I Think I'm In Love - Del 36
Jag klättrade ner och gick iväg, jag tänkte inte på var jag skulle ta vägan, bara gick. Tillslut så kom jag fram till Catlin och Christians hus. Jag såg Catlin i trädgården. Hon såg upp och såg mig, hon reste sig och sprang fram till mig.
- Lucy, vad gör du här?
- Kan jag sova här inatt? frågade jag med några tårar i ögonen.
- Så klart kan du! Mamma och pappa är endå borta, sa hon och kramade om mig. Jag bara stog där i henens famn.
Justins perspektiv
Lucy? Jag såg att det var fler än bara Catlin i trädgården. Jag såg närmare och ja, det var Lucy. Jag saktade in och log. Äntligen, jag hade inte sett henne på hela dagen och jag saknade henne. Jag vinkade till mig killarna som kom och såg förvånat på oss.
- Vad är det Justin? frågade Chaz
- Lucy är här, kom! sa jag glatt och började gå mot dom. Jag ropade och såg Catlin och Lucy se upp. Jag saknade ner lite och kände att något hade hänt. Lucy var alldeles svullen och röd om ögonen. Jag började springa mot henne och kramade om henne.
- Justin, vad gör du här? frågade Lucy
- Lucy, vad har hänt? frågade jag och kysste henne på inden, den var salt efter hennes tårar.
- Mamma...
- Vad är det med henne?
- Hon är som...
- Det är lugnt! Allt blir bra... sa jag och kappade henne på ryggen. Hon kan inte ha det lätt med attt ha en mamma som inte känner en eller inte bryr sig. Jag hörde killarna bako mig och jag vände mig om. Catlin gick fram och förklarade för Chaz och Ryan. Lucy gick bort lite från mig så hon kunde se mig i ögonen. Hon stelnade till, hon hade nog sett Ryan och Chaz. Fan, dom var här nu...
- Åh, Lucy, det här är Chaz och Ryan
- Hej, öm...jag brukar inte grina så mycket om ni undrar... sa hon och skratatde lite. Hon skämdes...
- Det är lugnt, vi fattar, sa Chaz och log. Ryan hängde på och log han med fast han nog inte riktigt fattade. Vi skratatde alla lite och satte oss i gräset. Christian sprang in för att hämta något. Efter ett tag kom han ut igen, med...
Lucys perspektiv
- En kortlek?
- Ja! Vi kan göra så man tar ett kort och om man tar fel så...
- Får man göra ett straff! skrek ryan och skrattade.
- Ok, men inte för elaka grejer! sa Catlin och log
Vi kom alla överens om att det skulle vara "milda" grejer och inte typ...kasta en sten i huvudet på nästa person som går förbi eller något sånt. Christian fick börja för han kom på det.
- Ok, vad ska jag ta då?
- Spader, sa jag och alla såg förväntansfullt på Christian, hoppas att han skulle ta fel.
- Nej! Ruter! sa han och alla ropade till, vi var som småbarn. Vi satt och tänkte i någon minut tills Chaz ropade till.
- Du ska typ springa ut på gatan...
- Men! TRÅKIGT! skrek alla och skrattade.
- Men! Jag fick ju inte säga klart! ropade Chaz och såg surt på oss.
- Och! Det var dåligt Chaz! sa Ryan och skrattade. VI tänkte igen och nu så ropade Catlin till.
- Jag kom på nu! Du ska...vira in dig i sån där bubbelplast och rula ner för backen vid oss!
- JA! skrek alla och Christian såg surt på oss.
- Jag kommer stinka plast hela tiden då ju!
Vi skrattade och fortsatte med spelet, vi skulle göra alla utmaningar senare...
I Think I'm In Love - Del 35
Vi satte oss vid kanten och började prata. Vi satt där i flera timmar, vi kunde aldrig få slut på något att prata om.
- Lucy...
- Va?
- Hur går det...med Justin och allt?
- Bättre, det var liksom bara en svacka
- Tur...
Lucys perspektiv
- Måste du gå nu?
- Ledesen, men vi ses imorrn. Hej
- Hej
Han sprang iväg och jag satt kvar, jag tog ett djupt andetag och gick efter honom. Hoppa mamma inte var helt galen på mig nu. Skogen var ganska mörk nu men solen sken lite från där jag suttigt. Träden kastade långa skuggor som gjorde det lite svårt att se om det var trädet eller skuggan.
- Lucy? hörde jag någon säga och jag hoppade ännu en gång till
Måste alla skräma mig genom att helt plötsligt bara dyka upp?
- Logan?
- Hej, sa han och klev frem från några träd
- Hej, va gör du här?
- Brukar vara här när jag...inte vet var jag ska, du då?
- Samma, typ. Blev utslängd av mamma
- Utslängd? sa han och såg förvånat på mig
- Jobb grejer och sånt, får inte vara hemma då...
- Åh, ok
- Så...
- Så...vart skulle du nu?
- Åh, jag var på väg hemmåt...du då?
- Vet inte, tänkte gå omkring lite här
Det här var ju en ganska pinsam tystnad...
- Kan jag följa med? sa jag och log lite
- Visst, kul att kunna prata av sig lite, sa han och log stort. Jag log tillbaka
Justins perspektiv
- Svarar hon inte?
- Mobilsvar...
- Men ska vi kolla in stan lite eller? Hon kanske är där ju, sa Ryan och reste sig upp
- Samma här, helt stel efter att ha flygit från Kanada liksom, sa Chaz och sträckte på sig
- Visst, vill nni låna skateborads eller?
- Kör till, Chaz, är du vaken eller?
- Va? Ja... sa han och öppnade ögonen
Ryan och jag skratatde och gick ut, Chaz kom upp bakom oss. Vi började med att köra längs gatan vid oss sen ner mot Catlin och Christian.
- Yo Christian! ropade jag när vi körde förbi deras hus och såg att han och Catlin satt i trädgården med Catlins iller. Han vinkade och sprang mot oss.
- Hej, jag visste inte att ni var här! sa han och log
- Kom någon timme sen bara
- Coolt...
- Vill du med eller? frågade Chaz
- Visst, vänta så kommer jag, sa han och sprang för att hämta en skateboard.
Lucys perspektiv
Jag klättrade upp för balkogen igen och la mig i sängen. IPoden låg bredvid mig på sängbordet och jag sträckte mig efter den. Jsg tålde typ inte tysnad i en stund som den här...
A Rocket To The Moon - Like We Used To började och jag sjöng med, jag älskade den här låten.
"Does he sing to all your music, while you dance to Purple Rain?"
Såpngen tog slut alldeles för fort och jag såg surt ner på mig IPod, varför måste dom bästa låtarna alltid ta slut så fort? Taylor Swift började igen. Jag gillade dom här låtarna också så det gjorde inte så mycket. Jag böt till Change och sjöng med i den här som på förra låten. Jag hörde hur mamma knackade på dörren.
- Vad? Är dom fortfarande här eller?
- Ja, och jag undrade bara om...
- Visst, jag sticker! sa jag och hämtade en av mina väskor. Packade ner någon tröja, jeans och annat som jag kunde behöva.
- Lucy vänta...
- Försent
- Lucy!
Jag klättrade ner och gick iväg, jag tänkte inte på var jag skulle ta vägan, bara gick. Tillslut så kom jag fram till Catlin och Christians hus. Jag såg Catlin i trädgården. Hon såg upp och såg mig, hon reste sig och sprang fram till mig.
- Lucy, vad gör du här?
- Kan jag sova här inatt? frågade jag med några tårar i ögonen.
- Så klart kan du! Mamma och pappa är endå borta, sa hon och kramade om mig. Jag bara stog där i henens famn.
I Think I'm In Love - Del 34
- Ja, jag kommer! ropade jag åt den som knackade på dörren. Jag öppnade och såg surt.
- Heej! sa Chaz och Ryan sammtidigt
- Lägg av! Vad gör ni här? sa jag och stälde mig på sidan så dom kunde komma in.
Lucys perspektiv
- Jag vill inte!
- Du måste!
- Nej, jag kan väl vara i mitt rum om jag vill!
- Nej, vi kommer få gäster och du kan inte vara här då!
- Gillar det mer förr när jag hade ett val! skrek jag och slog igen dörren. jag tog snabbt moblen och min vöska. Proppade ner mina skor och en tjocktröja
- Lucy! ropade mamma ner från hallen. Jag klättrade ner för balkongen och sprang iväg. Mamma brydde sig väl endå inte. Skogen var förtfarande lite kylig så jag fortsatte att springa, ut på åkern. Jag tog upp mobilen och ringde...Zach. Han svarade och jag var väldigt tacksam för det.
- Hej Zach, snälla säg att du nte gör något nu, behöver någon...
- Kommer, var är du?
- Skogen...
- Igen?
- Mm, men hittar du?
- jag har bott här i några år så, ja
- Ok, tack hej
- Hej
Justins perspektiv
Vi satte oss i tv-rummet och mamam kom in med lite att äta. Chaz var ju hungrig som alltid.
- Så, hur länge tänkte ni stanna nu då?
- Vet inte, du ska väl på turne snart så?
- Ja, men ni kan ju följa med igen om ni vill!
- Säkert, trodde du ville vara med din flickvän hela tiden nu...
- Lägg av hörni, hon ska med också
- Vi kommer väl då, men var är hon? Har du gömt henne i garderoben eller?
- Nej hon är nog hemma hos henne...
- Är Justin lite ledsen, sa Ryan och låtsades tårka en tår
Jag kastade en kudde på han och han skrattade, jag och Chaz med.
- Men seriöst Justin vi vill väl träffa henne snart, sa Chaz och såg på mig
- Ni ska, men Chaz...
- Åh nej, Ryan du skulle ju inte säga nått! sa han och såg argt på Ryan com röck på axlara.
- Sorry, men...berätta nu för Justin!
- Ok, jag du vet väl redan att hon heter Fiona...
- Ja...hur träffades ni då?
- McDonalds...
Ryan hade försökt att hålla sig för skratt men då Chaz sa det började vi alla tre att asgarva.
- McDonalds? sa jag och tårkade en liten tår ur ögat.
Han nickade bara och vi förtsatte att snacka medan Ryan halv sov. Nice...
Lucys perspektiv
- Zach!
- Hej, vad är det?
- Mamma...
- Igen?
Jag nickade bara och kramde om honom. Han höll armarna om mig och satte sitt huvud mot mitt. Det var skönt att alltid kunna ha Zach vid mig.
Vi satte oss vid kanten och började prata. Vi satt där i flera timmar, vi kunde aldrig få slut på något att prata om.
- Lucy...
- Va?
- Hur går det...med Justin och allt?
- Bättre, det var liksom bara en svacka
- Tur...
I Think I'm In Love - Del 33
Jag satte mig upp i sängen och försökte lugna ner mig. Hans ord ekade i huvudet. Nej, jag slängde ner huvudet i kudden och skrek i kudden. Jag kunde inte sluta tänka på Logan, han ögon när jag hade sprungit ifrån. Varför måste det vara så jävla svårt att vara kär?
Åh, jag reste mig upp och gick till garderoben. jag kände för att ut och gå en stund. Det var sent på kvällen men jag kunde inte sova. Ett par svarta skinny jeans, den gråa tjocktröjan och mina blåa Converse. Klar, jag smög sakta ner för trappan när jag kom på att mamma inte var hemma än. Jag sprang upp till mitt rum igen och hämtade mobilen. Bara utifall you know. Luggen höll alltid på att ramla ner i ögonen så jag tog min gråa mössa och satte den på huvudet så luggen inte skulle åka ner hela tiden. Jag såg mig i spegeln, lite onödigt efter som ingen skulle se mig men det hade liksom blivigt en vana nu på sistone. Jag såg min IPod bredvid dörren på skrivbordet. Den hade varigt på laddning under dagen. Jag la ner mobilen i fickan och tog IPoden i handen, satte i hörlurarna i öronen och tröck på play. California med Phantom Planet körde igång.
Luften var sval och skön när jag gick ut. Solen var nästan helt nere men några solstrålar höll sig kvar. Jag log lite och började gå. Jag visste inte var jag skulle gå, jag bara gick. Efter någon halvtimme så började jag bli lite ungrig. Jag var fortfarande inte så hemma här så jag fick gå runt lite för att hitta McDonalds. Efter några minuters sökande så såg jag M:et vid en galleria. Det var öppet fast ingen där. Jag sprang in och beställde en Chicken Wrap. När jag gick ut så hade jag nästan redan ätigt upp den. Jag fortsatte att gå och kom till stranden. Ingen var där så jag gick ner och satte mig ner. Solen var nästan helt nere nu och bara någon få solståle var kvar. Jag tycket att låarna började bli lite väl snabba u så jag böt till Simple Plan - Save You.
Jag började gå hem efter kanske två timmar. Dethade inte blivigt så mörkt fast solen var nere. Helt plötsligt såhör jag hur någon ropar på mig.
- Lucy! ropar Catlin och jag springer mot henne.
- Hej! sa jag och kramde om henne
- Jag har typ inte sett dig på flera dar! sa han och log
- Ledsen, har varigt lite upptagen, sa jag och röck på axlarna.
- Ok, men vad gör du uppe nu? Du är liksom en väldigt trött person...
Vi skrattade båda lite och jag satte mig ner på en parkbänk bredvid oss.
- Vad är det Lucy?
- Inget, jag kan bara inte sluta tänka på en kille...
- Åh, fattar, inte Justin asså, sa han och satte sig ner bredvid mig
- Fattar du?
Hon nickade och kramade om mig. Vi satt så och pratade i några minuter innan vi båda var tvugna att gå. Jag torkade tårarna och gick vidare. Det lyste från Logans hus när jag gick förbi. Jag kollade inte mer mot hans rum, som han hade sagt till mig, låg på övervåningen mitt emot mitt rum. Han kunde tydligen se mitt rum och jag så läl hans. Jag orkade inte gå in genom dörren så jag klätrade upp för balkongen. När jag väl var uppe så kom jag att tänka på Logan igen. Hur han så perfekt hade kommigt och räddat mig. Jag såg mot hans hus, med en litet hopp om att få se honom. Han satt på sitt rum i föstret och...och spelade gitarr. Jag stannade upp och stirrade. Spelade han...gitarr? Han ställde ner gitarren och lutade sig mot fönstret, blickade mot mig. Han såg rätt mot mig, jag tror inte han såg mig för han såg bort igen och gick bort från fönstret. Jag gick fram ett steg och bara såg mot honom. Jag vet inte varför men jag ville lära känna honom. Jag tog ett snabbt beslut och klättrade ner igen. Sprang tyst mot hans hus. Väl framme så började jag tveka, skulle jag? Det skulle bara bli jobbigt...eller? Jag tog upp en liten sten och kastade mot fönstret. Han kom inte fram så jag hämtade en till sten och kastade.
- Logan! viskade jag halv högt. Helt plötsligt så såg jag hur han öppnade föstret och såg sig om.
- Logan! viskade jag igen och han såg förvånat på mig.
- Lucy? sa han och gapade lite smått.
- Ja... sa jag och små log mot honom. Han log stort och tog upp et finger.
- En minut, sa han och stängde fönstret. Jag såg mig om, jag hatade mörkret... Har nästan alltid varigt det, vet inte varför. Känns bara, konstigt att inte riktigt kunna se.
- Hej, sa Logan bakom mig och jag hoppade skrämt upp
- Oj, förlåt, sa han och log
- Det gör inget, men...jag undrade över en grej,
- Som vadå?
- Öm, jo...jag är ledsen, för hur allt blev. Jag vill verkligen lära känna dig
- Samma här, om det hjälper så försöker jag komma över dig
- Det hjälper lite kanske, men...kan du liksom...klara av det?
- Det går nog, så...
- Så...
- Jag tror jag måste gå tillbaka in, och sova...
- Jag med, sa jag och skrattade lite.
- Sov gott
- Du med, hej
- Hej
Logans perspektiv
Jag såg hur hon klättrade upp längs balkongen. Hon såg mot mig och vinkade. Jag log och vinkade tillbaka. Hon gick in och jag suckade. Jag skulle försöka att komma över henne. Jag måste, om jag inte kunde vara nära henne som pojkvän, så kunde jag ju vara nära henne som en vän. en bästa vän...
Eget inlägg
dom är så sjukt bra så du måste hjälpa mej !<3
Jag tror du bara kan trycka på I Think I'm In Love i kategorierna. Länkade nu så tryck bara på det fetstilade :) hoppas du hittar de och tack :D
I Think I'm In Love - Del 32
- Va fan gör du? Din...
- Ingen, ingen säger så till mig. Och om du undar, så är det här...glömt. Jag vill aldrig mer se dig. Fattar du?
Jag vet att det blev kort men...
I Think I'm In Love - Del 31
- Snälla! ropade jag och sprang efter
Hon sprang in i skogen och försvann, kjag sprang in efter henne och såg mig om. Jag tror jag skymtade hennes gråa tjocktröjaoch rödbruna hår. Jag snabbade på och såg henne hoppa över ån. Hon vände sig om och såg mig i ögonen och sprang sedan vidare. Jag stannade och såg efter henne.
Jag sprang vidare och såg mig inte om, jag hoppas han stannade. Jag klarar inte sånt här, när dom springer efter. Om jag springer så vill jag var ifred. Jag lutade mig mot ett träd och sjönk ner läns det och släppte ut mina tårar. Jag hörde muller ovanför mig och dom första regndropparna föll någon meter från mig. Skämtar ni eller? Regndropparna landade på mitt huvud och rann läns ner min kind och blandades med mina tårar. Jag satt kvar fast det började spöregna. En blixt lyste upp hela skogen och jag såg skrämt omkring mig. Ett muller kom bara en sekund efter blixten. Det var nära. Jag reste mig upp och såg skärrat omkrinf. Jag hatade åska. Jag msppte hem nu tänkte jag och började gå hem. Flera blixtar ko och mullret var precis efter. Jag började andas fortare och ökade på farten. Helt plötslig så slår en blix ner några meter ifrån mig bara. Jag skriker till och börjar springa. Jag kände en rökluft med fortsatte att springa. Jag började se vårat hus och sprang fortare. Adrenalinet pumpade och jag hoppade över en stock som ramlat. Väl ute på gräsmattan så var det hur halt som helst och så klart så halkar jag och slår i huvudet i marken. Jag kände blodsmaken i munnen och skriker till. Det här är inte min dag kan man lätt säga. jag ser hur någon kommer springande mot mig. Justin, åh nej. Inte nu, jag klarar inte det.
- Lucy! ropar han och drar upp mig. Han ser att jag gråtigt.
Jag säger inget och ser inte in i hans ögon.
- Lucy, vad är det? frågade han och försökte se mig i ögonen. Jag ser undan igen och hoppas att allt ska vara en dröm. Att jag vaknar upp i vårat hus i L.A och jag aldrig mött Justin, Logan eller någon här.
- Justin, jag klarar inte det här, viskar jag och en till blixt slåer ner ute i skogen. Jag rycker till och kvider lite.
- Lucy, vad klarar du inte? frågade han och såg mig i ögonen. Jag försökte att komma undan hans blick men han tog tag i mina axlar och släpper inte taget.
- Allt, det är för mycket...
- Vill du göra slut?
- Nej, eller. Jag vet inte. Nej, jag älskar dig men...
- Men du älskar Zach också?
- Va? Zach och jag är bara vänner har jag sagt! sa jag högt och slet mig ur Justins grepp.
Justins perspektiv
- Men vem är det då?
- Ingen, jag älskar dig men...
- Det är någon, jag ser det på dig
- Du ser inghet på mig! Du känner inte mig! skrek hon och ser argt på mig
- Jag känner dig, mer än du tror! skrek jhag tillbaka och hon smalnar bara på ögonen och skakar på huvudet
- Justin, bara för vi pratar mycket betyder inte det att du vet allt om mig, jag har egna drömmar och hemligheter
- Du ljuger...
- Tror du att jag ska berätta allt för dig?
- Ja, du har det. Du ljuger bara för du ska ha en orsak att göra slut!
- Orsak? Ok, vilken är min älsklings sång?
- Vad spelar det för roll om du bara ändrar varje dag?
- Justin, du känner inte mig. Du känner bara din flickväns jag...
- Vad mer ska jag behöva veta om dig då?
- Du vet inte äns att jag spelar... hon tystnade och vände sig om
- Spelar? Som du kan musik, sa jag och fnyste
- Vad är det med dig?
- Vad är det med mig? Dig då?
- Men kan du lägga av!
- Nej, säg vad du nu spelar för nått, sa jag och hade armarna i kors.
- Jag spelar piano
- Piano? Och sjunger och gitarr eller?
- Ja, se. Du känner inte mig alls... sa hon och gick mot hennes balkong. Hon tvekade men började sean att klättra upp.
- Slår vad om att din pappa lämna dig, inte din mamma. Hon stannade upp och hoppade ner igen. Hon vände sig om och såg på mig.
- Var det inte så? sa jag igen och såg på henne. Hon gick fram till mig och jag antog hon skulle säga något bitchigt till mig så jag stog säkert kvar. Hade redan kommigt på flera kommentarer till henne.
Lucys perspektiv
Jag kände hur hela jag skakade av ilska. Han stog där och honlog. Jag knöt handen och gick närmare honom. Han log bredare. Jag ville bara få bort det fär hånleendet från hans dumma ansikte. Jag höjde armen och slog honom mitt i anskitet. Han skrek till lite svagt och ramlade sedan bakåt. Han började bölda näsblod och såg sedan förvånat upp mot mig.
- Va fan gör du? Din...
- Ingen, ingen säger så till mig. Och om du undar, så är det här...glömt. Jag vill aldrig mer se dig. Fattar du?
Ojdå, ok även jag blev överaskad när jag skrev det. Det här skulle inte hända i min planering med jag är verkligen på depp humör ikväll. Aja, nu ska jag sova för jag är astrött
Kommentera :)
I Think I'm In Love - Del 30
Logans perspektiv
Jag gick mot henne och strök henne över kinden. Jag kunde inte få henne ur mitt huvud. Jag hade kommigt till henne idag för att prata med henne, lära känna henne. Få se henne. Jag närmade mig henne mer och kände hennes andedräkt. Plötsligt kom jag att tänka på hennes pojkvän och drog mig undan. Jag kunde inte göra så, jag vet hur hon skulle känna efter, hur jag skulle känna.
- Jag är ledsen, ajg kan inte göra så mot dig, sa jag och såg bort.
- Jag fattar, jag...jag kan inte, sa hon och såg sig skärrat omkring. Jag kände mig hel vilsen, men hur måste inte hon känna sig då?
- Jag vet inte om jag klarar det här... sa hon och gick sakta upp för kullen och satte sig ner vid kanten.
- Vad menar du? frågade jag och sprang efter
- Allt, jag har aldrig behöft göra något sånt här...
- Sånt här vadå?
- Kärlek...jag, Justin är min första pojkvän och jag...jag älskar honom men, hon avbröt och jag såg en tår rinna längs hennes kind.
- Gråt inte, allt kommer lösa sig, sa jag och torkade bort tåren
- Nej, du känner inte mig...eller Justin
- Vad är det med Justin?
- Han är liksom känd
- Vänta, Justin som i?
Hon nickade sakta och torkade snabbt bort en till tår.
- Åh, ja. Det förklarar ju vad du menar med svårt...
- Jag måste nog gå hem... sa hon och reste sig upp
- Vänta! sa jag och reste mig upp
- Logan, jag tror onte att jag klarar av att se dig, sa hon och fler tårar kom
- Men jag måste se dig, sa jag och tog hennes hand
- Du behöver inte det, det kommer fler... sa hon och skakade på huvudet
- Inte som dig, sa jag och såg in i hennes ögon
- Logan, du verkar vara en...bre kille. Men jag älskar Justin och...jag måste gå, sa hon och började springa.
- Snälla! ropade jag och sprang efter
Hon sprang in i skogen och försvann, kjag sprang in efter henne och såg mig om. Jag tror jag skymtade hennes gråa tjocktröjaoch rödbruna hår. Jag snabbade på och såg henne hoppa över ån. Hon vände sig om och såg mig i ögonen och sprang sedan vidare. Jag stannade och såg efter henne.
I Think I'm In Love - Del 29
- Hej, sa jag tyst i telefonen
- Hej, du låter lite sur, sa Zach och skrattade
- Mm, ja jag och suckade tungt.
- Prata om det?
- Ok, men det kommer ta upp alla dina pengar på mobilen, sa jag och skrattade lite.
- Ert hus?
- Ok
- Ses om fem, kanske tio.
- Hej
- Hej
Jag la på och gick ut på balkongen. Det var tur att jag hade Zach, han var liksom min säkra plats. Klippan i stormen eller vad man säger. Jag funderde en stund över vad jag skulle säga, skulle jag bara säga som det va? Jag klättrade ner från balkongen och gick till framsidan av huset. Efter några minuter så kom Zach.
- Hej, snacka nu eller? frågade han och satte händerna i fickorna.
- Inte här, kom... sa jag och drog med honom i skogen. Det hade nog blivigt min nya älsklings plats.
Vi gick en bit tills jag började prata och berättade allt om Logan och hur jag...hade kännt för honom.
- Lägg av! Du? En crush så fort? sa han och höjde på ena ögonbrynet.
- Zach, det är seriöst. Jag gillar två killar, och den ena är min pojkvän...som lätt blir svartsjuk, sa jag och hade huvudet i händerna
- Du, det kommer lösa sig, sa Zach och tog bort mina händer och såg mig i ögonen.
- Lovar du?
- Lovar
I Think I'm In Love - Del 28
Åh, öm. Ok, j...jag fattar... sa hon och rodnade lite.
- Ingen fara, vi gjorde slut länge sen... sa Justin och tog tag i mina axlar
- Det är inte det, jag bara fattar inte att du inte sa det för längesen, sa jag och kände mig lite ledsen
- Förlåt, sa han och kramade om mig.
I Think I'm In Love - Del 27
- Justin, det här är så! Förlåt mig... sa jag och kramade om honom. Vi satte oss ner på filten som han lagt ut. Han hade ordnat en underbar piknik åt oss. Efter vi ätigt upp så gick vi runt lite. Jag kände hur jag bara blev mer och mer kär i honom.
- Justin, jag älskar dig verkligen, sa jag och såg in i hans underbara gröna ögon.
- Jag älskar dig med, sa han och kysste mig.
Lucys perspektiv
Jag hade nu bott i Atlanta i en hel vecka. Mycket hade hänt under bara sju dagar. Jag hade nästan blivigt bästa vän med Caitlin och Chrsitian, mer Caitlin för hon är tjej...
Vi var med varan nästan varje dag, något nytt varje dag. Justin hade lärt mig att skejta lite, jag började gilla det lite men jag älskade nog piano mer...
- Justin, är du vaken? viskade jag från soffan till madrasserna på golvet, jag, Caitlin, Christian och Justin hade haft filmkväll kvällen före och varigt upp nästa halva natten. Tror Christian somna först av alla.
- Justin... viskade jag igen.
- Mm, mummlade han och slog upp ögonen.
- Hej, ska vi gå ut en stund? frågade jag viskade jag till honom
- Visst, sa han och reste sig försiktig för att inte väcka dom andra. Christian låg och snarkade med halva huvudet under soffan. Vi gick ut på balkongen i Caitlins rum där vi hade kollat på film kvällen/natten innan.
- Lucy, jag skulle vilja fråga dig något... sa Justin och såg på mig
- Och det är?
- Öm, jo. Jag ska liksom på turne i höst kanske, och jag undrade..
- Om jag vill med?
- Ja, så... vill du?
- Jag skulle älska det! sa jag och kramade om honom hårt och länge.
- Det är bara, Jasmine ska anske också med, eller bara på någon konstert...
- Åh, varför?
- Hon är liksom med när jag sjunger Overboard
- Ok, vet inte vilken sång det är men...
- Haha, glömde att du inte är ett fan
- Jag tror jag är ditt största fan, sa jag och kysste honom
Caitlins perspektiv
Jag vaknade av att någon skrattade. Jag öppnade ögonen och såg mig om. Lucy och Justin var bort. Christian låg och snarkade som vanligt. Jag gick upp och började leta efter Lucy och Justin, det tog inte så lpng tid att hitta dom. Dom var på bakongen och pratade. Jag gick ut och dom tystnade och rodnade båda lite.
- Hej Caitlin, sa Lucy och log.
- Hej, så vad pratar ni om då? frågade jag och log lite mot Justin
- Inget speciellt, vi bara...
- Mm, visst. Vad gjorde du?
- Jag bad henne...
- Föja med på din turne?
- Hur visste du det? frågade Lucy förvånat.
- Jag känner Justin, vi växte ju nästan upp tillsammans i kanada.
- Kanada? Men är du också? frågade hon och såg på mig.
- Ja, jag och Justin var liksom
- Ska vi inte äta snart? sa Justin och drog in mig i mitt rum.
Lucy såg förvånat efter oss.
- Justin, vad gör du? sa jag och stannade
Justin såg lite generat på mig och sa
- Hon vet inte att vi likso, har varigt...tillsammans, sa han och såg ner på sina skor
- Justin. är du galen. Du måste säga det nu! sa jag argt och drog med Justin på balkongen igen.
- Nej, jag vill..vad ska jag..säga då? sa han i ett försök att undvika att säga det till Lucy
- Lucy! ropade jag och såg hur hon kom fram mot oss
- öm, Justin vad var det su ville säga till Lucy? sa jag och puttade fram honom. Han såg orolig ut och jag kände mig lite medlidande med honom, men han måste säga det.
Lucys perspektiv
- Åh, öm. Ok, j...jag fattar... sa hon och rodnade lite.
- Ingen fara, vi gjorde slut länge sen... sa Justin och tog tag i mina axlar
- Det är inte det, jag bara fattar inte att du inte sa det för längesen, sa jag och kände mig lite ledsen
- Förlåt, sa han och kramade om mig.
Så, Lucy på turnen? Kommentera :)
I Think I'm In Love - Del 26
- Nå, jag är här nu så låt den gamla Lucy komma tillbaka. Det är bara en liten svacka. Jags lår ad om att han väntar på att du ska bli lite gladare så han kan säga förlåt...
- Du har nog rätt, jag lev bara så...
- Jag fattar, vill du ha lite glass?
- Visst, kör du?
- Ok, kom nu, sa han och dom gick tillbaka in. Jag stog där bokom trädet i deras trädgård. Jag hade kommigt på det bästa sättet att säga förlåt. Något som hon nog skulle älska, hoppas jag...
Lucys perspektiv
Jag vaknade sent den dagen, det var fredag och solen sken utanför fönstret. Jag kände inte för att gå upp. Det skulle inte kännas så här, det visste jag. Jag älskade verkligen Justin men om han inte kunde lita på mig skulle det här aldrig kunna gå. Jag stirrade upp i takt i några minuter. Jag hörde ett ljud utifrån balkongen, jag såg ditåt och trodde inte mina ögon. Det var Justin som knackade på min dörr. Jag kände hur jag genas blev glad och varm innut i. Jag gick fram till dörren oh öppnade.
- Lucy, jag vet att du är arg på mig men låt mig bara...
- Det är ok, men Justin...
- Vänta, följ med mig är du snäll. Öm, ok. Byt om först kanske, sa han och log lite snett.
- Ok, kommer snart då... sa jag och log lite svagt tillbaka. Jag böt snabbt om till ett par Jeansshorts och en sliten gammal grå T-shirt. Justin stog nedan för och väntade, med en cykel. Jag klättrade snabbt ner och såg frågande på cykeln och Justin.
- Kom, jag vill visa dig ett ställe... sa han och log. Jag såg frågande på honom.
- Ska jag sitta på paket hållaren eller? frågade jag och log lite
- Åh, nej... Min cykel står där... sa han och log lite
Vi cyklade iväg och jag blev förtrollad av naturen här. Stora fält med blommor och annat. Efter flera kilometer så svängde Justin in på en liten skogsväg. Den ledde in till ett till stort fält med blommor. Ett par hästar gick och betade i en hage i från ett träd. Justin hoppade av sin cykel och ledde den till trädet. Jag såg hur han vinkade till mig. Jag gick dit och såg med stora ögon vad Justin hade gjort.
- Justin, det här är så! Förlåt mig... sa jag och kramade om honom. Vi satte oss ner på filten som han lagt ut. Han hade ordnat en underbar piknik åt oss. Efter vi ätigt upp så gick vi runt lite. Jag kände hur jag bara blev mer och mer kär i honom.
- Justin, jag älskar dig verkligen, sa jag och såg in i hans underbara bruna ögon.
- Jag älskar dig med, sa han och kysste mig.
Ok, ni måste säga till mig. Är det bra att det är korta små kapitel eller ska dom vara lite längre, tänkte det kanske var skönare att läsa så här så allt inte hände i ett avsnitt...
Men nu ska jag sova, skriver mer i skolan imorrn! :)
I Think I'm In Love - Del 25
- Åh, sista! Ropade han när jag träffade han mitt i bakhuvudet.
- Åh, nej! ropade ja och kastade flera mot honom. Han sprang fram och tog upp mig på hans axlar.
- Nej, släpp ner mig Zach!
Justins perspektiv
Jag stannade mitt i gatan. Det kändes som någon hade stuckigt en kniv i min rygg. Vem var det som var med Lucy? Jag kände hur jag bara vill bort. Men konstigt nog gick jag mot dom. Jag kunde inte styra mina ben. Precis vid gräs kanten så kollade hon på mig. Jag kunde inte, jag sprang där i från.
- Justin! hörde jag henne ropa. Jag såg inte tillbaka.
Jag hade ingen aning om var jag skulle. Jag bara gick, helt plötsligt så kom jag till Lucys hus. Åh nej, jag såg mig om och fick se Lucy komma springande. Med den där killen bakom henne.
- Justin, vänta! ropade hon och ökade farten.
- Lucy! Bara, gå... ropade jag tillbaka men min röst bröt sig i slutet av meningen. Jag såg in mot skogen och sprng in. Jag hörde hur Lucy sprang efter. Jag var på mitten av åkern när hon tog tag i min arm. Jag stretade emot med jag orkade inte nå mer.
Hon snurrade runt mig och fick mig att se in i mina ögon.
- Justi, det är inte som det ser ut! sa hon och kramade om mig
- Så vad är det? Och vem är han? sa jag och pekade mot killen som hade varigt med henne.
- Öh, asså...jag kan gå om ni vill det... sa han och såg oroligt på oss
- Nej Zach, jag kan förklara! sa Lucy och såg på mig igen
- Förklara då! sa jag och slog ut med armarna
- Är du ortogen eller?
- Justin! Hur kan du äns tro något sånt, jag älskar dig! sa hon och jag såg tårar i hennes ögon
- Lucy jag...
- Han är min bästa vän! sa hon och gick till honom igen
- Öh, åh. Jag...Lucy förlåt
- Spara det, du kan säga fårlåt så mycket som du vill. Du litar ju inte på mig! skrek hon och gick iväg
- Lucy!
Lucys perspektiv
Jag fattar inte hur han kunde tro jag var otrogen mot honom. Jag borde vara orolig för att han ska vara det, han är ju Justin Bieber för fan. Hur många tjejer vill inte vara jag just nu?
Jag klättrade upp till min balkong, det blev lättare än förut. Jag hörde någon bakom mig, jag vände mig och och var på väg att fräsa något elakt för jag trodde det var Justin. Men då såg jag att det var Zach.
- Lucy, var inte så hård mot honom, han kunde ju inte veta... började han
- Zach, han vet att jag aldrig skulle göra något sånt! Han vet! sa jag och satte mig på golvet. Zach klättrade upp, med lite mer svårighet, och satte sig bredvid mig och kramade om mig.
- Jag...jag älskar honom så mycket men..
- Lucy, bara...lugna ner dig en stund så blir det bra sen, jag lovar...
Jag brgravde mitt ansikte i hans tröja och kände mer tårar komma. Zach satt bara där ocg tröstade mig, jag kände mig lite bättre med han vid mmin sida.
Justins perspektiv
Hur kunde jag vara så dum? Jag fattar inte att jag reagerat så, hon skulle aldrig göra något sånt ju. Jag slängde mig på marken. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag älskade henne. Jag såg mot hennes hus och jag tror jag såg henne på balkongen, med Zach eller vad han hette. Jag reste mig upp och gicck närmare huset. Bara för att få höra hennes röst.
- Jag, jag vet inte om jag kommer klara allt det här...jag menar, jag har aldrig kännt så här förut
Jag kände hur jag både blev glad och ledsen. Hon hatade inte mig men, orkade inte mer. Vad menar hon? Jag kan inte vara utan henne. Jag älskar henne. Jag var precis på väg att gå fram när jag hörde Zach
- Lucy, du kan inte ge upp. Den Lucy som jag kännde förut gav aldrig upp, även om det var omöjlig. Var har hon tagit vägen, va? sa han och kramade om henne.
- Jg tror hon försvann med dig... sa hon tyst
- Nå, jag är här nu så låt den gamla Lucy komma tillbaka. Det är bara en liten svacka. Jags lår ad om att han väntar på att du ska bli lite gladare så han kan säga förlåt...
- Du har nog rätt, jag lev bara så...
- Jag fattar, vill du ha lite glass?
- Visst, kör du?
- Ok, kom nu, sa han och dom gick tillbaka in. Jag stog där bokom trädet i deras trädgård. Jag hade kommigt på det bästa sättet att säga förlåt. Något som hon nog skulle älska, hoppas jag...
Vad ska han göra? Kommentera :)
I Think I'm In Love - Del 24
- Justin! Ropade jag och stannade honom. Han hade varigt på väg efter henne igen.
- Hon gör något...jag, jag gillar det inte! sa han och kramade om mig
- Det är ok, ingen ska splittra oss... sa jag och kysste honom
Justins perspektiv
Jag gick hem igen efter några timmar. Lucy och jag hade sett en film, eller. Jag hade mest kollat på henne.
Jasmine oroade fortfarande mig. Visst, hon hade sagt förlåt men...
Jasmines perspektiv
Hon var inte arg? Hon skulle ju vara hur arg som helst på mig, fan. Jag fick försöka hårdare...
Men hur?
Lucys perspektiv
- Hej, vad görs? sa Zach och puttade löst till mig.
- Haha, inget speciellt, sa jag och skrattade
- Vill du göra något?
- Öm, visst. Jag vakna typ nyss, sa jag coh såg upp mot Zach.
- Bra, då vaknar du kanske av det här! sa han och log hans sneda leende.
- Vad är det, och vänta! ropade jag när jag såg att han hade en hink med vatten balonger bakom ryggen.
- Se upp! Ropade han och började boma mig med balongerna. Det blev ett vattenkrig och båda blev tottalt genomvåta.
- Åh, sista! Ropade han när jag träffade han mitt i bakhuvudet.
- Åh, nej! ropade ja och kastade flera mot honom. Han sprang fram och tog upp mig på hans axlar.
- Nej, släpp ner mig Zach!
Kort jag vet men nu ska jag åka hem så skriver mer när jag kommer hem
I Think I'm In Love - Del 23
Justin knackade på dörren, jag öppnade med ett stort leende. Han kom och kramade om mig på en gång.
- Hej älskling, jag har saknat dig! sa han och kysste mig på kinden
- Jag har saknat dig med, sa jag och kysst tillbaka
- Så, coolt hus... sa ha och såg sig om inne i hallen.
- Tackar, vill du se dig om? Har fortfarande inte sett alla rum, sa jag coh skrattade
- Visst, nedervåningen först eller? frågade han och la sin arm om min
- Ok, kom. Köket är hur coolt som helst! sa jag och drog med honom in till köket. Justin var nästan mer glad över huset än jag. Vi gick runt överallt och nu var det bara mitt rum kvar, och rummet med pianot. Jag lät bli att visa det för Justin. Än så länge...
- Wow, ditt rum är ju superstort! sa Justin och slängde sig på min säng.
- Glad att jag har en balkong bara... sa jag och satte mig ned bredvid Justin på sängen.
- Balkong, coolt! sa Justin och skuttade ut dit. Jag gick efter och kramade om honom. Han vände sig mot min och kysste mig.
- Jag älskar dig, sa han och kysste mig igen.
Plötsligt så kände jag något hårt slå i huvudet. En sten tror jag. En spetsig sten för jag kände att sår.
- Aj va fan! skrek jag och såg ner i trädgården. Igen där. Men plötslig flög någon upp från ett par buskar. Justin sprang mot räcket och klättrade ner.
- Nej Justin kom tillbaka! Skrek jag efter honom men han hörde inte tror jag. Jag klättrade ner efter dom och det gick ganska lätt. Jag sprng fort efter och kom in i skogen. Jag var närja att snubbla över en massa trädrötter som det var massor av här. Jag hörde röster från floden tror jag . Jag såg efter någon men såg ingen. Jag sprang vidare och fick se två personer en bit från mig. I kanten av floden. Jag sprng dit och gick emellan.
- Lucy? Vad gör du hä... frågade Justin arg och såg på mig
- Justin, ta det lugt det var bara en sten hon... jag såg på tjejen och blev helt paff. Det var Jasmine.
- Jasmine? sa jag och allt blev helt...fel.
- Lucy, hon kastade stenen med flit! skrek Justin och gick fram mot Jasmine som slängde sig på marken och kurade ihop sig som en liten flicka.
- Justin! skrek jag och puttade iväg honom.
- Jag är ledsen... hörde jag Jasmine kvida från trädet. Jag satt mig på huk bredvid henne.
- Det är ok, du.... jag visste inte vad jag skulle säga till henne
- Hon menade det, hon vill något med oss Lucy! Skrek Justin från ett annat träd.
- Justin! Bara...håll tyst nu. Ok? sa jag och såg argt på honom
- Jag vara tyst, hon... jag gav honom min blick och han tystnade och satte sig på marken.
- Som jag sa, jag är inte arg...
Vi satt där en liten stund och sa inget.
- Jag...jag måste nog gå. Hej... sa Jasmine och sprang iväg.
- Justin! Ropade jag och stannade honom. Han hade varigt på väg efter henne igen.
- Hon gör något...jag, jag gillar det inte! sa han och kramade om mig
- Det är ok, ingen ska splittra oss... sa jag och kysste honom
Eget inlägg
P.s, kommentera snälla! Jätteglad då även om det bra står MEEEEER! :)
I Think I'm In Love - Del 22
Det var...
Lucys perspektiv
Jag sprang ut på balkongen och såg mot den på åkern. Jag kände en tår i ögonvrån som jag irriterat stök bort. Men det kunde inte vara han. Jag sprang ner för trappan och var just på väg ut när mamma kom i vägen.
- Lucy, jag ropade!
- Ja, men jag måste...
- Vänta, kom och se köket, sa hon och försökte dra med mig.
- Inte nu, jag...måste kolla skogen först, kommer snart, sa jag och sprng ut. Jag kände mammas blick i ryggen när jag sprang. Han var i skogskanten nu. Snälla låt det vara honom. Han vände sig om och såg på mig. Han kom springande mot mig och när vi möttes så omfamnade han mig. Det var han, min Zach som jag trott jag förlorat föralltid.
Justins perspektiv
Jag undrade om jag skulle ringa henne. Nej, hon och hennes mamma hade kanske inte äns kommigt fram än. Nej, dom skulle ju komma ikväll. Eller? Åh, jag var så spänd. Jag kunde inte tänka klart utan henne. Eller jo, jag hade ju inte kännt henne hela mitt liv. Min telefon ringde och jag slängde mig över sängen för att ta den. Hoppas det var hon.
- Hallå? sa jag och blev besviken när jag hörde att det var Catlin
- Hej, jo Christian har tappat bort sin telefon, igen. Och undrade om du ville göra nått.
- Öm, jag vet inte jag...
- Säg ja! Han är drygare än vanligt när han är uttråkad. Lucy kommer väl ändå koma ikväll väl?
- Öm, ja men...
- Justin, ge henne lite tid för sig själv. Det är säkert inte lätt att bara lämna allt. Kom över hit och gör nått med Christian. Snälla! sa hon och drog ut på snälla.
- Ok, ses snart. Hej...
- Hej!
Jag gick sakta mot deras hus. Christian kom skuttande mot mig när han såg mig.
- Hej, ska vi skejta lite? Har övat värsta mycket när du var borta, sa han och log.
- Visst, fast jag är fortfarande bättre än dig! sa jag och vi gick mot deras garage. Christian hade flera skateboards så det var ingen fara med att låna en. Jag hade lärt Catlin åka på en av dom medan vi fortfarande var tillsammans. Lucy visste inte om det, tänkte att det inte var någon idee att berätta det när hon aldrig skulle träffa henne. Men nu så skulle hon få reda på det. Oh, måste berätta...
Lucys perspektiv
- Jag trodde du bodde i Colorado? frågade jag Zach där vi satt på åkern.
- Och jag trodde du bodde kvar i Los Angeles? sa han och skrattade
- Antar vi båda flytta... sa jag och fortsatte att plocka av bladen från en blomma.
- Jepp, men. Var bor du då?
- Huset där, sa jag och pekade på vårat hus som syntes lite mellan grenarna
- Lägg av! Det huset är typ hur fint som helst ju!
sa han och la sig ner i gräset. Jag la mig bredvid och såg upp mot molnen.
- Hur länge har du bott här då? frågade jag och började följa ett moln format som ett litet hjrta med fingret. Det försvann in i ett annat större moln. Ett mycket mörkare moln.
- Ett år nästan, vilken skola ska du gå på? frågade Zach och såg på mig
- Kommer inte ihåg namnet, men det är sommar lov i flera månader till så vem orkar bry sig? sa jag och skrattade
- Jag har saknat det där skrattet, sa han och log mot mig
- Och jag har saknat dig, sa jag och kramade om honom igen
Justins perspektiv
Efter kanske två timmar hos Christian och Catlin så gick jag hem igen. Jag tog upp telefonen och ringde Lucy. Hon måste väl kunna svara även om hon satt i bilen. Ringsignalerna gick och precis när jag var på väg att lägga på så hör jag hennes röst.
- Hallå?
- Hej, är ni framme än eller? Saknar dig! sa jag och log
- Hej! Åh, ja vi är framme. Kan du komma nu? Mamma och jag har precis fått in allt. Ska ha upp lite foton och små saker i mitt rum men kom om du vill! sa hon och skrattade
- Visst, vad är det för adress? Jag kan ta bilen så kommer jag fortare
- Öh, vänta ska jag gå ut och kolla, jag ringer upp. Eller, jag har ju mobil så vänta ett tag, sa hon och skrattade. Jag hörde hur hon sprang ner för trapporna och öppnade en dörr. Steg på asfalten och hennes röst.
- 2497 Hyde Park Court Northwest, tror jag. Det är ganska ensamt eller hur man säger. En stor åker och skog omkring iallafall. Du hittar nog Kan sitta utan för om du vill.
- Ok, jag kommer snart, älskar dig! sa jag och log
- Älskar dig med, hörde jag henne säga och små skratta. Jag la på och gick in för tt hämta bil nycklarna. Bilen stog i garaget så jag öppnade porten och körde mot 2497 Hyde Park Court Northwest. Hoppas hon hade rätt adress. Skulle ju vara lagom pinsamt att knacka på fel hus och bara. Hej var har ni gömt Lucy, min flickvän, haha!
Nej, men hon hade nog rätt. Det lät härligt med en åker och skog bredvid huset. Vi bodde inne bland massa andra hus så det sög ju lite. Men jag skulle väl mest vara hos Lucy nu i sommar.
Oh! Vem är Zach tror ni?
I Think I'm In Love - Del 21
- Sms:a och ring flera gånger om dagen! Lova! sa Victoria innan jag satte mig i bilen.
- Lova det du med! Jag älskar dig. Hejdå!
- Hejdå! sa hon och vinkade medan vi åkte iväg. Jag stack ut huvudet och vikade tills jag inte såg henne nå mer.
Jag skulle sakna L.A, men nu var det tid för Atlanta och allt skulle vara nytt, allt utom Justin.
Lucys perspektiv
Mamma körde upp på uppfarten till ett enormt sten hus. Jag gapade när jag såg det. En enorm balkong var över dörren. Och allt jag undrade över var hur mamma kunde hittat ett sånt här hus.
- Oj, det här är ju! sa jag och sprang upp för trappan. Det var inte så många hus i närheten. Skönt, jag gillade inte när man bodde så tätt. Nu var det mer frihet. Mamma öppnade dörren ocg en doft av reningsmedel kom ut från huset.
- Men, mamma. Det är ju redan möblerat! sa jag och gapade när jag såg trappan.
- Ja, jag köpte det möblerat, sa ho och log.
- Wow! Var är mitt rum?
- Uppe, du får väl välja det som ser bäst ut.
Jag sprang upp för trappan och blev hel paff när jag öppnade dörren som det stog Lucy på.
Huset utifån
Hallen
Lucys rum
köket
Jag älskade det här rummet. Balkongen som var mot skogen och fälten var i mitt rum. Jag öppnade dörren för att få bort rengöringsmedel lukten ur mitt rum. Wow, dom hade inte snålat med det heller. Det stank i hela huset med heller det än att det hade varigt helt dammigt. Jag satte mig på räcket och såg ut över åkrarna. Jag tyckte jag såg en å men det skulle väl vara för bra? Jag var tugen att undersöka det sen. Nu måste jag kolla igenom resten av huste. Undra hur köket var tänkte jag när jag gick ut från rummet. Jag var på väg till trappan när jag såg en dörr som stog på glänt. Jag gick sakt dit och öppnade den. En liten spiraltarppa ledde upp en vånging till. Jag såg mig om för att se om någon var där. Ingen, jag tog första steget och den verkade hålla. Det här huset var flera hundra år gammalt så man visste aldrig. Solen ske igenom ett litet fönster. Inget var här förutom en stor svart flygel. Jag satt mig på pallen och testade det. Det var helt otrloigt. Jag hörde mamma ropa på mig med jag brydde mig inte. Musiken kom bara, jag hörde ettrop utifrån huset. Jag stannade och såg ut från den lilla gluggen i vindsrummet. Någon gick ute på åkern och... Nej, var det? Det kan inte vara!
Det var...
Vem är det?
Cameron’s P.O.W
I woke up by Wilson licking my face.
- No, Wilson!
He kept licking my face and I got up. Danget, he was never going to give up!
- Fine, let’s go on a walk! I said and Wilson jumped beside me. I smiled and walked out the open door to my room. I didn’t care to put on some other clothes then my PJ. This house was so far away from another house so who was going to see me? We walked outside and the sun hit my face. It was hot even if it was just seven a clock. Guess you have to get used to this. We walked away from the house and I saw a beach. No one was there so we walked out there. It was really beautiful when the sun was so low and the sand almost white. I sat down and let Wilson run free. He ran down to the water and jumped in. I smiled coz he looked so happy. He ran around in the sand and barked. I got up and started to chase him around on the beach. He loved it and his tail was waving. I smiled bigger and did a try to stop him. I failed and I fell down on the sand. Wilson climbed up on my chest and started to lick my face again. He was almost as crazy as I was and I loved him.
We walked back to the house and I gave him some of his food, he ate it fast and went back to sleep on the choosy sofa. I took my bole of cereal and sat down beside him and turned on the TV. Everyone must be sleeping. The sun was soon entire up and was shining at the water in the pool. I hear a noise and soon Zach and Mikey came walking tired.
- Hey! Some company! I said and smirked
- What are you up so early? Zach asked and put his head in the fridge.
- Wilson… I said and nodded toured my sleeping dog
- Ah, get it! Mikey said and sat down at the table in the kitchen. Zach was still n the fridge
- Zach! I yelled and he flew up and looked at me.
- What, what? He said sleepy
- We’re you sleeping?
- Oh, no… he said and blushed
- Looks like our little Zach is tired, Mikey said and smirked
- Shut up and eat your cereal, Zach said and closed the fridge.
As soon as the guys we’re done with the breakfast they went back to their rooms to get changed. I was lazy so I just sat and watched TV. Lucy came in to the kitchen. Already dressed.
- Hey, someone is not tired in this house, I said and smiled to her
- Yeah, I slept well. You?
- Super, until Wilson woke me and wanted to go for a walk, I said and turned off the TV. She laughed and took another bowl with cereal.
- I’ll go for a walk on the beach if you wonder we’re I am, ok?
- Sure, but Cam?
- Yeh?
- Aren’t you going to change from your PJ? She asked and laughed
- Oh, right! Haha, be right back, I said and ran to my room. I took a pair of blue shorts and a white T-Shirt.
Eget inlägg
kan hon inte flytta till danmark eller ngn som e lågt bort, och varje gång justin kommer o hälsar pp blir hon bara mer o mer frånvarande, o då visar de att hon träffat en annan kille osså gör slut med justin och han gör allt för att få henne tbx.
men de får inte hända för snabbt.
Bra ide, men jag tror jag kör med Atlanta nu, mne vem vem . Mammans jobb kanske får henne att flytta igen. Det ska nog bli en lång Novell tror jag :) Men tack för tipset
I Think I'm In Love - Del 20
- Måste vad?
- Vi måste flytta älskling...
Jag tappade några tröjor på golvet och såg förskräckt på mamma.
Justins perspektiv
Lucy hade inte svarat i telefonen och jag vart lite orolig. Vad hade hänt? Hon hade verkat glad när dom släppte av mig men...det var kanske dumt att kyssa henne framför hennes mamma? Fan då, hon skulle ju ha fått berätta
själv först. Jag ringde igen och samma nu, inget svar. Fan. Jag sprang ner för trappan och satte på mig mina Supras skor. Jag var tvungen att se henne.
Efter jag hade gått halva vägen så fuck jag ett sms. Jag såg på displayen att det var från Lucy.
" Hej, behöver prata, kom till piren"
Jag sprang fort ner mot piren och hoppades att det skulle vara god nyheter. Vad ville hon prata om?
Lucys perspektiv
Hur skulle jag säga det? Att vi skulle flytta, långt bort. Eller, ja. Jag hade sprungit iväg innan mamma hade sagt var. Hur skulle jag göra? Justin och jag hade ju kommigt på en plan för hur vi skulle göra med Atlanta och allt. Vänta, Atlanta! jag tog fort upp min mobil och ringde hem till mamma.
- Lucy! Var tog du vägen, jag är ledsen för det här med flytten och allt men...
- Mamma, var skulle vi flytta? frågade jag snabbt
- Öm, jag vet inte riktigt. Vänta så ska jag se
- Skynda! Sa jag hoppfullt och krosade fingrana.
- Jo, vi fick välja på Salt Lake City, Santa Fe, Washington...
Mitt hjärta sjönk som en sten. Nej, det var för bra för att vara sant. Allt skulle bli helt fel. Det var ju iallafall närmare till Atlanta från Santa Fe men jag skulle sakna L.A och Justin för mycket.
- Jo, Atlanta också... sa mamma i telefon
Jag skrek rakt ut när jag hörde henne. Ja!
- JAAAA! skrek jag och fick många blickar ffrån dom på piren. Extra från dom som fiskade men jag brydde mig inte. Atlanta, Justin och jag tillsammans föralltid!
- Lucy? Är du ok? Jag förstår om du inte vill...
- Jo, jo, jo! Jag vill. Vi flyttar till Atlanta, bra! sa jag glatt och vände mig om. Justin kom gående mot mig. Ja, jag kände glädjen bubbla innom mig.
- Ok, men vi flyttar om några dagar i så fall om du är ok med allt?
- Ja, perfekt! Måste gå nu, hej! sa jag fort och la på.
- Justin! ropade jag och sprang fram till honom. Jeg kramade om honom och kysste honom på läpparna. Han såg förvånat på mig och log sedan.
- Vad är det med dig idag? frågade han och kysste mig igen
- Låt mig vara då... sa jag och skrattade
- Ok, vad är det?
- Vi ska flytta till Atlanta! Jag och mamma!
- Va! Är det sant! Det är ju otroligt! sa han glatt och såg mig i ögonen
- Vi flyttar om några dagar.
- Super, då kan ju jag följa med. Eller är det kanske lite frammåt?
- Det är ok med mig men mamma kommer nog säga nej. Hela bilen kommer vara full med väskor och sånt. Sorry... sa jag lite ledsen men sken sedan upp igen
- Då kommer det ju vara vi två föralltid! sa Justin och ysste mig igen
- Föralltid... viskade jag och Justin började snurra mig mitt på Piren. Solen sken oss i ansiktet.
*Några dagar senare*
Äntligen var dagen inne, dagen vi skulle flytta till Atlanta. Mamma hade redan köpt hus. Det såg otroligt fint ut på bilderna. Det låg precis bredvid ett stort fält och en lövskog. Skulle nog vara helt perfekt för mig. Även om det inte såg ut som det så älskade jag naturen. Speciellt fält och skogar.
Jag skulle gå i samma skola som Justins bästa vän Christian och hans storasyster Catlin. Justin hade berättat allt om dom för mig. Fast han hade missat delen med mig tydligen. Justin var redan i Atlanta, han hade åkt i förrgår. Han hade inte sett Christian på flera veckor och han längtade efter att få berätta allt om mig.
Jag stängde min sista väska och la den bredvid alla andra i hallen. Victoria skulle säga hejdå och jag skulle sakna henne. Men vi hade kommigt fram till att hon skulle hälsa på mig flera gånger i sommar. Det var ju fortfarande bara Juni. Hon skulle bo hos mig i två veckor också. Victoria var inte lika galen i naturen som jag men hon var ok med den.
Hon stog vid våran bil och när hon såg mig så spramg hon skrikande mot mig.
- Jag kommer sakna dig så grymt mycket! Fattar du det!! ropade hon till mig när vi kramades
- Jag kommer sakna dig grymt mycket med, men jag längtar tills du hälsar på mig! sa jag och kramade om henne igen.
- Här, jag vill att du ska ha den, sa hon och gav mig en fotoram. Fotot i mitten var av oss två förra sommrn på piren vid Santa Monica. Båda med ett enormt leende på läpparna och varsin glass i handen.
- Åh, Vic! Jag älskar dig så mycket!!! sa jag och kramade om henne.
- Jag älskar dig med Lu!!
Vi stog så där i flera minuter. Tillslut så kom mamma ut och sa att vi skulle åka.
- Sms:a och ring flera gånger om dagen! Lova! sa Victoria innan jag satte mig i bilen.
- Lova det du med! Jag älskar dig. Hejdå!
- Hejdå! sa hon och vinkade medan vi åkte iväg. Jag stack ut huvudet och vikade tills jag inte såg henne nå mer.
Jag skulle sakna L.A, men nu var det tid för Atlanta och allt skulle vara nytt, allt utom Justin.
I Think I'm In Love - Del 19
- Oj, redan? Men kommer inte alla bli helt galna och vilja döda mig? sa hon och skattade
- Då spöar jag ner dom, sa jag och små skrattade.
- Säääkert! sa hon sarkastiskt och sprang upp för trapporna. Jag hoppade upp och sprang efter. Vi skrattde hela vägen hem till henne igen. Hennes pappa skulle bjuda oss på bio ikväll och jag såg fram emot det.
Jag fattar inte att vi ska tillbaka till L.A nu. Dom här två veckorna hade varigt fantastiska. Dom bästa på flera år tror jag. Vi hade inte sett Jasmine under hela tiden. Bra, det vaer något med henne som oroade mig. Och det verkade oroa Justin också även om han sa att det var lugnt. Men jag lät det vara.
Jag stägde resväskan och lyfte ner den från sängen. Justin och pappa stog och pratade ute i köket. Det skrämde mig nästan lite hur bra dom kom överäns. Så fort Justin och pappa hade börjat prata så kunde dom nästan inte sluta. Men pappa och jag var så nära så det störde mig inte så mycket.
- Är du redo älskling? frågade Justin och pappa samtidigt. Dom såg förvånat på varandra och sedan började alla skratta. Nere vid porten så vinkade pappa till sig en taxi. Han och Justin hjälptes till att ha in väskorna i bakluckan. Pappa skulle följa med till flygplatsen vilket jag var glad över. Jag skulle sakna honom så mycket. Så grymt mycket. Jag skulle sakna Justin när han åkte tillbaka till Atlanta också. Vi hade pratat om jag skulle komma och hälsa på någon gång i höst. Flera gånger hade vi kommigt fram till. Det sög att jag bode i L.A och han i Atlanta men vi älskade varran så mycket så det skulle inte få bryta isär oss. Flyget var lite försenat så vi fick vänta i kanske en halvtimme efter vi kommigt igenom alla kontroler. Den sista stannade vi vid. Pappa kunde ju inte gå igenom den eftersom han inte skule med på flyget.
- Hej då pappa, jag kommer sakna dig... sa jag och kramade om honom.
- Jag kommer sakna dig också älskling, sa han och kramade om mig hårdare.
- Lova att ringa mer, sa jag och släppte honom.
- Lovar, men det är bäst att ni går nu, hejdå! sa han och nickade mot kontrolen.
- Visst, hej! sa jag och vinkade medan vi gick. Vi var tvungen att lägga upp väskorna på bandet men det gick bara bra. Vi behövde inte stanna för att kolla igenom fickor och sånt. Det var skönt att säga vi. Jag brukade ju alltid få åka ensam.
Väskorna åkte iväg mot planet och vi satte oss vid några stolar. VI började prata om hur i skulle göra med Atlnta och helt plötsligt så var det dags att gå på planet. Det blev första klass igen och både jag och Justin somnade på en gång och sov hela resan. Jag tror det var Justin som väckte mig när vi var nära LAX flygplatsen. Jag fick lock i öronen som alltid men det släppte så fort planet stannade. Resväskorna tog en jäkla tid men vi fortsatte bara att prata om Atlanta. Min gröna väska kom efter kanske tjugo minuter och Justins fem minuter efter min. Hans väska var helt vanligt svart och vi körde dom bredvid varran ut i solljuset. Mamma skulle komma och möta oss men jag tvekade på det. Men otroligt nog så var hon där. Mitt framför oss. Vi sprang dit och slängde in väskorna bakluckan. Justin satte sig i bak och jag i framsätet. Mamma hälsade glatt, vad var det med henne? Hon skulle väl vara på jobbet.
Vi släppte av justin hos hans mammas hus och jag vinkade glatt. Justin kom fram och lutade sig in i den nerfällda rutan.
- Hejdå min älskling, sa han och kysste mig
- Hejdå, sa jag och rodnade
Mamma körde iväg och sa inget. Pappa hade så klart ringt och förvarnat tänkte jag. När vi kom hem så lyste det svagt från mammas sovrum och köket.
Jag packade fort upp mina grejer. Mamma kom in till mitt rum och satte sig på sängen.
- Vad är det? frågade jag och hängde upp en skjorta.
- Jo, jag har blivigt befodrad igen... sa hon och hostade
- Ok? Det är väl bra...
- Jo, vi måste... hon tystnade oh såg på mig
- Måste vad?
- Vi måste flytta älskling...
Jag tappade några tröjor på golvet och såg förskräckt på mamma.
Åh, var ska dom flytta?? Kommentera :)
I Think I'm In Love - Del 18
Han sken upp och kysste mig igen.
- Jag var bara tvungen, sa han och log.
Vi sprang ut på gatan igen och skrattade för vi hade nyss fått värsta blicken från våran granne. Vi brydde oss inte för vi var ju, kära.
Justins perspektiv
Vi sprang ner till Central Park och gick omkring där i flera timmar. Den parken är verkligen enrom. Jag tror vi såg varje litet hörn också. Lucy hade typ växt upp i den här parken. Lärt sig cykla här och tagit sina första steg. Hon gick i samma spår sa hon när hon hukade ihop sig och skuttade på asfalten. Vi skrattade och skämtade hela dagen. När vi väl blev hungriga så gick vi fram till ett gatukök och köpte två korvar var. Lucy åt upp sina först. Jag tappade min när jag ätigt halva och Lucy började skratta så mycket att hon spillde ut all sin dricka och fick lite i näsan som hontjatade om. Jag var nog lyckligast just nu. Vi gick mot båt huset där vi hade kysste den där kvällen. Solen sken nu och nästan alla var ute i båtar på sjön. Lucy tog upp sin lilla kamera och började fota som en galning. Efter en halvtimme så hade hon fotat upp alla bilder och bateriet var slut för hon var tvungen att kolla på varje blid efter hon tagit den. Det var allt det här jag älskade med henen, Varje lite detalj som att hon alltid fick smilegropar när hon log, att hon drog bak håret över hela huvudet.
- Vänta, jag kom på en ide, sa jag och tog hennes kamera.
- Jag har tagit alla bilder... sa hon och såg förvånat på när jag raderade en ganska suddig bild
- Vad gör du? Jag...
Jag övbröt henne genom att kyssa henne mitt på läpparna och jag tog en bild.
- Så, klar, sa jag och log mot henne
- Åh, men...varför?
- För jag vill visa mina fans att jag älskar dig! sa jag och kysste henne igen. smekte henne över ryggen och hon ruffsade till mig i håret. Vi log båda stort när kyssen var över, igen.
- Så, men hur ska du göra det? frågade hon och satte sig på trappan.
- Visningsbild och sånt på twitter. sa jag och satte mig bredvid henne
- Oj, redan? Men kommer inte alla bli helt galna och vilja döda mig? sa hon och skattade
- Då spöar jag ner dom, sa jag och små skrattade.
- Säääkert! sa hon sarkastiskt och sprang upp för trapporna. Jag hoppade upp och sprang efter. Vi skrattde hela vägen hem till henne igen. Hennes pappa skulle bjuda oss på bio ikväll och jag såg fram emot det.
Ok, kort men ni så ska jag sova ;)
I Think I'm In Love - Del 17
Några kvarter från lägenheten så började hon att gå lite saktare.
Justins perspektiv
- Vad är det?
- Jag tyckte jag såg...nej, hon skakade på huvudet och gick förbi mig.
- Det var något? Säg, du kan lita på mig ju, sa jag och sprang ikapp henne. Hon var snabb.
- Nej, det var inget
- Lucy! Säg nu!
- Nej!
- Snälla!
- Nej
- Lucy, kom igen
- Ok, det var Jasmine, nöjd? nästan skrek hon och gick upp till lägenheten. Jag sprng och öppnade dörrren och sprang ikapp henne i trapporna. Jag vart anfådd och flåsade häftigt när jag såg henne.
- Lucy, var såg du henne? frågade jag och vände henne mot mig. Jag såg att hon grät.
- Snälla Justin, jag..vet inte, sa hon och kramade om mig
- Det är lungt, hon...hon kommer inte bli något problem, sa jag i ett försök att lungna henne men jag visste att hon hade något på gång. Och jag gillade inte kännslorna som jag fick när jag tänkte på det.
Lucys perspektiv
Vi gick in till lägenheten och vi kollade på någon film, vi kollade inte utan pratade mest och till slut så somnade jag i hans famn. Jag tror Justin somnade också efter ett tag.
När jag vaknade igen så såg jag ljusstrimor komma från fönstret. Jag flög upp och smög fram till föstret. Solen sken och alla tecken på regnet igår var borta. Underbart, jag äälskade regnet men solen var också fantastisk. Nu kunde vi gå omkring i Central Park hela dagen och jag kunde visa Justin var jag halft har växt upp.
Jag såg mot soffan och såg Justin ligga och krama en kudde. Jag log och gick in till köket för jag var som vanligt hur hungrig som helst. Jag tog fram en skål från skåpet och vände mig mot bänken för att ställa ner skålen. Jag skrek nästan för jag ble så rädd. Helt plötsligt stog pappa där och såg på mig. Jag la handen på hjärtat och log.
- Du skrämde nästan ihjäl mig! viskade jag och hämtade flingor och mjölk.
- Såg det, sa han och satte sig ner mitt emot mig. Tog en kopp kaffe och såg allvarligt på mig.
- Vad är det? frågade jag och såg mot honom, han var mer allvarlig än vanligt.
- Du sa ju att du inte var ihop med honom... sa han och pekade ut mot Justin i vardagsrummet.
- Pappa...snälla säg inte att vi ska prata om det här nu! sa jag och stönade högt.
- Jag är ledsen men han är din första pojkvänn isåfall. Lucy! sa han och små log lite men blev sedan allvarlig igen.
- Pappa, jag gillar honom...mycket. Tror jag... sa jag och hälde upp flingorna och mjölken
- Tror du? Säga att du verkligen älskar honom så...så låter jag det vara. Annars så...
- Pappa, jag och Justin...
- Ni känner ju nästan inte varran!
- Vi känner varran mer än folk kanske gör på ett år, vi pratar...om...allt! Ok? sa jag irriterat. Varför måste han prata om det här nu? Jag var lycklig med Justin, ok. Vi har varigt tillsammans i mindre än en dag men. Det är något mellan oss. Jag vet inte.
- Ok, ok. Jag ska ut till New Jersey för att kolla om någon byggnad. Är tillbaka om några timmar. Ska vi gå på bio eller något då? Va, som gamla tider? sa han och log sitt stora leende
- Ok, jag och Justin ska nog kolla in Central Park och annat medan du är borta, sa jag och fortsatte att äta
- Ok, ha det bra
- Men pappa, varför jobbar du så mycket nu? Jag menat, sist så jobbade du ju aldrig...
- Jag har blivigt befodrad sen sist, sa han och log
- Lägg av! Fick du befodran? sa jag och kramade om honom.
- Glad att du är glad över det, men det blir så mycket jobb, ledsen
- Du älskar ditt jobb, det är lugnt, sa jag och log. Han ruffasde mig i håret och gick till jobbet.
- Vi ses, hej, ropade han i dörren
- Hej! ropade jag tillbaka och åt upp min frukost, jag var på väg till Justin och Tv:n när jag såg tidningen. En bild på en massa bilar var på framsidan. Jag tycket jag såg Jasmin i bakrunden så jag tog upp tidningen.
Det stog om festen igår. Tydligen hade det blivigt väldigt galet igårnatt. Någon hade blivigt påkörd och allvarligt skadad. Det stog inget mer än det. Oj, hur sent hade det här hänt? Här i New York så brukade ju rykten gå fort. Så klart, Justin och jag hade ju inte precis varigt nära.
Jag lät bli att säga nått till Justin om olyckan och det.
Han sov så sött. Tv dosan låg långt ute på bordet och jag reste mig upp igen för att nå den. Det var inget bra på Tv:n så jaf gick in till mitt rum och hämtade min laptop.
Loggade in på Twitter och skrev: "Chillar med @justinbieber sovande bredvid mig"
Jag loggade snabbt in på Facebook men det var inget nytt så jag gick tillbaka till Twitter. 70 personer hade skrivigt till mig. Mest av dom var någon tjej, ShelyFrigg92. Jag började asgarva åt hennes namn så jag väckte Justin. Han såg sig förskräckt omkring och sedan på mig. Vilket fick mig att skratta ännu mer. Efter några minuter så hade jag lugnat mig och visade Justin tweetet. Han log och kysste mig. jag log svagt och kysste sedan tillbaka. Vi låg och pratade i några minuter tills jag drog upp honom från soffan och skrattade.
- Kom igen, jag vill visa dig stan. Det är sol, sa jag och log mot honom
Han sken upp och kysste mig igen.
- Jag var bara tvungen, sa han och log.
Vi sprang ut på gatan igen och skrattade för vi hade nyss fått värsta blicken från våran granne. Vi brydde oss inte för vi var ju, kära.
Förlåt!! Så grymt ledsen för att jag aldrig skrivigt. Men nu har jag börjat igen och a, jag bara måste skriva mer. Men inte för en imorrn. Lovar! Ah, blev ett ganska långt avsnitt nu för ni inte fått något på typ en vecka. Gott Nytt Pr föresten. lite sen men :D
Aja, nu ska jag sova. Kommentera och sånt :D
