We All Have Our Story To Tell - Del 19

Jag hörde ett litet skrapande och såg att hon skickat under lappen igen. Varför stannade du? läste jag och jag suckade och skrev snabbt ett svar.

Därför du var "sjuk"

Du vet att jag inte är det

Ja, varför är du ledsen?

Vet du hur det är att älska någon du inte kan? Som inte känner lika, som aldrig kommer se dig så?

Jag tvekade en stund med svaret

Ja


623753-11-1286716049622_large

 

Då vet du hur jag känner fick jag tillbaka från Catlin.

Antar det skrev jag tillbaka och fick fortare svar än förr, hon hade börjat att berätta nu...

Jag vill bara få bort känslorna, men hur?

Jag önskar jag visste

Förslåt för att du känner så

Det är inte ditt fel

Men kanske, jag gråter över en kille som inte gillar mig

Vem vet

Ingen gillar mig någonsin när jag läste det blev jag helt paff, vad skulle jag skriva?

Jo

Vem?

Jag...

Jag hörde ett litet klick efter fem minuters tystnad. Dörren gled upp och jag såg Catlin kolla på mig med tårfyllda ögon.

- Menar du det? frågade hon mig. Jag lutade mig närmare och svarade ärligt.

- Ja, jag älskar dig Catiln

Jag lutade mig närmare och kysste henne.
Jag drog mig tillbaka och såg in i hennes ögon igen.

Jag såg hur dom nästa lös upp och hon kysste mig tillbaka.

 

Annabelles perspektiv

Vi sprang in i sviten och jag slängde mig ner på golvet och suckade djupt.

 

- Jag vann! ropade jag och kom sedan på att Catlin kanske sov. Jag smög in till hennes rum efter att jag sa till killarna och retade dom för att jag var först upp också. Jag såg inte någon i sängen och gick in i rummet. Jag såg badrums dörren stå lite halv öppen. Sen hörde jag hur någon skrattade, Catlin... och Chaz? Jag gick ut ur hennes rum och gick mot TV rummet/vardagsrummet. Jag såg hon och Chaz sitta i soffan. Eller Catlin låg typ i chaz knä och kollade på Tv medan Chaz kollade på Catlin och så... kysstes dom. Jag ropade till lite och båda röck till så dom ramlade av soffan. Catlin sprang fram till mig och la sin hand över min mun precis innan jag skulle ropa på dom andra.


Jag försökte komma ur hennes grepp men hon drog med mig in i ett av badrummen med Chaz efter sig. Jag bara stretade emot tills hon släppte mig och dörren var stängd om oss.

- Tyst, vi vill inte att alal ska veta, det blir bara så... jobbigt! sa Catlin och spände blicken i min.

- Men, va! Sen när, VA!?

- Det blev medan ni var borta ta det lungt

- Men, men... hur?

- Måste du verkligen veta det? Men säga bara inte något till dom andra, ok?

- Jaja, men!

- Tack, sa hon och kramde om mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0