biglovebieber

- Har ni sett Fo? frågade jag killarna

- Hm, nej sista var hon typ där borta vid träden, sa Chaz och pekade mot ett stort träd. Ingen Fo, någon blänkte till på marken och jag gick dit för att se var det var. Hennes IPod, men hon skulle aldrig lämna den bara så där. Jag hörde hur någon skrek inifrån skogen. Någon som hade kul eller?

- JUSTIN! hörde jag Fo skrika så högt hon kunde, ett panik skrik.

- Chaz! Ryan kom hit!

Dom kom fort till mig och jag höll upp Fo's blåa IPod.

- Hon skulle inte bara lämna den här...

- Men var?

- Inne i skogen, och vi måste nog skynda oss!

- Lägg av, vi skulle aldrig tvingat ed henne, det var så jävla dumt!

- Jag vet, kom igen, vi måste hitta henne!

---

Fo's perspektiv

Jag hoppade över hur många rötter som helst tills jag var helt slut men jag fortsatt att springa. Jag såg hur han knappade in på mig men jag ökade farten. Mjölksysran i benen började bli enormt jobbigt. Jag kunde snart inte andas. det var då jag hörde röster bakom mig, JUSTN! Jag vände mig om och såg Justin, Chaz och Ryan komma springande efter mig och den där jävla idioten.

- Fo, spring vi fixar det här! ropade Justin. Jag vände mig om igen och skrek till. En stor gren kom mitt fram för mig och jag fick den mitt i magen. Jag kände smällen hårt i bakhuvudet och allt blev svart.

 

Justins perspektiv

Jag sprang fram till Fo och såg att hon hade fått ett ganska stort dår i pannan och i bakhuvudet.

- Jag tar hem henne, skrek jag till Ryan och Chaz som höll tillbaka den där killen.

- Skynda! ropade dom tillbaka och jag bärde iväg henne ut mot bilen igen. jag la henne i baksätet och startade bilen. Fan vi skulle ha lyssnat på henne!

Jag svängde fort in till mitt hus och bärde in henne till TV:rummet och la försiktigt ner henne på soffan. Jag la en handuk under hennes huvud för om det kom något på osffan skulle Erin döda mig. Erin är pappas nya om man kan säga så... jag gick in till köket och hämtade lite is. När jag kom tilbaka så satt Fo upp och såg sig skärrat runt.

- Du är hemma hos mig, sa jag och satte mi ner bredvid henne och gav henne isen.

- Tack... sa hon tyst och la isen på bakhuvudet. Hon la sig ner igen och stönade.

- Är det bra?

- Mm, men det gör bara jävligt ont!

- Vad var det som hände?

- Han.. ah du fattar väl?

- Hmm, men är du säker på att du är bra?

- Ja! sa hon irriterat och satte sig upp igen.

- Vill du kolla på tv?

- Visst... sa hin tyst och höll kvar isen på hennes bakhuvud.

 

Vi satt och kollade lite på Tv men ingen sa något, jag kunde se att hin var sur på mig. Jag fattar varför, inget av det här skulle ha hänt om inte jag tvingat med henne. Jag var skyldig.

- Fo, jag är så ledsen...

- Spara det till senare, sa hon och reste sig från soffan.

- Var ska du?

- Hem

- Jag förljer dig

- Justin! Jag bor precis bredvid

- Mm

- Vi ses

- Imorrn?

Hon vände sig om och såg mig i ögonen, hon suckade och sa tillslut

- Vi får se, och gick ut.

 

Fo's perspektiv

Jag satt ute i skogen igen när jag såg Justin. Jag vände mig om och reste mig upp, jag var fortfarande sur på han. jag vet det var tre dagar sen men... Va fan! Han kunde ju ha dödat mig ju!

Jag gick mot floden som jag hade hittat någon dag sen. Det var en gamal koja upp i ett av träden som jag klättrade upp i och satte mig med benen över floden. Det var sommar och varmt... Jag hörde Justin komma och klättra upp och satte sig bredvid mig.

- Du har hittat min gamla koja, sa han och skrattade lite

- Är det din? frågade jag och såg faktiskt upp på han

- Jepp, jag och pappa byggde den när jag typ var tio

Vi satt tysta i några minuter tills Justin tog min hand. Jag ryckte till och såg på han.

- Fo, jag är verkligen ledsen över vad som hände då!

- Det är ok, sa jag tyst och tog till mig min hand igen. Jag såg ner mot vattnet och kastade ner en liten kvist.

 

- Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här Fo, jag... gillar dig, verkligen gillar dig tror jag

Jag såg förvånat upp på han och var nära att börja gapa. Gillade Justin mig?

- V-va? var allt jag fick fram. Han såg fortfarande in i mina ögon. Åh gud han hade så bruna djupa ögon... Nej, du... vänta? Varför kan du inte gilla Justin? Han är ju som vilken annan 17:årig kille.

- Ok, öm det där lät desperat men... jag vet inte vad det är med dig med du är... du är speciell. Bra speciell, d-du. Jag gillar dig verklugen och jag undrade bara om du typ vill gå ut med mig eller nått?

Min telefon började ringa. Saving Grace - The Maine var min ringsignal men jag bara lät den gå. Justin fortsatte kolla mig i ögonen.

- Visst... det skulle vara kul, sa jag och han kramde om mig hårt. Det kändes faktiskt bra att han kramade mig.