biglovebieber

Jag såg mer nogrant på henne och blev verkligen orolig nu, hon var nära på att börja gråta. Det kunde jag se på hennes hålning och det faktum att hennes läpp skakade.

- Belles, vad är det? fråagde jag och tog hennes hand i min

Hon skakade mera och såg sedan uypp på mig, nu med tårar rinnande från ögonen som var rödsvulna. Hon måste ha gråtigt tidigare. Men för vad?

- Justin... vi ska flytta igen, sa hon och sjönk ihop helt på trappan.

---

Annabelles perspektiv -Kvällen innan-

- Annabelle! ropade pappa och omfamnade mig när jag gick in genom dörren. Jag kom genast på att Justin måste ringt honom. Fan! Han kommer vara galen...

- Pappa, jag mår bra! sa jag och gick mot mitt rum.

- Vänta, vi måste göra något åt det här.

- Va? Vänta vad menar du?

- Jag är rädd att han ska komma tillbaka

- Men pappa, han gör inte det

- Men vem vet, låt mig komma på något som kan hjälpa dig

- Pappa! Bara, åh jag mår bra! Släpp det

- Hur ska jag kunna ignorera att min dotter har blivigt misshandlad två gånger och kidnappad

- Men, jag är ok! Brett är en idiot och så är det

- Som jag sa är jag rädd att han kommer tillbaka, vi flyttar imorgon.

- Va!? skrek jag och gapade

- Jag har redan funderat på det, vi flyttar imorgon

- Men vi kan bara inte flytta! Justin, Chaz alla som jag känner då!

- Du hittar nya

- Men pappa! Du kan bara inte! Nej!

- Du kna inte säga nej, du är bara 17 än så länge

- Men, men! NEJ!

- Ingen diskusion, gå och packa

- Jag hatar dig! skrek jag och sprang upp på mitt rum.

 

Justins perspektiv -nutid-

- Va? Men-men jag har ju precis fått tillbaka dig. Ni kan bara inte flytta, sa jag och satte mig i nstan chaock bredvid Annabelle. Hon lutade sitt huvud mot min axel och jag la försiktigt armarna runt henne och hon började sakta gråta. Jag strök henne över håret och viskade i hennes öra.

- Det spelar ingen roll var du är, jag kommer alltid lska dig. Och det finns ju faktiskt email och Skype, samt brev om du gillar det bättre

- Och mobiler smarto, sa hon och kysste min hals löst. Jag ryst till lite och kysste hennes panna.

- När flyttar ni?

- Snart, pappa fixar en flytt bil, du ser ju vårat hus ganska bra bortsätt från häcken

- Ja, men jag kommer sakna dig, men det skulle ändå blivigt såhär...

- Vad menar du?

- Jag är bara här på lov och sommrar, jag är liksom en artsi. Jag skulle ut på ture idag men den blev försenad

- Varför?

- Dig, sa jag och kysste henne igen. Hon röck till och såg på mig

- Stannade du din ture för mig?

- Ja, du är allt för mig

- Fansen då?

- Jaja, men du, du är den viktigaste för mig

- Jag älskar dig

- Älskar dig med, ringer varje dag

- Var ska du på ture?

- Europa

- Wow, jag har alltid velat a en roud trip i Europa

- Vill du följa med!?! halv skrek jag av glaäje

- Jag skulle älska det, men jag kommer inte få...

- Vi kan väl fråga, lite tid att säga... äh vi frågar, kom. Sa jag och tog hennes hand i min och drog med mig till dreas hus. Hennes pappa stod vid deras bil och la in dom sista grejerna. Jag tog mod och frågade.

 

Annabelles perspektiv

- Tack s hemskt mycket pappa, förlåt för det där igår

- Jag förstår, men du måste ringa varje kväll

- Lovar! Åh tack, tack, tack! halv skrek jag och kramde om honom och sedan Justin. Vi tog ut min väska och foxade upp en plan och sånt.