biglovebieber

- Va? Ja...

- Du sa inte hej

- Oj, öm hej

- Hej... sa jag tyst och sa till Zach att jag ville hem. Vi sa hej och gick till min bil.

- Jag kommer först! sa jag och sprang mot bilen, Zach kom upp bakom mig och jag skrattade.

Vi kom fram till bilen och hörde killarna skrtta och prata. Om oss?

- Bry dig inte, sa Zach och öppnade dörren till mig. Jag hoppade in och sog på radion. Zach hoppade in i förarsätet och körde hemåt.

Lucys perspektiv

*en månad efter skolan har börjat*

- Hej, ska vi luncha? sa Emmy och log

- Ok, ska bara lämna böckern i skåpet, fixa bord så ses vi där, sa jag och gick mot mitt skåp. Några meter ifrån skåpet så drar någon n mig i en städskrubb. Va fan!

- Justin? sa jag och såg förvånat på han, han hade sin kepa och luva på som nästa täckte hela hans ansikte.

- Hej, öm jag fattar om du inte vill se mig men jag ville bara säga hejdå

- Hejdå?

- Ja, vi ska flytta till L.A, permanent

- Vänta, nu? Men ni... bor ju här, sa jag tyst

- Ja men, ja... vi flytatr ikväll iallafall

- Öm, oj ok. Ja... hejdå?

Han gick fram och kramade om mig, jag stelnade till men kramde tillbaka. Jag saknade han, och nu skulle han bort för alltid? Eller inte alltid men, jag skulle inte så se honom nå mer?

- Justin, jag...

- Jag vet att jag inte förkänar en andra chans, jag är ledsen över Paris, jag mena inget jag sa. Du är det bästa som har hänt mig... sa han och såg in i mina ögon. Jag kände hur mina knän skakade lite men jag höll mig uppe.

- Jag hatar inte dig och jag vill... jag vet inte vad jag vill men jag saknar dig Justin

- Va? Jag trodde du ahde det bra med din, pojkvän, sa han och svalde

- Justin, Matt och jag är bara vänner

- Va? sa han högt och såg en liten gnista tändas i hans ögon bara för att slockna igen efter fm sekunder. Men jag såg den i den lilla stunden

- Men ni...

- Vi försökte dejta i typ en vecka men det var inte meningen, vi är bara nära vänner nu. Lovar! sa jag och höll upp handen. Han log och kysste mig.

Justins perspektiv

Jag vet jag inte skulle gjort så men hon var... bara så, va fan vi hade varigt ihop låt mig få älska henen igen! Jag drog mig undan och såg ner på det smutsiga golvet. När jag väl såg upp så stog Lucy och halv lgo nära mig. Jag såg förvånat upp på henne. Jag trodde hon skulle typ vara assur på mig för det.

- Jag älskar dig, sa hon och kramade om mig. Det kändes som allt kunde försvinna just då. Allt kunde bara försvinna så länge jag fick hålla om henne. Jag såg in i hennes underbara gröna ögon och kysste henne igen.

*Kvällen*

- Jag kan inte fatta att du äntligen är min, sa jag och strök hennes arm. Hon log och kysste min kind. Jag log tillbaka och kunde inte sluata vara lycklig.

- När ska vi komma tillbaka? frågade hon men jag log bara.

- Spelar det roll? Du är min och jag är din, sa jag och kysste henne igen. Hon la sitt huvud bredvid mitt och vände sig upp mot himmeln. Jag tog tag i hennes hand och ritade ett hjärta i sanden med den. Hon log och tog min hand och skrev Forever And Always under, jag började nynna på Just The Way You Are och Lucy hängde fort på. Vi slutade att nynna och sjöng istället. helt plötsligt så nös hon och reste sig upp och började asgarva.

- Snacka om att förstöra stämningen, sa hon och log stort. Jag reste mig upp och kramde om hennes axel.

- Inget du gör kan förtöra något

- Aw, men det är bara en grej jag undrar över nu...

. Och det är?

- L.A?

- Oh, shit. dEt hade jag glömt, men jag sa til mamma att vi kunde skjuta på flytten...

- Men hon kan inte skjuta på det för alltid Justin, du msåte flytta

Vi satt tysta några minuter och bara tänkte...

- Flytta med mig! sa jag tillslut. Hon såg förvånat upp på mig

- Menar du det?

- Jag skulle aldrig ljuga om något sånt, vill du det?

- Justin, jag... jag. Det skulle vara en dröm!

- Men...

- Men?

- Victoria, din mamma, allt

- Det kan vi nog ordna, sa hon och kysste mig, hon hade fortfarnade ett leende på sina beige läppar. Jag tog tag i hennes midja och drog henne till mig.

- Jag älskar ditt leende, sa jag och kysste henne igen

Lucys perspektiv

Jag kan fortfarande inte fatta att jag ska flytta till L.A men Justin. Vi hade jobbat med att få det att funka i en hel vecka non-stop! Men vi hade kommig fram till: Jag skulle flytta till Justin i L.A i ett eget hus (!) med hans mamma aldeles bredvid oss. Eller ett eller två hus bort men...

Vic skulle flytta till Kanada! Jag skulle sakna henne så grymt men alla lov skulle dom komma oh hälsa på oss. Ryan, Chaz och Vic. Jag skulle se fram emot det hela tiden. Mamma skulle bo kvar här i ATL. Jag skulle faktiskt sakna henne, men det här skulle vara hur bra som helst.

Jag hade en väska kvar i mitt rum nu. Vi hade alla möbler som sängen och de kvar, men alla foton, böcker och annat hade vi packat ner i väskorna tillsammans med kläderna.

Jag gick ut ur rummet och vinkade hejdå till alla minnen här och mitt korta liv här. L.A here we come! Jag stängde dörren om mig och bärde ner väskan till bilen. Mamma stog och pratde med Justins mamma. Åh, drygt eller vad!

Efte rkanske fem minuters hejdå till alla, Emmy,Jacob, Matt, Zach, Vic, Ryan, Chaz (som hade kommigt hit för att följa med Vic till Kanada) Jag kände tårarn komma nu. Jag skule sakna Zach och Vic mest.

- Du måste komma och hälsa på och inte bara försvinna i tio år! sa jag och kramade om Zach

- Lovar! sa han och kramde om mig

Jag sa hejdå för andra gången till Vic och hoppade in i bilen bredvid Justin. Jag vinkade hejdå och Justin körde iväg efter hans mamma. Bye bye ATL, and L.A...I missed you so much! skrev jag på Twitter och stängde av min mobil. Den vart bombad med 'hejdå sms' från alla i skolan. Konstigt eftersom jag bara hängde med Zach, Vic, Emmy, Jacob och Matt. Men men...

*L.A på kvällen väl framme*

- Åh, jag är så trött efter typ årtontimmar i en jäkla biiil! sa jag och slängde mig ner i en solstol vid poolen. Justin satte sig bredvid mig och kysste mig. Justins mamma kom ut till oss och sa hejdå.

Vi sa hej och skrattade. Månen var uppe här också. Jag tog upp min mobil men stängde av den igen.

- Lucy? sa Justin osäkert

- Ja... sa jag sömningt

- Jag älskar dig verkligen och jag...

- Jag vad Justin? sa jag och kände mig lite piggare. Vad ville han?

Han satte sig på ett knä och tog fram en liten sidenask. Åh han skulle inte...

- Lucy Henderson, vill du gifta dig med mig?

- Justin!

- Vill du?

- Ja, ja, JA! sa jag och skrek av lycka. Han tog ringen från asken och hade den på mig den på ringfingret som nu vart jäkla tungt.

- Men...

- Men vad? sa Justin med panik i rösten

- Asså, vi är 17 Justin

- Vi kan göra det när vi typ är 20 eller nått, men det är bara så du vet jag älskar dig och gör dig till min

- Jag är din utan eller med ring

- Ja men...

- Jag älskar dig Justin

Vi satte oss vid pool kanten

Efter en timme så gick Justin in till köket för att hämta något. Han kom tillbaka med en stor flaska champang.

- Bara vill göra det här! sa han och log

- Jag komme rinte dricka det där men ok, kör hårt, sa jag coh skrattde

Han skakade om och korken flög typ rakt upp i luften och landade inne hos grannen.

- Bra sätt att skaffa vänner Justin, sa jag och asgarvade åt hans ansikts uttryck.

Han älde typ ut allt på gräsmattan. Jag satt och skrattade åt han medan han sprang runt där.

Tillsut så kom han och satte sig bredvid mig i polen igen.

- Jag älskar dig Lucy Henderson, för alltid, sa han och kysste mig

men ska börja på en ny nu, så klaaar! äntligen

- Jag hatar dig!

- Samma här, hur fan kan jag vara tillsammans med dig?

- Då så, antar det inte är någon jävla ide att vi är tillsammans isåfall

- Nej!

- Bra!

- Bra, kan du bara

- Men kan du gå eller! Jag vill fan aldrig se dig igen

- Jag är känd, lätt för mig att glömma dig, du är bara en jävla dum tjej

Sa han och klev in i hissen, när väl dörrarna stängdes så föll jag ner på marken. Jag lät tårarna komma nu. Vad hade jag gjort?

Lucys perspektiv

Hej, hur var första lektionen? fick jag ett sms av Matt. Jag ahde gett han mitt nummer igår efter jag åkte hem efter sjukhuset. Jag kom och tänka på Justin igen men slog bort han från mina tankar. Jag skrev snabbt tillbaka hej, bra. Men var är du! :( jag öppnade mitt skåp och slängde in Historia-boken för att ta fram matten och Spanskan. Jag hade inte haft ett val i vad jag skulle läsa, så jävla många här så fanns bara plats där. Sög...

Sjuk :( jag sukcade och stängde skåpet. Jag hoppade till och skrek. Catlin stog precis bakom.

- Hej Catlin, jag har inte sett dig sen...

- Sen du gjorde slut med Justin... sa hon hårt och blängde surt på mig

- Jag är ledsen men... det var inte meningen

- A, hoppas du är glad, Justin är helt förstörd sen du sa så där på sjukhuset.

- Men, jag måste väl få gra som jag tycker, det var bara inte justin och jag

- Hoppas du och den där Matt blir glada då, eller inte

- Catlin!

Hon pekade fuck-you åt mig och gick iväg med en massa andra tjejer. Dom skrattade och bitch-blickade mig sen skrattade mer. Antar det här inte skulle bli så bra endå, fan! Jag tog fram min IPod från väskan och gick till matte lektionen. Jag fick sitta helt ensam, alla typ hatade mig. Eller vad dom nu gjorde, alla ignorerade mig i alla fall. Lektionerna gick hur segt som helst men tillslut så vart den lunch. Jag kom in lite sent, alla stirrade på mig och jag hörde viskningar. Jag såg Vic stå och prata med någon kille och tjej. Jag gick fram och sa hej till henne.

- Hej! Lucy det här är Emmy och Jacob, dom går i min klass

- Hej, sa dom och jag sa hej tillbaka. Vi satte oss vid ett tomt bord lite i utkanten.

- Så hur är det så långe? frågade Jacob och log mot Vic. Jag såg ner på maten och sa att det var bra.

*Efter skolan*

Jag gick mot utgången, folk sprang runt och skrek, jag satte igång min IPod igen och gick ut igenom dörrarna. Jag hörde någon komma springande bakom mig. Jag hade inte så hög musik... Jag vände mig om och såg Emmy. Jag log och vinkade. Hon log och frågade om jag ville göra något efter sklan. Vic hade redan sagt ja.

- Ledsen, måste hem och...

- Åh, ok, men vi ses imorrn. Hej

- Hej... sa jag och höjde musiken igen. Skulle jag vänta på Zach eller bara gå hem? Jag såg några killar stå vid en silvrig sportbil. Jag suckade och gick ner för dom långa trapporna. Vem fan har så här långa trappor till ett high school?

- Lucy! hörde jag Zach ropa. Jag tog ur en hörluren och såg han vinka till mig från gruppen med killar. Men snälla! Jag gick fram till dom och kände återigen blickar på mig. Zach drog med mig till han och presenterade mig. Alla sa hej utom typ en stor kille.

- Heyden... sa Zach oxh någon annan kille

- Va? Ja...

- Du sa inte hej

- Oj, öm hej

- Hej... sa jag tyst och sa till Zach att jag ville hem. Vi sa hej och gick till min bil.

- Jag kommer först! sa jag och sprang mot bilen, Zach kom upp bakom mig och jag skrattade.

Vi kom fram till bilen och hörde killarna skrtta och prata. Om oss?

- Bry dig inte, sa Zach och öppnade dörren till mig. Jag hoppade in och sog på radion. Zach hoppade in i förarsätet och körde hemåt.

Väl framme vid skolan så gick Zach till sin första lekion. Jag och Vic var ju tvunga att skaffa scheman och allt. Vi hittade fram till experitionen och fixade allt. Vic sa hej och jag gick iväg för att hitta mitt klassrum, Historia var första lektonen. Jag hittade fram till Sal 5, försenad, fuck! Jag öppnade dörren och möttes av 20 blickar. Läraren såg upp på mig och jag kände mig utpekad.

- Lucy Hales, sa jag blygt.

- Ja! Alla det här är er nya klasskamrat, du kan slå dig ne på en tom plats.

Jag gick fram till en tom bänk. En tjej bredvid mig log och sträckte fram handen.

- Hej! Om du behöver hjälp kan jag hjälpa dig runt! Jag är Trina

- Lucy...

- Kul att träffas, älskar dina jeans

Lucys perspektiv

* FLASHBACK*

- Justin! skrek jag men inte så högt så någon annan skulle höra.

- Vad? sa han lite surt men med ett leende på läpparna.

- Jag sa jag inte ville upp på scenen! sa jag coh skrattade lite. Jag ville vara sur med det gick inte. Vi hade varigt på turne i två veckor nu. Sista dagen i Paris, Justin skulle ta med mig ut på en hemlig dejt, som han sagt ikväll. Han hade precis avslutat en konsert och imorron eftermiddag så skulle vi åka vidare till Spanien. Han gick fram mot mig och kysste mig på pannan, jag kysste tillbaka på kinden. Plötsligt slås dörren upp och Jasmine kommer in och drar iväg mig från Justin.

- Jasmine, vad gör du?

- Jag vill prata med dig! sa hon och drog med mgi ut på en balkong. Utsikten var otrolig.

- Ja? jag hade aldrig riktig kommigt över att hon hade kysst justin den där kvällen i New York.

- Du måste göra slut med Justin! sa hon och korsade armarna

- VA! sa jag chockat, mena hon allvar eller var hon bara så dum?

- du msåte göra slut, han är min!

- Ursäkta, ser det ut som han gillar dig eller?

- Vi hade något på gång innan du kom och styrde

- Vänta, styrde? Vem fan är det som försöker tvinga mig att göra slut med Justin! DU!

- Men snälla, du vet lika mycket som jag att han kommer göra slut någon gång inom kort endå

- Är du helt...dum i huvet eller?

- Nej... Men jag menar allvar! Han. Är. Min! sa hon och uttade till mig. Hon vände sig om för att gå in men jag drog tillbaka henne.

- Bara så du vet kommer jag inte göra slut, sa jag och korsade armarna som hon hade gjort tidigare.

- Det kommer du

- Nej det kommer jag inte, fattar du dåligt eller?

- Gör det.. annars

- Annars vad? Som du kan göra något

- Jag kan mer än du tror...

- Ha, det skulle jag vilja se

- Du ska, om du inte gör slut, fattar du?

- Du ä helt sjuk, vet du det

Jag gick tillbaka in och kände Jasmines blick i ryggen

*Kvällen*

- Så, en kväll kvar i Paris, vi måste till eifeltornet

- Skulle precis säga det.

Vi sprang dit och åkte upp. Klockan var tolv och ingen var där. Perfekt! Vi åkte allra högst upp. Jag var jävligt höjdrädd , men med Justin där så var det ganska lungt. Jag sprang fram till räcket och såg ut över staden. Justin kom upp bakom och kramade mig. Jag log och blundade. Jag kände hur han strök undan lite hår från min kind och kysste dne sedan. Jag vände mig om och såg in i hans ögon. Han log och kysste mig.

- Jag älskar dig, sa han och skattade

- Mm, jag älskar dig med

Han kysste mig igen och vi satte oss ner en stund. Plötslig så visslar han och fram kommer typ fem pers med mat och ett bord med två stolar. Jag såg chockat på justin och bara skrattade. Han drog upp mig och drog ut min stol. Alla försvann och vi blev ensamma igen. Jag såg runt på bordet, Justin tog fram något under bordet. En dator.

- En dator?

- Musik, några önskemål?

- This Love - Reflections?

- Nej, jag vet! sa han och skrev något. Jag suckade tungt inombords. Ingen ville någonsin höra min musik. Men den betydde allt för mig, den formade mig. Varfrö kunde ingen bara lyssna på mig?

Någon konstig låt började, jg hade aldrig hört den förut. Plötslig så började Justin sjunga. Lägg av, jag älskar justin men... tog han en av sina egna låtar? Från Youtube

- Justin...

- Va? sa han, han lyssnade inte för han hade blicken fastklistrad på skärmen. Jag la ner mina bestick och satte mina armar i kors. Jag satt så tills hans video var slut. Ego... tänkte jag surt för mig själv.

- Bra va! sa han och kollade äntligen på mig - Vad är det? frågade han och höjde på ena ögonbrynet.

- Du bryr ju dig bara om din video! sa jag surt. Justin såg surt tillbaka på mig.

- Och? Måste jag kolla på dig hela tiden eller?

- Nej men vi är på dejt justin, tänk inte bara på dig själv

- Men lägg av, jag frågade ju du vile lyssna på musik

- Ja men du tog din musik, nte den jag bad om

- Den suger ju! sa han och log lite

- Nej. justin det tycker inite jag, det är sin musik som suger...

- Meh! Va fan var det där nödvändigt?

- Var det nödvändigt att kalla min musik för skit?

- Det sa jag inte, jag sa den sög... vilket den gör

- Meh, kan du lägga av eller?

- Varför? Den gör ju det

- Kan du bara hålla tyst så vi kan äta

- Nej nu vill jag veta vad  du vill...

- Vadå vill?

- Ja...

- Va?

- Vaddå, kan du inte prata helt plötsligt eller?

- Va fan tar det åt dig då?

- Inget, är bara lite trött på att du klagar hela tiden

- Klagar?

- Ja, på min musik och allt

- Va fan har jag klagat på?

- Ja att jag inte lägger ner tillräckligt med tid för dig och att hag bara lyssnar på min musik...

- Det har jag fan heller sagt!

- Jooo

- Men håll käften Justin! skrek jag, jag hörde inget annat än våra röster och Paris trafiken.

- Nej, kan du hålla käften

- Justin! Jag blir så trött på dig och dina jävla diva grejer!

- DIVA! JAG?

- Ja, när var senast du pratade med någon av dina vänner?

- Öm, jaa...

- Se, du glömmer dina vänner när du inte behöver dom så där bara, sa jag och knäppte med fingrarna.

- Det gör jag inte!

- Det göt du visst, du ändras så mycket för varje dag Justin. Sen du har kommigt ut på den här jävla turnern har du blivigt en sång jävla bitch, vet du det?

- Va fan ska du börja bråka för hela tiden?

Vi förtsatte att bråka i minst en timme tills han sa det

- Jag önskar att jag aldrig träffat dig din jävla bimbo!

- Bimbo, hur fan...

- Vad ska jag säga då? Du är ju det!

- Jag hatar dig!

- Samma här, hur fan kan jag vara tillsammans med dig?

- Då så, antar det inte är någon jävla ide att vi är tillsammans isåfall

- Nej!

- Bra!

- Bra, kan du bara

- Men kan du gå eller! Jag vill fan aldrig se dig igen

- Jag är känd, lätt för mig att glömma dig, du är bara en jävla dum tjej

Sa han och klev in i hissen, när väl dörrarna stängdes så föll jag ner på marken. Jag lät tårarna komma nu. Vad hade jag gjort?

* FLASHBACK SLUT*

Jag såg upp i hans ögon och flyttade lite närmare. Han tog tag i min hand och jag såg hur solljuset sken längs hans kind. han tog tag i min kinde och strök med pekfingret över mina läppar.  Mina knän skakade lite och jag blundade. Våra läppar möttes och han tog tag runt min midja. Jag hörde hur någon skrek och skrattade. Vi drog oss ifrån samtidigt och såg förvånat på varran. Matt ruffsade o sig i håret och såg ner på sina skor. Jag strök undan lite hår som ramlat ner från min nu långa lugg.

- Förlåt... sa Matt och jag såg upp på han, han hade satt sig ner på en av de många stenarna runt sjön. Jag satte mig ner mitt emot han.

- Det är ok, jag måste komma över han endå

- Jag vet... men det här kan ju inte precis hjälpa. förlåt så mycket! jag vet inte varför du var bara... så perfekt för mig

- Matt, det är lungt

- Nej det är det inte, jag vill inte att det ska bli någon drama eller annat problem... allt blir bara

Jag gick fram till han och kysste honom igen. Han röck till och slappnade sedan av, han tog tag i mitt huvud i sina händer och kysste tillbaka.

Justins perspektiv

Det var som hela världen stannade upp just då. Alla rörde sig som slow motion runt mig. Hon...kysste någon annan! Jag gick skakigt framåt, efter några steg så ökade jag farten. Jag höjde min knutna näve och nästan kastade mig på han. Båda skrek till och jag slog till killen i ansiktet. Lucy skrek och försökte dra ifrån oss från varran. Jag kände ett slag längs käken och jag flög bakåt. Den här killen var stark! Jag reste mig upp och knuffade till han.

- JUSTIN! skrek Lucy och puttade undan mig. Massa folk hade samlats runt oss nu. Jag försökte att slå till han igen men missade.

- Vad håller du på med? skrek killen. Jag såg pp och såg Lucy stå och gråta. Jag stannade till men såg sedan upp på den där killen igen. Jag försökte på mig att slå han igen. Jag tog ett steg fram och kände hur allt bara snurrade till. Jag skulle inte ha druckigt något... Jag vinglade till och kände något hårt i bakhuvudet. Allt blev svart...

sjukhuset fem timmar senare

Jag öppnade ögonen och såg mig om. Jag var tvungen att blinka några gånger innan jag kunde se ordentligt.

Jag skummade igenom rummet jag var i. Jag såg bara Lucy sitta i en stol bredvid mig med en orolig blick. Jag reste mig upp och kände hur mitt bakhuvud verkte. Lucy sken upp lite men hon log inte.

- Var...var är jag?

- Sjukhuset

- Vad, hände?

- Du slog i huvudet i en sten och blev medvetslös, sa hon och såg ner på sina skor.

- Åh, vad var det som...

- Du började bråka med Matt

- Matt?

- Justin, va fan gjorde du så för?

- Jag...jag vet inte. Jag såg er två och allt blev... fel

- Fel! Va fan tror du inte jag känner?

- Lucy, jag är ledsen...

- Nej, jag är ledsen

- Jag är verkligen ledsen! Jag vet inte varför

- Tro mig, inte jag heller

- Snälla Lucy

Hon såg upp på mig igen, hon hade fullt med tårar i sina underbara gröna ögon. Jag kände hur mitt hjärta pumpade fortare.

- Kan jag få en andra chans?

- Justin, du fattar inte hur mycket jag har saknat dig, men det skulle aldrig funka

- Snälla, jag älskar dig

- Du har förlorat dina chanser för många gånger... sa hon och reste sig upp - Din mamma väntar på att du ska vakna, hej

- Lucy!

Lucys perspektiv

Jag hade inte fått någon sömn igår natt. Jag stannade kvar i min säng fast jag var tvungen att gå upp. Jag ville inte till skolan. Någon knackade på dörren.

- Öppet... sa jag tyst. Någon öppnade den och gick in. Jag såg upp och såg Zach. Tack och lov. Jag sprang fram och kramade om honom.

- Jag finns här Lucy, sa han och kramde tillbaka. Jag kände tårarna komma igen. Efter fem minuter så släppte han mig.

- Kom igen, klä på dig något så skjutar jag dig till skolan, sa ahn och drog med mig till garberoben. Jag tog fram ett par slitna jeans och en svart V-ringad tröja. Jag vände mig om och såg Zach.

- Du kommer frysa, ta en kofta eller något också, sa han och tog en grå tjock tröja som hängde på en stol bredvid. Jag tog den och log svagt.

- Tack

- Gå och byt om så väntar jag i bilen, sa han och jag gick sakta mot badrummet.

- Fort Lucy! ropade Zach innan han gick ut från mitt rum. Jag hörde hur han pratade med Vic och jag böt fort om. Jag sprang ut från mitt rum och såg Zach och Vic vänta vid trapp räcket.

- Redo? sa Zach och jag nickade sakta.

Vic tog min hand och vi gick ut. Ny dag och ny skola, fan vad det här skulle suga!

Zachs bli stog och väntade. Jag hoppade in i framsätet och Vic akom i mitten. Zach sprang runt bilen och hoppade in i förarsätet. Efter några minuter så bad Vic om lite musik. "Over You - Daughtry" började och jag såg Zach och Vic rycka till lite i ögonvrån. jag vände mgi mot bilrutan och såg trafiken passera.

Väl framme vid skolan så gick Zach till sin första lekion. Jag och Vic var ju tvunga att skaffa scheman och allt. Vi hittade fram till experitionen och fixade allt. Vic sa hej och jag gick iväg för att hitta mitt klassrum, Historia var första lektonen. Jag hittade fram till Sal 5, försenad, fuck! Jag öppnade dörren och möttes av 20 blickar. Läraren såg upp på mig och jag kände mig utpekad.

- Lucy Hales, sa jag blygt.

- Ja! Alla det här är er nya klasskamrat, du kan slå dig ne på en tom plats.

Jag gick fram till en tom bänk. En tjej bredvid mig log och sträckte fram handen.

- Hej! Om du behöver hjälp kan jag hjälpa dig runt! Jag är Trina

- Lucy...

- Kul att träffas, älskar dina jeans

Yes! Han hade sagt sa till att köpa klänningen till Lucy. Hon fylde om en månad med den passade så himla perfekt! Plus nu så mistänkte nått

Lucys perspektiv

Jag vaknade upp av att solen sken i mina ögon. åh! Jag reste mig upp till sittande stälning och såg ner på klockan. Tio... Jag tog upp mbilen och gick ut på balkongen och klättrade ner. Jag måste bara in i skogen. Mitt tänke ställe... jag hade ett svårt beslut att fatta.

Lucys perspektiv

Sista dagen av sommarlovet. Suger att man kommer börja skolan imorrn. Har inte riktigt fattat det här med, jag kommer börja en helt ny skola! Nya folk allt! Jag kommer bara känna Vic som inte kommer gå i samma klass som jag ens. Jag kommer gå i 10 c och hon i 10 a... Jag såg mig om i garberoben innan jag tog ut mina svarta kängor, ljusblåa shorts och min OMG tröja. Outfit for tomorrow, sa jag tyst för mig själv. Vic kkom in i mitt rum och log. Hon hade på sig sina nya converse, en svart kjol över midjan och ett vitt linne med volanger.

- Wow Vic, nice outfit! sa jag och visslade. hon skrattade och jag såg hur mycet hon hade blivigt solbränd nu på sommaren. Jag måste erkänna att jag hade en ganska bra bränna jag med. Jag var fortfarande i min pyjamas och mystofflor.

- Ska inte du klä på dig eller? sa hon och såg oroligt på mig.

- Nej... kommer inte precis gå ut, sa jag och satte mig på sängen.

- Dude, du ka inte deppa över Justin hela tiden. Jag fattar att det var svårt att se han och Jasmine men...

- Lätt för dig att säga, du har ju Ryan

- Du, han är i Canada och jag här i Atlanta, inte så lätt ska jag säga!

- Han är inte i Canada, han kom igår ju!

- Ja men... annars är det assvårt för mig, men vi kämpar!

- Hm... jagkämpar då inte för att få tillbaka Justin...

- Lucy! Du måste komma över att ni gjorde slut!

- Jag ska...

- That's it! Du kommer med mig ut! sa hon och drog med mig till garderoben. Jag streta emot men hon tinga in mig till badrummet så jag kunde byta om. Jag tog på mig shortsen och tröjan hon hade valt til mig. Jag behöll håret i den slarviga bollen på huvudet. Jag klev ut och slog ut med armarna mot Vic. Hon såg surt på mig och kom fram till mig. Hon drog ut snodden och borstade mitt hår.

- Vic..

- Lägg av, vi sa på ett strand party så du kan inte se ut så där! sa hon och tog fram masaran från badrumsspegeln. Hon hade på mig den och tog fram ett par örhängen till mig. Jag satte surt på mig dom och reste mig upp.

- Bättre, nu pova att le

- Kommer inte att hända

- Jaja, men kom nu!

Vi gick ner för trappan och jag tog på mig mina svarta converse. Vic öppnade dörren och drog med mig ut. Solen bländade mina ögon. Jag hade nästan bott ute i skogen den senaste månaden. Jag och Justin hade inte sett varran på ungefär en månad. Jag hade sett han och Jasmine ute på stan en vecka efter vi hade gjort slut. Dom höll inte hand men hon klängde så jävla mycket på honom så det var nära att jag kräktes.

- Lucy? sa Vic och jag kom bort från min dagdröm, eller dagmardröm kanske... Jag såg upp och såg att vi var på stranden. En massa människor sprang runt och dansade, skrattade och bara var glada. Jag passade inte in här... Vic såg Ryan och sprang dit. Hon hoppade upp i hans famn och kysste honom. Jag gick en bit utanför allt och satte mig ner längs en klippa. En grupp med killar stog och kollade på mig. Jag vände mig om och tog fram min IPod. Aldrig att jag gick iväg någonstans utan den nu mer. Jag hade igång "The Cab - Vegas Skies"

Dagens depp låt, jag lyssnade bara på "sega" gitarr låtar med en sorlig mening typ... Någon satte sig ner bredvid mig, jag såg upp och såg en kille med blåa ögon se lite på mig men sedan mot elden igen. Kan folk inte bar lämna mig ifred? Jag böt låt till "The Maine - In To Your Arms".

- Hej, sa killen bredvid mig. Jag såg mot han och sa tyst hej tillbaka.

- Dålig dag?

- Dåligt allt...

- Låter inte så kul... hej! Du lyssnar ju på The Maine!

- Ja...

- Älskar dom!

- Verkligen? Typ ingen jag känner vet vilka dom är

- Samma för mig, likadant med The Cab. Alla bara...ööh?

- Eller hur! sa jag och vågade på mig ett litet leende.

- vänta, gillar du The Cab också? sa han och log

- Gillar, är typ besatt!

- Lägg av! Jag är Matt föresten

- Lucy, ledsen om jag var lite tjurig förut...

- Det är lungt, du verkade lite ner, bara glad att se dig le lite

Jag rodnade lite och såg ner i sanden.

- Ska vi gå undan en bit? Det är liksom... mycket folk här, sa han och vi reste oss upp.

- Så du kommer också börja 10 c imorrn? sa Matt och log

- Jepp, glad att jag kommer känna någon... eller lite iallafall, jag rodnade lite igen. Jag hade typ glömt allt om Justin på någon timme. Matt verkade vara typ som jag, gillade samma musik och kunde bara inte sluta spela gitarr. Jag kom att tänka på Logan.

- Så... säg din absolut favorit sång nu!

- Happy The Hard Way

- Every Avenue?

- Mm, den liksom... stämmer in i mitt liv nu

- Nyss gjort slut?

- Japp, en månad sen

- Tungt, var det han eller du som gjorde slut?

- Öm, lite båda, vi bråkade och det bara... blev så

- Saknar du han?

- Ibland, eller ja! Jag har typ varigt helt depp i en...

- Månad

- Mm...

- Det kommer nog gå över, rätt folk omkring så blir allt bra

- En av de svåraste grejerna är att min bästa vän är tillsammans med hans bästa vän

- Åh, det är tufft

- Det finns en grej som också är tufft

- Vad?

- Jag vet inte om jag kan säga det... äh! Du kommer ju ändå se det senare, det var Justin Bieber

- Åh! Vänta är det du!?

- Var

- Oj, förlåt, du kanske inte vill prata om det här nu?

- Nej, det är lngt. Skönt att kunna prata med någon

- Jag finns här

Jag såg upp i hans ögon och flyttade lite närmare. Han tog tag i min hand och jag såg hur solljuset sken längs hans kind. han tog tag i min kinde och strök med pekfingret över mina läppar.  Mina knän skakade lite och jag blundade. Våra läppar möttes och han tog tag runt min midja. Jag hörde hur någon skrek och skrattade. Vi drog oss ifrån samtidigt och såg förvånat på varran. Matt ruffsade o sig i håret och såg ner på sina skor. Jag strök undan lite hår som ramlat ner från min nu långa lugg.

- Förlåt... sa Matt och jag såg upp på han, han hade satt sig ner på en av de många stenarna runt sjön. Jag satte mig ner mitt emot han.

- Det är ok, jag måste komma över han endå

- Jag vet... men det här kan ju inte precis hjälpa. förlåt så mycket! jag vet inte varför du var bara... så perfekt för mig

- Matt, det är lungt

- Nej det är det inte, jag vill inte att det ska bli någon drama eller annat problem... allt blir bara

Jag gick fram till han och kysste honom igen. Han röck till och slappnade sedan av, han tog tag i mitt huvud i sina händer och kysste tillbaka.

Jag låg fortfarande på marken när Lucy la på.

- kom igen! Vi möter Catlin i gallerian om tio!

- Åh, du ska få!

- Haha, sure! Vem är det som vinner alla brottningsmatcher melan oss?

- Du...

Lucys perspektiv

Efter att ha gått runt och shoppat i kanske en och en halv timme så tyckte vi det räckte för nu. Jag hade bara köpt ett par sandaler, bruna, och en jeans jacka, ljus blå. Vi vr på väg ut när jag såg en assnygg klänning. Jag gick in i affären och såg på priset. 1000 kr, shit! För dyr... Jag såg ledsamt ner på mina utslitna skor och kände en hand på axeln.

- Vad kosta den? frågade Catlin och log lite, hon såg att jag var ledsen och förstog själv att de kost för mycket.

- 1000 kr, men du! Victoria! ropade hon och Vic kom fram från några högar med kläder. Catlin viskade något till henne och dom log båda sen så gick vi hem till mig och Vic. Jag slängde in mina grejer i mitt rum på sängen och sprang ner igen. Vi tänkte vi skulle göra pizza till lunch. Catlin gjorde degen, jag fick ha på taco sås och annta. och Vic fick ha på toppingen. Vi körde in den i ungnen och ringde till killarna. Dom tackade ja och var på väg till oss. Vi började spela lite kort medan vi väntade på pizzan.

Plötsligt så kom killarna in och brottades. Jag sprng dit och drog undan dom från varran.

- Lucy! sa Justin och kysste mig på kinden.

- Hej, är ni hungriga?

- Jätte! ropade alla och Catlin ropade från köket.

- Låter som ni kom i rätt tid, sa jag coh vi gick in i köket.

*Kvällen*

- Justin, hejdå! sa jag och kysste honom en till gång.

- Måste vi gå?

- Jaaa! Hej!

- Hej!

Jag skrattade och gick upp till mig. Victoria följde med Ryan hem till han. Suck...

Ensam hemma igen. Jag gick ut på min balkong och såg mot logans hus. Jag hade inte sett han på länge nu! Jag klättrade ner och sprng ot hans hus. Jag kastade en sten. Inget, men jag hörde en gittar spela från hans rum. Jag satte mig ner på gräsmattan och väntade en stund. Han dök upp i fönstret och jag kastade en till sten. Han slutade spela och såg ner på mig. Ett stort leende dök upp på hans läppar och han försvann igen. Han gjorde lika som förr och tog tag om mig bakifrån. Jag hoppade till nu också men skrattade.

- Du är väldigt lätt skrämd!

- Vänta bara! Haha...

Justins perspektiv

Jag vaknade och slängde mig upp ur sängen. Jag stannade till och kom ihåg att det bara var en mardröm. Jag satte mig ner på sängen igen och somnade om.

Jag vaknade två timmar senare av att min mobil ringde. Jag svarade och slängde ner huvudet på kudden igen

- Justin! Du har väl inte köpt något till Lucys födelsedag än va? sa Catlin

- Catlin? sa jag trött och förvirrat

- Ja, Justin...sover du nu?

- Va? ja...

- Den är 14:30!

- What!?

Yes! Han hade sagt sa till att köpa klänningen till Lucy. Hon fylde om en månad med den passade så himla perfekt! Plus nu så mistänkte nått

Lucys perspektiv

Jag vaknade upp av att solen sken i mina ögon. åh! Jag reste mig upp till sittande stälning och såg ner på klockan. Tio... Jag tog upp mbilen och gick ut på balkongen och klättrade ner. Jag måste bara in i skogen. Mitt tänke ställe... jag hade ett svårt beslut att fatta.

Asså, jag vill bara få slut på den här Novellen! Den är så trååååkig! Vill börja på en ny snart!

- Jag vet inte...men jag har en grej till dig, sa han och tog upp en liten brun ask. Jag såg förvånat på den och sen på Ryan igen.

- Ryan...du behöver inte

- Öppna

Jag tog asken och öppnade. Ett halsband med ett hjärta som berlock låg på en svart silkesfilt. V.R stog insrstat i guld hjärtat. Jag kramde om Ryan och kysste han på kinden. Hans ögon lysste upp och han log.

- Kan du ha på det på mig? frågade jag och tog upp håret. Han tog upp halsbandet och lad det försiktigt på min hals. Han spände det och sa att jag kunde släppa ner håret.

- Så, står R:et för Ryan eller Ramone?

- Det får du välja... sa han och kysste mig igen

Lucys perspektiv

- Hej, hur är rummet då?

- Awesome!

- Och Ryan?

- Llägg av!

- Kom igen, ni har ju typ varigt med varran varje dag! Oc...vänta! får kolla på halsbandet!

- Nej!

Hon spang iväg och jag jagade efter henne. Hon sprang ner för trappan och in i köket.

- Vic! Ge mig halsbandet!

- Nej! Varför ska du det?

- Det stog något på det! Typ Ryan eller nått

- Nej det gjorde det inte!

- Få se då!

- Nej, det är mitt..LUCY!

Jag hoppade upp på hennes rygg och grep efter halsbandet.

- LUCY! HOPPA AV MIN RY...

- AHH! Vic tappade balansen och ramlade ner på kakelgolvet.

Vi började båda asgarva och kunde inte sluta. Telefonen ringde och jag kröp fram för att svara.

- Hej Catlin!

- Hej, vad gör ni?

- Inget, jag försöker se Vic...be right back!

- Öm, ok...Lucy?

Catlins perspektiv

- Lucy! Släpp mig! hörde jag Victoria skrika i bakrunden.

- Aha! V.R!

- Det står för Ramone!

- Ah, sure! du fick välja eller hur!

- ...

- DU VALDE RYAN!

- Lucy!

Jag hörde fotsteg och hörde hur någon tog luren.

- Hej igen... sa Lucy och skrattade

- Vad gjorde du?

- Brotta ner Vic för att se hennes halsband

- Hörde det, Ryan?

- Ah, dom är nog tillsammans tror jag, han har gett henne ett halsband där det står V.R

- Aw! Du, vill ni gå och shoppa idag?

- Visst, vi kommer snart, ska bara byta om så möts vi där?

- Super, hej!

- Hej

Victorias perspektiv

Jag låg fortfarande på marken när Lucy la på.

- kom igen! Vi möter Catlin i gallerian om tio!

- Åh, du ska få!

- Haha, sure! Vem är det som vinner alla brottningsmatcher melan oss?

- Du...

Han började skratta och jag såg surt på han

- Vad skrattar du åt?

- Inget, du är bara så söt när du är sur... jag började rodna igen. Fan då!

- Du också...

- Inte lika som du....och han dog inte

- HAN DOG!

Vi gick ut till bilen och Ryan körde iväg mot stranden.

Ryans perspektiv

Vi körde upp i stan igen.

- Vad gör vi här?

- Jag tänkte du ville se stan...

- Ja men...vänta!

- Japp, vi ska högst upp

- Åh! Lägg av Ryan!

Vi smög in igenom dörren och såg oss om. Portvakten var inte där inne.Ryan tröck på upp-knappen på hissen och vi väntade i kanske en minut. Plötsligt hör vi hur en dörr öppnas.

- Kom! Viskar Ryan och tar min hand och springer mot trapporna.

- Ryan det är typ 20 våninga, han la handen för min mun och stälde sig för en pelare. Vi hörde fotsteg och en man gick förbi oss. Jag höll andan och försökte att inte skratta. Ryan kramade om mig och smög in igenom dörren upp till trapporna. Vi sprang upp en våning och väntade på hissen därifrån. Den kom snabbare nu eftersom den var i lobyn nu. Vi gick, elelr snarare kröp in och Ryan tröck på 20.

Väl uppe så klev vi ut på taket. Månen var uppe, den var så smal som den kunde bli. Jag såg in i Ryans ögon och kände hur min puls ökade igen. Jag såg ut mot stan och belv helt...förtrollad? Jag gick fram till kanten och såg ut mot alla miljoner ljus. Ryan kom upp bakom mig och log. Jag började frysa lite.

- Fryser du?

- Kan du läsa mina tankar eller? sa jag och skrattade.

- Nej, men du ser kall ut... sa han och la sin jacka över mina axlar. jag log och han kramde svagt om mig.

- Är det ok om jaghåller dig såhär? frågade han orloigt

- Det är bra...Ryan?

- Ja? sa han och såg ner på mig

- Vad tycket du först m mig?

- Jag tycket du var söt, snäll och down-to-earth

- Du kände inte mig

- Med det vad var jag tyckte, vad tycket du om mig? sa han efter någon minut

- Samma typ, fast du verkade vara en drömmare, sa jag och vände sig så hon stog mitt emot honom. Jag var kortare än han så jag fick se upp för att se hans ögon.

- Victoria, jag gillar dig, verkligen mycket

- Jag gillar dig med, anars skulle jag inte sagt ja till dejten...

- Jo, öm...skulle du liksom, hans hand skakade lite så jag tog tag i den och såg upp i hans ögon igen. Vi stog tysta och bara såg på varran. Jag ställde mig på tårna så jag kom i samma höjd som hans ögon. Jag lutade mig närmare och jag såg Ryan göra det också innan jag stängde ögonen. Våra läppar möttes och allt var...tyst, Vi hörde bara bilarna och Atlanta. Jag lutade mig tillbaka och såg ner på mina fötter. Ryan strök mig över kinden och log.

- Så...är vi liksom?

- Ja, tror det...ska vi liksom?

- Jag vet inte...men jag har en grej till dig, sa han och tog upp en liten brun ask. Jag såg förvånat på den och sen på Ryan igen.

- Ryan...du behöver inte

- Öppna

Jag tog asken och öppnade. Ett halsband med ett hjärta som berlock låg på en svart silkesfilt. V.R stog insrstat i guld hjärtat. Jag kramde om Ryan och kysste han på kinden. Hans ögon lysste upp och han log.

- Kan du ha på det på mig? frågade jag och tog upp håret. Han tog upp halsbandet och lad det försiktigt på min hals. Han spände det och sa att jag kunde släppa ner håret.

- Så, står R:et för Ryan eller Ramone?

- Det får du välja... sa han och kysste mig igen

- Måste vi se en skräckfilm? frågade jag och såg ledset på Justin

- Snääällla! sa Justin och jag satte mig i hans knä.

- Bara om jag får blunda! sa jag och skrattade. Han kramade om mig och ropade på Ryan och Vic. Vi hörde ett skrik från balkongn och Ryan och Vic kom in genom dörren. Ryan såg lite surt mot Justin com skrattade och satte igång filmen. Ryan och Vic satte sig på min stora, "fluffiga" matta och Chaz satte sig bredvid Justin.

Ryans perspektiv

Jag kunde inte sluta se på henne. Hennes ögon rörde sig sakta, hon var inte inne i filmen för det var en "dramatisk" scen med mycket rörelse. Hennes läppar var så där ljust rosa och var lite lätt öppna. Hon blundade och jag såg hur en liten, ynka tår formades i ögats hörn. Hon blinkade snabbare och den var borta. Hon skakade lite på huvudet och lutade sig mot min axel. Hon log lite och kramade om min arm, jag vet inte varför men jag kände bara hur jag skulle lägga min arm runt henne. Jag kände hur mina ögonlock blev tyngre, jag ryckte till flera gånger men snart så sov jag endå.

Victorias perspektiv

Jag aknade upp och såg mig runt, Lucys... Jag såg upp mot soffan och såg Justin, Chaz och Lucy sova. TV:n var fortfarande igång. Jag kröp fram och stängde av den och sen kröp jag tillbaka till Ryan. Jag la mig ner så jag lättare kunde somna. Efter ett tag så kom jag på att...det gick inte! jag kröp iväg en bit så jag kunde ställa mig upp. Vi hade fortfarande balkongen uppe så Lucys rum inte skulle bli hur hette som helst. Jag gick ut och satte mig på räcket igen. Jag såg ut över Atlanta - mitt nya hem. Jag såg in mot rummet igen och såg hur Justin kramade om Lucy i sömnen. Jag log och började se efter några stjärnor. Jag såg dom efter bara en sekund, himelen var full av dom. jag satt där i några minuter och "dinglade" med benen och bara...filosofierade. Plötsligt så såg jag ett stjärnfall. Jag blundade och önskade mig fort en önskan.

"Snälla låt det här bli ett bra, ställe. Låt allt bli bra med Ryan och Lucy...Atlanta, allt"

Jag hörde hur någon snarkade svagt inne från rummet. jag skrattade lite och tänkte hur fort allt kan gå. Efter bara någon timme så had jag falligt för Ryan. Och ite bara för han är Justins vän. Jag tror när jag såg hur bra Justin och Lucy passade ihop så försvann all min bieberfever... Konstigt. Jag såg pp mot stjärnorna igen och hoppades den är önskan skulle gå i uppfyllelse. Jag tog upp min mobil och började se efter om jag fått något medelande. Plötsligt känner jag hur någon tar tag om mig bakifrån och drar in mig, Ryan.

- Ryan! halv viskar jag så han ska höra men inte så jag väcker dom andra.

- Ja? sa Ryan och skrattade lågt

- Kom, kolla på stjärnorna... sa jag och drog ut honom igen. Vi satte oss i soffan som Lucy hade där ute och kollade lite på stjärnorna. Efter en timme kanske så sov vi två igen.

Lucys perspektiv

Jag slog upp ögonen men stängde dom snabbt igen, solen... Jag muttrade något och reste mig upp. Justin låg och sov under mig. jag hade sovigt i hans knä hela tiden. Jag såg på min högra sida och såg Chaz ligga och sova. Ryan och vic var borta. Jag reste mig upp för att gå ut på balkongen, den hade varigt öppen hela natten. Hur mycket var klockan? Jag såg ner på min arm men kom på att den hade stannat igår eftermiddag. Jag sprng tyst fram till sängbordet och kollade mobilen. Kvart i tio. Jag gick ut på balkongen och fick se Vic och Ryan ligga och sova i soffan. Jag log och hämtade en filt och la den över dom. Hon låg i hans famn med ett litet leende. Ryan hade armarna om henne och log lite han också.

Victorias perspektiv *en vecka efter*

- Ryan! ropade jag och hoppad upp i hans famn

- Vic! ropade han tillbaka, han kalllade mig för Vic numera. jag såg in i hans ögon oh kysste han på kinden. Han log och kramade om mig.

*FLASHBACK FEM DAGAR*

Vi satte oss ute på balkongen hos Justin. Ryan had sin hand över min och log lite smått. Jag log tillbaka och kände hur min puls ökade lite.

- Victoria...skulle du vilja, gå ut med mig någon gång? Typ ikväll? stammade Ryan fram och jag såg hur han svettades lite.

- Jag skulle gilla det, sa jag och kunde inte sluta le mot honom.

- Öm, super. Jag tänkte vi kunde...

- Låt det bli en överaskning! sa jag och skrattade lite, Ryan skratatde också och såg lite lugnare ut.

*Kvällen*

- Hej! Redo?

- Wow, du ser...

- Är det fel? Jag kan byta om du vill!

- Nej, du ser...fantastisk ut! sa han och jag kände hur jag hettade till om kinderna.

Jag hade på mig mina älsklings jeans, en vit t-shirt och mina vita converse. Lägg till lite make-up, svart enkel mascara och lite brun ögonskugga så var det allt. Och jag hade mitt tur-halsband om jag fått av farmor när jag vart döpt. Jag gick ut med Ryan som ledde mig till en bil. Han öppnade dörren för mig och jag hoppade in. Det var inget tak på bilen så mitt hår skulle flyga hur mycket som helst. Tur jag inte hade gjort något speciellt med det. Ryan hoppade in och startade. Jag såg upp mot mitt och lucys rum. Vi höll på att fixa mitt rum som skulle vara mittemot. Det hade inte varigt någon färg på väggarna så vi hade målat tidigare. Blått med en vit vägg där jag och Lucy kunde fota hade vi kommigt på. Lucy var helt såld på foto och att skriva. Hon var den kreativa av oss. Jag var mer...den, som fixade allt. Fast det inte såg ut som det så var Lucy hur blyg som helst. Inte med dom hon känne, men med helt random folk så var hon helt tyst och bara blyg. jag tykte det var mycket lättare att prata med folk jag inte kände. Det låter nog väldigt konstigt med det är så, som kusiner till mig och sånt. Hur pinsamt som helst at prata med! Jag kunde bara säga hejhej till någon på gatan. Men inte om jag kände den personen. Skulle aldrig göra det om inte den sa hej först!

Ryan körde iväg mot stan.

- Var ska vi?

- Överaskning!

- Du kom ihåg

- Så klart, du sa det idag liksom

- Ja men! Vi skrattade

*Efter Bion*

-Jag älskade den filmen! Du?

- Den var grym, fast slutet skulle varigt bättre

- Ja! Han skulle inte dött

- Han dog väl inte!

- Joho!

- Nej!

- Jo!

Han började skratta och jag såg surt på han

- Vad skrattar du åt?

- Inget, du är bara så söt när du är sur... jag började rodna igen. Fan då!

- Du också...

- Inte lika som du....och han dog inte

- HAN DOG!

Vi gick ut till bilen och Ryan körde iväg mot stranden.

- Öm, ok...men?

- Jaja, men..ok! Kom då

- Älskar dig med, hej...

Lucys perspektiv

- Vem var det? frågade Vic när jag lagt på.

- Öm, Justin...

- Och...?

- Dom skulle tydligen komma över

- Dom?

- Ja, han, Ryan och Chaz

- RYAN!? skrek hon och började hoppa upp och ner

- Öm, Vic...?

Hon hörde inte utan fortsatte att hoppa runt

- VIC! skrek jag för att överrösta hennes skrik

- Ryan!! Åh!!!

- Vic! Var inte du värsta depp nyss?

- Jo men, Ryan kommer hit! Ryan!

- Vad är det med han?

- Han är ju typ, AHHH! När kommer dom?

20 minuter senare

- Wow, det gick fort, sa Chaz och nickde ut mot balkongen där Vic och ryan satt och höll hand.

- Eller hur! sa Justin och fortsatte att kolla på filmen. Mamma var borta igen, nu skulle hon vara i Kina i typ en hel vecka. Jag hade ringt och berättat om Victoria och hon hade barat sagt ja. Bra att hon brydde sig...

- Du...Lucy, kan jag prata med dig? sa Chaz och båda jag och Justin såg förvånat på han.

- Öm, ok...

Justin muttrade llite men kola sedan på filmen igen, han ahde tagit någon konstig komedi...

- Vad är det? frågade jag Chaz när han stängt dörren om oss

- Jag såg er...

- Oss?

- Dig och Ryan

- Jag...vet inte vad du pratar om, Chaz, sa jag nervöst

- Menar ni nått med det eller?

- Nej, det var...en olycka

Han höjde på ögonbryned men jag höll kvar mitt poker face, otroligt nog

- Chaz, det var en olycka! Kom så kollar vi klart på filmen... sa jag coh gick in igen

- Vad prata ni om? frågade Justin på en gång

- Ryan och...

- VICTOIA! Sa jag snabbt och puttade till Chaz. Justin skulle inte få redapå något om det här.

- Aj... viskade Chaz i mitt öra. Jag puttade till han igen och han höll tyst.

- öm ok, få in ryan och Victoria så kan vi kolla på en skräckfilm eller nått! sa justin och log stort.

- Måste vi se en skräckfilm? frågade jag och såg ledset på Justin

- Snääällla! sa Justin och jag satte mig i hans knä.

- Bara om jag får blunda! sa jag och skrattade. Han kramade om mig och ropade på Ryan och Vic. Vi hörde ett skrik från balkongn och Ryan och Vic kom in genom dörren. Ryan såg lite surt mot Justin com skrattade och satte igång filmen. Ryan och Vic satte sig på min stora, "fluffiga" matta och Chaz satte sig bredvid Justin.

Lucys perspektiv

- Vic, vad är det? frågade jag och såg oroligt på henne. Hon hade varigt så ovanligt låg nu ikväll.

- Va? Ne, inget... sa hon tyst och såg ner på hennes fötter.

- Vic, jag ser att det är något, berätta, du kan lita på mig, det vet du

- Det är pappa...

- Jag trodde han hade det bra nu

- Han...han flytta...utan mig, sa hon och jag såg tårarna komma. Jag såg förvånat på henne och kramade sedan om henne.

Vi satt så några minuter tills hon var redo att berätta.

-Han sa han skulle fytta, jag sa nej men han...han sa att om jag inte åkte så åkte han ensam, jag struntade i det för jag trodde inte han mena allvar så jag gick iväg. När jag kom tillbaka så...var han, borta...

Hon började gråta igen och jag kramade om henne,

- Du vet att du alltid har en plats hos oss, det här är ett så stort hus så det finns extra rum, ett mitt emot mig! sa jag och kände hur Vic slutade att gråta lika mycket.

- Menar du det? Skulle jag kunna få bo här?

- Jag menar det verkligen

- Åh, tack så hemst mycket, du är den bästa vän man kan ha Lucy! sa hon och slängde sig i mina armar, jag log och tänkte samma sak om henne.

- jag älskar dig Vic!

- Jag älskar dig Lucy!

Justins perspektiv

- Vad ska vi göra nu då? frågade Chaz och slängde igrån sig spel-kontrollen. Han hade förlorat mot Ryan igen som också slängde iväg sin kontroll han med.

- Kan vi inte typ...åka till Lucy eller nått? sa Chaz efter någon minut av tystnad

- Öm, jag vet inte...hon och Victoria ville vara ensamma tror jag...

- Victoria!? sa Ryan högt och reste sig snabbt upp. Jag skulle inte sagt något, han ahde ju liksom just gjort slut med Tori. Chaz såg konstigt mot Ryan och sedan på mig.

- Är du säker på att dom ville vara ensamma? sa Ryan och log lite i smyg

- Jag...jag vet inte

- men ring och fråga!

Victorias perspektiv

- Öm, ok...men?

- Jaja, men..ok! Kom då

- Älskar dig med, hej...

- Jag kom på nu! Du ska...vira in dig i sån där bubbelplast och rula ner för backen vid oss!

- JA! skrek alla och Christian såg surt på oss.

- Jag kommer stinka plast hela tiden då ju!

Vi skrattade och fortsatte med spelet, vi skulle göra alla utmaningar senare...

Catlins perspektiv

Vi hade alla fått en varsin utmaing, efter två kortgrejer slutade vi med det och bara bestämde utmaningar. VI orkade inte korten...

Chaz skulle gå in i en affär, köpa en rosa enhörning och springa ut på gatan och skrika "I LOVE MY UNICORN! IT'S SO FLUFFY!" medan vi filmade allt.

Ryan skulle typ gå in i en TV affär och kolla runt lite tills han helt plötsligt skulle börja grina hur mycket som helst och förklara genom att filmen på TV:n var så sorlig. Han skule stå framför en avstängde TV också.

Justin skulle ställa sig mitt i en gång på Walmarts och börja dansa som en galning, typ som en bläckfisk. Allt medan vi filma...

Jag skulle vara inne i samma affär som Justin och lägga mig på golvet, mitt i en gång och typ få låtsas ryckningar och sen baa ligga still. Vi skulle få så mycket skäll om dom fick fast oss, vi skulle springa så fort någon anställd kom!

Lucy skulle också vara inne i samma sffär och bara skrika rakt ut sen springa ifrån Ryan som skulle komma och jaga henne. Ryan fick en så chill enligt oss så han fick göra en till grej vilket han inte gillade så mycket. Men det vi alla visste, var att den här videon skulle bli hur grym som helst! Vi började att samla in allt vi skulle behöva, kamera...ah, det var typ det. Men vi började gå mot gallerian där vi skulle göra allt. Christian skulle få göra sin inatt, när det inte var så mycket bilar ute.

Ryan fick börja, vi gömde oss bakom några staplar med filmer och annat. Han började störtgrina efter kanske tre minuter, en anställd kom  och såg förskräckt på Ryan.

- Men vad är det som har hänt?

- INGET! DET ÄR BARA FILMEN SOM ÄR SÅ...SÅ...SORLIG! Halv skrek han och pekade mot den svarta TV:n. Vi började asgarva så mycket så vi nästan välte staplarna. Lucy ramlade ner från Justins rygg och rullade ner på golvet...skrittande så hon grät. Den anställda gav Ryan värsta blicken och skickade ut oss från affären. Alla asgarvande. När vi lugnat ner oss så gick vi vidare mot Walmart där jag, Ryan, Justin och Lucy skulle göra vårat. Chaz hade vi änrat under tiden så han skulle skrika mitt i gallerian. Vilket han skulle göra glatt. Jag fatta ingen men kul skulle det bli!

Justin sprang ut vid kassorna och började dansa. Vi slog på filmkameran och filmade runt på alla folk som bara stirrade. När vi vinkade till oss Justin så hände något som jag var så glad att vi filmade. Han halkade på ett bananskal. Alla började asgarva igen, värre än för Ryan. Han halkade, på ett bananskal. Nu log både Christian och Lucy på golvet och skrattade. Chaz skrattade så mycket så han var tvungen at luta sig mot en låda med massa leksaker. Men när han lutade sig mot den så rullade den iväg så han ramlade ihop ner på golvet vilket också hamlade på film. lucy började grina ännu mer och skratta så hårt hon inte kom upp. Justin bärde upp henne och höll på att halka igen. Det tog ganska lång tid för oss att lugna ner ss den här gången. Men tillslut så gjorde vi det, dags för min grej. Det gick ganska fort men det gick inte lika bra, en anställd kom nästan på n gång så vi var tvungen att springa iväg. Vi gömde oss vid fruktavdelningen och satt där någon minut innan Lucy skulle göra sin grej. Vi hade igång filmkameran igen och gömde oss ännuengång, nu vid frukterna. Ganska nära utgången. lucy smög ut från en annan gång någon meter ifrån oss. Hon öppnade munnen men började asgarva istället. Hon tog sig samman och skrek så högt hon kunde. llt folk omkring såg förskräckt mot Lucy som nu sprang iväg från Ryan som jagade henne. Dom sprang ut från affären och vi sprang efter dom. När vi kom ut från affären väntade vi oss att se dom där. Men dom var ite där. Vi såg runt lite men hittade dom inte, dom var helt borta. Justin tog upp hans telefon och ringde Ryan. Iget svar, han ringde Lucy och nu så svarade hon.

- Var är ni?

- Men hur hann ni det?

- Jaja, vi kommer... sa han och la på

- Vad sa dom? frågade jag och reste mig från bänken där Chaz och jag satt.

- Dom är utanför någonstans sa dom, vi skulle komma och leta

- Låter inte som Ryan, sa Chaz

- Men det låter som Lucy, kom igen, sa Justin och började gå mot utgången.

Vi gick ut och började leta efter dom. Chaz gick och letade vid någon gränd, Christian och Justin bakom och jag vid kundvagnarna.

Lucys perspektiv

Vi hade gömt oss i en gränd utanför gallerian. Jag fick hålla utkik medan Ryan bara låg och skratatde lite längre in. Jag höll mig för skratt. Det här var så konstigt, jag hade liksom just gömt mig för mina vänner med en helt random person liksom, ok, han var Justins bästa vän som Chaz men jag hade aldrig träffat han. Det var lite roligt att se hur dom gick runt och letade efter oss. Jag såg hur Chaz kom nämre så jag vände mig om för att säga till Ryan. Då hände det...

Ryan hade stått bakom för att skrämma mig eller något annat, jag vände mig om då. Och ja...hans ansikte hade varigt ganska nära så det blev en lite kyss. Jag backade undan och såg förskräckt på Ryan. Han såg lika förskräckt på mig.

- Öh, det där var inte meningen! sa han och höjde händerna

- Samma här, men...

- Vi säger inget till Justin va? Det var ju inte meningen

- Nej, det var bara en olycka!

Jag klättrade ner och gick iväg, jag tänkte inte på var jag skulle ta vägan, bara gick. Tillslut så kom jag fram till Catlin och Christians hus. Jag såg Catlin i trädgården. Hon såg upp och såg mig, hon reste sig och sprang fram till mig.

- Lucy, vad gör du här?

- Kan jag sova här inatt? frågade jag med några tårar i ögonen.

- Så klart kan du! Mamma och pappa är endå borta, sa hon och kramade om mig. Jag bara stog där i henens famn.

Justins perspektiv

Lucy? Jag såg att det var fler än bara Catlin i trädgården. Jag såg närmare och ja, det var Lucy. Jag saktade in och log. Äntligen, jag hade inte sett henne på hela dagen och jag saknade henne. Jag vinkade till mig killarna som kom och såg förvånat på oss.

- Vad är det Justin? frågade Chaz

- Lucy är här, kom! sa jag glatt och började gå mot dom. Jag ropade och såg Catlin och Lucy se upp. Jag saknade ner lite och kände att något hade hänt. Lucy var alldeles svullen och röd om ögonen. Jag började springa mot henne och kramade om henne.

- Justin, vad gör du här? frågade Lucy

- Lucy, vad har hänt? frågade jag och kysste henne på inden, den var salt efter hennes tårar.

- Mamma...

- Vad är det med henne?

- Hon är som...

- Det är lugnt! Allt blir bra... sa jag och kappade henne på ryggen. Hon kan inte ha det lätt med attt ha en mamma som inte känner en eller inte bryr sig. Jag hörde killarna bako mig och jag vände mig om. Catlin gick fram och förklarade för Chaz och Ryan. Lucy gick bort lite från mig så hon kunde se mig i ögonen. Hon stelnade till, hon hade nog sett Ryan och Chaz. Fan, dom var här nu...

- Åh, Lucy, det här är Chaz och Ryan

- Hej, öm...jag brukar inte grina så mycket om ni undrar... sa hon och skratatde lite. Hon skämdes...

- Det är lugnt, vi fattar, sa Chaz och log. Ryan hängde på och log han med fast han nog inte riktigt fattade. Vi skratatde alla lite och satte oss i gräset. Christian sprang in för att hämta något. Efter ett tag kom han ut igen, med...

Lucys perspektiv

- En kortlek?

- Ja! Vi kan göra så man tar ett kort och om man tar fel så...

- Får man göra ett straff! skrek ryan och skrattade.

- Ok, men inte för elaka grejer! sa Catlin och log

Vi kom alla överens om att det skulle vara "milda" grejer och inte typ...kasta en sten i huvudet på nästa person som går förbi eller något sånt. Christian fick börja för han kom på det.

- Ok, vad ska jag ta då?

- Spader, sa jag och alla såg förväntansfullt på Christian, hoppas att han skulle ta fel.

- Nej! Ruter! sa han och alla ropade till, vi var som småbarn. Vi satt och tänkte i någon minut tills Chaz ropade till.

- Du ska typ springa ut på gatan...

- Men! TRÅKIGT! skrek alla och skrattade.

- Men! Jag fick ju inte säga klart! ropade Chaz och såg surt på oss.

- Och! Det var dåligt Chaz! sa Ryan och skrattade. VI tänkte igen och nu så ropade Catlin till.

- Jag kom på nu! Du ska...vira in dig i sån där bubbelplast och rula ner för backen vid oss!

- JA! skrek alla och Christian såg surt på oss.

- Jag kommer stinka plast hela tiden då ju!

Vi skrattade och fortsatte med spelet, vi skulle göra alla utmaningar senare...