biglovebieber

En dag så fick jag nog och gjorde slut igen, han blev... jag skulle åka därifrån, bara för helgen. Han visste det och kom till tågstationen på kvällen när jag kom hem igen och... han slog mig så jävla mycket jag var ärligt nära på att dö... Jag har fortfarande ärr på ryggen ochmagen samt lite i ansiktet. Men det syns inte så mycket för jag blir solbränd mycket och så vidare...

Den kvällen var jag så jävla rädd, jag vågade inte gå ut på flera månader och var typ i värsta depretionen tills mina vänner fick ur mig den. Jag vart så här då liksom, avstängde. Det är därför jag inte vågar visa känslor lika mycket, inte visa så mycket av min mage och rygg och... ja. Och därför jag inte gillar kontakt liksom

Justins perspektiv

Jag väntade utanför på Fo's veranda. Dom hade nu typ varigt borta i en halvtimme och jag var ärligt lite orolig. Tillslut så såg jag Chaz och Fo komma från parken mittemot, hon verkade lite gladare och sprang fram till dom och kamade om henne hårt och länge.

- Det är inte som det der ut som, jag älskar dig och ingen annan! Det var en gammal bild på oss och vi är bara vänner! sa jag och kysste henne på kinden. Hon drog sig ur kramen och log mot mig.

- Jag vet, mn det är något som Chaz måste berätta... jag klarar nog inte av det igen... sa hon och satte sig ner på sten trappan. Jag såg på chaz och han bara skakade på huvudet.

- säger sen, nu tror jag hon behöver dig... sa han och puttade till mig mot henne. Jag gick och satte mig bred henneoch kramde om hennes axlar och hon la sitt huvud i min famn. jag kramde om lite hårdare och vi satt så hela kvällen. Hon berättade vad som hade änt och jag kunde inte fatta det, hur kunde någon ens klara av att slå henne. Min Fo, eller nu mer kallade jag henne Annabelle. Jag älskade henne och använde i Fo längre. Hon gillade det och jag var bara glad över att hon hade berättat det här för mig.

Anabelles perspektiv

Jag såg in i hans ögon och log. Han log tillbaka och drog upp mig från trappan. Jag drog mig undan och skrattade lite låg åt honom. Justin kom och kramde mig bakifrån, jag lutade mitt huvud mot hans halsgrop och skrattade mer när han kramde om min midja och snurrade runt mig.

- Jag blir yr, sa jag och stannade upp och såg åter igen in i hans bruna underbara ögon. Men det var något som oroade honom, det såg jag. Han var inte riktigt sig själv ikväl. Kanske var det för det där ryktet med han och Selena. Han gick närmare mig och strök undan en hår slinga som hängde framför mitt öga. Han strök sedan över min kind och lutade sig närmare. Våra läppar möttes och allt var otroligt. Hans hand strök min arm och jag var bara tvungen att le. Jag kände hur han också log och jag öppnade sakta ögonen. Hans var ännu slutna och jag kysste honom tillbaka.

Plötsligt känner jag hur någon drar mig hårt i armen så jag flög ur Justins kram och kyss. Jag var nära på att snubbla över mitt ena ben och såg upp. Brett stog och knuffade på Justin. Jag reste mig fort och sprang mot dom båda och knuffade isär dom.

- Hur fan kan du stå och kyssa min flickvän va!? Skrek Brett och jag knuffade iväg honom och jag kände all rädsla och åger känslor från min deperision komma tillbaka åter igen. Brett var killen som hade slagit mig och jag tvekade jävligt mycket på om han hade ändrats över huvudtaget. Justin gick mot Brett oc jag visste inte vad jag skulle göra. Brett var starkare ön Justin, det visste jag... Jag slet åt mig Justins arm och Brett skrek något åt oss. Jag drog med mig Justin bort från honom men han streatde emot och fick mig att släppa armen.

- Justin! viskade jag halv högt och kröp ihop mot garagedörren. Han såg förvånat på mig som bara hade fått rädslan tillbaka. Jag såg Bretts bil stå på andra sidan gatan och jag var jävligt orolig. Hur fan hade han hittat mig? Hur visste han att jag ens hade flyttat? Vi hade inte setts sen han var nära att döda mig vid tågstationen.

Jag såg med fasa hur båda började slåss. Jag var helt förlamad, vad skulle jag göra? jag älskade Justin men var livrädd för Brett. Jag reste mig på skakiga ben och stapplade klumpigt mot hus dörren. Jag ahde ingen mobil på mig. jag måste ringa plisen, ambulans! Vad som helst! Pappa! Någon, barta någon som kunde göra något. Jag hörde hur Justin skrek till och jag vände mig skräckslgaet om. Justin låg på asfalten med ett sår i pannan och blodet rann ner längs hans ansikte. Jag såg hur Brett såg upp och såg mig i ögonen, han smålog och jag började skaka och fick otroligt nog kraft för att börajde springa mot dörren. Jag grep tag i handtaget och öppnade dörren, Brett var precis bakom mig men jag slängde mig in.

- Nej du! skrek Brett och slängde sig efte rmig. Han fick tag i min ankel och drog tillbaka mig ut. Jag slog i hakan och käken på golvet och Brett drog mig till bilen. Jag reste mig upp och försökte förgäves ta mig ur greppet. Han höjde hans knutna näve och jag tog luft för att skrika på hjälp. Någon msåte väl höra.

- Nej! HJÄLP! skrek jag och duckade för hans slag. Han drog i mitt halsband som jag fått av Justin på våran tre veckors dag. Brett drog av det från min hals och slängde iväg det. Stenen som det stog Annabelle på krossades och bitarna flög äna till Justins livlösa kropp. Jag såg förskräckt på honom och den lilla blodpölen vid hans ögon och ansikte. - Släpp mig! Hjälp! skrek jag igen och duckade för ännu ett slag. Jag såg upp mot honom och hans mörka nästan svarta ögon och han höjde ännu en gång sin knytnäve som den här gången träffade mig i tinningen. Jag tror jag svimmade av och föll ner på asfalten, bara några meter från Justin. Brett drog in mig i hans bil och slängde in mig i bakluckan och körde iväg.