Eller! Åh, du får välja, för mycket tänka för mig

- Ha, ok får jag mobilen då?

- Här, sa jag och gav an telefonen. Han knappade lite och tröck sedan på en låt.

- Vänta... Satys Four The Same- The Ready Set. men åhh, jag skulle ta den sen

- säkert, kom vi dansar då

- Ok, men var inte redo för en tryckare. Jag dansar som en galning!

- Jag med, vänta vi jerkar

- Jerk va?

- Jerkar, kom jag visar. Typ hoppa fram på ena benet och stå på det andra och sen gör du så det andra kommer fram.

- Ok, du får visahärmar jag

- Ok, sa han och började dansa. Det såg helt galet ut med vi började dansa och tillslut var båda så trötta vi gick ut på bryggan och satte oss där en stund.

- Har ni sett Fo? frågade jag killarna

- Hm, nej sista var hon typ där borta vid träden, sa Chaz och pekade mot ett stort träd. Ingen Fo, någon blänkte till på marken och jag gick dit för att se var det var. Hennes IPod, men hon skulle aldrig lämna den bara så där. Jag hörde hur någon skrek inifrån skogen. Någon som hade kul eller?

- JUSTIN! hörde jag Fo skrika så högt hon kunde, ett panik skrik.

- Chaz! Ryan kom hit!

Dom kom fort till mig och jag höll upp Fo's blåa IPod.

- Hon skulle inte bara lämna den här...

- Men var?

- Inne i skogen, och vi måste nog skynda oss!

- Lägg av, vi skulle aldrig tvingat ed henne, det var så jävla dumt!

- Jag vet, kom igen, vi måste hitta henne!

Fo's perspektiv

Jag hoppade över hur många rötter som helst tills jag var helt slut men jag fortsatt att springa. Jag såg hur han knappade in på mig men jag ökade farten. Mjölksysran i benen började bli enormt jobbigt. Jag kunde snart inte andas. det var då jag hörde röster bakom mig, JUSTN! Jag vände mig om och såg Justin, Chaz och Ryan komma springande efter mig och den där jävla idioten.

- Fo, spring vi fixar det här! ropade Justin. Jag vände mig om igen och skrek till. En stor gren kom mitt fram för mig och jag fick den mitt i magen. Jag kände smällen hårt i bakhuvudet och allt blev svart.

Justins perspektiv

Jag sprang fram till Fo och såg att hon hade fått ett ganska stort dår i pannan och i bakhuvudet.

- Jag tar hem henne, skrek jag till Ryan och Chaz som höll tillbaka den där killen.

- Skynda! ropade dom tillbaka och jag bärde iväg henne ut mot bilen igen. jag la henne i baksätet och startade bilen. Fan vi skulle ha lyssnat på henne!

Jag svängde fort in till mitt hus och bärde in henne till TV:rummet och la försiktigt ner henne på soffan. Jag la en handuk under hennes huvud för om det kom något på osffan skulle Erin döda mig. Erin är pappas nya om man kan säga så... jag gick in till köket och hämtade lite is. När jag kom tilbaka så satt Fo upp och såg sig skärrat runt.

- Du är hemma hos mig, sa jag och satte mi ner bredvid henne och gav henne isen.

- Tack... sa hon tyst och la isen på bakhuvudet. Hon la sig ner igen och stönade.

- Är det bra?

- Mm, men det gör bara jävligt ont!

- Vad var det som hände?

- Han.. ah du fattar väl?

- Hmm, men är du säker på att du är bra?

- Ja! sa hon irriterat och satte sig upp igen.

- Vill du kolla på tv?

- Visst... sa hin tyst och höll kvar isen på hennes bakhuvud.

Vi satt och kollade lite på Tv men ingen sa något, jag kunde se att hin var sur på mig. Jag fattar varför, inget av det här skulle ha hänt om inte jag tvingat med henne. Jag var skyldig.

- Fo, jag är så ledsen...

- Spara det till senare, sa hon och reste sig från soffan.

- Var ska du?

- Hem

- Jag förljer dig

- Justin! Jag bor precis bredvid

- Mm

- Vi ses

- Imorrn?

Hon vände sig om och såg mig i ögonen, hon suckade och sa tillslut

- Vi får se, och gick ut.

Fo's perspektiv

Jag satt ute i skogen igen när jag såg Justin. Jag vände mig om och reste mig upp, jag var fortfarande sur på han. jag vet det var tre dagar sen men... Va fan! Han kunde ju ha dödat mig ju!

Jag gick mot floden som jag hade hittat någon dag sen. Det var en gamal koja upp i ett av träden som jag klättrade upp i och satte mig med benen över floden. Det var sommar och varmt... Jag hörde Justin komma och klättra upp och satte sig bredvid mig.

- Du har hittat min gamla koja, sa han och skrattade lite

- Är det din? frågade jag och såg faktiskt upp på han

- Jepp, jag och pappa byggde den när jag typ var tio

Vi satt tysta i några minuter tills Justin tog min hand. Jag ryckte till och såg på han.

- Fo, jag är verkligen ledsen över vad som hände då!

- Det är ok, sa jag tyst och tog till mig min hand igen. Jag såg ner mot vattnet och kastade ner en liten kvist.

- Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här Fo, jag... gillar dig, verkligen gillar dig tror jag

Jag såg förvånat upp på han och var nära att börja gapa. Gillade Justin mig?

- V-va? var allt jag fick fram. Han såg fortfarande in i mina ögon. Åh gud han hade så bruna djupa ögon... Nej, du... vänta? Varför kan du inte gilla Justin? Han är ju som vilken annan 17:årig kille.

- Ok, öm det där lät desperat men... jag vet inte vad det är med dig med du är... du är speciell. Bra speciell, d-du. Jag gillar dig verklugen och jag undrade bara om du typ vill gå ut med mig eller nått?

Min telefon började ringa. Saving Grace - The Maine var min ringsignal men jag bara lät den gå. Justin fortsatte kolla mig i ögonen.

- Visst... det skulle vara kul, sa jag och han kramde om mig hårt. Det kändes faktiskt bra att han kramade mig.

Jag satt och skrattade åt hur han dansade runt i hans rum. Utan att veta jag såg han. Plötslig ser han upp och ser mig. Han stelnar till och stirrarde på mig med en öppen mun och bara... står så. Jag började asgarva så mycket så jag ramla av sängen. Han började skratta också och öppnade sitt fönster. Jag kröp fram och ppnade mitt med.

Fo's perspektiv

Jag kan inte fatta jag har gjort det! jag har färgat mtt hår för första gången i mitt liv! Brunt kändes lite mer som mig tyckte jag just nu!

Åh, sista dagen i skolan desutom, sommaren 2011 här kommer jag! jag skvätt upp lite vatten i ansiktet och satte upp håret i en hästsvans högt på huvudet. Jag tog på mig ett par just blåa shorts och ett blommigt linne. Det fick duga!

Jag sprang ner till pappa som skulle köra till skolan, äntligen sommar!!

Chaz's perspektiv

- Hej, kul med sommaren nu då? sa jag till Fo som såg helt otroligt söt ut idag.

- Super! Kommer ju skejta tills jag tappar benen eller nått! sa hon och skrattade. Justin och Ryan kom upp till oss och började prata lite.

- Men kom igen, det är ju fest på stranden, kom Fo! sa Justin

- Men alla kommer bara bli fulla! sa Fo och surade lite

- Och? sa vi tre samtidigt

- Jag dricker inte, nykterist! sa hon och såg lite surt på oss

- Jaja, men kom iallafall!

- Nej, det kommer bara bli bråk! sa hon och sparkade lite i marken

- Du kommer ju kunna spöa alla ialllafall, sa Justin och skrattade

- Haha, jaja, men om ni blir fulla går jag hem! sa hon och skrattade lite efter ett tag men var fortfarande seriös.

- Ok, men jag måste dra hem u, ses ikväll! sa Ryan och vi stog kvar en stund innan alla var tvunga att gå iväg hemåt.

Justins perspektiv

Jag tog på mig min Estovar tjöra, blå keps and gråa jeans. Fick väl duga, jag kolla in mig själv i spegeln en sista gång och gick sedan ner för att möta killarna och Fo. När jag kom ut så såg jag Fo ligga på gräset vid trotoaren med sin IPod och små sjunga lite. Jag smög fram och såg Ryan och Chaz komma några hus bort. Jag sprang fram till dom och viskade min plan.

Fo's perspektiv

Jag sjöng med till A Rocket To The Moon när helt plötsligt någon drar i mitt ben och drar iväg mig.

- Kom igen! Släpp ner mig killar! skrek jag och stretade emot. Jag tyckte inte om sånt här! Jag kände hur mitt andra ben ochså blev upplyft och snart så tog någon tag i mina armar. Jag kunde inte se något för jag hade mitt ansikte mit marken. Jag kände hur någon släppte ner mig på något hårt och kallt.

- Men släpp mig! Skrek jag och hoppade upp. Ingen var där.

- Va fan, killar kom fram då! skrek jag och såg jag var på ett bilflak. Jag såg Ryan komma springande mot mig och hoppade upp på flaket och brottade ner mig. Han var det som var starkare än mmig så det gick inte så bra att kämpa emot. Han satte sig uppepå mig och bilen körde iväg.

- Men lägg av det här är inte kul!

- Jo, för oss

- Nej, ni kommer bara få, jag vill inte ens gå på den där jävla festen!

- Jooo!

- Så, framme!

- Jävla långt då!

- Ja det är ju inte vanliga stranden!

- Va! Nej jag vill inte Ryan, snälla! sa jag oroligt, jag var ärligt lite rädd nu för vi var ute på en solig strand med an massa folk och stora bord med röda muggar. Skogen bakom oss var sto och mörk... Ah, ni fattar nog vad som kunde hända där.

- Kom igen, det blir kul! sa Justin och drog med mig

- Justin! Jag vill inte dit, jag vill hem nu

- Men kom igen, var inte så feg

- Jag är inte feg, jag vill bara inte

- Feeegis!

- Ja, ok men ni vet vad som händer på såna här fester!

- Vad?

- Men jag kommer inte säga det, men snälla!

- Nej, minst en timme!

- Nej!

Dom drog med mig endå och alla stirarde på oss. Mest på Justin tror jag. Alla gick runt med röda muggar och skrattade högt, eller danskade eller bara stog och glodde. Jag kände mig inte säker här så jag drog mig bort från dom och lutade mig mot ett träd och hade igång min IPod och såg antagligen hur skärrad ut som helst som jag stirrade runt mig.

- Nemen hejsan lilla gumman, sa någon kille som stank sprit.

- Bort från mig!

- Åh, kom igen kan man inte få prata lite?

- Nej, bort!

- Kom igen, det här kommer bli kul väl

- Bort!

- Kom, jag vill visa dig något

- Nej, släpp mig! skrek jag när han tog tag i min hand och drog med mig in mot skogen. Jag streatde emot vilket gjorde honom bara sur. Han knuffade till mig lite och tog tag i in andra arm.

- Nej JUSTIN!

- Äh, lägg av ingen hör dig endå här väl? Kom igen gumman

- Nej släpp mig

- Kom igen, en lite kyss väl?

- JUSTIN! RYAN! CHAZ!

- Ingen hör dig, sa han och närmade sig mig

- Nej! skrek jag och slog till honom

- Va fan, ska du ha stryk eller, jag är inte rädd för att slå tjejer vet du det!

- JUSTIN! HJÄLP!

Han slog till mig i magen och jag ramlde ner på marken, han drog upp mig och försökte kyssa mig. Jag sparkade till han på benet och kom loss. han skrek och försökte få tag i mig. Jag fick väsrta paniken och började springa iväg från han, han kom efter mig hörde jag.

- Kom hit din lilla! Jag ska fan döda dig, fattar du?!

- JUSTIN! jag vet ärligt inte varför jag roapde på Justin av alla peroner mendet var bara han jag kom att tänka på, Justin...

Justins perspektiv

- Har ni sett Fo? frågade jag killarna

- Hm, nej sista var hon typ där borta vid träden, sa Chaz och pekade mot ett stort träd. Ingen Fo, någon blänkte till på marken och jag gick dit för att se var det var. Hennes IPod, men hon skulle aldrig lämna den bara så där. Jag hörde hur någon skrek inifrån skogen. Någon som hade kul eller?

- JUSTIN! hörde jag Fo skrika så högt hon kunde, ett panik skrik.

- Chaz! Ryan kom hit!

Dom kom fort till mig och jag höll upp Fo's blåa IPod.

- Hon skulle inte bara lämna den här...

- Men var?

- Inne i skogen, och vi måste nog skynda oss!

- Lägg av, vi skulle aldrig tvingat ed henne, det var så jävla dumt!

- Jag vet, kom igen, vi måste hitta henne!

- Nej, släpp ner mig! skrek jag och sparkade med fötterna. Jag såg inte mycket för det var alldeles mörkt nu. Jag hörde hur dom skratatde och fortsatte bära mig.

- Chaz? Va fan Chaz släpp ner mig! ropade jag och skrattade. Jag hörde hur han skratatde ännu mer nu och lev inte så livrädd nu när jag visste det var han. Och den andra killen? Jag kände inte igen hans skratta eller röst.

Dom bärde med mig in till min trädgård och släppte ner mig.

- Åh, CHAZ! sa jag och brottade ner han.

- Ah! Vit falgg, vit flagg! Jag ger mig! ropade han och jag hoppade av honom. Han skrattade och reste sig upp.

- Fo, det här är Justin föresten, sa han och jag vände mig om för att se vem den andra killen var

Jag tänkte direkt att jag hade sett honom någonstans. Han hade det där typiska snea bruna håret som alla tyå älskade. Jag ver inte så precis fäst av det, tyckte det mer var snyggare med lite normalt typ Cameron eller Alex hår om ni fattar? Aja, stora bruna ögon och ett nästan lika stort leende. Jag tyckte jag käde igen honom men kom inte på, han kanske härmade någon eller bara ah. Ni fattar?!

- Hej, Justin... sa han och log

- Annabelle, fast du kan nog säga Fo, sa jag och skrattade lite

Justins perspektiv

Wow, chaz hade inte skojat när han hade sagt hon var söt. Hon hade stora gröna ögon och blont långt hår som var uppsatt i en fläta.

Vi gick in till mig och kollade på en film, jag gillade erkligen Fo. Hon var cool, skejtade var det coolaste typ. Efter vi sett klart filmen så var Chaz och Fo tvugen att gå hem, Fo hade somnat typ tre gånger under filmen och vaknat med att ryck varje gång och stirrat runt. Jag hade skrattat tyst och låtsats som jag inte sett något men det hade jag. Jag hade nog sett henne mer än filmen...

Jag sprang upp till mitt rum och slängde mig på sängen. Jag var såld för henne!

Fo's perspektiv

Jag satt och skrattade åt hur han dansade runt i hans rum. Utan att veta jag såg han. Plötslig ser han upp och ser mig. Han stelnar till och stirrarde på mig med en öppen mun och bara... står så. Jag började asgarva så mycket så jag ramla av sängen. Han började skratta också och öppnade sitt fönster. Jag kröp fram och ppnade mitt med.

- Fin dans Justin! sa jag och skrattade medans jag drog mig upp och satte mig i fönstret. Justin gjorde lika.

- Jag är bara så jävla dum Chaz...

- Det är du inte

- Jo, jag trodde det skulle bli bättre här men det är fan liksdant här, jag vill hem igen

- Du är hemma

- Nej, jag kommer aldrig vara hemma utan mamma

Han tystnade och jag gick snabbt iväg föt att gå hem eller bara, försvinna...

- Annabelle, sa Chaz och tog tag i min axel

- Snälla... jag måste bara vara, ensam

- Inte nu, du är inte ensam

- Du känner inte mig

- Man jag kan

- Nej, jag måste här ifrån

- Nej det göt du inte, ge det här en chans

- Jag har det, jag är lika mobbad här som i Seattle

Chaz's perspektiv

Jag förstod inte riktigt, kanske för jag inte visste något om henne.

- Fo, berätta

- Dom... dom hatar mig lika mycket här som i Seattle

- Da har sagt det, men hur? Vem?

- Vem? Gissa, så klart skolan drottning. Elena Summers...

Jag gick fram tll henne och kramde om henne, hon stod och skakade.

- Nej, jag...gillar inte kramar, sa hon och tog sig ur kramen

- Förlåt

- Nej, jag är bara... jag vet inte varför jag är så jävla arg, hon... hon påminner mig bara om en tjej i Seattle

- Vem?

- Du vet inte vem det var men hon typ... mobbade mig i två år och... jag vill inte det igen Chaz, jag är trött på det

- Jag fatatr, menb du verkar inte som du bryr dig

- Jag gör inte men, jag kan inte klara det här så mycket längre

- Klara vad?

- Att låtsas som jag inte bryr mig om allt, att min mamma är död, att jag är mobbad och bara har kill vänner och... och jag aldrig har varigt riktigt kär... sa hon och lutade sig mot muren och gled ner på marken och började gråta igen.

Jag satte mig berdvid och kramde om hennes axel med min hand.

- Du behöver inte vara orolig för att visa att du är mänsklig, du får gråta över din mamma, du får bry dig över att du bara har kill vänenr... du får vara kär, sa jag och tvekade med det sista. Hon såg upp på mig och log svagt. Hon kramde löst om mig och grät lite till.

- Du gillade inte kramar sa du ju, sa jag och skrattade lite. Hon skrattade lite med och reste sig upp och tårkade tårarna fast det regnade. Hon log lite större och skrattade igen.

- Jag måste nog vänja mig med mitt liv, sa hon och log glatt mot mig

Justins perspektiv

Jag åkte mot flyget och längtade hemåt, Kanada! Jag satt ensam nu och väntade tills det kom. Det tog nästan ingen tid med säkerheten eftersom det var mitt privatplan, vilket fortfarnade var galet!  Jag skulle bo ensam hemma hos pappa. Jag fattar inte hur jag kunde få det men mamma hade sagt att det var dags att jag fick eget ansvar så jag var nöjd. Chaz bodde ju på samma gata och han hade sagt något om enny tjej som - av vad han visste- inte var ett fan och skejtade, surfade och spelade fotboll, amerikans med tacklingar! Hon verkade ascool men jag vet inte hur det skulle bli...

Kanada

- Yo Bieber! ropade Chaz när jagf hoppade av vid mitt hus. Eller mitt det var ju pappas men...

- Chaz, sa jag och high-fivade honom

- Så, bra flyg eller?

- Du ska bara veta, älskar det där planet kna jag bara säga!

- Lägg av din lilla jäkel, tog du privat planet?! sa han och skrattade

- Men jag ville komma hit fort, sa jag och skrattade. Vi gick in till mig och kollade på en film medan vi väntade på Ryan.

Fo's perspektiv

Jag gick ut på baksidan av huset och satte mig under ett av träden i skogen brevid. Jag hade med min IPod och satte igång Days Difference - Speakers och såg upp den halft mörknade himmelen. Det var sen kväll med helg så det var ok. Pappa skulle vara borta i helgen, jobbet... Jag såg lite mot Chaz's hus och dom andra. Jag såg att det lyste i några fönster på huset. Plötslig så känner jag hur någon tar tag i mina armar och ben och lyfter iväg mig.

- Nej, släpp ner mig! skrek jag och sparkade med fötterna. Jag såg inte mycket för det var alldeles mörkt nu. Jag hörde hur dom skratatde och fortsatte bära mig.

- Chaz? Va fan Chaz släpp ner mig! ropade jag och skrattade. Jag hörde hur han skratatde ännu mer nu och lev inte så livrädd nu när jag visste det var han. Och den andra killen? Jag kände inte igen hans skratta eller röst.

Dom bärde med mig in till min trädgård och släppte ner mig.

- Åh, CHAZ! sa jag och brottade ner han.

- Ah! Vit falgg, vit flagg! Jag ger mig! ropade han och jag hoppade av honom. Han skrattade och reste sig upp.

- Fo, det här är Justin föresten, sa han och jag vände mig om för att se vem den andra killen var

- Det gör inget, jag är Cameron föresten

- Annabelle

- Fint, oj jag måste gå till lektionen. Vad har du föresten?

- Literatur

- Jag med, du är ny va?

- Ja...

- Bra då kan vi säga att jag hjälpte dig hitta, får nog inte så mycket skäll då

- Haha, öm ok

- Kom, sa han och började gå mot ett rum. Jag såg efter honom och log. han var grymt söt.

Chaz's perspektiv

Jag satte mig vid Ryan och killarna. Jag undrade var Fo var, hade inte sett henne sen imorse när hon kom in genom dörrarna. Jag ahde inte hunnigt hälsa innan hon var borta bland alla folk. Pizza idag iallafall. Killarna satt och pratade om nå rädor dom skulle vilja ha eller vad det var, jag lyssnade. Jag höll bara ögonen på dörren tills hon skulle komma in.

- Chaz, är du helt död eller? sa Ryan och slog till mig lite löst

- Va? Nej jag... trött, sa jag och såg på dom

- Hej, kolla Fo, sa James och pekade mot dörren

Jag vände mig fort dit och det kändes som någon hade slagit mig rätt i magen. Hon gick med någon annan killen och skrattade. Hon log och han log tilbaka.

- Yo, Chaz är du avis eller? sa Ryan och skrattade

- Va, nej jag gillar inte henne

- Nää, säkert. Det är därför du typ stirrar på henne hela tiden? sa Harvey och tog en stor tugga av sin pizza bit. Jag såg surt på dom och sen tillbaka på Fo och killen.

Fo's perspektiv

- Haha, lägg av! Du ljuger, sa jag och skrattade

- Nej, jag har skrattat så mycket jag har svimmat

- Hur kan man göra det?

- Du, har ingen aning, typ ingen luft eller nått

- Haha, slår vad om att jag kommer göra något sånt

- Hm, vi får väl se?

- Ha, antagligen

Vi tog mat och jag såg killarna sitta vid ett bord vid fönstret. Jag vinkade och dom vinkade glatt tillbaka, det satt en annan kille med dom ockå. Cameron gick till sina vänner på andra sidan salen.

- Ses sen då Fo

- Hej, sa jag och vinkade till han och satte mig bredvid Alex och mittemot Chaz.

- Så ser man där Fo, killar på en gång, sa Alex och knuffa till mig lös på axeln med hans axel

- Haha, nej vi går i samma klass bara

- Alla klasser? sa Chaz förvånat

- Nej, ingen har väl det?

- Vet inte

- Nej men literatur, engelska, gympa och foto

- Tar du foto som extra kurs?

- Ja, ni då?

- Film, sa Alex och skrattade

- Språk, sa dom andra

- Alla språk, dt är ju asdrygt! sa jag och tog en stor bit avv pizzan

- Jäävlar, inte små tuggor eller! sa Alex

- Meh, jag är hungrig!

- Slår vad om att jag kan äta mer än du, sa han och skrattade

- It's on! Hur många har du ätigt nu?

- Två

- Meh, då får du vänta tills jag ätigt upp dom här två bitarna sen hämtar jag mer

- Ja med

Jag åt upp på kanske tre minuter och vi gick skattande efter mer.

två och en halv timmer senare

Äntligen slut! Jag slängde in böckerna i skåpet och slog argt igen det. Folk kollade knstigt på mig men jag brydde mig inte och satte i IPod hörlurarna och playade en av mina favorit låtar. Hedley - Perfect och gick ut genom dörrarna. Det regnade nu och alla var helt borta. Jag sprng fort till bilen och stängde bildörren om mig och satte i bilnyckeln. Jag hade undan lite hår från ögonen och körde iväg. Dagen hade startat bra men sen så... Åhh! Jag är så jävla sur just nu. Jag körde hem till mig och såg Chaz utanför hans hus. Jag körde förbi och svänge snabbt in på uppfarten. Jag hoppade ut och smällde igen dörren och rusade in. Det regnade asmycket, me jag älskade regn så det var ok. Jag sprng upp på mitt rum och böt om till mjukis byxor och en stor munkjacka som jag fällde upp luvan på och tog på mig ett par joggingskor. Jag måste få ut min ilska på något så en joggingtur skulle nog göra bra. Jag tog min IPod och satte i hörlurarna och srpang ner igen. Låste för pappa var inte hemma som vanligt. Ta mig inte fel, jag älskar pappa men jag önskade han kunde vara hemma lite oftare.

Jag började att springa och bara lät det gå. Jag såg inte upp men tillslut så kom jag fram till stranden. Jag ut di och gick runt lite. Jag kände tillochmed att jag började grina, jag är en människa men jag hade inte gråtigt på typ sex år. Sen mamma dog, med det så började jag gråta ännu mer

-Fo? sa plötslig en röst bakom mig. Jag röck till och tårkade mina tårar.

- Öm, Chaz, hej! sa jag och log fejkat fast jag bara kände för att dö just nu i den här stunden

- Är något fel?

- Nej jag...

- Du, jag såg att det varnågot fel med dig efter lunchrasten, vad fan hände?

- Jag är bara så jävla dum Chaz...

- Det är du inte

- Jo, jag trodde det skulle bli bättre här men det är fan liksdant här, jag vill hem igen

- Du är hemma

- Nej, jag kommer aldrig vara hemma utan mamma

Han tystnade och jag gick snabbt iväg föt att gå hem eller bara, försvinna...

- Annabelle, sa Chaz och tog tag i min axel

- Snälla... jag måste bara vara, ensam

- Inte nu, du är inte ensam

- Du känner inte mig

- Man jag kan

- Nej, jag måste här ifrån

- Nej det göt du inte, ge det här en chans

- Jag har det, jag är lika mobbad här som i Seattle

- Öm, jaa...

- Vadå? Kan du liksom göra sånt?

- Ja, jag lärde mig det när jag typ var fem, lika så med surfingen

- Ok, du voltar, surfar och skejtar. Vem är du? sa James

- Ok, ni är creepy nu, sa hon och tog upp sin long board med foten.

- Vi? sa Harvey och gapade

- Jaa, kan inte en tjej göra sånt eller?

Chaz's perspektiv

- Är ni hungriga eller för jag typ dööör! sa Fo och skrattade

- Ashungrig! sa jag och dom andra höll med. Vi åke iväg till McDonalds och köpte mat och vi tog och åt den id skateparken. Vi börjad prata lite och jag vet inte hur men vi kom in på intressen.

- Så, Fo... sportar du mer än skate eller?

- Jepp, jag spelar amerikans fotboll och surfar

- Ok du är typ den coolaste tjejen här

- Haha, tackar... sa hon och log. Hon hade ett så sött leende, hon var så söt. Inte snygg, eller jo det var hon också men...

Efter en timme i skateparken så var Fo tvungen att åka hem. Jag följde med henne för jag skulle också hem. Och vi bodde typ fem hus emellan. Jag kände att jag fick ett sms så jag stannade och kolla vem det var ifrån.

Wazzup, Justin skicka nyss ett sms till mig, han kommer nästa vecka så då ,åste vi hääänga! Ta med den där tjejen ockås, hon verkar ju ascool! ;) Ryan... äntligen skulle Justin komma! Han hade ju typ varigt på turne hela våren och vintern. Vi hade inte sett varan på typ fem månader.

- Vem var det? frågade Fo när jag läst klart sms:et

- Öm, en vän... sa jag och fortsatte att åka. jag svängde in till mitt hus och sa hej

Hon vinkade och körde iväg mot hennes hus. Hon hoppade upp på en parkbänk och flippade skateboarden. Oh hon är helt... wow!

Fo's perspektiv

Jag körde in i garaget och sprng in. Det var typ midnatt och pappa sov nog. Jag sprang upp till mitt rum och böt om till mina sov kläder. Jag såg ut mot fönstret och såg att huset bredvid vårat hade ett sovrum mitt emot mitt. Man kunde se in men det var mörkt. Ingen bodde väl där för jag hade inte sett någon vid det huset. Hm, jag drog av överkastet och hoppade ner. Jag satte väckar klockan på halv åtta. Jag åt ganska mycket men fort, och jag behövde inte sminka mig eller nått. Jag bara slängde på mig något och så kunde jag ta bilen till skolan skulle det gå ännu fortare. Jag somnade på en gång.

Alex's perspektiv

Jag låg och tänkte på Annabelle, eller Fo. Jag gillade båda namnen. Hon var inte som alla andra tjejer här, hon vågade säga vad hon tyckte och hon sportade. Coolt, jag slog av sänglampan och somnade nästan på direktien

Fo's perspektiv

Jag vaknade av väckar klockan och stängde snabbt av den. JAg klev upp och tog på mig ett par jenas leggins, samma som i måndags och en vit V-ringad t-shirt, min lila, gröna och oranga skjorta och gråa skejtskor. Jag orkade inte ha keps idag så håret fick bara ligga. Jag tog min IPod och IPone och sprang ner till köket.

- God morgon, är du inte sen? sa pappa

- Nejdå, jag är klar ska bara käka sen tar jag bilen, sa jag och slängde ner fyra mackor i brödrosten. Tog fram en skål och flingor med mjölk till. Jag åt inte filmjölk, mådde så grymt illa av det. Lika med cocos. Lite ironiskt eftersom jag kommer från Hawaii. Men aja, jag åt upp på fem minuter och sa hej till pappa som skulle vara borta hela dagen. Jag gick ut till bilen och hade igång den. Radion startade men jag böt station för det var Justin Bieber. Alla tjejer i min förra skola var helt besatt av han. Trots det hade jag aldrig sett honom, asså på biler eller nått. Jag är liksom bara på youtube när jag lägger upp videos eller lyssnar på The Maine, som jag har alla låtar på IPoden så det blir inte så ofta. En riktig låt började, We The Kings - We'll Be A Dream

Älskade den låten så grymt mycket. Jag körde mot skolan och såg massa gula skolbussar som släppte av massa ungar. Jag körde in på parkeringen och ställde mig på en tom plats. Alla var typ helt galna, mest för mig nog för jag hittade ingenstans i den här skolan. Jag var knuffad runt och trampad. Men jag var van vid det, vet inte riktigt hur jag har blivigt det men...

Jag hittade fram till expeditionen och klev in, eller snarare ramlade in. En mellanålders kvinna såg upp från dator skärmen och log vänligt.

- Hej vännen, är det du som är Annabelle Black?

- Ja, jag flytta nyss hit

- Jaa... jag men här har du ditt schema, listor på klassrummen och lite annat som du kan behöva, sa hon och gav mig en mapp med papper.

- Tack, sa jag och gick ut. Det var ingen ute nu, jag hörde klockan ringa och jag såg ner på pappret. Klassrum 12, literatur. Ganska kul, hoppas bara det är en bra lärare. Jag började gå mot sal 12 och svängde in i en korridor där alla salar liksom var på nedervåningen. BANG, jag flög typ ner på golvet och hade en jävla smärta i huvudet igen. Jag hade så klart gått rakt ini någon, eller den hade lika väl gått in i mig. Jag såg upp och såg att det var en kille med stora bruna ögon och ganska mörkbrunt hår. Han var söt måste jag säga fast jag inte så ofta tänkte på killar på det sättet. Jag hade aldrig varigt kär eller nått sånt, var inte min grej... Han log lite svagt och började plocka upp några av mina papper som hade flygit överallt. Jag sträckt mig efter ett papper några meter bort och kände hans hand snudda vid min. Jag drog fort åt mig den och rodnade. JAG, RODNA! Va fan hände nu? Jag såg upp och han såg på mig. Hans ögon gnistrade i solskenet från förnstreet. Jag såg bort och rest mig upp. Han gav mig mappen och log lite snett

- Ledsen, skulle sett mig för

- Det gör inget, jag är Cameron föresten

- Annabelle

- Fint, oj jag måste gå till lektionen. Vad har du föresten?

- Literatur

- Jag med, du är ny va?

- Ja...

- Bra då kan vi säga att jag hjälpte dig hitta, får nog inte så mycket skäll då

- Haha, öm ok

- Kom, sa han och började gå mot ett rum. Jag såg efter honom och log. han vår grymt söt.

Fo's perspektiv

Det tog typ hela dagen för att fixa i ordning allt i huset med möbler och, ja allt. Jag var klar med mitt rum när klockan var sju. Och då hade vi börjat redan klcoan nio. Tio timmar! Jag satte upp det sista fotot på väggen. Kendall, Taylor och Jordan som skejtade.  Jag tog upp min laptop och fixade iordning videon från igår. Det tog tio minuter att klippa oxh fixa mitt speciella intro klipp vilket var några ihop satte videor med MGMT - Kids låten lite kort innan videon börjar på riktigt. Jag la ut det på YouTube och loggade sedan in på Twitter. 10 nya följare. Jag såg att det var Chaz och dom andra sen några andra som jag ärligt inte hade någon aning om vilka det var.

Kanada är väl..bra än så läng, tror jag ska dra ut på long boarden igen! skrev jag och slog igen datorn. Jag sprang ner men lät balkong dörren stå öppen. Kunde vara skönt med lite frisk luft sen ikväll.

Det var bara ett par som var ute på gatan. Jag hade tagit med min systemkamera så jag kunde fota lite. Jag började med att fota på huset sen åkte jag ner mot stranden.

Chaz's perspektiv

Jag såg när hon åkte förbi skateparken och svängde ner mot stranden. Hon hade ett par kortare jeans shorts än igår men samma tjocktröja och en röd mössa. Och hon hade en kemara runt halsen. Jag såg efte rhenne och kände hur någon knuffade till mig lite.

- Yo Chaz, vad är det? sa James och skrattade

- Öm, nej inget, sa jag och såg mot killarna. Dom satt vid "vårat" bord på sidan av skejtparken.

- Dude, du typ dregla efter Fo, sa Harvey och dom andra skrattade

- Lägg av! sa jag och slog han löst på axeln. Alex tittade också efter henne.

- Ska vi kolla vad hon gör? Hon kanske vill skejta med oss... sa Michael och tog på sig sina typiska solglasögon.

- Yeah, kom igen! sa James och vi körde efter henne. Alex var lite bakom så jag sakta ner och väntade.

- Vad är det? frågade jag honom

- Inget, tror jag behöver fixa brädan bara, sa han och körde vidare. Väl vid stranden så såg vi Fo ligga i sanden och fota. Vi såg på varran och sprang sen fram till henne. Hon ropade till när vi lyfte upp henne och bärde med henne upp till vägen.

- Hallå! Släpp ner mig, sa hon och klättrade ut ur vårat grepp. Hon gjorde en lite volt och landade elegant på asfalten. Vi stog och gapade.

- Vad? sa hon och såg konstigt på oss

- du liksom, voltade nyss... sa jag

- Öm, jaa...

- Vadå? Kan du liksom göra sånt?

- Ja, jag lärde mig det när jag typ var fem, lika så med surfingen

- Ok, du voltar, surfar och skejtar. Vem är du? sa James

- Ok, ni är creepy nu, sa hon och tog upp sin long board med foten.

- Vi? sa Harvey och gapade

- Jaa, kan inte en tjej göra sånt eller?

Jag slog på filmkameran igen och fortsatte Vlogga

Fo's perspektiv
Jag fortsatte att skejta igenom stan. Åter igen var ingen ute. Jag skejtade fram till en INFO skylt om staden. Skadade väl aldrig att få veta hur många som bodde här. 32,000 wow, kunde man inte tro. Men det var åtminstone varmt här nu innan sommaren. Det var Maj men endå. Snart sommarlov, kunde inte vänta. Måste få killarna att komma då. Jag hörde massa folk ropa och skratta. Killarna från McDonalds kom och gick, vissa på skateboards. Jag såg Chaz vid dom, han såg upp och såg mig. Jag ryckte till och körde iväg. Jag hörde att dom kom efter mig, men creepers ännu mer nu eller! Jag hadde helt kommigt bort här nu, var fan var mitt hus? Jag vände mig om och såg fem killar komma på skateboards efter mig. Chaz var en av dom. men! Åh, kan dom bara... gah! Jag körde ne rmot stranden igen och solen sken skönt, jag trodde det skulle vara hur kallt som helst här uppe. Fast det var inte så mycke skillnad från Seattle och Kanada. Hm, skönt eller bara drygt?
Jag svängde in på en lite väg som typ ledde in till värsta skogen. Det var asfalterat så det gick bra med long boarden. Det bliev lite kallt om benen för nu var det skugga. Men jag forsatte skejta. Längre och längre in. Tillslut så såg jag ett slut på vägen. Men varför... åh killarna var förtfarande efter mig. Jag stannade och var på väg att vända när jag typ krockade in i en av killarna. Dom andra typ asgarvade medan jag fick en jävla smärta i huvut. Kan dom inte se sig för eller? Åh, det var inte Chaz iallafall. Han var en av dom som skrattade. Den här killen var blond, lång och hade en grå mössa på sig. Jag vet inte men jag bara tycker killar ser bättre ut i mössor. Om dom inte passar i det...diss! Han log och klev av sin skatboard.
- Sorry, trodde du inte skulle stanna... sa han och skrattade lite. Åh, så klart skulle dom spela coola och bara åh sorry!
- Gör inget, sa jag och tog upp min IPone, ingen täckning
- Ingen täckning här inne, sa Chaz
- Ser det, sa jag och la ner den i jeans fickan igen. Jag såg upp och såg alla killar stirra på mig
- Vad? sa jag surt och stirrade tillbaka. Alla såg bort och jag kunde se Chaz små le lite

Jag tog upp min Long Board och började gå tillbaka
- Vänta, Annabelle! ropade Chaz och sprng fram till mig
- Ja?
- Öm, vill du? Typ skejta eller något?
- Nej tack, skejtar helst ensam, sa jag ch åkte ibäg. Jag kände deras blickar i ryggen och hörde fler hjul mot asfalten när dom åkte efter mig. Jag ökade farten och var snart ute i solen igen. Jag såg killarna som gick komma från vänster så jag åkte till höger, neråt. Jag såg en flyttbil åka förbi, den måste till oss. Jag försökte köra ikapp men den försvann efter fem minuter, fuck!

Jag tog fram min kamera igen och började Vlogga igen.
- Så, vilse i Kanada, del 1... försöker hitta hem, såg flyttbilen nyss men den försvann! Bra start här då, NOT! Kendall, Tyler och Jordan, jag vet ni kommer kolla på den här... jag saknar er! aja, ska dra och försöka att få bort några killar som förföljer mig, hör dom nu.. BYE! sa jag och stängde av kameran, tur för killarna kom precis och typ omringade mig.
- Skatetjejen, vad görs? sa en av killarna
Jag svarade inte utan bara förskte hitta hem. Det var jävligt kallt för benen nu!
- Yo, svara då!
- Varför då? sa jag och körde bort från dom
- Dude, hon har ju attityd, sa någon till Chaz zom skrattade.

Äntligen såg jag vårat hus! Alla killar bakom mig, men åhh! Nu vet dom var jag bor, fast det visste ju redan Chaz så... Fuck! Jag körde fram till huset och hoppade vant av long boarden och hade upp den på ryggen så jag höll om den med händerna men den vilade på ryggen. Killarna stannade och en visslade.
- Nice hus? Du är ny här va?
- Ja, eftersom det är en flyttbil här som bär in massa möbler in i det där huset, sa jag och skakade på huvudet
- Key, ville bara vara säker, sa han och skrattade lite
- Hette du Annabelle? sa den blonda med mössan. Jag nickade och sa sen
- Men jag kallas Fo
- Fo? Varför? sa Chaz och såg på mig
- Vet inte, sa jag och röck på axlarna. - Mina vänner hemma började säga så och sen så bara blev det så
- Coolt, var är du från då?
- Vi flytta hit från Seattle men är från Hawaii från början
- Hawaii? Sweet, men du ser inte så...aa du vet
- Pappa är från Arizona och mamma var från Italien, dom fick mig när dom bodde på Hawaii sen så flytta vi till Seattle när min mamam dog, sa jag och såg ner på mina skor.
- Åh, jag är så ledsen, sa den blonda.
- gör inget, ni visste inte men jag har liksom kommigt över det, sånt händer. That's life, sa jag och kände mig lite bättre. Jag hade typ inte sagt det till någon förr än Kendall, Taylor och Jordan.
- Så, dina vänner... är dom nå heta då? sa en kille och skrattade. En annan high fivade och Chaz och den blonda, ja det syntes dom skämdes. Hm, hade dom faktiskt nått vett?
- Hm, ja det kan man väl säga, men jag visste inte ni gilla killar?
Dom sluta skratta och såg på mig
- Vänta, är sina polare killar?
Jag nickade och såg lite roat på dom.
- Jepp, har inga tjejkompisar, dom är så jävla töntiga, sa ja och skrattade lite
- Dude, jag gillar dig, du har ju lite style emot alla andra tjejer här.
- Hm, dude, jag tar det som en komplimang
- Haha, ska du börja i sklan här eller? Hur gammal är du by the way?
- 17, aa ska börja i övermorrn
- Coolt, vi är också 17, eller inte Harvey, han är en jäkla senior! sa en ganska lång röd hårig kille. Dom skrattade och jag kände hur jag började gilla dom här killarna.
- Jag är James, sa den rödhårige och pekade på sig själv.
- A, Harvey som du hörde, sa den långa brunhårige killen, han puttade till den blonda och skrattade lite.
- Alex, sa han och log ett litet leende, han hade gröna ögon och jag kände hur han var den, hm, bästa av dom?
- Chaz som du redan vet, sa Chaz
- Och jag är den sista och bästa, Michael, sa en normal lång kille med svart, kort hår och bruna ögon. Han var lite mörkhyad och hade solglasögon på sig. Ok, jag vill inte låta rasistisk men han var nog asiat. Asså det där lät fel men han var det.
- Ha, aa Annabelle som sagt, men om ni ska säga något till mig så säg Fo
- Ok, Fo... sa Chaz och skrattade.

---

Om ni vill kan jag kanske lägga in bilder på killarna. Men säg till i så fall ;)

Jag log och gick fram till henne.

- Se, plast hela du, ingen av dina vänner hjälper dig upp. Dom bara skrattar, viskade jag till henen. Hon reste sig upp och såg sig helt förkrossat runt i matsalen. Alla skrattade och pekade på henne. Hon såg sedan på mig och skrek rakt ur.

- Din lilla!! Du ska få för det här nästa vecka, du ska aldrig få en säker stund din jävla lilla bitch! AHHHHHHHHHHHHH! skrek hon och rusade ut från matsalen. Hon slet med sig Lucas som forfarnde asgarvade så han grät. Tjejerna såg förskräckt omkring sig, dom var helt borta utan sin ledare som sagt. Jag skrattde och gick till killarna igen. Dom high Fivade mig och busvisslade. Det fick dom göra, det är ju sista dagen i den här jävla skolan!

Fo's perspektiv

Jag satte mig i bilen och hade igång min IPone, genast så vart det The Maine. Jag älskade dom! Pappa startade bilen och vi lämnade Seattle på tio minuer, tarfiken hoppas jag är bättre i Kanada.

Solen sken på oss när vi körde upp mot Kanada, vi bodde ju i Washington så det skulle inte ta så lång tid. Eller jo, tull och allt skit kommer ju ta evigheter! Åh, jag vill vara kvar i USA inte Kanada.

Fast ja var en pojkflicka så använde jag nagellack, fast bara svart. Det såg, bättre ut hur man nu säger.

Det tog två timmar till gränsen, det gick en hel timme för dom skulle gå igenom hela bilen för fan. Asså om folk bara kan gör dom rätta grejerna så skulle man slippa det här. Det är alltid någon som förstör allt.

Jag och pappa fick äntligen åka hem efter att ha svarat på frågor som typ varför kommer ni hit och bla bla bla...

Jag kände hur hela jag bara blev tröttare och tröttare. Tillslut så somnade jag när det kanske var en timme kvar. Jag var en sån som kunde somna lite var som helst, fram för TV:n, i bilen, tillochmed på en skohylla när jag var typ fem eller något. Man kunde tro att jag skulle sakna Seattle nu men den plats jag saknade mest var nog Hawaii. Jaghade ju vuxit upp där. Pappa hade varigt från Arizona och mamma från Italien. Så jag var en mix hur man säger, men jag saknade verkligen Hawaii. Jag saknade solen och värmen, stranden och ja.. folket. Det var en av mina favorit platser någonsin!

Plötslig så vaknar jag upp från min dröm. Åh vi är framme... Min hjärna var ganska trög när jag nyss vaknat. Jag kom inte äns ihåg att vi var i Kanada. Men tillslut så började det klarna, pappa gick ur bilen och öppnade bakluckan för att bära ut väskorna. Jag öppnade bildörren och tog min IPone i handen hörlurarna ramlade ner på uppfarten av grå betong. Jag böjde mig ner och såg sedan upp. Var typ nära att få en hjärt attack. En kille med mörkt hår och stora bruna ögon stog framför mig. Han småskrattade lite och jag såg surt på han. om han trodde han kunde stöta på mig så skulle han typ dö. Eller ite dö men jag skulle inte vilja bli vän med han. Åh, alla kommer ju "stöta" på mig här. Dom vet inte hur jag är så dom tror jag väl är en jävla killgalen fjortis tjej.

- Hej, jag är Chaz, sa han och sträckte fram handen

- Annabelle, sa jag men skakade inte hans hand. Han drog tillbaka sin hand och satte dom i fickorna. Pappa kom fram och hälsade.
Åh, kan han bara...gah! Ok, inget hat Fo, inget hat...

Jag såg ner på min skor och hörde killen, Chaz, säga att vi nästan var grannar. Åh, neeej!

Jag såg upp och såg att han kollade på mig. När jag såg honom så såg han fort bort. Han sa hej och åkte iväg på en, skateboard. Hm, kanske inte skulle vara så illa här. Jag och pappa bärde in väskorna och medan pappa väntade på flyttbilen med alla möbler så gick jag upp till mitt rum och stälde in alla väskor. Jag valde bara ett rum som såg bra ut. Det tog tre rum innan jag hittade ett bra rum. Det var en vit vägg och dom andra gråa. Ett stort fönster med en bra utsikt mot stranden. Åtminstone en strand nära, jag hade saknat den möjligheten i Seattle. Där var det liksom bara stad där. Jag tog fram min filmkamera och sprang ner för att hämta longboarden från bilen. Long board var typ en större skateboard som var bra när jag filmade. Jag gjorde ofta Vloggarna när jag skejtade eller typ var ute. Aldrig inne. Jag tog fram mina solglasögon och gröna keps som jag vant satte på mig, rätt håll nu. Jag körde iväg ner för strang gången. Ingen var typ ute nu, konstigt. Men sen såg nar på min gröna armbandsklocka. Kvart i tio. Oh ok, och det var skoldag imorrn. Men det skulle jag slippa så jag kunde hitta mig hemma här som dom hade sagt. Jag skulle aldrig riktigt vara hemma här. Enda hem var Hawaii. Punkt slut! Jag hade lärt mig att skejta och surfa, allt där! Liksom min plats som sagt. Jag slog på kameran och filmade på mig.

- Well hello, så... sa ja och filmade runt mig medan jag åkte. - Kanada, sa jag och rycket på axlarna.

- Flyttade idag, kom nyss och körde iväg på upptäcktsfärd. Söker efter en plats där dom säljer milkshake, hm... MacDonalds! Let's go! sa jag och filmade runt mig ugen. Jag såg någon åka skateboard några meter framför mig. Jag tyckte jag kände igen honom men kom inte på vem... Mörkbrunt hår och ganska lång kunde jag se. Hm, jag brydde mig inte så mycket och fortsatte att leta efter McDonalds. Tillslut såg jag do gyllene bågarna ochs vängde in där. Det var ett gäng killar där inne som satt och snackade när jag gick in. Dom tystnade lite och kollade förvånat på mig. Jag bärde Longboarden i ena handen och filmkameran i andra, avstängd. Jag beställde en stor jordgubbs milkshake och betalade. Jag hörde några av killarna viska om mig. Creeper eller? Åh, jag gick ut och körde iväg. Jag såg tillbaka och såg Chaz bland killarna. Vänta, det var han som hade skejtat framför mig såg jag nu på hans kläder. Dom stirrade efter mig. Men allvarligt, vad är det med dom? Har dom aldrig sett en tjej på long board eller? Med slitna jeans shorts till knäna och en stor mörkblå munkjacka med grön keps och solglasögon. Wow, jag är speciell här eller? One of a kind!

Jag slog på filmkameran igen och fortsatte Vlogga

:)

Fo's perspektiv

Sista skoldagen. Wie! Åter igen, nej... Men nu är sista gången för hämd, hämd för alla jävla kommentarer Jessie och hennes gäng har gett mig under alla dom här åren. Jag tog på mig mina vita converse, mörkblå jeans leggings, svarta V-ringade T-shirten. Jag bara älskade V-ringat! OCh jag tog min lila tjock tröja över. Fick duga. Hade även upp håret i en hästsvans och hade på mig min lila keps över och snurrade runt dne så skärmen kom på sidan. Min IPod låg i väskan och så mina hörlurar, brukade jämt glömma dom annars men nu så var dom med!

Jag tog min stora svarta Rang Rover och körde till skolan. Sista dagen som sagt, slå på stort?

Jag gick in genom dörrarna och likadant som varje dag så fick jag typ en miljon blickar på mig. Jag var ganska trött på det men men... Jag såg Jessie stå vid hennes skåp med hennes pojkvän Lucas. Blond, lång och en av hockey spelarna på skolan, så klart den populära killen. Lika som Jessie, men dom gillade inte varran, det såg alla. Som var bara tillsammans för alla sa det. Så jävla fega så man inte kan tro det. Det var en månad kavr av skolan så jag  skulle missa skolbalen, buhu. Not... Dom skulle väl vinna endå, det fatta man. Synd för dom bryr sig inte ett skit om den hä skolan. Eller ioförsig. Den var allt för dom, utan den skulle dom vara som alla andra, o populära! Åh nej, så hemskt...

Jessie såg upp och såg mig. Hon viskade något och skrattade. Så gjorde Lucas. Jag gic fram till dom och log falkst. Hon såg förvånat på mig.

- Vad gör du här? sa hon surt och bitch blickade mig.

- Jag ville bara säga hur jag avudas dig, sa jag coh log

- Menar du det? sa hon och såg konstigt men egoistiskt på mig

- Ja, jag skulle aldrig klara av att vara så falks som du, jag menar... wow, plast rakt igenom! sa jag med ett leende på läpparna och gick där ifrån. Jag kunde se Lucas le. Creeper eller? Men jag hade bestämmt vad jag skulle göra idag. Håna Jessie så mcyket som det går. Kanske skulle fälla henne i matsalen eller nått? Hm, det skulle vara så kul! Hoppas hon bröt sin operede näsa i fallet.

Jag såg Kendall och Taylor vid deras skåp som också var bredvid mitt. Jag sprang fram och Kendall fistpumpade mig igen.

- Yo guurl! sa han och skrattade.

- Stoked för sista dagen? sa Taylor och fistpumped mig också. Det var liksom våran hälsning. Joppas jag hittade någon i Kanada som kunde göra det annars skulle jag bli helt galen!

- Yepp! Ska ge igen på Jessie idag

- Nice!

Vi snackade lite mer tills klockan ringde och vi gick till våra klasser.

Lunch

- Så, hur lång har du kommigt på att ge igen? frågade Jordan och log

- Hm, vet inte riktig. Oh, där är hon, brb, sa jag och reste mig upp.

- Vad ska... oh lycka till, sa Kendall när han såg Jessie och hennes gäng komma.

Jag gick lite på sidan och var berädd att få henne att falla. Hon hade gjort det här så grymt många gånger för mig.

Precis när hon gick förbi så puttade jag ut dryckbacken och som tur var så blundade alla i just den stunden för dom skrattade åt nått som var sååå kul. Jessie fick in foten in i backen och typ ramlade på en gång. Hon tog tag i en bordskant där en bricka stog och eftersom den inte satt fast så kom all mat på den över henne och hennes vita linne eller vad fan det var för nått. Hon skrek och började grina. Alla blev helt tysta och bara stirrade på henne innan alla började asgrava. Yes! Hon reste sig upp och alla i hennes gäng bara gapade. Jag kunde se Lucas skratta och lika så dom andra killarna i hockeylaget.

Jag log och gick fram till henne.

- Se, plast hela du, ingen av dina vänner hjälper dig upp. Dom bara skrattar, viskade jag till henen. Hon reste sig upp och såg sig helt förkrossat runt i matsalen. Alla skrattade och pekade på henne. Hon såg sedan på mig och skrek rakt ur.

- Din lilla!! Du ska få för det här nästa vecka, du ska aldrig få en säker stund din jävla lilla bitch! AHHHHHHHHHHHHH! skrek hon och rusade ut från matsalen. Hon slet med sig Lucas som forfarnde asgarvade så han grät. Tjejerna såg förskräckt omkring sig, dom var helt borta utan sin ledare som sagt. Jag skrattde och gick till killarna igen. Dom high Fivade mig och busvisslade. Det fick dom göra, det är ju sista degen i den här jävla skolan!

- Va? Ja...

- Du sa inte hej

- Oj, öm hej

- Hej... sa jag tyst och sa till Zach att jag ville hem. Vi sa hej och gick till min bil.

- Jag kommer först! sa jag och sprang mot bilen, Zach kom upp bakom mig och jag skrattade.

Vi kom fram till bilen och hörde killarna skrtta och prata. Om oss?

- Bry dig inte, sa Zach och öppnade dörren till mig. Jag hoppade in och sog på radion. Zach hoppade in i förarsätet och körde hemåt.

Lucys perspektiv

*en månad efter skolan har börjat*

- Hej, ska vi luncha? sa Emmy och log

- Ok, ska bara lämna böckern i skåpet, fixa bord så ses vi där, sa jag och gick mot mitt skåp. Några meter ifrån skåpet så drar någon n mig i en städskrubb. Va fan!

- Justin? sa jag och såg förvånat på han, han hade sin kepa och luva på som nästa täckte hela hans ansikte.

- Hej, öm jag fattar om du inte vill se mig men jag ville bara säga hejdå

- Hejdå?

- Ja, vi ska flytta till L.A, permanent

- Vänta, nu? Men ni... bor ju här, sa jag tyst

- Ja men, ja... vi flytatr ikväll iallafall

- Öm, oj ok. Ja... hejdå?

Han gick fram och kramade om mig, jag stelnade till men kramde tillbaka. Jag saknade han, och nu skulle han bort för alltid? Eller inte alltid men, jag skulle inte så se honom nå mer?

- Justin, jag...

- Jag vet att jag inte förkänar en andra chans, jag är ledsen över Paris, jag mena inget jag sa. Du är det bästa som har hänt mig... sa han och såg in i mina ögon. Jag kände hur mina knän skakade lite men jag höll mig uppe.

- Jag hatar inte dig och jag vill... jag vet inte vad jag vill men jag saknar dig Justin

- Va? Jag trodde du ahde det bra med din, pojkvän, sa han och svalde

- Justin, Matt och jag är bara vänner

- Va? sa han högt och såg en liten gnista tändas i hans ögon bara för att slockna igen efter fm sekunder. Men jag såg den i den lilla stunden

- Men ni...

- Vi försökte dejta i typ en vecka men det var inte meningen, vi är bara nära vänner nu. Lovar! sa jag och höll upp handen. Han log och kysste mig.

Justins perspektiv

Jag vet jag inte skulle gjort så men hon var... bara så, va fan vi hade varigt ihop låt mig få älska henen igen! Jag drog mig undan och såg ner på det smutsiga golvet. När jag väl såg upp så stog Lucy och halv lgo nära mig. Jag såg förvånat upp på henne. Jag trodde hon skulle typ vara assur på mig för det.

- Jag älskar dig, sa hon och kramade om mig. Det kändes som allt kunde försvinna just då. Allt kunde bara försvinna så länge jag fick hålla om henne. Jag såg in i hennes underbara gröna ögon och kysste henne igen.

*Kvällen*

- Jag kan inte fatta att du äntligen är min, sa jag och strök hennes arm. Hon log och kysste min kind. Jag log tillbaka och kunde inte sluata vara lycklig.

- När ska vi komma tillbaka? frågade hon men jag log bara.

- Spelar det roll? Du är min och jag är din, sa jag och kysste henne igen. Hon la sitt huvud bredvid mitt och vände sig upp mot himmeln. Jag tog tag i hennes hand och ritade ett hjärta i sanden med den. Hon log och tog min hand och skrev Forever And Always under, jag började nynna på Just The Way You Are och Lucy hängde fort på. Vi slutade att nynna och sjöng istället. helt plötsligt så nös hon och reste sig upp och började asgarva.

- Snacka om att förstöra stämningen, sa hon och log stort. Jag reste mig upp och kramde om hennes axel.

- Inget du gör kan förtöra något

- Aw, men det är bara en grej jag undrar över nu...

. Och det är?

- L.A?

- Oh, shit. dEt hade jag glömt, men jag sa til mamma att vi kunde skjuta på flytten...

- Men hon kan inte skjuta på det för alltid Justin, du msåte flytta

Vi satt tysta några minuter och bara tänkte...

- Flytta med mig! sa jag tillslut. Hon såg förvånat upp på mig

- Menar du det?

- Jag skulle aldrig ljuga om något sånt, vill du det?

- Justin, jag... jag. Det skulle vara en dröm!

- Men...

- Men?

- Victoria, din mamma, allt

- Det kan vi nog ordna, sa hon och kysste mig, hon hade fortfarnade ett leende på sina beige läppar. Jag tog tag i hennes midja och drog henne till mig.

- Jag älskar ditt leende, sa jag och kysste henne igen

Lucys perspektiv

Jag kan fortfarande inte fatta att jag ska flytta till L.A men Justin. Vi hade jobbat med att få det att funka i en hel vecka non-stop! Men vi hade kommig fram till: Jag skulle flytta till Justin i L.A i ett eget hus (!) med hans mamma aldeles bredvid oss. Eller ett eller två hus bort men...

Vic skulle flytta till Kanada! Jag skulle sakna henne så grymt men alla lov skulle dom komma oh hälsa på oss. Ryan, Chaz och Vic. Jag skulle se fram emot det hela tiden. Mamma skulle bo kvar här i ATL. Jag skulle faktiskt sakna henne, men det här skulle vara hur bra som helst.

Jag hade en väska kvar i mitt rum nu. Vi hade alla möbler som sängen och de kvar, men alla foton, böcker och annat hade vi packat ner i väskorna tillsammans med kläderna.

Jag gick ut ur rummet och vinkade hejdå till alla minnen här och mitt korta liv här. L.A here we come! Jag stängde dörren om mig och bärde ner väskan till bilen. Mamma stog och pratde med Justins mamma. Åh, drygt eller vad!

Efte rkanske fem minuters hejdå till alla, Emmy,Jacob, Matt, Zach, Vic, Ryan, Chaz (som hade kommigt hit för att följa med Vic till Kanada) Jag kände tårarn komma nu. Jag skule sakna Zach och Vic mest.

- Du måste komma och hälsa på och inte bara försvinna i tio år! sa jag och kramade om Zach

- Lovar! sa han och kramde om mig

Jag sa hejdå för andra gången till Vic och hoppade in i bilen bredvid Justin. Jag vinkade hejdå och Justin körde iväg efter hans mamma. Bye bye ATL, and L.A...I missed you so much! skrev jag på Twitter och stängde av min mobil. Den vart bombad med 'hejdå sms' från alla i skolan. Konstigt eftersom jag bara hängde med Zach, Vic, Emmy, Jacob och Matt. Men men...

*L.A på kvällen väl framme*

- Åh, jag är så trött efter typ årtontimmar i en jäkla biiil! sa jag och slängde mig ner i en solstol vid poolen. Justin satte sig bredvid mig och kysste mig. Justins mamma kom ut till oss och sa hejdå.

Vi sa hej och skrattade. Månen var uppe här också. Jag tog upp min mobil men stängde av den igen.

- Lucy? sa Justin osäkert

- Ja... sa jag sömningt

- Jag älskar dig verkligen och jag...

- Jag vad Justin? sa jag och kände mig lite piggare. Vad ville han?

Han satte sig på ett knä och tog fram en liten sidenask. Åh han skulle inte...

- Lucy Henderson, vill du gifta dig med mig?

- Justin!

- Vill du?

- Ja, ja, JA! sa jag och skrek av lycka. Han tog ringen från asken och hade den på mig den på ringfingret som nu vart jäkla tungt.

- Men...

- Men vad? sa Justin med panik i rösten

- Asså, vi är 17 Justin

- Vi kan göra det när vi typ är 20 eller nått, men det är bara så du vet jag älskar dig och gör dig till min

- Jag är din utan eller med ring

- Ja men...

- Jag älskar dig Justin

Vi satte oss vid pool kanten

Efter en timme så gick Justin in till köket för att hämta något. Han kom tillbaka med en stor flaska champang.

- Bara vill göra det här! sa han och log

- Jag komme rinte dricka det där men ok, kör hårt, sa jag coh skrattde

Han skakade om och korken flög typ rakt upp i luften och landade inne hos grannen.

- Bra sätt att skaffa vänner Justin, sa jag och asgarvade åt hans ansikts uttryck.

Han älde typ ut allt på gräsmattan. Jag satt och skrattade åt han medan han sprang runt där.

Tillsut så kom han och satte sig bredvid mig i polen igen.

- Jag älskar dig Lucy Henderson, för alltid, sa han och kysste mig

men ska börja på en ny nu, så klaaar! äntligen

- Jag hatar dig!

- Samma här, hur fan kan jag vara tillsammans med dig?

- Då så, antar det inte är någon jävla ide att vi är tillsammans isåfall

- Nej!

- Bra!

- Bra, kan du bara

- Men kan du gå eller! Jag vill fan aldrig se dig igen

- Jag är känd, lätt för mig att glömma dig, du är bara en jävla dum tjej

Sa han och klev in i hissen, när väl dörrarna stängdes så föll jag ner på marken. Jag lät tårarna komma nu. Vad hade jag gjort?

Lucys perspektiv

Hej, hur var första lektionen? fick jag ett sms av Matt. Jag ahde gett han mitt nummer igår efter jag åkte hem efter sjukhuset. Jag kom och tänka på Justin igen men slog bort han från mina tankar. Jag skrev snabbt tillbaka hej, bra. Men var är du! :( jag öppnade mitt skåp och slängde in Historia-boken för att ta fram matten och Spanskan. Jag hade inte haft ett val i vad jag skulle läsa, så jävla många här så fanns bara plats där. Sög...

Sjuk :( jag sukcade och stängde skåpet. Jag hoppade till och skrek. Catlin stog precis bakom.

- Hej Catlin, jag har inte sett dig sen...

- Sen du gjorde slut med Justin... sa hon hårt och blängde surt på mig

- Jag är ledsen men... det var inte meningen

- A, hoppas du är glad, Justin är helt förstörd sen du sa så där på sjukhuset.

- Men, jag måste väl få gra som jag tycker, det var bara inte justin och jag

- Hoppas du och den där Matt blir glada då, eller inte

- Catlin!

Hon pekade fuck-you åt mig och gick iväg med en massa andra tjejer. Dom skrattade och bitch-blickade mig sen skrattade mer. Antar det här inte skulle bli så bra endå, fan! Jag tog fram min IPod från väskan och gick till matte lektionen. Jag fick sitta helt ensam, alla typ hatade mig. Eller vad dom nu gjorde, alla ignorerade mig i alla fall. Lektionerna gick hur segt som helst men tillslut så vart den lunch. Jag kom in lite sent, alla stirrade på mig och jag hörde viskningar. Jag såg Vic stå och prata med någon kille och tjej. Jag gick fram och sa hej till henne.

- Hej! Lucy det här är Emmy och Jacob, dom går i min klass

- Hej, sa dom och jag sa hej tillbaka. Vi satte oss vid ett tomt bord lite i utkanten.

- Så hur är det så långe? frågade Jacob och log mot Vic. Jag såg ner på maten och sa att det var bra.

*Efter skolan*

Jag gick mot utgången, folk sprang runt och skrek, jag satte igång min IPod igen och gick ut igenom dörrarna. Jag hörde någon komma springande bakom mig. Jag hade inte så hög musik... Jag vände mig om och såg Emmy. Jag log och vinkade. Hon log och frågade om jag ville göra något efter sklan. Vic hade redan sagt ja.

- Ledsen, måste hem och...

- Åh, ok, men vi ses imorrn. Hej

- Hej... sa jag och höjde musiken igen. Skulle jag vänta på Zach eller bara gå hem? Jag såg några killar stå vid en silvrig sportbil. Jag suckade och gick ner för dom långa trapporna. Vem fan har så här långa trappor till ett high school?

- Lucy! hörde jag Zach ropa. Jag tog ur en hörluren och såg han vinka till mig från gruppen med killar. Men snälla! Jag gick fram till dom och kände återigen blickar på mig. Zach drog med mig till han och presenterade mig. Alla sa hej utom typ en stor kille.

- Heyden... sa Zach oxh någon annan kille

- Va? Ja...

- Du sa inte hej

- Oj, öm hej

- Hej... sa jag tyst och sa till Zach att jag ville hem. Vi sa hej och gick till min bil.

- Jag kommer först! sa jag och sprang mot bilen, Zach kom upp bakom mig och jag skrattade.

Vi kom fram till bilen och hörde killarna skrtta och prata. Om oss?

- Bry dig inte, sa Zach och öppnade dörren till mig. Jag hoppade in och sog på radion. Zach hoppade in i förarsätet och körde hemåt.