We All Have Our Story To Tell - Del 12

- Åh! Jag vet, The Ready Set - Love Like Woa! Eller! Åh, du får välja, för mycket tänka för mig

- Ha, ok får jag mobilen då?

- Här, sa jag och gav an telefonen. Han knappade lite och tröck sedan på en låt.

- Vänta... Satys Four The Same- The Ready Set. men åhh, jag skulle ta den sen

- säkert, kom vi dansar då

- Ok, men var inte redo för en tryckare. Jag dansar som en galning!

- Jag med, vänta vi jerkar

- Jerk va?

- Jerkar, kom jag visar. Typ hoppa fram på ena benet och stå på det andra och sen gör du så det andra kommer fram.

- Ok, du får visa härmar jag

- Ok, sa han och började dansa. Det såg helt galet ut med vi började dansa och tillslut var båda så trötta vi gick ut på bryggan och satte oss där en stund.


Z216617708_large

Justins perspektiv

Jag vaknade upp sista dagen innan turnen. Jag ville inte åka men jag vill samtidigt åka. Det var fortfarande sommar men asså, jag ville bara vara här med Fo. Här var allt nästan bara lätt, inga skrikande fans som störde, inga paparazzi som jagade mig, inga personer som utnyttjade mig för spotlight tid. Jag stängde av den idiotiska väckarklockan och satte mig upp. Jag såg ut genom fönstret och såg Fo hoppa runt och dansa i hennes rum. Slår vad om att hon lyssnade på Every Avenue. Hon älskade dom verkligen och hon hade alla deras låtar på iTunes och skivor. Hon var helt galen, och jag älskade det. Jag älskade henne. Jag log och reste mig upp från sängen för att byta om från mina sovkläder. När jag kom ut frpn badrummet efter att ha borstat tänderna och sånt så såg jag Fo sitta ute på hennes balkong och skriva något i hennes ant.bok. Jag log och sprang ner och låste om mig för att skrämma henne lite. Jag kände på hennes dörr att den var öppen. Hon var ensam hemme visste jag iallafall. Jag hörde musik från hennes rum och sprang tyst upp för trappan. Hon hade hela övervången fylld med musik, som jag trott... Every Avenue. Jag kunde känna igen dom överallt från och med nu. Hon hade alltid någon av deras låtar som ringsignal. Nästan alltid ny varje dag och hon gick typ runt och sjöng på dom hela dagarna.

 

Jag smög in i hennes rum och gömde mig bakom hennes balkong dörr och väntade på att hon skulle gå in. Hon kom aldrig så jag smög ut på balkoneg en och ropade.

- ANNABELLE! Skrek jag och lyfte upp henne över min axel. Hon skrek och började sedan skratta

- Fy fan Justin! Du skrämde fan mig så in i hel- Jag släppte ner henne igen och log. Hon log tillbaka och reste sig sedan upp. Jag gick fram till henne och lyfte upp henne igen. Vi gick till trappan och släppte ner henne.

- Jag vågar inte riktigt bära ner dig, vill inte tappa dig, sa jag och log. Hon lipade och halft skuttade ner för trappan. Jag var bara tvungen att skratta åt henne. Hon var nästan alltid hyper och glad. Jag sprng ner efter henne och tacklade till henne. Hon skrattade och tacklade mig så jag flög på soffan, men jag drog med mig henne i fallet. Plötsligt så slås dörren upp och in kommer två persne. Ryan och Chaz.

- Ok, bort, bort, bort! sa Ryan och förde isär Justin och mig och satte sig emellan oss.

- He- började Fo men chaz satte sig bedvid henne och avbröt henne

- Vi har hört något väldigt intresant Justin, sa han och gav mig en tidning. Jag såg på långt håll att jag var på framsidan. Jag såg förvånat på texten. Justin och Selena tillbaka? Va fan var det här. Jag hörde hur någon sprang iväg. Jag såg upp och såg att Fo var borta. jag reste mig snabbt upp men Chaz fick mig att sitta ner igen.

- Jag tar det, hon vill nog prata med någon annan än dig Justin, sorry

Jag satte mig ner igen och såg på bilden av mig och Selan som kramades. Asså, det här var helt, så jävla lågt av dom. Vi var ju bara vänner även om vi hade varigt tillsammans för typ fem månader sen.

 

Fo's perspektiv

Jag satte mig ner på e parkbänk en bit ifrån huset. Jag vet att det antagigen inte var sant men... men. Allt hade bara blivigt så mycket svårare när jag fattade att det var han. Justin som i Bieber. Jag hörde hur någon kom springande bakom mig. Jag vände mig om och såg Chaz. Super, åt minståne inte Justin. Ok det där lät ju hemskt men jag kunde bara inte se på han nu.

- Hej, är du ok? frågade han och satte sig ner bredvid mig

- Nej...

- Du vet att det där inte var sant va? Det var en gammal bild på dom två

- Ja! Ja vet!

- Ok, men varför sprang du bort då?

- För... allt var mycket lättare när jag inte visste vem han var

- Det kommer ordna sig ju

- Nej, för det här är den lätta tiden och han har blivigt överfallen av fans typ fem gånger, hur blir det när han åker tillbaka till L.A då? Vi kommer aldrig ses, han har miljoner fans som vill döda mig!

Vi blev båda tysta i flera minuter.

- Chaz?

- Va? Öm, ja?

Jag sa inget utan drog bara upp benen till mitt bröst. Jag kände tårarna komma igen

- Fo, va- vad är det?

- Jag har inte varigt ärlig med er...

- Vad menar du?

- Justin är inte min första, jag harklade och fortsatte sen med en skakig röst - Pojkvän...

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0