We All Have Our Story To Tell - Del 17

- Tack så hemskt mycket pappa, förlåt för det där igår

- Jag förstår, men du måste ringa varje kväll

- Lovar! Åh tack, tack, tack! halv skrek jag och kramde om honom och sedan Justin. Vi tog ut min väska och fixade upp en plan och sånt.


Tumblr_lhnut5q6dj1qb13kro1_500_large

Justins perspektiv

Annabelle sa hejdå och så åkte vi mot flygplatsen. Första stället var London och Annabelle var helt galen över det. Hon hade kameran och allt redo för hela resan. Jag tror hon minst slängde ner tio minneskort i väskan.

 

Vi kom fram till flygplatsen och vi klev på planet med Chaz, Ryan och alla med. Vi skulle mellan landa i New York och där skulle Christian och Catlin också gå på. Jag hade nästan alla med mig på turner. Det var skönt att ha dom jag älskade med mig, fast jag var lite orolig över hur Annabelle skulle ta allt med mig och Catlin. Hon var ju mitt ex men... Annabelle hade ändrats ganska mycket sen vi träffades först. Hon hade blivigt mer... känslosam och inte lika tuff liksom. Jag antar det är vad som händer när man blir kär. Jag log mot henne och vi satte oss ner på planet. Jag kände mig lite extra peppad eftersom det var privatplan. Lite onödigt kanske men jag måste säga att det var skönare än vanliga. Mer plats plus man kunde prata om nästan vad man ville och kände liksom alla. Jag och Annabelle, eller Bells som var nya smeknamnet för henne. Ni vet, skönheten och odjuret. Like kul faktiskt för hon är helt besatt av Disney filmer och sjunger alltid på något sånt eller Every Avenue.

- Asså Justin jag älskar ditt plan! sa Ryan och satte sig bakom oss med Chaz. Mamma och några andra satte sig i den andra delen av planet. Lite privat tid för oss liksom. Planet lyfte och jag kände hur Belles röck till och blev stel. Juste, hon hatar plan. Eller inte planen utan att flyga. Hon är bara rädd för några grejer, dö och crasher är en av dom. Kanske för att hon hade varigt med i hen bilcrash när hon var lite. Med hennes mamma...

 

Jag kramde om hennes hand och hon såg på mig, lite lättad och la sitt huvud på min axel. Jag la mitt huvud ovan på och kysste hennes panna löst.

 

Annabelles perspektiv

Jag hade igång min IPod igen och startade mig Lugna lista. Min favorit lista för antingen var man depp eller bara tänkar typen som ville lyssna på den här listan. Jag var nog tänkar typen men ledsen är ju alla någon gång. Aja, This Love - Dear Carolina började. Jag älskade verkligen den här låten och bandet. Nästan ingen vet vilka dom är med det gillar jag lite. Jag vill inte ha samma smak som precis alla andra. Jag lyssnar inte så mycket på riktigt stora band som U2 och Coldplay. Jag kom inte på några riktigt stora band då men men...

The Spill Canvas började och jag log lite för mig själv. Asså som sagt, jag har lite konstig musiksmak men om jag gilla den så va fan brydde jag mig om vad folk sa? Justin och killarna pratade om något och började asgarva. Jag pausade innan det bästa i låten och såg på dom. Dom log och jag bara höjde mitt ögonbryn.

- Vad gör ni?

- Killsnack, du vill nog inte höra... sa Ryan och skrattade

- Bra och veta, sa jag och gick iväg mot toaletten. Jag mådde lite smått lilla men struntade i det.

 

 

- Christian! sa Justin och reste sig upp från sätet bredvid mig. Jag såg en lite kortare kille komma in och high fivade Justin. Jag log lite åt dom och såg sedan en ganska lång, brunhårig tjej komma in efter Christian. Det måste vara Catlin. Jag rest mig inte upp utan satt kvar. Jag visste inte riktigt vad man skulle säga. Jag är ingen tjej tjej. Justin kom fram till mig och drog upp mig och så stog jag framför Catlin som log och hejade.

- Hej, öm Annabelle, sa jag och skakade tafatt hennes hand

- Catlin

- Om ni vill kan ni sitta bredvid varran, sa Justin och log lite snett mot mig

Jag ville inte säga nej så sa bara ok.

 

 


Kommentarer
Postat av: evelina

jätte bra:)

2011-03-12 @ 22:52:06
URL: http://entjejelina.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0