biglovebieber

Jag satt och skrattade åt hur han dansade runt i hans rum. Utan att veta jag såg han. Plötslig ser han upp och ser mig. Han stelnar till och stirrarde på mig med en öppen mun och bara... står så. Jag började asgarva så mycket så jag ramla av sängen. Han började skratta också och öppnade sitt fönster. Jag kröp fram och ppnade mitt med.

Fo's perspektiv

Jag kan inte fatta jag har gjort det! jag har färgat mtt hår för första gången i mitt liv! Brunt kändes lite mer som mig tyckte jag just nu!

Åh, sista dagen i skolan desutom, sommaren 2011 här kommer jag! jag skvätt upp lite vatten i ansiktet och satte upp håret i en hästsvans högt på huvudet. Jag tog på mig ett par just blåa shorts och ett blommigt linne. Det fick duga!

Jag sprang ner till pappa som skulle köra till skolan, äntligen sommar!!

Chaz's perspektiv

- Hej, kul med sommaren nu då? sa jag till Fo som såg helt otroligt söt ut idag.

- Super! Kommer ju skejta tills jag tappar benen eller nått! sa hon och skrattade. Justin och Ryan kom upp till oss och började prata lite.

- Men kom igen, det är ju fest på stranden, kom Fo! sa Justin

- Men alla kommer bara bli fulla! sa Fo och surade lite

- Och? sa vi tre samtidigt

- Jag dricker inte, nykterist! sa hon och såg lite surt på oss

- Jaja, men kom iallafall!

- Nej, det kommer bara bli bråk! sa hon och sparkade lite i marken

- Du kommer ju kunna spöa alla ialllafall, sa Justin och skrattade

- Haha, jaja, men om ni blir fulla går jag hem! sa hon och skrattade lite efter ett tag men var fortfarande seriös.

- Ok, men jag måste dra hem u, ses ikväll! sa Ryan och vi stog kvar en stund innan alla var tvunga att gå iväg hemåt.

Justins perspektiv

Jag tog på mig min Estovar tjöra, blå keps and gråa jeans. Fick väl duga, jag kolla in mig själv i spegeln en sista gång och gick sedan ner för att möta killarna och Fo. När jag kom ut så såg jag Fo ligga på gräset vid trotoaren med sin IPod och små sjunga lite. Jag smög fram och såg Ryan och Chaz komma några hus bort. Jag sprang fram till dom och viskade min plan.

Fo's perspektiv

Jag sjöng med till A Rocket To The Moon när helt plötsligt någon drar i mitt ben och drar iväg mig.

- Kom igen! Släpp ner mig killar! skrek jag och stretade emot. Jag tyckte inte om sånt här! Jag kände hur mitt andra ben ochså blev upplyft och snart så tog någon tag i mina armar. Jag kunde inte se något för jag hade mitt ansikte mit marken. Jag kände hur någon släppte ner mig på något hårt och kallt.

- Men släpp mig! Skrek jag och hoppade upp. Ingen var där.

- Va fan, killar kom fram då! skrek jag och såg jag var på ett bilflak. Jag såg Ryan komma springande mot mig och hoppade upp på flaket och brottade ner mig. Han var det som var starkare än mmig så det gick inte så bra att kämpa emot. Han satte sig uppepå mig och bilen körde iväg.

- Men lägg av det här är inte kul!

- Jo, för oss

- Nej, ni kommer bara få, jag vill inte ens gå på den där jävla festen!

- Jooo!

- Så, framme!

- Jävla långt då!

- Ja det är ju inte vanliga stranden!

- Va! Nej jag vill inte Ryan, snälla! sa jag oroligt, jag var ärligt lite rädd nu för vi var ute på en solig strand med an massa folk och stora bord med röda muggar. Skogen bakom oss var sto och mörk... Ah, ni fattar nog vad som kunde hända där.

- Kom igen, det blir kul! sa Justin och drog med mig

- Justin! Jag vill inte dit, jag vill hem nu

- Men kom igen, var inte så feg

- Jag är inte feg, jag vill bara inte

- Feeegis!

- Ja, ok men ni vet vad som händer på såna här fester!

- Vad?

- Men jag kommer inte säga det, men snälla!

- Nej, minst en timme!

- Nej!

Dom drog med mig endå och alla stirarde på oss. Mest på Justin tror jag. Alla gick runt med röda muggar och skrattade högt, eller danskade eller bara stog och glodde. Jag kände mig inte säker här så jag drog mig bort från dom och lutade mig mot ett träd och hade igång min IPod och såg antagligen hur skärrad ut som helst som jag stirrade runt mig.

- Nemen hejsan lilla gumman, sa någon kille som stank sprit.

- Bort från mig!

- Åh, kom igen kan man inte få prata lite?

- Nej, bort!

- Kom igen, det här kommer bli kul väl

- Bort!

- Kom, jag vill visa dig något

- Nej, släpp mig! skrek jag när han tog tag i min hand och drog med mig in mot skogen. Jag streatde emot vilket gjorde honom bara sur. Han knuffade till mig lite och tog tag i in andra arm.

- Nej JUSTIN!

- Äh, lägg av ingen hör dig endå här väl? Kom igen gumman

- Nej släpp mig

- Kom igen, en lite kyss väl?

- JUSTIN! RYAN! CHAZ!

- Ingen hör dig, sa han och närmade sig mig

- Nej! skrek jag och slog till honom

- Va fan, ska du ha stryk eller, jag är inte rädd för att slå tjejer vet du det!

- JUSTIN! HJÄLP!

Han slog till mig i magen och jag ramlde ner på marken, han drog upp mig och försökte kyssa mig. Jag sparkade till han på benet och kom loss. han skrek och försökte få tag i mig. Jag fick väsrta paniken och började springa iväg från han, han kom efter mig hörde jag.

- Kom hit din lilla! Jag ska fan döda dig, fattar du?!

- JUSTIN! jag vet ärligt inte varför jag roapde på Justin av alla peroner mendet var bara han jag kom att tänka på, Justin...

Justins perspektiv

- Har ni sett Fo? frågade jag killarna

- Hm, nej sista var hon typ där borta vid träden, sa Chaz och pekade mot ett stort träd. Ingen Fo, någon blänkte till på marken och jag gick dit för att se var det var. Hennes IPod, men hon skulle aldrig lämna den bara så där. Jag hörde hur någon skrek inifrån skogen. Någon som hade kul eller?

- JUSTIN! hörde jag Fo skrika så högt hon kunde, ett panik skrik.

- Chaz! Ryan kom hit!

Dom kom fort till mig och jag höll upp Fo's blåa IPod.

- Hon skulle inte bara lämna den här...

- Men var?

- Inne i skogen, och vi måste nog skynda oss!

- Lägg av, vi skulle aldrig tvingat ed henne, det var så jävla dumt!

- Jag vet, kom igen, vi måste hitta henne!

- Nej, släpp ner mig! skrek jag och sparkade med fötterna. Jag såg inte mycket för det var alldeles mörkt nu. Jag hörde hur dom skratatde och fortsatte bära mig.

- Chaz? Va fan Chaz släpp ner mig! ropade jag och skrattade. Jag hörde hur han skratatde ännu mer nu och lev inte så livrädd nu när jag visste det var han. Och den andra killen? Jag kände inte igen hans skratta eller röst.

Dom bärde med mig in till min trädgård och släppte ner mig.

- Åh, CHAZ! sa jag och brottade ner han.

- Ah! Vit falgg, vit flagg! Jag ger mig! ropade han och jag hoppade av honom. Han skrattade och reste sig upp.

- Fo, det här är Justin föresten, sa han och jag vände mig om för att se vem den andra killen var

Jag tänkte direkt att jag hade sett honom någonstans. Han hade det där typiska snea bruna håret som alla tyå älskade. Jag ver inte så precis fäst av det, tyckte det mer var snyggare med lite normalt typ Cameron eller Alex hår om ni fattar? Aja, stora bruna ögon och ett nästan lika stort leende. Jag tyckte jag käde igen honom men kom inte på, han kanske härmade någon eller bara ah. Ni fattar?!

- Hej, Justin... sa han och log

- Annabelle, fast du kan nog säga Fo, sa jag och skrattade lite

Justins perspektiv

Wow, chaz hade inte skojat när han hade sagt hon var söt. Hon hade stora gröna ögon och blont långt hår som var uppsatt i en fläta.

Vi gick in till mig och kollade på en film, jag gillade erkligen Fo. Hon var cool, skejtade var det coolaste typ. Efter vi sett klart filmen så var Chaz och Fo tvugen att gå hem, Fo hade somnat typ tre gånger under filmen och vaknat med att ryck varje gång och stirrat runt. Jag hade skrattat tyst och låtsats som jag inte sett något men det hade jag. Jag hade nog sett henne mer än filmen...

Jag sprang upp till mitt rum och slängde mig på sängen. Jag var såld för henne!

Fo's perspektiv

Jag satt och skrattade åt hur han dansade runt i hans rum. Utan att veta jag såg han. Plötslig ser han upp och ser mig. Han stelnar till och stirrarde på mig med en öppen mun och bara... står så. Jag började asgarva så mycket så jag ramla av sängen. Han började skratta också och öppnade sitt fönster. Jag kröp fram och ppnade mitt med.

- Fin dans Justin! sa jag och skrattade medans jag drog mig upp och satte mig i fönstret. Justin gjorde lika.

- Jag är bara så jävla dum Chaz...

- Det är du inte

- Jo, jag trodde det skulle bli bättre här men det är fan liksdant här, jag vill hem igen

- Du är hemma

- Nej, jag kommer aldrig vara hemma utan mamma

Han tystnade och jag gick snabbt iväg föt att gå hem eller bara, försvinna...

- Annabelle, sa Chaz och tog tag i min axel

- Snälla... jag måste bara vara, ensam

- Inte nu, du är inte ensam

- Du känner inte mig

- Man jag kan

- Nej, jag måste här ifrån

- Nej det göt du inte, ge det här en chans

- Jag har det, jag är lika mobbad här som i Seattle

Chaz's perspektiv

Jag förstod inte riktigt, kanske för jag inte visste något om henne.

- Fo, berätta

- Dom... dom hatar mig lika mycket här som i Seattle

- Da har sagt det, men hur? Vem?

- Vem? Gissa, så klart skolan drottning. Elena Summers...

Jag gick fram tll henne och kramde om henne, hon stod och skakade.

- Nej, jag...gillar inte kramar, sa hon och tog sig ur kramen

- Förlåt

- Nej, jag är bara... jag vet inte varför jag är så jävla arg, hon... hon påminner mig bara om en tjej i Seattle

- Vem?

- Du vet inte vem det var men hon typ... mobbade mig i två år och... jag vill inte det igen Chaz, jag är trött på det

- Jag fatatr, menb du verkar inte som du bryr dig

- Jag gör inte men, jag kan inte klara det här så mycket längre

- Klara vad?

- Att låtsas som jag inte bryr mig om allt, att min mamma är död, att jag är mobbad och bara har kill vänner och... och jag aldrig har varigt riktigt kär... sa hon och lutade sig mot muren och gled ner på marken och började gråta igen.

Jag satte mig berdvid och kramde om hennes axel med min hand.

- Du behöver inte vara orolig för att visa att du är mänsklig, du får gråta över din mamma, du får bry dig över att du bara har kill vänenr... du får vara kär, sa jag och tvekade med det sista. Hon såg upp på mig och log svagt. Hon kramde löst om mig och grät lite till.

- Du gillade inte kramar sa du ju, sa jag och skrattade lite. Hon skrattade lite med och reste sig upp och tårkade tårarna fast det regnade. Hon log lite större och skrattade igen.

- Jag måste nog vänja mig med mitt liv, sa hon och log glatt mot mig

Justins perspektiv

Jag åkte mot flyget och längtade hemåt, Kanada! Jag satt ensam nu och väntade tills det kom. Det tog nästan ingen tid med säkerheten eftersom det var mitt privatplan, vilket fortfarnade var galet!  Jag skulle bo ensam hemma hos pappa. Jag fattar inte hur jag kunde få det men mamma hade sagt att det var dags att jag fick eget ansvar så jag var nöjd. Chaz bodde ju på samma gata och han hade sagt något om enny tjej som - av vad han visste- inte var ett fan och skejtade, surfade och spelade fotboll, amerikans med tacklingar! Hon verkade ascool men jag vet inte hur det skulle bli...

Kanada

- Yo Bieber! ropade Chaz när jagf hoppade av vid mitt hus. Eller mitt det var ju pappas men...

- Chaz, sa jag och high-fivade honom

- Så, bra flyg eller?

- Du ska bara veta, älskar det där planet kna jag bara säga!

- Lägg av din lilla jäkel, tog du privat planet?! sa han och skrattade

- Men jag ville komma hit fort, sa jag och skrattade. Vi gick in till mig och kollade på en film medan vi väntade på Ryan.

Fo's perspektiv

Jag gick ut på baksidan av huset och satte mig under ett av träden i skogen brevid. Jag hade med min IPod och satte igång Days Difference - Speakers och såg upp den halft mörknade himmelen. Det var sen kväll med helg så det var ok. Pappa skulle vara borta i helgen, jobbet... Jag såg lite mot Chaz's hus och dom andra. Jag såg att det lyste i några fönster på huset. Plötslig så känner jag hur någon tar tag i mina armar och ben och lyfter iväg mig.

- Nej, släpp ner mig! skrek jag och sparkade med fötterna. Jag såg inte mycket för det var alldeles mörkt nu. Jag hörde hur dom skratatde och fortsatte bära mig.

- Chaz? Va fan Chaz släpp ner mig! ropade jag och skrattade. Jag hörde hur han skratatde ännu mer nu och lev inte så livrädd nu när jag visste det var han. Och den andra killen? Jag kände inte igen hans skratta eller röst.

Dom bärde med mig in till min trädgård och släppte ner mig.

- Åh, CHAZ! sa jag och brottade ner han.

- Ah! Vit falgg, vit flagg! Jag ger mig! ropade han och jag hoppade av honom. Han skrattade och reste sig upp.

- Fo, det här är Justin föresten, sa han och jag vände mig om för att se vem den andra killen var

- Det gör inget, jag är Cameron föresten

- Annabelle

- Fint, oj jag måste gå till lektionen. Vad har du föresten?

- Literatur

- Jag med, du är ny va?

- Ja...

- Bra då kan vi säga att jag hjälpte dig hitta, får nog inte så mycket skäll då

- Haha, öm ok

- Kom, sa han och började gå mot ett rum. Jag såg efter honom och log. han var grymt söt.

Chaz's perspektiv

Jag satte mig vid Ryan och killarna. Jag undrade var Fo var, hade inte sett henne sen imorse när hon kom in genom dörrarna. Jag ahde inte hunnigt hälsa innan hon var borta bland alla folk. Pizza idag iallafall. Killarna satt och pratade om nå rädor dom skulle vilja ha eller vad det var, jag lyssnade. Jag höll bara ögonen på dörren tills hon skulle komma in.

- Chaz, är du helt död eller? sa Ryan och slog till mig lite löst

- Va? Nej jag... trött, sa jag och såg på dom

- Hej, kolla Fo, sa James och pekade mot dörren

Jag vände mig fort dit och det kändes som någon hade slagit mig rätt i magen. Hon gick med någon annan killen och skrattade. Hon log och han log tilbaka.

- Yo, Chaz är du avis eller? sa Ryan och skrattade

- Va, nej jag gillar inte henne

- Nää, säkert. Det är därför du typ stirrar på henne hela tiden? sa Harvey och tog en stor tugga av sin pizza bit. Jag såg surt på dom och sen tillbaka på Fo och killen.

Fo's perspektiv

- Haha, lägg av! Du ljuger, sa jag och skrattade

- Nej, jag har skrattat så mycket jag har svimmat

- Hur kan man göra det?

- Du, har ingen aning, typ ingen luft eller nått

- Haha, slår vad om att jag kommer göra något sånt

- Hm, vi får väl se?

- Ha, antagligen

Vi tog mat och jag såg killarna sitta vid ett bord vid fönstret. Jag vinkade och dom vinkade glatt tillbaka, det satt en annan kille med dom ockå. Cameron gick till sina vänner på andra sidan salen.

- Ses sen då Fo

- Hej, sa jag och vinkade till han och satte mig bredvid Alex och mittemot Chaz.

- Så ser man där Fo, killar på en gång, sa Alex och knuffa till mig lös på axeln med hans axel

- Haha, nej vi går i samma klass bara

- Alla klasser? sa Chaz förvånat

- Nej, ingen har väl det?

- Vet inte

- Nej men literatur, engelska, gympa och foto

- Tar du foto som extra kurs?

- Ja, ni då?

- Film, sa Alex och skrattade

- Språk, sa dom andra

- Alla språk, dt är ju asdrygt! sa jag och tog en stor bit avv pizzan

- Jäävlar, inte små tuggor eller! sa Alex

- Meh, jag är hungrig!

- Slår vad om att jag kan äta mer än du, sa han och skrattade

- It's on! Hur många har du ätigt nu?

- Två

- Meh, då får du vänta tills jag ätigt upp dom här två bitarna sen hämtar jag mer

- Ja med

Jag åt upp på kanske tre minuter och vi gick skattande efter mer.

två och en halv timmer senare

Äntligen slut! Jag slängde in böckerna i skåpet och slog argt igen det. Folk kollade knstigt på mig men jag brydde mig inte och satte i IPod hörlurarna och playade en av mina favorit låtar. Hedley - Perfect och gick ut genom dörrarna. Det regnade nu och alla var helt borta. Jag sprng fort till bilen och stängde bildörren om mig och satte i bilnyckeln. Jag hade undan lite hår från ögonen och körde iväg. Dagen hade startat bra men sen så... Åhh! Jag är så jävla sur just nu. Jag körde hem till mig och såg Chaz utanför hans hus. Jag körde förbi och svänge snabbt in på uppfarten. Jag hoppade ut och smällde igen dörren och rusade in. Det regnade asmycket, me jag älskade regn så det var ok. Jag sprng upp på mitt rum och böt om till mjukis byxor och en stor munkjacka som jag fällde upp luvan på och tog på mig ett par joggingskor. Jag måste få ut min ilska på något så en joggingtur skulle nog göra bra. Jag tog min IPod och satte i hörlurarna och srpang ner igen. Låste för pappa var inte hemma som vanligt. Ta mig inte fel, jag älskar pappa men jag önskade han kunde vara hemma lite oftare.

Jag började att springa och bara lät det gå. Jag såg inte upp men tillslut så kom jag fram till stranden. Jag ut di och gick runt lite. Jag kände tillochmed att jag började grina, jag är en människa men jag hade inte gråtigt på typ sex år. Sen mamma dog, med det så började jag gråta ännu mer

-Fo? sa plötslig en röst bakom mig. Jag röck till och tårkade mina tårar.

- Öm, Chaz, hej! sa jag och log fejkat fast jag bara kände för att dö just nu i den här stunden

- Är något fel?

- Nej jag...

- Du, jag såg att det varnågot fel med dig efter lunchrasten, vad fan hände?

- Jag är bara så jävla dum Chaz...

- Det är du inte

- Jo, jag trodde det skulle bli bättre här men det är fan liksdant här, jag vill hem igen

- Du är hemma

- Nej, jag kommer aldrig vara hemma utan mamma

Han tystnade och jag gick snabbt iväg föt att gå hem eller bara, försvinna...

- Annabelle, sa Chaz och tog tag i min axel

- Snälla... jag måste bara vara, ensam

- Inte nu, du är inte ensam

- Du känner inte mig

- Man jag kan

- Nej, jag måste här ifrån

- Nej det göt du inte, ge det här en chans

- Jag har det, jag är lika mobbad här som i Seattle

- Öm, jaa...

- Vadå? Kan du liksom göra sånt?

- Ja, jag lärde mig det när jag typ var fem, lika så med surfingen

- Ok, du voltar, surfar och skejtar. Vem är du? sa James

- Ok, ni är creepy nu, sa hon och tog upp sin long board med foten.

- Vi? sa Harvey och gapade

- Jaa, kan inte en tjej göra sånt eller?

Chaz's perspektiv

- Är ni hungriga eller för jag typ dööör! sa Fo och skrattade

- Ashungrig! sa jag och dom andra höll med. Vi åke iväg till McDonalds och köpte mat och vi tog och åt den id skateparken. Vi börjad prata lite och jag vet inte hur men vi kom in på intressen.

- Så, Fo... sportar du mer än skate eller?

- Jepp, jag spelar amerikans fotboll och surfar

- Ok du är typ den coolaste tjejen här

- Haha, tackar... sa hon och log. Hon hade ett så sött leende, hon var så söt. Inte snygg, eller jo det var hon också men...

Efter en timme i skateparken så var Fo tvungen att åka hem. Jag följde med henne för jag skulle också hem. Och vi bodde typ fem hus emellan. Jag kände att jag fick ett sms så jag stannade och kolla vem det var ifrån.

Wazzup, Justin skicka nyss ett sms till mig, han kommer nästa vecka så då ,åste vi hääänga! Ta med den där tjejen ockås, hon verkar ju ascool! ;) Ryan... äntligen skulle Justin komma! Han hade ju typ varigt på turne hela våren och vintern. Vi hade inte sett varan på typ fem månader.

- Vem var det? frågade Fo när jag läst klart sms:et

- Öm, en vän... sa jag och fortsatte att åka. jag svängde in till mitt hus och sa hej

Hon vinkade och körde iväg mot hennes hus. Hon hoppade upp på en parkbänk och flippade skateboarden. Oh hon är helt... wow!

Fo's perspektiv

Jag körde in i garaget och sprng in. Det var typ midnatt och pappa sov nog. Jag sprang upp till mitt rum och böt om till mina sov kläder. Jag såg ut mot fönstret och såg att huset bredvid vårat hade ett sovrum mitt emot mitt. Man kunde se in men det var mörkt. Ingen bodde väl där för jag hade inte sett någon vid det huset. Hm, jag drog av överkastet och hoppade ner. Jag satte väckar klockan på halv åtta. Jag åt ganska mycket men fort, och jag behövde inte sminka mig eller nått. Jag bara slängde på mig något och så kunde jag ta bilen till skolan skulle det gå ännu fortare. Jag somnade på en gång.

Alex's perspektiv

Jag låg och tänkte på Annabelle, eller Fo. Jag gillade båda namnen. Hon var inte som alla andra tjejer här, hon vågade säga vad hon tyckte och hon sportade. Coolt, jag slog av sänglampan och somnade nästan på direktien

Fo's perspektiv

Jag vaknade av väckar klockan och stängde snabbt av den. JAg klev upp och tog på mig ett par jenas leggins, samma som i måndags och en vit V-ringad t-shirt, min lila, gröna och oranga skjorta och gråa skejtskor. Jag orkade inte ha keps idag så håret fick bara ligga. Jag tog min IPod och IPone och sprang ner till köket.

- God morgon, är du inte sen? sa pappa

- Nejdå, jag är klar ska bara käka sen tar jag bilen, sa jag och slängde ner fyra mackor i brödrosten. Tog fram en skål och flingor med mjölk till. Jag åt inte filmjölk, mådde så grymt illa av det. Lika med cocos. Lite ironiskt eftersom jag kommer från Hawaii. Men aja, jag åt upp på fem minuter och sa hej till pappa som skulle vara borta hela dagen. Jag gick ut till bilen och hade igång den. Radion startade men jag böt station för det var Justin Bieber. Alla tjejer i min förra skola var helt besatt av han. Trots det hade jag aldrig sett honom, asså på biler eller nått. Jag är liksom bara på youtube när jag lägger upp videos eller lyssnar på The Maine, som jag har alla låtar på IPoden så det blir inte så ofta. En riktig låt började, We The Kings - We'll Be A Dream

Älskade den låten så grymt mycket. Jag körde mot skolan och såg massa gula skolbussar som släppte av massa ungar. Jag körde in på parkeringen och ställde mig på en tom plats. Alla var typ helt galna, mest för mig nog för jag hittade ingenstans i den här skolan. Jag var knuffad runt och trampad. Men jag var van vid det, vet inte riktigt hur jag har blivigt det men...

Jag hittade fram till expeditionen och klev in, eller snarare ramlade in. En mellanålders kvinna såg upp från dator skärmen och log vänligt.

- Hej vännen, är det du som är Annabelle Black?

- Ja, jag flytta nyss hit

- Jaa... jag men här har du ditt schema, listor på klassrummen och lite annat som du kan behöva, sa hon och gav mig en mapp med papper.

- Tack, sa jag och gick ut. Det var ingen ute nu, jag hörde klockan ringa och jag såg ner på pappret. Klassrum 12, literatur. Ganska kul, hoppas bara det är en bra lärare. Jag började gå mot sal 12 och svängde in i en korridor där alla salar liksom var på nedervåningen. BANG, jag flög typ ner på golvet och hade en jävla smärta i huvudet igen. Jag hade så klart gått rakt ini någon, eller den hade lika väl gått in i mig. Jag såg upp och såg att det var en kille med stora bruna ögon och ganska mörkbrunt hår. Han var söt måste jag säga fast jag inte så ofta tänkte på killar på det sättet. Jag hade aldrig varigt kär eller nått sånt, var inte min grej... Han log lite svagt och började plocka upp några av mina papper som hade flygit överallt. Jag sträckt mig efter ett papper några meter bort och kände hans hand snudda vid min. Jag drog fort åt mig den och rodnade. JAG, RODNA! Va fan hände nu? Jag såg upp och han såg på mig. Hans ögon gnistrade i solskenet från förnstreet. Jag såg bort och rest mig upp. Han gav mig mappen och log lite snett

- Ledsen, skulle sett mig för

- Det gör inget, jag är Cameron föresten

- Annabelle

- Fint, oj jag måste gå till lektionen. Vad har du föresten?

- Literatur

- Jag med, du är ny va?

- Ja...

- Bra då kan vi säga att jag hjälpte dig hitta, får nog inte så mycket skäll då

- Haha, öm ok

- Kom, sa han och började gå mot ett rum. Jag såg efter honom och log. han vår grymt söt.

Fo's perspektiv

Det tog typ hela dagen för att fixa i ordning allt i huset med möbler och, ja allt. Jag var klar med mitt rum när klockan var sju. Och då hade vi börjat redan klcoan nio. Tio timmar! Jag satte upp det sista fotot på väggen. Kendall, Taylor och Jordan som skejtade.  Jag tog upp min laptop och fixade iordning videon från igår. Det tog tio minuter att klippa oxh fixa mitt speciella intro klipp vilket var några ihop satte videor med MGMT - Kids låten lite kort innan videon börjar på riktigt. Jag la ut det på YouTube och loggade sedan in på Twitter. 10 nya följare. Jag såg att det var Chaz och dom andra sen några andra som jag ärligt inte hade någon aning om vilka det var.

Kanada är väl..bra än så läng, tror jag ska dra ut på long boarden igen! skrev jag och slog igen datorn. Jag sprang ner men lät balkong dörren stå öppen. Kunde vara skönt med lite frisk luft sen ikväll.

Det var bara ett par som var ute på gatan. Jag hade tagit med min systemkamera så jag kunde fota lite. Jag började med att fota på huset sen åkte jag ner mot stranden.

Chaz's perspektiv

Jag såg när hon åkte förbi skateparken och svängde ner mot stranden. Hon hade ett par kortare jeans shorts än igår men samma tjocktröja och en röd mössa. Och hon hade en kemara runt halsen. Jag såg efte rhenne och kände hur någon knuffade till mig lite.

- Yo Chaz, vad är det? sa James och skrattade

- Öm, nej inget, sa jag och såg mot killarna. Dom satt vid "vårat" bord på sidan av skejtparken.

- Dude, du typ dregla efter Fo, sa Harvey och dom andra skrattade

- Lägg av! sa jag och slog han löst på axeln. Alex tittade också efter henne.

- Ska vi kolla vad hon gör? Hon kanske vill skejta med oss... sa Michael och tog på sig sina typiska solglasögon.

- Yeah, kom igen! sa James och vi körde efter henne. Alex var lite bakom så jag sakta ner och väntade.

- Vad är det? frågade jag honom

- Inget, tror jag behöver fixa brädan bara, sa han och körde vidare. Väl vid stranden så såg vi Fo ligga i sanden och fota. Vi såg på varran och sprang sen fram till henne. Hon ropade till när vi lyfte upp henne och bärde med henne upp till vägen.

- Hallå! Släpp ner mig, sa hon och klättrade ut ur vårat grepp. Hon gjorde en lite volt och landade elegant på asfalten. Vi stog och gapade.

- Vad? sa hon och såg konstigt på oss

- du liksom, voltade nyss... sa jag

- Öm, jaa...

- Vadå? Kan du liksom göra sånt?

- Ja, jag lärde mig det när jag typ var fem, lika så med surfingen

- Ok, du voltar, surfar och skejtar. Vem är du? sa James

- Ok, ni är creepy nu, sa hon och tog upp sin long board med foten.

- Vi? sa Harvey och gapade

- Jaa, kan inte en tjej göra sånt eller?

Jag slog på filmkameran igen och fortsatte Vlogga

Fo's perspektiv
Jag fortsatte att skejta igenom stan. Åter igen var ingen ute. Jag skejtade fram till en INFO skylt om staden. Skadade väl aldrig att få veta hur många som bodde här. 32,000 wow, kunde man inte tro. Men det var åtminstone varmt här nu innan sommaren. Det var Maj men endå. Snart sommarlov, kunde inte vänta. Måste få killarna att komma då. Jag hörde massa folk ropa och skratta. Killarna från McDonalds kom och gick, vissa på skateboards. Jag såg Chaz vid dom, han såg upp och såg mig. Jag ryckte till och körde iväg. Jag hörde att dom kom efter mig, men creepers ännu mer nu eller! Jag hadde helt kommigt bort här nu, var fan var mitt hus? Jag vände mig om och såg fem killar komma på skateboards efter mig. Chaz var en av dom. men! Åh, kan dom bara... gah! Jag körde ne rmot stranden igen och solen sken skönt, jag trodde det skulle vara hur kallt som helst här uppe. Fast det var inte så mycke skillnad från Seattle och Kanada. Hm, skönt eller bara drygt?
Jag svängde in på en lite väg som typ ledde in till värsta skogen. Det var asfalterat så det gick bra med long boarden. Det bliev lite kallt om benen för nu var det skugga. Men jag forsatte skejta. Längre och längre in. Tillslut så såg jag ett slut på vägen. Men varför... åh killarna var förtfarande efter mig. Jag stannade och var på väg att vända när jag typ krockade in i en av killarna. Dom andra typ asgarvade medan jag fick en jävla smärta i huvut. Kan dom inte se sig för eller? Åh, det var inte Chaz iallafall. Han var en av dom som skrattade. Den här killen var blond, lång och hade en grå mössa på sig. Jag vet inte men jag bara tycker killar ser bättre ut i mössor. Om dom inte passar i det...diss! Han log och klev av sin skatboard.
- Sorry, trodde du inte skulle stanna... sa han och skrattade lite. Åh, så klart skulle dom spela coola och bara åh sorry!
- Gör inget, sa jag och tog upp min IPone, ingen täckning
- Ingen täckning här inne, sa Chaz
- Ser det, sa jag och la ner den i jeans fickan igen. Jag såg upp och såg alla killar stirra på mig
- Vad? sa jag surt och stirrade tillbaka. Alla såg bort och jag kunde se Chaz små le lite

Jag tog upp min Long Board och började gå tillbaka
- Vänta, Annabelle! ropade Chaz och sprng fram till mig
- Ja?
- Öm, vill du? Typ skejta eller något?
- Nej tack, skejtar helst ensam, sa jag ch åkte ibäg. Jag kände deras blickar i ryggen och hörde fler hjul mot asfalten när dom åkte efter mig. Jag ökade farten och var snart ute i solen igen. Jag såg killarna som gick komma från vänster så jag åkte till höger, neråt. Jag såg en flyttbil åka förbi, den måste till oss. Jag försökte köra ikapp men den försvann efter fem minuter, fuck!

Jag tog fram min kamera igen och började Vlogga igen.
- Så, vilse i Kanada, del 1... försöker hitta hem, såg flyttbilen nyss men den försvann! Bra start här då, NOT! Kendall, Tyler och Jordan, jag vet ni kommer kolla på den här... jag saknar er! aja, ska dra och försöka att få bort några killar som förföljer mig, hör dom nu.. BYE! sa jag och stängde av kameran, tur för killarna kom precis och typ omringade mig.
- Skatetjejen, vad görs? sa en av killarna
Jag svarade inte utan bara förskte hitta hem. Det var jävligt kallt för benen nu!
- Yo, svara då!
- Varför då? sa jag och körde bort från dom
- Dude, hon har ju attityd, sa någon till Chaz zom skrattade.

Äntligen såg jag vårat hus! Alla killar bakom mig, men åhh! Nu vet dom var jag bor, fast det visste ju redan Chaz så... Fuck! Jag körde fram till huset och hoppade vant av long boarden och hade upp den på ryggen så jag höll om den med händerna men den vilade på ryggen. Killarna stannade och en visslade.
- Nice hus? Du är ny här va?
- Ja, eftersom det är en flyttbil här som bär in massa möbler in i det där huset, sa jag och skakade på huvudet
- Key, ville bara vara säker, sa han och skrattade lite
- Hette du Annabelle? sa den blonda med mössan. Jag nickade och sa sen
- Men jag kallas Fo
- Fo? Varför? sa Chaz och såg på mig
- Vet inte, sa jag och röck på axlarna. - Mina vänner hemma började säga så och sen så bara blev det så
- Coolt, var är du från då?
- Vi flytta hit från Seattle men är från Hawaii från början
- Hawaii? Sweet, men du ser inte så...aa du vet
- Pappa är från Arizona och mamma var från Italien, dom fick mig när dom bodde på Hawaii sen så flytta vi till Seattle när min mamam dog, sa jag och såg ner på mina skor.
- Åh, jag är så ledsen, sa den blonda.
- gör inget, ni visste inte men jag har liksom kommigt över det, sånt händer. That's life, sa jag och kände mig lite bättre. Jag hade typ inte sagt det till någon förr än Kendall, Taylor och Jordan.
- Så, dina vänner... är dom nå heta då? sa en kille och skrattade. En annan high fivade och Chaz och den blonda, ja det syntes dom skämdes. Hm, hade dom faktiskt nått vett?
- Hm, ja det kan man väl säga, men jag visste inte ni gilla killar?
Dom sluta skratta och såg på mig
- Vänta, är sina polare killar?
Jag nickade och såg lite roat på dom.
- Jepp, har inga tjejkompisar, dom är så jävla töntiga, sa ja och skrattade lite
- Dude, jag gillar dig, du har ju lite style emot alla andra tjejer här.
- Hm, dude, jag tar det som en komplimang
- Haha, ska du börja i sklan här eller? Hur gammal är du by the way?
- 17, aa ska börja i övermorrn
- Coolt, vi är också 17, eller inte Harvey, han är en jäkla senior! sa en ganska lång röd hårig kille. Dom skrattade och jag kände hur jag började gilla dom här killarna.
- Jag är James, sa den rödhårige och pekade på sig själv.
- A, Harvey som du hörde, sa den långa brunhårige killen, han puttade till den blonda och skrattade lite.
- Alex, sa han och log ett litet leende, han hade gröna ögon och jag kände hur han var den, hm, bästa av dom?
- Chaz som du redan vet, sa Chaz
- Och jag är den sista och bästa, Michael, sa en normal lång kille med svart, kort hår och bruna ögon. Han var lite mörkhyad och hade solglasögon på sig. Ok, jag vill inte låta rasistisk men han var nog asiat. Asså det där lät fel men han var det.
- Ha, aa Annabelle som sagt, men om ni ska säga något till mig så säg Fo
- Ok, Fo... sa Chaz och skrattade.

---

Om ni vill kan jag kanske lägga in bilder på killarna. Men säg till i så fall ;)

Jag log och gick fram till henne.

- Se, plast hela du, ingen av dina vänner hjälper dig upp. Dom bara skrattar, viskade jag till henen. Hon reste sig upp och såg sig helt förkrossat runt i matsalen. Alla skrattade och pekade på henne. Hon såg sedan på mig och skrek rakt ur.

- Din lilla!! Du ska få för det här nästa vecka, du ska aldrig få en säker stund din jävla lilla bitch! AHHHHHHHHHHHHH! skrek hon och rusade ut från matsalen. Hon slet med sig Lucas som forfarnde asgarvade så han grät. Tjejerna såg förskräckt omkring sig, dom var helt borta utan sin ledare som sagt. Jag skrattde och gick till killarna igen. Dom high Fivade mig och busvisslade. Det fick dom göra, det är ju sista dagen i den här jävla skolan!

Fo's perspektiv

Jag satte mig i bilen och hade igång min IPone, genast så vart det The Maine. Jag älskade dom! Pappa startade bilen och vi lämnade Seattle på tio minuer, tarfiken hoppas jag är bättre i Kanada.

Solen sken på oss när vi körde upp mot Kanada, vi bodde ju i Washington så det skulle inte ta så lång tid. Eller jo, tull och allt skit kommer ju ta evigheter! Åh, jag vill vara kvar i USA inte Kanada.

Fast ja var en pojkflicka så använde jag nagellack, fast bara svart. Det såg, bättre ut hur man nu säger.

Det tog två timmar till gränsen, det gick en hel timme för dom skulle gå igenom hela bilen för fan. Asså om folk bara kan gör dom rätta grejerna så skulle man slippa det här. Det är alltid någon som förstör allt.

Jag och pappa fick äntligen åka hem efter att ha svarat på frågor som typ varför kommer ni hit och bla bla bla...

Jag kände hur hela jag bara blev tröttare och tröttare. Tillslut så somnade jag när det kanske var en timme kvar. Jag var en sån som kunde somna lite var som helst, fram för TV:n, i bilen, tillochmed på en skohylla när jag var typ fem eller något. Man kunde tro att jag skulle sakna Seattle nu men den plats jag saknade mest var nog Hawaii. Jaghade ju vuxit upp där. Pappa hade varigt från Arizona och mamma från Italien. Så jag var en mix hur man säger, men jag saknade verkligen Hawaii. Jag saknade solen och värmen, stranden och ja.. folket. Det var en av mina favorit platser någonsin!

Plötslig så vaknar jag upp från min dröm. Åh vi är framme... Min hjärna var ganska trög när jag nyss vaknat. Jag kom inte äns ihåg att vi var i Kanada. Men tillslut så började det klarna, pappa gick ur bilen och öppnade bakluckan för att bära ut väskorna. Jag öppnade bildörren och tog min IPone i handen hörlurarna ramlade ner på uppfarten av grå betong. Jag böjde mig ner och såg sedan upp. Var typ nära att få en hjärt attack. En kille med mörkt hår och stora bruna ögon stog framför mig. Han småskrattade lite och jag såg surt på han. om han trodde han kunde stöta på mig så skulle han typ dö. Eller ite dö men jag skulle inte vilja bli vän med han. Åh, alla kommer ju "stöta" på mig här. Dom vet inte hur jag är så dom tror jag väl är en jävla killgalen fjortis tjej.

- Hej, jag är Chaz, sa han och sträckte fram handen

- Annabelle, sa jag men skakade inte hans hand. Han drog tillbaka sin hand och satte dom i fickorna. Pappa kom fram och hälsade.
Åh, kan han bara...gah! Ok, inget hat Fo, inget hat...

Jag såg ner på min skor och hörde killen, Chaz, säga att vi nästan var grannar. Åh, neeej!

Jag såg upp och såg att han kollade på mig. När jag såg honom så såg han fort bort. Han sa hej och åkte iväg på en, skateboard. Hm, kanske inte skulle vara så illa här. Jag och pappa bärde in väskorna och medan pappa väntade på flyttbilen med alla möbler så gick jag upp till mitt rum och stälde in alla väskor. Jag valde bara ett rum som såg bra ut. Det tog tre rum innan jag hittade ett bra rum. Det var en vit vägg och dom andra gråa. Ett stort fönster med en bra utsikt mot stranden. Åtminstone en strand nära, jag hade saknat den möjligheten i Seattle. Där var det liksom bara stad där. Jag tog fram min filmkamera och sprang ner för att hämta longboarden från bilen. Long board var typ en större skateboard som var bra när jag filmade. Jag gjorde ofta Vloggarna när jag skejtade eller typ var ute. Aldrig inne. Jag tog fram mina solglasögon och gröna keps som jag vant satte på mig, rätt håll nu. Jag körde iväg ner för strang gången. Ingen var typ ute nu, konstigt. Men sen såg nar på min gröna armbandsklocka. Kvart i tio. Oh ok, och det var skoldag imorrn. Men det skulle jag slippa så jag kunde hitta mig hemma här som dom hade sagt. Jag skulle aldrig riktigt vara hemma här. Enda hem var Hawaii. Punkt slut! Jag hade lärt mig att skejta och surfa, allt där! Liksom min plats som sagt. Jag slog på kameran och filmade på mig.

- Well hello, så... sa ja och filmade runt mig medan jag åkte. - Kanada, sa jag och rycket på axlarna.

- Flyttade idag, kom nyss och körde iväg på upptäcktsfärd. Söker efter en plats där dom säljer milkshake, hm... MacDonalds! Let's go! sa jag och filmade runt mig ugen. Jag såg någon åka skateboard några meter framför mig. Jag tyckte jag kände igen honom men kom inte på vem... Mörkbrunt hår och ganska lång kunde jag se. Hm, jag brydde mig inte så mycket och fortsatte att leta efter McDonalds. Tillslut såg jag do gyllene bågarna ochs vängde in där. Det var ett gäng killar där inne som satt och snackade när jag gick in. Dom tystnade lite och kollade förvånat på mig. Jag bärde Longboarden i ena handen och filmkameran i andra, avstängd. Jag beställde en stor jordgubbs milkshake och betalade. Jag hörde några av killarna viska om mig. Creeper eller? Åh, jag gick ut och körde iväg. Jag såg tillbaka och såg Chaz bland killarna. Vänta, det var han som hade skejtat framför mig såg jag nu på hans kläder. Dom stirrade efter mig. Men allvarligt, vad är det med dom? Har dom aldrig sett en tjej på long board eller? Med slitna jeans shorts till knäna och en stor mörkblå munkjacka med grön keps och solglasögon. Wow, jag är speciell här eller? One of a kind!

Jag slog på filmkameran igen och fortsatte Vlogga

:)

Fo's perspektiv

Sista skoldagen. Wie! Åter igen, nej... Men nu är sista gången för hämd, hämd för alla jävla kommentarer Jessie och hennes gäng har gett mig under alla dom här åren. Jag tog på mig mina vita converse, mörkblå jeans leggings, svarta V-ringade T-shirten. Jag bara älskade V-ringat! OCh jag tog min lila tjock tröja över. Fick duga. Hade även upp håret i en hästsvans och hade på mig min lila keps över och snurrade runt dne så skärmen kom på sidan. Min IPod låg i väskan och så mina hörlurar, brukade jämt glömma dom annars men nu så var dom med!

Jag tog min stora svarta Rang Rover och körde till skolan. Sista dagen som sagt, slå på stort?

Jag gick in genom dörrarna och likadant som varje dag så fick jag typ en miljon blickar på mig. Jag var ganska trött på det men men... Jag såg Jessie stå vid hennes skåp med hennes pojkvän Lucas. Blond, lång och en av hockey spelarna på skolan, så klart den populära killen. Lika som Jessie, men dom gillade inte varran, det såg alla. Som var bara tillsammans för alla sa det. Så jävla fega så man inte kan tro det. Det var en månad kavr av skolan så jag  skulle missa skolbalen, buhu. Not... Dom skulle väl vinna endå, det fatta man. Synd för dom bryr sig inte ett skit om den hä skolan. Eller ioförsig. Den var allt för dom, utan den skulle dom vara som alla andra, o populära! Åh nej, så hemskt...

Jessie såg upp och såg mig. Hon viskade något och skrattade. Så gjorde Lucas. Jag gic fram till dom och log falkst. Hon såg förvånat på mig.

- Vad gör du här? sa hon surt och bitch blickade mig.

- Jag ville bara säga hur jag avudas dig, sa jag coh log

- Menar du det? sa hon och såg konstigt men egoistiskt på mig

- Ja, jag skulle aldrig klara av att vara så falks som du, jag menar... wow, plast rakt igenom! sa jag med ett leende på läpparna och gick där ifrån. Jag kunde se Lucas le. Creeper eller? Men jag hade bestämmt vad jag skulle göra idag. Håna Jessie så mcyket som det går. Kanske skulle fälla henne i matsalen eller nått? Hm, det skulle vara så kul! Hoppas hon bröt sin operede näsa i fallet.

Jag såg Kendall och Taylor vid deras skåp som också var bredvid mitt. Jag sprang fram och Kendall fistpumpade mig igen.

- Yo guurl! sa han och skrattade.

- Stoked för sista dagen? sa Taylor och fistpumped mig också. Det var liksom våran hälsning. Joppas jag hittade någon i Kanada som kunde göra det annars skulle jag bli helt galen!

- Yepp! Ska ge igen på Jessie idag

- Nice!

Vi snackade lite mer tills klockan ringde och vi gick till våra klasser.

Lunch

- Så, hur lång har du kommigt på att ge igen? frågade Jordan och log

- Hm, vet inte riktig. Oh, där är hon, brb, sa jag och reste mig upp.

- Vad ska... oh lycka till, sa Kendall när han såg Jessie och hennes gäng komma.

Jag gick lite på sidan och var berädd att få henne att falla. Hon hade gjort det här så grymt många gånger för mig.

Precis när hon gick förbi så puttade jag ut dryckbacken och som tur var så blundade alla i just den stunden för dom skrattade åt nått som var sååå kul. Jessie fick in foten in i backen och typ ramlade på en gång. Hon tog tag i en bordskant där en bricka stog och eftersom den inte satt fast så kom all mat på den över henne och hennes vita linne eller vad fan det var för nått. Hon skrek och började grina. Alla blev helt tysta och bara stirrade på henne innan alla började asgrava. Yes! Hon reste sig upp och alla i hennes gäng bara gapade. Jag kunde se Lucas skratta och lika så dom andra killarna i hockeylaget.

Jag log och gick fram till henne.

- Se, plast hela du, ingen av dina vänner hjälper dig upp. Dom bara skrattar, viskade jag till henen. Hon reste sig upp och såg sig helt förkrossat runt i matsalen. Alla skrattade och pekade på henne. Hon såg sedan på mig och skrek rakt ur.

- Din lilla!! Du ska få för det här nästa vecka, du ska aldrig få en säker stund din jävla lilla bitch! AHHHHHHHHHHHHH! skrek hon och rusade ut från matsalen. Hon slet med sig Lucas som forfarnde asgarvade så han grät. Tjejerna såg förskräckt omkring sig, dom var helt borta utan sin ledare som sagt. Jag skrattde och gick till killarna igen. Dom high Fivade mig och busvisslade. Det fick dom göra, det är ju sista degen i den här jävla skolan!

- Va? Ja...

- Du sa inte hej

- Oj, öm hej

- Hej... sa jag tyst och sa till Zach att jag ville hem. Vi sa hej och gick till min bil.

- Jag kommer först! sa jag och sprang mot bilen, Zach kom upp bakom mig och jag skrattade.

Vi kom fram till bilen och hörde killarna skrtta och prata. Om oss?

- Bry dig inte, sa Zach och öppnade dörren till mig. Jag hoppade in och sog på radion. Zach hoppade in i förarsätet och körde hemåt.

Lucys perspektiv

*en månad efter skolan har börjat*

- Hej, ska vi luncha? sa Emmy och log

- Ok, ska bara lämna böckern i skåpet, fixa bord så ses vi där, sa jag och gick mot mitt skåp. Några meter ifrån skåpet så drar någon n mig i en städskrubb. Va fan!

- Justin? sa jag och såg förvånat på han, han hade sin kepa och luva på som nästa täckte hela hans ansikte.

- Hej, öm jag fattar om du inte vill se mig men jag ville bara säga hejdå

- Hejdå?

- Ja, vi ska flytta till L.A, permanent

- Vänta, nu? Men ni... bor ju här, sa jag tyst

- Ja men, ja... vi flytatr ikväll iallafall

- Öm, oj ok. Ja... hejdå?

Han gick fram och kramade om mig, jag stelnade till men kramde tillbaka. Jag saknade han, och nu skulle han bort för alltid? Eller inte alltid men, jag skulle inte så se honom nå mer?

- Justin, jag...

- Jag vet att jag inte förkänar en andra chans, jag är ledsen över Paris, jag mena inget jag sa. Du är det bästa som har hänt mig... sa han och såg in i mina ögon. Jag kände hur mina knän skakade lite men jag höll mig uppe.

- Jag hatar inte dig och jag vill... jag vet inte vad jag vill men jag saknar dig Justin

- Va? Jag trodde du ahde det bra med din, pojkvän, sa han och svalde

- Justin, Matt och jag är bara vänner

- Va? sa han högt och såg en liten gnista tändas i hans ögon bara för att slockna igen efter fm sekunder. Men jag såg den i den lilla stunden

- Men ni...

- Vi försökte dejta i typ en vecka men det var inte meningen, vi är bara nära vänner nu. Lovar! sa jag och höll upp handen. Han log och kysste mig.

Justins perspektiv

Jag vet jag inte skulle gjort så men hon var... bara så, va fan vi hade varigt ihop låt mig få älska henen igen! Jag drog mig undan och såg ner på det smutsiga golvet. När jag väl såg upp så stog Lucy och halv lgo nära mig. Jag såg förvånat upp på henne. Jag trodde hon skulle typ vara assur på mig för det.

- Jag älskar dig, sa hon och kramade om mig. Det kändes som allt kunde försvinna just då. Allt kunde bara försvinna så länge jag fick hålla om henne. Jag såg in i hennes underbara gröna ögon och kysste henne igen.

*Kvällen*

- Jag kan inte fatta att du äntligen är min, sa jag och strök hennes arm. Hon log och kysste min kind. Jag log tillbaka och kunde inte sluata vara lycklig.

- När ska vi komma tillbaka? frågade hon men jag log bara.

- Spelar det roll? Du är min och jag är din, sa jag och kysste henne igen. Hon la sitt huvud bredvid mitt och vände sig upp mot himmeln. Jag tog tag i hennes hand och ritade ett hjärta i sanden med den. Hon log och tog min hand och skrev Forever And Always under, jag började nynna på Just The Way You Are och Lucy hängde fort på. Vi slutade att nynna och sjöng istället. helt plötsligt så nös hon och reste sig upp och började asgarva.

- Snacka om att förstöra stämningen, sa hon och log stort. Jag reste mig upp och kramde om hennes axel.

- Inget du gör kan förtöra något

- Aw, men det är bara en grej jag undrar över nu...

. Och det är?

- L.A?

- Oh, shit. dEt hade jag glömt, men jag sa til mamma att vi kunde skjuta på flytten...

- Men hon kan inte skjuta på det för alltid Justin, du msåte flytta

Vi satt tysta några minuter och bara tänkte...

- Flytta med mig! sa jag tillslut. Hon såg förvånat upp på mig

- Menar du det?

- Jag skulle aldrig ljuga om något sånt, vill du det?

- Justin, jag... jag. Det skulle vara en dröm!

- Men...

- Men?

- Victoria, din mamma, allt

- Det kan vi nog ordna, sa hon och kysste mig, hon hade fortfarnade ett leende på sina beige läppar. Jag tog tag i hennes midja och drog henne till mig.

- Jag älskar ditt leende, sa jag och kysste henne igen

Lucys perspektiv

Jag kan fortfarande inte fatta att jag ska flytta till L.A men Justin. Vi hade jobbat med att få det att funka i en hel vecka non-stop! Men vi hade kommig fram till: Jag skulle flytta till Justin i L.A i ett eget hus (!) med hans mamma aldeles bredvid oss. Eller ett eller två hus bort men...

Vic skulle flytta till Kanada! Jag skulle sakna henne så grymt men alla lov skulle dom komma oh hälsa på oss. Ryan, Chaz och Vic. Jag skulle se fram emot det hela tiden. Mamma skulle bo kvar här i ATL. Jag skulle faktiskt sakna henne, men det här skulle vara hur bra som helst.

Jag hade en väska kvar i mitt rum nu. Vi hade alla möbler som sängen och de kvar, men alla foton, böcker och annat hade vi packat ner i väskorna tillsammans med kläderna.

Jag gick ut ur rummet och vinkade hejdå till alla minnen här och mitt korta liv här. L.A here we come! Jag stängde dörren om mig och bärde ner väskan till bilen. Mamma stog och pratde med Justins mamma. Åh, drygt eller vad!

Efte rkanske fem minuters hejdå till alla, Emmy,Jacob, Matt, Zach, Vic, Ryan, Chaz (som hade kommigt hit för att följa med Vic till Kanada) Jag kände tårarn komma nu. Jag skule sakna Zach och Vic mest.

- Du måste komma och hälsa på och inte bara försvinna i tio år! sa jag och kramade om Zach

- Lovar! sa han och kramde om mig

Jag sa hejdå för andra gången till Vic och hoppade in i bilen bredvid Justin. Jag vinkade hejdå och Justin körde iväg efter hans mamma. Bye bye ATL, and L.A...I missed you so much! skrev jag på Twitter och stängde av min mobil. Den vart bombad med 'hejdå sms' från alla i skolan. Konstigt eftersom jag bara hängde med Zach, Vic, Emmy, Jacob och Matt. Men men...

*L.A på kvällen väl framme*

- Åh, jag är så trött efter typ årtontimmar i en jäkla biiil! sa jag och slängde mig ner i en solstol vid poolen. Justin satte sig bredvid mig och kysste mig. Justins mamma kom ut till oss och sa hejdå.

Vi sa hej och skrattade. Månen var uppe här också. Jag tog upp min mobil men stängde av den igen.

- Lucy? sa Justin osäkert

- Ja... sa jag sömningt

- Jag älskar dig verkligen och jag...

- Jag vad Justin? sa jag och kände mig lite piggare. Vad ville han?

Han satte sig på ett knä och tog fram en liten sidenask. Åh han skulle inte...

- Lucy Henderson, vill du gifta dig med mig?

- Justin!

- Vill du?

- Ja, ja, JA! sa jag och skrek av lycka. Han tog ringen från asken och hade den på mig den på ringfingret som nu vart jäkla tungt.

- Men...

- Men vad? sa Justin med panik i rösten

- Asså, vi är 17 Justin

- Vi kan göra det när vi typ är 20 eller nått, men det är bara så du vet jag älskar dig och gör dig till min

- Jag är din utan eller med ring

- Ja men...

- Jag älskar dig Justin

Vi satte oss vid pool kanten

Efter en timme så gick Justin in till köket för att hämta något. Han kom tillbaka med en stor flaska champang.

- Bara vill göra det här! sa han och log

- Jag komme rinte dricka det där men ok, kör hårt, sa jag coh skrattde

Han skakade om och korken flög typ rakt upp i luften och landade inne hos grannen.

- Bra sätt att skaffa vänner Justin, sa jag och asgarvade åt hans ansikts uttryck.

Han älde typ ut allt på gräsmattan. Jag satt och skrattade åt han medan han sprang runt där.

Tillsut så kom han och satte sig bredvid mig i polen igen.

- Jag älskar dig Lucy Henderson, för alltid, sa han och kysste mig

men ska börja på en ny nu, så klaaar! äntligen

- Jag hatar dig!

- Samma här, hur fan kan jag vara tillsammans med dig?

- Då så, antar det inte är någon jävla ide att vi är tillsammans isåfall

- Nej!

- Bra!

- Bra, kan du bara

- Men kan du gå eller! Jag vill fan aldrig se dig igen

- Jag är känd, lätt för mig att glömma dig, du är bara en jävla dum tjej

Sa han och klev in i hissen, när väl dörrarna stängdes så föll jag ner på marken. Jag lät tårarna komma nu. Vad hade jag gjort?

Lucys perspektiv

Hej, hur var första lektionen? fick jag ett sms av Matt. Jag ahde gett han mitt nummer igår efter jag åkte hem efter sjukhuset. Jag kom och tänka på Justin igen men slog bort han från mina tankar. Jag skrev snabbt tillbaka hej, bra. Men var är du! :( jag öppnade mitt skåp och slängde in Historia-boken för att ta fram matten och Spanskan. Jag hade inte haft ett val i vad jag skulle läsa, så jävla många här så fanns bara plats där. Sög...

Sjuk :( jag sukcade och stängde skåpet. Jag hoppade till och skrek. Catlin stog precis bakom.

- Hej Catlin, jag har inte sett dig sen...

- Sen du gjorde slut med Justin... sa hon hårt och blängde surt på mig

- Jag är ledsen men... det var inte meningen

- A, hoppas du är glad, Justin är helt förstörd sen du sa så där på sjukhuset.

- Men, jag måste väl få gra som jag tycker, det var bara inte justin och jag

- Hoppas du och den där Matt blir glada då, eller inte

- Catlin!

Hon pekade fuck-you åt mig och gick iväg med en massa andra tjejer. Dom skrattade och bitch-blickade mig sen skrattade mer. Antar det här inte skulle bli så bra endå, fan! Jag tog fram min IPod från väskan och gick till matte lektionen. Jag fick sitta helt ensam, alla typ hatade mig. Eller vad dom nu gjorde, alla ignorerade mig i alla fall. Lektionerna gick hur segt som helst men tillslut så vart den lunch. Jag kom in lite sent, alla stirrade på mig och jag hörde viskningar. Jag såg Vic stå och prata med någon kille och tjej. Jag gick fram och sa hej till henne.

- Hej! Lucy det här är Emmy och Jacob, dom går i min klass

- Hej, sa dom och jag sa hej tillbaka. Vi satte oss vid ett tomt bord lite i utkanten.

- Så hur är det så långe? frågade Jacob och log mot Vic. Jag såg ner på maten och sa att det var bra.

*Efter skolan*

Jag gick mot utgången, folk sprang runt och skrek, jag satte igång min IPod igen och gick ut igenom dörrarna. Jag hörde någon komma springande bakom mig. Jag hade inte så hög musik... Jag vände mig om och såg Emmy. Jag log och vinkade. Hon log och frågade om jag ville göra något efter sklan. Vic hade redan sagt ja.

- Ledsen, måste hem och...

- Åh, ok, men vi ses imorrn. Hej

- Hej... sa jag och höjde musiken igen. Skulle jag vänta på Zach eller bara gå hem? Jag såg några killar stå vid en silvrig sportbil. Jag suckade och gick ner för dom långa trapporna. Vem fan har så här långa trappor till ett high school?

- Lucy! hörde jag Zach ropa. Jag tog ur en hörluren och såg han vinka till mig från gruppen med killar. Men snälla! Jag gick fram till dom och kände återigen blickar på mig. Zach drog med mig till han och presenterade mig. Alla sa hej utom typ en stor kille.

- Heyden... sa Zach oxh någon annan kille

- Va? Ja...

- Du sa inte hej

- Oj, öm hej

- Hej... sa jag tyst och sa till Zach att jag ville hem. Vi sa hej och gick till min bil.

- Jag kommer först! sa jag och sprang mot bilen, Zach kom upp bakom mig och jag skrattade.

Vi kom fram till bilen och hörde killarna skrtta och prata. Om oss?

- Bry dig inte, sa Zach och öppnade dörren till mig. Jag hoppade in och sog på radion. Zach hoppade in i förarsätet och körde hemåt.

Väl framme vid skolan så gick Zach till sin första lekion. Jag och Vic var ju tvunga att skaffa scheman och allt. Vi hittade fram till experitionen och fixade allt. Vic sa hej och jag gick iväg för att hitta mitt klassrum, Historia var första lektonen. Jag hittade fram till Sal 5, försenad, fuck! Jag öppnade dörren och möttes av 20 blickar. Läraren såg upp på mig och jag kände mig utpekad.

- Lucy Hales, sa jag blygt.

- Ja! Alla det här är er nya klasskamrat, du kan slå dig ne på en tom plats.

Jag gick fram till en tom bänk. En tjej bredvid mig log och sträckte fram handen.

- Hej! Om du behöver hjälp kan jag hjälpa dig runt! Jag är Trina

- Lucy...

- Kul att träffas, älskar dina jeans

Lucys perspektiv

* FLASHBACK*

- Justin! skrek jag men inte så högt så någon annan skulle höra.

- Vad? sa han lite surt men med ett leende på läpparna.

- Jag sa jag inte ville upp på scenen! sa jag coh skrattade lite. Jag ville vara sur med det gick inte. Vi hade varigt på turne i två veckor nu. Sista dagen i Paris, Justin skulle ta med mig ut på en hemlig dejt, som han sagt ikväll. Han hade precis avslutat en konsert och imorron eftermiddag så skulle vi åka vidare till Spanien. Han gick fram mot mig och kysste mig på pannan, jag kysste tillbaka på kinden. Plötsligt slås dörren upp och Jasmine kommer in och drar iväg mig från Justin.

- Jasmine, vad gör du?

- Jag vill prata med dig! sa hon och drog med mgi ut på en balkong. Utsikten var otrolig.

- Ja? jag hade aldrig riktig kommigt över att hon hade kysst justin den där kvällen i New York.

- Du måste göra slut med Justin! sa hon och korsade armarna

- VA! sa jag chockat, mena hon allvar eller var hon bara så dum?

- du msåte göra slut, han är min!

- Ursäkta, ser det ut som han gillar dig eller?

- Vi hade något på gång innan du kom och styrde

- Vänta, styrde? Vem fan är det som försöker tvinga mig att göra slut med Justin! DU!

- Men snälla, du vet lika mycket som jag att han kommer göra slut någon gång inom kort endå

- Är du helt...dum i huvet eller?

- Nej... Men jag menar allvar! Han. Är. Min! sa hon och uttade till mig. Hon vände sig om för att gå in men jag drog tillbaka henne.

- Bara så du vet kommer jag inte göra slut, sa jag och korsade armarna som hon hade gjort tidigare.

- Det kommer du

- Nej det kommer jag inte, fattar du dåligt eller?

- Gör det.. annars

- Annars vad? Som du kan göra något

- Jag kan mer än du tror...

- Ha, det skulle jag vilja se

- Du ska, om du inte gör slut, fattar du?

- Du ä helt sjuk, vet du det

Jag gick tillbaka in och kände Jasmines blick i ryggen

*Kvällen*

- Så, en kväll kvar i Paris, vi måste till eifeltornet

- Skulle precis säga det.

Vi sprang dit och åkte upp. Klockan var tolv och ingen var där. Perfekt! Vi åkte allra högst upp. Jag var jävligt höjdrädd , men med Justin där så var det ganska lungt. Jag sprang fram till räcket och såg ut över staden. Justin kom upp bakom och kramade mig. Jag log och blundade. Jag kände hur han strök undan lite hår från min kind och kysste dne sedan. Jag vände mig om och såg in i hans ögon. Han log och kysste mig.

- Jag älskar dig, sa han och skattade

- Mm, jag älskar dig med

Han kysste mig igen och vi satte oss ner en stund. Plötslig så visslar han och fram kommer typ fem pers med mat och ett bord med två stolar. Jag såg chockat på justin och bara skrattade. Han drog upp mig och drog ut min stol. Alla försvann och vi blev ensamma igen. Jag såg runt på bordet, Justin tog fram något under bordet. En dator.

- En dator?

- Musik, några önskemål?

- This Love - Reflections?

- Nej, jag vet! sa han och skrev något. Jag suckade tungt inombords. Ingen ville någonsin höra min musik. Men den betydde allt för mig, den formade mig. Varfrö kunde ingen bara lyssna på mig?

Någon konstig låt började, jg hade aldrig hört den förut. Plötslig så började Justin sjunga. Lägg av, jag älskar justin men... tog han en av sina egna låtar? Från Youtube

- Justin...

- Va? sa han, han lyssnade inte för han hade blicken fastklistrad på skärmen. Jag la ner mina bestick och satte mina armar i kors. Jag satt så tills hans video var slut. Ego... tänkte jag surt för mig själv.

- Bra va! sa han och kollade äntligen på mig - Vad är det? frågade han och höjde på ena ögonbrynet.

- Du bryr ju dig bara om din video! sa jag surt. Justin såg surt tillbaka på mig.

- Och? Måste jag kolla på dig hela tiden eller?

- Nej men vi är på dejt justin, tänk inte bara på dig själv

- Men lägg av, jag frågade ju du vile lyssna på musik

- Ja men du tog din musik, nte den jag bad om

- Den suger ju! sa han och log lite

- Nej. justin det tycker inite jag, det är sin musik som suger...

- Meh! Va fan var det där nödvändigt?

- Var det nödvändigt att kalla min musik för skit?

- Det sa jag inte, jag sa den sög... vilket den gör

- Meh, kan du lägga av eller?

- Varför? Den gör ju det

- Kan du bara hålla tyst så vi kan äta

- Nej nu vill jag veta vad  du vill...

- Vadå vill?

- Ja...

- Va?

- Vaddå, kan du inte prata helt plötsligt eller?

- Va fan tar det åt dig då?

- Inget, är bara lite trött på att du klagar hela tiden

- Klagar?

- Ja, på min musik och allt

- Va fan har jag klagat på?

- Ja att jag inte lägger ner tillräckligt med tid för dig och att hag bara lyssnar på min musik...

- Det har jag fan heller sagt!

- Jooo

- Men håll käften Justin! skrek jag, jag hörde inget annat än våra röster och Paris trafiken.

- Nej, kan du hålla käften

- Justin! Jag blir så trött på dig och dina jävla diva grejer!

- DIVA! JAG?

- Ja, när var senast du pratade med någon av dina vänner?

- Öm, jaa...

- Se, du glömmer dina vänner när du inte behöver dom så där bara, sa jag och knäppte med fingrarna.

- Det gör jag inte!

- Det göt du visst, du ändras så mycket för varje dag Justin. Sen du har kommigt ut på den här jävla turnern har du blivigt en sång jävla bitch, vet du det?

- Va fan ska du börja bråka för hela tiden?

Vi förtsatte att bråka i minst en timme tills han sa det

- Jag önskar att jag aldrig träffat dig din jävla bimbo!

- Bimbo, hur fan...

- Vad ska jag säga då? Du är ju det!

- Jag hatar dig!

- Samma här, hur fan kan jag vara tillsammans med dig?

- Då så, antar det inte är någon jävla ide att vi är tillsammans isåfall

- Nej!

- Bra!

- Bra, kan du bara

- Men kan du gå eller! Jag vill fan aldrig se dig igen

- Jag är känd, lätt för mig att glömma dig, du är bara en jävla dum tjej

Sa han och klev in i hissen, när väl dörrarna stängdes så föll jag ner på marken. Jag lät tårarna komma nu. Vad hade jag gjort?

* FLASHBACK SLUT*

Jag såg upp i hans ögon och flyttade lite närmare. Han tog tag i min hand och jag såg hur solljuset sken längs hans kind. han tog tag i min kinde och strök med pekfingret över mina läppar.  Mina knän skakade lite och jag blundade. Våra läppar möttes och han tog tag runt min midja. Jag hörde hur någon skrek och skrattade. Vi drog oss ifrån samtidigt och såg förvånat på varran. Matt ruffsade o sig i håret och såg ner på sina skor. Jag strök undan lite hår som ramlat ner från min nu långa lugg.

- Förlåt... sa Matt och jag såg upp på han, han hade satt sig ner på en av de många stenarna runt sjön. Jag satte mig ner mitt emot han.

- Det är ok, jag måste komma över han endå

- Jag vet... men det här kan ju inte precis hjälpa. förlåt så mycket! jag vet inte varför du var bara... så perfekt för mig

- Matt, det är lungt

- Nej det är det inte, jag vill inte att det ska bli någon drama eller annat problem... allt blir bara

Jag gick fram till han och kysste honom igen. Han röck till och slappnade sedan av, han tog tag i mitt huvud i sina händer och kysste tillbaka.

Justins perspektiv

Det var som hela världen stannade upp just då. Alla rörde sig som slow motion runt mig. Hon...kysste någon annan! Jag gick skakigt framåt, efter några steg så ökade jag farten. Jag höjde min knutna näve och nästan kastade mig på han. Båda skrek till och jag slog till killen i ansiktet. Lucy skrek och försökte dra ifrån oss från varran. Jag kände ett slag längs käken och jag flög bakåt. Den här killen var stark! Jag reste mig upp och knuffade till han.

- JUSTIN! skrek Lucy och puttade undan mig. Massa folk hade samlats runt oss nu. Jag försökte att slå till han igen men missade.

- Vad håller du på med? skrek killen. Jag såg pp och såg Lucy stå och gråta. Jag stannade till men såg sedan upp på den där killen igen. Jag försökte på mig att slå han igen. Jag tog ett steg fram och kände hur allt bara snurrade till. Jag skulle inte ha druckigt något... Jag vinglade till och kände något hårt i bakhuvudet. Allt blev svart...

sjukhuset fem timmar senare

Jag öppnade ögonen och såg mig om. Jag var tvungen att blinka några gånger innan jag kunde se ordentligt.

Jag skummade igenom rummet jag var i. Jag såg bara Lucy sitta i en stol bredvid mig med en orolig blick. Jag reste mig upp och kände hur mitt bakhuvud verkte. Lucy sken upp lite men hon log inte.

- Var...var är jag?

- Sjukhuset

- Vad, hände?

- Du slog i huvudet i en sten och blev medvetslös, sa hon och såg ner på sina skor.

- Åh, vad var det som...

- Du började bråka med Matt

- Matt?

- Justin, va fan gjorde du så för?

- Jag...jag vet inte. Jag såg er två och allt blev... fel

- Fel! Va fan tror du inte jag känner?

- Lucy, jag är ledsen...

- Nej, jag är ledsen

- Jag är verkligen ledsen! Jag vet inte varför

- Tro mig, inte jag heller

- Snälla Lucy

Hon såg upp på mig igen, hon hade fullt med tårar i sina underbara gröna ögon. Jag kände hur mitt hjärta pumpade fortare.

- Kan jag få en andra chans?

- Justin, du fattar inte hur mycket jag har saknat dig, men det skulle aldrig funka

- Snälla, jag älskar dig

- Du har förlorat dina chanser för många gånger... sa hon och reste sig upp - Din mamma väntar på att du ska vakna, hej

- Lucy!

Lucys perspektiv

Jag hade inte fått någon sömn igår natt. Jag stannade kvar i min säng fast jag var tvungen att gå upp. Jag ville inte till skolan. Någon knackade på dörren.

- Öppet... sa jag tyst. Någon öppnade den och gick in. Jag såg upp och såg Zach. Tack och lov. Jag sprang fram och kramade om honom.

- Jag finns här Lucy, sa han och kramde tillbaka. Jag kände tårarna komma igen. Efter fem minuter så släppte han mig.

- Kom igen, klä på dig något så skjutar jag dig till skolan, sa ahn och drog med mig till garberoben. Jag tog fram ett par slitna jeans och en svart V-ringad tröja. Jag vände mig om och såg Zach.

- Du kommer frysa, ta en kofta eller något också, sa han och tog en grå tjock tröja som hängde på en stol bredvid. Jag tog den och log svagt.

- Tack

- Gå och byt om så väntar jag i bilen, sa han och jag gick sakta mot badrummet.

- Fort Lucy! ropade Zach innan han gick ut från mitt rum. Jag hörde hur han pratade med Vic och jag böt fort om. Jag sprang ut från mitt rum och såg Zach och Vic vänta vid trapp räcket.

- Redo? sa Zach och jag nickade sakta.

Vic tog min hand och vi gick ut. Ny dag och ny skola, fan vad det här skulle suga!

Zachs bli stog och väntade. Jag hoppade in i framsätet och Vic akom i mitten. Zach sprang runt bilen och hoppade in i förarsätet. Efter några minuter så bad Vic om lite musik. "Over You - Daughtry" började och jag såg Zach och Vic rycka till lite i ögonvrån. jag vände mgi mot bilrutan och såg trafiken passera.

Väl framme vid skolan så gick Zach till sin första lekion. Jag och Vic var ju tvunga att skaffa scheman och allt. Vi hittade fram till experitionen och fixade allt. Vic sa hej och jag gick iväg för att hitta mitt klassrum, Historia var första lektonen. Jag hittade fram till Sal 5, försenad, fuck! Jag öppnade dörren och möttes av 20 blickar. Läraren såg upp på mig och jag kände mig utpekad.

- Lucy Hales, sa jag blygt.

- Ja! Alla det här är er nya klasskamrat, du kan slå dig ne på en tom plats.

Jag gick fram till en tom bänk. En tjej bredvid mig log och sträckte fram handen.

- Hej! Om du behöver hjälp kan jag hjälpa dig runt! Jag är Trina

- Lucy...

- Kul att träffas, älskar dina jeans

Yes! Han hade sagt sa till att köpa klänningen till Lucy. Hon fylde om en månad med den passade så himla perfekt! Plus nu så mistänkte nått

Lucys perspektiv

Jag vaknade upp av att solen sken i mina ögon. åh! Jag reste mig upp till sittande stälning och såg ner på klockan. Tio... Jag tog upp mbilen och gick ut på balkongen och klättrade ner. Jag måste bara in i skogen. Mitt tänke ställe... jag hade ett svårt beslut att fatta.

Lucys perspektiv

Sista dagen av sommarlovet. Suger att man kommer börja skolan imorrn. Har inte riktigt fattat det här med, jag kommer börja en helt ny skola! Nya folk allt! Jag kommer bara känna Vic som inte kommer gå i samma klass som jag ens. Jag kommer gå i 10 c och hon i 10 a... Jag såg mig om i garberoben innan jag tog ut mina svarta kängor, ljusblåa shorts och min OMG tröja. Outfit for tomorrow, sa jag tyst för mig själv. Vic kkom in i mitt rum och log. Hon hade på sig sina nya converse, en svart kjol över midjan och ett vitt linne med volanger.

- Wow Vic, nice outfit! sa jag och visslade. hon skrattade och jag såg hur mycet hon hade blivigt solbränd nu på sommaren. Jag måste erkänna att jag hade en ganska bra bränna jag med. Jag var fortfarande i min pyjamas och mystofflor.

- Ska inte du klä på dig eller? sa hon och såg oroligt på mig.

- Nej... kommer inte precis gå ut, sa jag och satte mig på sängen.

- Dude, du ka inte deppa över Justin hela tiden. Jag fattar att det var svårt att se han och Jasmine men...

- Lätt för dig att säga, du har ju Ryan

- Du, han är i Canada och jag här i Atlanta, inte så lätt ska jag säga!

- Han är inte i Canada, han kom igår ju!

- Ja men... annars är det assvårt för mig, men vi kämpar!

- Hm... jagkämpar då inte för att få tillbaka Justin...

- Lucy! Du måste komma över att ni gjorde slut!

- Jag ska...

- That's it! Du kommer med mig ut! sa hon och drog med mig till garderoben. Jag streta emot men hon tinga in mig till badrummet så jag kunde byta om. Jag tog på mig shortsen och tröjan hon hade valt til mig. Jag behöll håret i den slarviga bollen på huvudet. Jag klev ut och slog ut med armarna mot Vic. Hon såg surt på mig och kom fram till mig. Hon drog ut snodden och borstade mitt hår.

- Vic..

- Lägg av, vi sa på ett strand party så du kan inte se ut så där! sa hon och tog fram masaran från badrumsspegeln. Hon hade på mig den och tog fram ett par örhängen till mig. Jag satte surt på mig dom och reste mig upp.

- Bättre, nu pova att le

- Kommer inte att hända

- Jaja, men kom nu!

Vi gick ner för trappan och jag tog på mig mina svarta converse. Vic öppnade dörren och drog med mig ut. Solen bländade mina ögon. Jag hade nästan bott ute i skogen den senaste månaden. Jag och Justin hade inte sett varran på ungefär en månad. Jag hade sett han och Jasmine ute på stan en vecka efter vi hade gjort slut. Dom höll inte hand men hon klängde så jävla mycket på honom så det var nära att jag kräktes.

- Lucy? sa Vic och jag kom bort från min dagdröm, eller dagmardröm kanske... Jag såg upp och såg att vi var på stranden. En massa människor sprang runt och dansade, skrattade och bara var glada. Jag passade inte in här... Vic såg Ryan och sprang dit. Hon hoppade upp i hans famn och kysste honom. Jag gick en bit utanför allt och satte mig ner längs en klippa. En grupp med killar stog och kollade på mig. Jag vände mig om och tog fram min IPod. Aldrig att jag gick iväg någonstans utan den nu mer. Jag hade igång "The Cab - Vegas Skies"

Dagens depp låt, jag lyssnade bara på "sega" gitarr låtar med en sorlig mening typ... Någon satte sig ner bredvid mig, jag såg upp och såg en kille med blåa ögon se lite på mig men sedan mot elden igen. Kan folk inte bar lämna mig ifred? Jag böt låt till "The Maine - In To Your Arms".

- Hej, sa killen bredvid mig. Jag såg mot han och sa tyst hej tillbaka.

- Dålig dag?

- Dåligt allt...

- Låter inte så kul... hej! Du lyssnar ju på The Maine!

- Ja...

- Älskar dom!

- Verkligen? Typ ingen jag känner vet vilka dom är

- Samma för mig, likadant med The Cab. Alla bara...ööh?

- Eller hur! sa jag och vågade på mig ett litet leende.

- vänta, gillar du The Cab också? sa han och log

- Gillar, är typ besatt!

- Lägg av! Jag är Matt föresten

- Lucy, ledsen om jag var lite tjurig förut...

- Det är lungt, du verkade lite ner, bara glad att se dig le lite

Jag rodnade lite och såg ner i sanden.

- Ska vi gå undan en bit? Det är liksom... mycket folk här, sa han och vi reste oss upp.

- Så du kommer också börja 10 c imorrn? sa Matt och log

- Jepp, glad att jag kommer känna någon... eller lite iallafall, jag rodnade lite igen. Jag hade typ glömt allt om Justin på någon timme. Matt verkade vara typ som jag, gillade samma musik och kunde bara inte sluta spela gitarr. Jag kom att tänka på Logan.

- Så... säg din absolut favorit sång nu!

- Happy The Hard Way

- Every Avenue?

- Mm, den liksom... stämmer in i mitt liv nu

- Nyss gjort slut?

- Japp, en månad sen

- Tungt, var det han eller du som gjorde slut?

- Öm, lite båda, vi bråkade och det bara... blev så

- Saknar du han?

- Ibland, eller ja! Jag har typ varigt helt depp i en...

- Månad

- Mm...

- Det kommer nog gå över, rätt folk omkring så blir allt bra

- En av de svåraste grejerna är att min bästa vän är tillsammans med hans bästa vän

- Åh, det är tufft

- Det finns en grej som också är tufft

- Vad?

- Jag vet inte om jag kan säga det... äh! Du kommer ju ändå se det senare, det var Justin Bieber

- Åh! Vänta är det du!?

- Var

- Oj, förlåt, du kanske inte vill prata om det här nu?

- Nej, det är lngt. Skönt att kunna prata med någon

- Jag finns här

Jag såg upp i hans ögon och flyttade lite närmare. Han tog tag i min hand och jag såg hur solljuset sken längs hans kind. han tog tag i min kinde och strök med pekfingret över mina läppar.  Mina knän skakade lite och jag blundade. Våra läppar möttes och han tog tag runt min midja. Jag hörde hur någon skrek och skrattade. Vi drog oss ifrån samtidigt och såg förvånat på varran. Matt ruffsade o sig i håret och såg ner på sina skor. Jag strök undan lite hår som ramlat ner från min nu långa lugg.

- Förlåt... sa Matt och jag såg upp på han, han hade satt sig ner på en av de många stenarna runt sjön. Jag satte mig ner mitt emot han.

- Det är ok, jag måste komma över han endå

- Jag vet... men det här kan ju inte precis hjälpa. förlåt så mycket! jag vet inte varför du var bara... så perfekt för mig

- Matt, det är lungt

- Nej det är det inte, jag vill inte att det ska bli någon drama eller annat problem... allt blir bara

Jag gick fram till han och kysste honom igen. Han röck till och slappnade sedan av, han tog tag i mitt huvud i sina händer och kysste tillbaka.

Jag låg fortfarande på marken när Lucy la på.

- kom igen! Vi möter Catlin i gallerian om tio!

- Åh, du ska få!

- Haha, sure! Vem är det som vinner alla brottningsmatcher melan oss?

- Du...

Lucys perspektiv

Efter att ha gått runt och shoppat i kanske en och en halv timme så tyckte vi det räckte för nu. Jag hade bara köpt ett par sandaler, bruna, och en jeans jacka, ljus blå. Vi vr på väg ut när jag såg en assnygg klänning. Jag gick in i affären och såg på priset. 1000 kr, shit! För dyr... Jag såg ledsamt ner på mina utslitna skor och kände en hand på axeln.

- Vad kosta den? frågade Catlin och log lite, hon såg att jag var ledsen och förstog själv att de kost för mycket.

- 1000 kr, men du! Victoria! ropade hon och Vic kom fram från några högar med kläder. Catlin viskade något till henne och dom log båda sen så gick vi hem till mig och Vic. Jag slängde in mina grejer i mitt rum på sängen och sprang ner igen. Vi tänkte vi skulle göra pizza till lunch. Catlin gjorde degen, jag fick ha på taco sås och annta. och Vic fick ha på toppingen. Vi körde in den i ungnen och ringde till killarna. Dom tackade ja och var på väg till oss. Vi började spela lite kort medan vi väntade på pizzan.

Plötsligt så kom killarna in och brottades. Jag sprng dit och drog undan dom från varran.

- Lucy! sa Justin och kysste mig på kinden.

- Hej, är ni hungriga?

- Jätte! ropade alla och Catlin ropade från köket.

- Låter som ni kom i rätt tid, sa jag coh vi gick in i köket.

*Kvällen*

- Justin, hejdå! sa jag och kysste honom en till gång.

- Måste vi gå?

- Jaaa! Hej!

- Hej!

Jag skrattade och gick upp till mig. Victoria följde med Ryan hem till han. Suck...

Ensam hemma igen. Jag gick ut på min balkong och såg mot logans hus. Jag hade inte sett han på länge nu! Jag klättrade ner och sprng ot hans hus. Jag kastade en sten. Inget, men jag hörde en gittar spela från hans rum. Jag satte mig ner på gräsmattan och väntade en stund. Han dök upp i fönstret och jag kastade en till sten. Han slutade spela och såg ner på mig. Ett stort leende dök upp på hans läppar och han försvann igen. Han gjorde lika som förr och tog tag om mig bakifrån. Jag hoppade till nu också men skrattade.

- Du är väldigt lätt skrämd!

- Vänta bara! Haha...

Justins perspektiv

Jag vaknade och slängde mig upp ur sängen. Jag stannade till och kom ihåg att det bara var en mardröm. Jag satte mig ner på sängen igen och somnade om.

Jag vaknade två timmar senare av att min mobil ringde. Jag svarade och slängde ner huvudet på kudden igen

- Justin! Du har väl inte köpt något till Lucys födelsedag än va? sa Catlin

- Catlin? sa jag trött och förvirrat

- Ja, Justin...sover du nu?

- Va? ja...

- Den är 14:30!

- What!?

Yes! Han hade sagt sa till att köpa klänningen till Lucy. Hon fylde om en månad med den passade så himla perfekt! Plus nu så mistänkte nått

Lucys perspektiv

Jag vaknade upp av att solen sken i mina ögon. åh! Jag reste mig upp till sittande stälning och såg ner på klockan. Tio... Jag tog upp mbilen och gick ut på balkongen och klättrade ner. Jag måste bara in i skogen. Mitt tänke ställe... jag hade ett svårt beslut att fatta.

Asså, jag vill bara få slut på den här Novellen! Den är så trååååkig! Vill börja på en ny snart!

- Jag vet inte...men jag har en grej till dig, sa han och tog upp en liten brun ask. Jag såg förvånat på den och sen på Ryan igen.

- Ryan...du behöver inte

- Öppna

Jag tog asken och öppnade. Ett halsband med ett hjärta som berlock låg på en svart silkesfilt. V.R stog insrstat i guld hjärtat. Jag kramde om Ryan och kysste han på kinden. Hans ögon lysste upp och han log.

- Kan du ha på det på mig? frågade jag och tog upp håret. Han tog upp halsbandet och lad det försiktigt på min hals. Han spände det och sa att jag kunde släppa ner håret.

- Så, står R:et för Ryan eller Ramone?

- Det får du välja... sa han och kysste mig igen

Lucys perspektiv

- Hej, hur är rummet då?

- Awesome!

- Och Ryan?

- Llägg av!

- Kom igen, ni har ju typ varigt med varran varje dag! Oc...vänta! får kolla på halsbandet!

- Nej!

Hon spang iväg och jag jagade efter henne. Hon sprang ner för trappan och in i köket.

- Vic! Ge mig halsbandet!

- Nej! Varför ska du det?

- Det stog något på det! Typ Ryan eller nått

- Nej det gjorde det inte!

- Få se då!

- Nej, det är mitt..LUCY!

Jag hoppade upp på hennes rygg och grep efter halsbandet.

- LUCY! HOPPA AV MIN RY...

- AHH! Vic tappade balansen och ramlade ner på kakelgolvet.

Vi började båda asgarva och kunde inte sluta. Telefonen ringde och jag kröp fram för att svara.

- Hej Catlin!

- Hej, vad gör ni?

- Inget, jag försöker se Vic...be right back!

- Öm, ok...Lucy?

Catlins perspektiv

- Lucy! Släpp mig! hörde jag Victoria skrika i bakrunden.

- Aha! V.R!

- Det står för Ramone!

- Ah, sure! du fick välja eller hur!

- ...

- DU VALDE RYAN!

- Lucy!

Jag hörde fotsteg och hörde hur någon tog luren.

- Hej igen... sa Lucy och skrattade

- Vad gjorde du?

- Brotta ner Vic för att se hennes halsband

- Hörde det, Ryan?

- Ah, dom är nog tillsammans tror jag, han har gett henne ett halsband där det står V.R

- Aw! Du, vill ni gå och shoppa idag?

- Visst, vi kommer snart, ska bara byta om så möts vi där?

- Super, hej!

- Hej

Victorias perspektiv

Jag låg fortfarande på marken när Lucy la på.

- kom igen! Vi möter Catlin i gallerian om tio!

- Åh, du ska få!

- Haha, sure! Vem är det som vinner alla brottningsmatcher melan oss?

- Du...

Han började skratta och jag såg surt på han

- Vad skrattar du åt?

- Inget, du är bara så söt när du är sur... jag började rodna igen. Fan då!

- Du också...

- Inte lika som du....och han dog inte

- HAN DOG!

Vi gick ut till bilen och Ryan körde iväg mot stranden.

Ryans perspektiv

Vi körde upp i stan igen.

- Vad gör vi här?

- Jag tänkte du ville se stan...

- Ja men...vänta!

- Japp, vi ska högst upp

- Åh! Lägg av Ryan!

Vi smög in igenom dörren och såg oss om. Portvakten var inte där inne.Ryan tröck på upp-knappen på hissen och vi väntade i kanske en minut. Plötsligt hör vi hur en dörr öppnas.

- Kom! Viskar Ryan och tar min hand och springer mot trapporna.

- Ryan det är typ 20 våninga, han la handen för min mun och stälde sig för en pelare. Vi hörde fotsteg och en man gick förbi oss. Jag höll andan och försökte att inte skratta. Ryan kramade om mig och smög in igenom dörren upp till trapporna. Vi sprang upp en våning och väntade på hissen därifrån. Den kom snabbare nu eftersom den var i lobyn nu. Vi gick, elelr snarare kröp in och Ryan tröck på 20.

Väl uppe så klev vi ut på taket. Månen var uppe, den var så smal som den kunde bli. Jag såg in i Ryans ögon och kände hur min puls ökade igen. Jag såg ut mot stan och belv helt...förtrollad? Jag gick fram till kanten och såg ut mot alla miljoner ljus. Ryan kom upp bakom mig och log. Jag började frysa lite.

- Fryser du?

- Kan du läsa mina tankar eller? sa jag och skrattade.

- Nej, men du ser kall ut... sa han och la sin jacka över mina axlar. jag log och han kramde svagt om mig.

- Är det ok om jaghåller dig såhär? frågade han orloigt

- Det är bra...Ryan?

- Ja? sa han och såg ner på mig

- Vad tycket du först m mig?

- Jag tycket du var söt, snäll och down-to-earth

- Du kände inte mig

- Med det vad var jag tyckte, vad tycket du om mig? sa han efter någon minut

- Samma typ, fast du verkade vara en drömmare, sa jag och vände sig så hon stog mitt emot honom. Jag var kortare än han så jag fick se upp för att se hans ögon.

- Victoria, jag gillar dig, verkligen mycket

- Jag gillar dig med, anars skulle jag inte sagt ja till dejten...

- Jo, öm...skulle du liksom, hans hand skakade lite så jag tog tag i den och såg upp i hans ögon igen. Vi stog tysta och bara såg på varran. Jag ställde mig på tårna så jag kom i samma höjd som hans ögon. Jag lutade mig närmare och jag såg Ryan göra det också innan jag stängde ögonen. Våra läppar möttes och allt var...tyst, Vi hörde bara bilarna och Atlanta. Jag lutade mig tillbaka och såg ner på mina fötter. Ryan strök mig över kinden och log.

- Så...är vi liksom?

- Ja, tror det...ska vi liksom?

- Jag vet inte...men jag har en grej till dig, sa han och tog upp en liten brun ask. Jag såg förvånat på den och sen på Ryan igen.

- Ryan...du behöver inte

- Öppna

Jag tog asken och öppnade. Ett halsband med ett hjärta som berlock låg på en svart silkesfilt. V.R stog insrstat i guld hjärtat. Jag kramde om Ryan och kysste han på kinden. Hans ögon lysste upp och han log.

- Kan du ha på det på mig? frågade jag och tog upp håret. Han tog upp halsbandet och lad det försiktigt på min hals. Han spände det och sa att jag kunde släppa ner håret.

- Så, står R:et för Ryan eller Ramone?

- Det får du välja... sa han och kysste mig igen

- Måste vi se en skräckfilm? frågade jag och såg ledset på Justin

- Snääällla! sa Justin och jag satte mig i hans knä.

- Bara om jag får blunda! sa jag och skrattade. Han kramade om mig och ropade på Ryan och Vic. Vi hörde ett skrik från balkongn och Ryan och Vic kom in genom dörren. Ryan såg lite surt mot Justin com skrattade och satte igång filmen. Ryan och Vic satte sig på min stora, "fluffiga" matta och Chaz satte sig bredvid Justin.

Ryans perspektiv

Jag kunde inte sluta se på henne. Hennes ögon rörde sig sakta, hon var inte inne i filmen för det var en "dramatisk" scen med mycket rörelse. Hennes läppar var så där ljust rosa och var lite lätt öppna. Hon blundade och jag såg hur en liten, ynka tår formades i ögats hörn. Hon blinkade snabbare och den var borta. Hon skakade lite på huvudet och lutade sig mot min axel. Hon log lite och kramade om min arm, jag vet inte varför men jag kände bara hur jag skulle lägga min arm runt henne. Jag kände hur mina ögonlock blev tyngre, jag ryckte till flera gånger men snart så sov jag endå.

Victorias perspektiv

Jag aknade upp och såg mig runt, Lucys... Jag såg upp mot soffan och såg Justin, Chaz och Lucy sova. TV:n var fortfarande igång. Jag kröp fram och stängde av den och sen kröp jag tillbaka till Ryan. Jag la mig ner så jag lättare kunde somna. Efter ett tag så kom jag på att...det gick inte! jag kröp iväg en bit så jag kunde ställa mig upp. Vi hade fortfarande balkongen uppe så Lucys rum inte skulle bli hur hette som helst. Jag gick ut och satte mig på räcket igen. Jag såg ut över Atlanta - mitt nya hem. Jag såg in mot rummet igen och såg hur Justin kramade om Lucy i sömnen. Jag log och började se efter några stjärnor. Jag såg dom efter bara en sekund, himelen var full av dom. jag satt där i några minuter och "dinglade" med benen och bara...filosofierade. Plötsligt så såg jag ett stjärnfall. Jag blundade och önskade mig fort en önskan.

"Snälla låt det här bli ett bra, ställe. Låt allt bli bra med Ryan och Lucy...Atlanta, allt"

Jag hörde hur någon snarkade svagt inne från rummet. jag skrattade lite och tänkte hur fort allt kan gå. Efter bara någon timme så had jag falligt för Ryan. Och ite bara för han är Justins vän. Jag tror när jag såg hur bra Justin och Lucy passade ihop så försvann all min bieberfever... Konstigt. Jag såg pp mot stjärnorna igen och hoppades den är önskan skulle gå i uppfyllelse. Jag tog upp min mobil och började se efter om jag fått något medelande. Plötsligt känner jag hur någon tar tag om mig bakifrån och drar in mig, Ryan.

- Ryan! halv viskar jag så han ska höra men inte så jag väcker dom andra.

- Ja? sa Ryan och skrattade lågt

- Kom, kolla på stjärnorna... sa jag och drog ut honom igen. Vi satte oss i soffan som Lucy hade där ute och kollade lite på stjärnorna. Efter en timme kanske så sov vi två igen.

Lucys perspektiv

Jag slog upp ögonen men stängde dom snabbt igen, solen... Jag muttrade något och reste mig upp. Justin låg och sov under mig. jag hade sovigt i hans knä hela tiden. Jag såg på min högra sida och såg Chaz ligga och sova. Ryan och vic var borta. Jag reste mig upp för att gå ut på balkongen, den hade varigt öppen hela natten. Hur mycket var klockan? Jag såg ner på min arm men kom på att den hade stannat igår eftermiddag. Jag sprng tyst fram till sängbordet och kollade mobilen. Kvart i tio. Jag gick ut på balkongen och fick se Vic och Ryan ligga och sova i soffan. Jag log och hämtade en filt och la den över dom. Hon låg i hans famn med ett litet leende. Ryan hade armarna om henne och log lite han också.

Victorias perspektiv *en vecka efter*

- Ryan! ropade jag och hoppad upp i hans famn

- Vic! ropade han tillbaka, han kalllade mig för Vic numera. jag såg in i hans ögon oh kysste han på kinden. Han log och kramade om mig.

*FLASHBACK FEM DAGAR*

Vi satte oss ute på balkongen hos Justin. Ryan had sin hand över min och log lite smått. Jag log tillbaka och kände hur min puls ökade lite.

- Victoria...skulle du vilja, gå ut med mig någon gång? Typ ikväll? stammade Ryan fram och jag såg hur han svettades lite.

- Jag skulle gilla det, sa jag och kunde inte sluta le mot honom.

- Öm, super. Jag tänkte vi kunde...

- Låt det bli en överaskning! sa jag och skrattade lite, Ryan skratatde också och såg lite lugnare ut.

*Kvällen*

- Hej! Redo?

- Wow, du ser...

- Är det fel? Jag kan byta om du vill!

- Nej, du ser...fantastisk ut! sa han och jag kände hur jag hettade till om kinderna.

Jag hade på mig mina älsklings jeans, en vit t-shirt och mina vita converse. Lägg till lite make-up, svart enkel mascara och lite brun ögonskugga så var det allt. Och jag hade mitt tur-halsband om jag fått av farmor när jag vart döpt. Jag gick ut med Ryan som ledde mig till en bil. Han öppnade dörren för mig och jag hoppade in. Det var inget tak på bilen så mitt hår skulle flyga hur mycket som helst. Tur jag inte hade gjort något speciellt med det. Ryan hoppade in och startade. Jag såg upp mot mitt och lucys rum. Vi höll på att fixa mitt rum som skulle vara mittemot. Det hade inte varigt någon färg på väggarna så vi hade målat tidigare. Blått med en vit vägg där jag och Lucy kunde fota hade vi kommigt på. Lucy var helt såld på foto och att skriva. Hon var den kreativa av oss. Jag var mer...den, som fixade allt. Fast det inte såg ut som det så var Lucy hur blyg som helst. Inte med dom hon känne, men med helt random folk så var hon helt tyst och bara blyg. jag tykte det var mycket lättare att prata med folk jag inte kände. Det låter nog väldigt konstigt med det är så, som kusiner till mig och sånt. Hur pinsamt som helst at prata med! Jag kunde bara säga hejhej till någon på gatan. Men inte om jag kände den personen. Skulle aldrig göra det om inte den sa hej först!

Ryan körde iväg mot stan.

- Var ska vi?

- Överaskning!

- Du kom ihåg

- Så klart, du sa det idag liksom

- Ja men! Vi skrattade

*Efter Bion*

-Jag älskade den filmen! Du?

- Den var grym, fast slutet skulle varigt bättre

- Ja! Han skulle inte dött

- Han dog väl inte!

- Joho!

- Nej!

- Jo!

Han började skratta och jag såg surt på han

- Vad skrattar du åt?

- Inget, du är bara så söt när du är sur... jag började rodna igen. Fan då!

- Du också...

- Inte lika som du....och han dog inte

- HAN DOG!

Vi gick ut till bilen och Ryan körde iväg mot stranden.

- Öm, ok...men?

- Jaja, men..ok! Kom då

- Älskar dig med, hej...

Lucys perspektiv

- Vem var det? frågade Vic när jag lagt på.

- Öm, Justin...

- Och...?

- Dom skulle tydligen komma över

- Dom?

- Ja, han, Ryan och Chaz

- RYAN!? skrek hon och började hoppa upp och ner

- Öm, Vic...?

Hon hörde inte utan fortsatte att hoppa runt

- VIC! skrek jag för att överrösta hennes skrik

- Ryan!! Åh!!!

- Vic! Var inte du värsta depp nyss?

- Jo men, Ryan kommer hit! Ryan!

- Vad är det med han?

- Han är ju typ, AHHH! När kommer dom?

20 minuter senare

- Wow, det gick fort, sa Chaz och nickde ut mot balkongen där Vic och ryan satt och höll hand.

- Eller hur! sa Justin och fortsatte att kolla på filmen. Mamma var borta igen, nu skulle hon vara i Kina i typ en hel vecka. Jag hade ringt och berättat om Victoria och hon hade barat sagt ja. Bra att hon brydde sig...

- Du...Lucy, kan jag prata med dig? sa Chaz och båda jag och Justin såg förvånat på han.

- Öm, ok...

Justin muttrade llite men kola sedan på filmen igen, han ahde tagit någon konstig komedi...

- Vad är det? frågade jag Chaz när han stängt dörren om oss

- Jag såg er...

- Oss?

- Dig och Ryan

- Jag...vet inte vad du pratar om, Chaz, sa jag nervöst

- Menar ni nått med det eller?

- Nej, det var...en olycka

Han höjde på ögonbryned men jag höll kvar mitt poker face, otroligt nog

- Chaz, det var en olycka! Kom så kollar vi klart på filmen... sa jag coh gick in igen

- Vad prata ni om? frågade Justin på en gång

- Ryan och...

- VICTOIA! Sa jag snabbt och puttade till Chaz. Justin skulle inte få redapå något om det här.

- Aj... viskade Chaz i mitt öra. Jag puttade till han igen och han höll tyst.

- öm ok, få in ryan och Victoria så kan vi kolla på en skräckfilm eller nått! sa justin och log stort.

- Måste vi se en skräckfilm? frågade jag och såg ledset på Justin

- Snääällla! sa Justin och jag satte mig i hans knä.

- Bara om jag får blunda! sa jag och skrattade. Han kramade om mig och ropade på Ryan och Vic. Vi hörde ett skrik från balkongn och Ryan och Vic kom in genom dörren. Ryan såg lite surt mot Justin com skrattade och satte igång filmen. Ryan och Vic satte sig på min stora, "fluffiga" matta och Chaz satte sig bredvid Justin.

Lucys perspektiv

- Vic, vad är det? frågade jag och såg oroligt på henne. Hon hade varigt så ovanligt låg nu ikväll.

- Va? Ne, inget... sa hon tyst och såg ner på hennes fötter.

- Vic, jag ser att det är något, berätta, du kan lita på mig, det vet du

- Det är pappa...

- Jag trodde han hade det bra nu

- Han...han flytta...utan mig, sa hon och jag såg tårarna komma. Jag såg förvånat på henne och kramade sedan om henne.

Vi satt så några minuter tills hon var redo att berätta.

-Han sa han skulle fytta, jag sa nej men han...han sa att om jag inte åkte så åkte han ensam, jag struntade i det för jag trodde inte han mena allvar så jag gick iväg. När jag kom tillbaka så...var han, borta...

Hon började gråta igen och jag kramade om henne,

- Du vet att du alltid har en plats hos oss, det här är ett så stort hus så det finns extra rum, ett mitt emot mig! sa jag och kände hur Vic slutade att gråta lika mycket.

- Menar du det? Skulle jag kunna få bo här?

- Jag menar det verkligen

- Åh, tack så hemst mycket, du är den bästa vän man kan ha Lucy! sa hon och slängde sig i mina armar, jag log och tänkte samma sak om henne.

- jag älskar dig Vic!

- Jag älskar dig Lucy!

Justins perspektiv

- Vad ska vi göra nu då? frågade Chaz och slängde igrån sig spel-kontrollen. Han hade förlorat mot Ryan igen som också slängde iväg sin kontroll han med.

- Kan vi inte typ...åka till Lucy eller nått? sa Chaz efter någon minut av tystnad

- Öm, jag vet inte...hon och Victoria ville vara ensamma tror jag...

- Victoria!? sa Ryan högt och reste sig snabbt upp. Jag skulle inte sagt något, han ahde ju liksom just gjort slut med Tori. Chaz såg konstigt mot Ryan och sedan på mig.

- Är du säker på att dom ville vara ensamma? sa Ryan och log lite i smyg

- Jag...jag vet inte

- men ring och fråga!

Victorias perspektiv

- Öm, ok...men?

- Jaja, men..ok! Kom då

- Älskar dig med, hej...

- Jag kom på nu! Du ska...vira in dig i sån där bubbelplast och rula ner för backen vid oss!

- JA! skrek alla och Christian såg surt på oss.

- Jag kommer stinka plast hela tiden då ju!

Vi skrattade och fortsatte med spelet, vi skulle göra alla utmaningar senare...

Catlins perspektiv

Vi hade alla fått en varsin utmaing, efter två kortgrejer slutade vi med det och bara bestämde utmaningar. VI orkade inte korten...

Chaz skulle gå in i en affär, köpa en rosa enhörning och springa ut på gatan och skrika "I LOVE MY UNICORN! IT'S SO FLUFFY!" medan vi filmade allt.

Ryan skulle typ gå in i en TV affär och kolla runt lite tills han helt plötsligt skulle börja grina hur mycket som helst och förklara genom att filmen på TV:n var så sorlig. Han skule stå framför en avstängde TV också.

Justin skulle ställa sig mitt i en gång på Walmarts och börja dansa som en galning, typ som en bläckfisk. Allt medan vi filma...

Jag skulle vara inne i samma affär som Justin och lägga mig på golvet, mitt i en gång och typ få låtsas ryckningar och sen baa ligga still. Vi skulle få så mycket skäll om dom fick fast oss, vi skulle springa så fort någon anställd kom!

Lucy skulle också vara inne i samma sffär och bara skrika rakt ut sen springa ifrån Ryan som skulle komma och jaga henne. Ryan fick en så chill enligt oss så han fick göra en till grej vilket han inte gillade så mycket. Men det vi alla visste, var att den här videon skulle bli hur grym som helst! Vi började att samla in allt vi skulle behöva, kamera...ah, det var typ det. Men vi började gå mot gallerian där vi skulle göra allt. Christian skulle få göra sin inatt, när det inte var så mycket bilar ute.

Ryan fick börja, vi gömde oss bakom några staplar med filmer och annat. Han började störtgrina efter kanske tre minuter, en anställd kom  och såg förskräckt på Ryan.

- Men vad är det som har hänt?

- INGET! DET ÄR BARA FILMEN SOM ÄR SÅ...SÅ...SORLIG! Halv skrek han och pekade mot den svarta TV:n. Vi började asgarva så mycket så vi nästan välte staplarna. Lucy ramlade ner från Justins rygg och rullade ner på golvet...skrittande så hon grät. Den anställda gav Ryan värsta blicken och skickade ut oss från affären. Alla asgarvande. När vi lugnat ner oss så gick vi vidare mot Walmart där jag, Ryan, Justin och Lucy skulle göra vårat. Chaz hade vi änrat under tiden så han skulle skrika mitt i gallerian. Vilket han skulle göra glatt. Jag fatta ingen men kul skulle det bli!

Justin sprang ut vid kassorna och började dansa. Vi slog på filmkameran och filmade runt på alla folk som bara stirrade. När vi vinkade till oss Justin så hände något som jag var så glad att vi filmade. Han halkade på ett bananskal. Alla började asgarva igen, värre än för Ryan. Han halkade, på ett bananskal. Nu log både Christian och Lucy på golvet och skrattade. Chaz skrattade så mycket så han var tvungen at luta sig mot en låda med massa leksaker. Men när han lutade sig mot den så rullade den iväg så han ramlade ihop ner på golvet vilket också hamlade på film. lucy började grina ännu mer och skratta så hårt hon inte kom upp. Justin bärde upp henne och höll på att halka igen. Det tog ganska lång tid för oss att lugna ner ss den här gången. Men tillslut så gjorde vi det, dags för min grej. Det gick ganska fort men det gick inte lika bra, en anställd kom nästan på n gång så vi var tvungen att springa iväg. Vi gömde oss vid fruktavdelningen och satt där någon minut innan Lucy skulle göra sin grej. Vi hade igång filmkameran igen och gömde oss ännuengång, nu vid frukterna. Ganska nära utgången. lucy smög ut från en annan gång någon meter ifrån oss. Hon öppnade munnen men började asgarva istället. Hon tog sig samman och skrek så högt hon kunde. llt folk omkring såg förskräckt mot Lucy som nu sprang iväg från Ryan som jagade henne. Dom sprang ut från affären och vi sprang efter dom. När vi kom ut från affären väntade vi oss att se dom där. Men dom var ite där. Vi såg runt lite men hittade dom inte, dom var helt borta. Justin tog upp hans telefon och ringde Ryan. Iget svar, han ringde Lucy och nu så svarade hon.

- Var är ni?

- Men hur hann ni det?

- Jaja, vi kommer... sa han och la på

- Vad sa dom? frågade jag och reste mig från bänken där Chaz och jag satt.

- Dom är utanför någonstans sa dom, vi skulle komma och leta

- Låter inte som Ryan, sa Chaz

- Men det låter som Lucy, kom igen, sa Justin och började gå mot utgången.

Vi gick ut och började leta efter dom. Chaz gick och letade vid någon gränd, Christian och Justin bakom och jag vid kundvagnarna.

Lucys perspektiv

Vi hade gömt oss i en gränd utanför gallerian. Jag fick hålla utkik medan Ryan bara låg och skratatde lite längre in. Jag höll mig för skratt. Det här var så konstigt, jag hade liksom just gömt mig för mina vänner med en helt random person liksom, ok, han var Justins bästa vän som Chaz men jag hade aldrig träffat han. Det var lite roligt att se hur dom gick runt och letade efter oss. Jag såg hur Chaz kom nämre så jag vände mig om för att säga till Ryan. Då hände det...

Ryan hade stått bakom för att skrämma mig eller något annat, jag vände mig om då. Och ja...hans ansikte hade varigt ganska nära så det blev en lite kyss. Jag backade undan och såg förskräckt på Ryan. Han såg lika förskräckt på mig.

- Öh, det där var inte meningen! sa han och höjde händerna

- Samma här, men...

- Vi säger inget till Justin va? Det var ju inte meningen

- Nej, det var bara en olycka!