biglovebieber

- Mm, men det är mycket med henne, misshandel, död mamma, pappa som jobbar mycket, lite mycket för en person eller hur?

- Mm, men Catlin?

- Ja?

- Förlåt mig för det här men...

- Vad vemar du Ju...

Jag avbröt henne med att kyssa henne på läpparna och jag kände hur hon lysste tillbaka.

Annabelles perspektiv

Han älskar mig iallafall ännu, eller hur?

Annabelles perspektiv

Fem dagar, inget från honom. Jag hade nu kommigt ut och gått runt i hela stan. hade träffat en trevlig person. Vi hade typ klickat på en gång och blivigt bästa vänner. Man säger ju att såtn händer och nu vet jag att det gör. Eliz Jonson. Älskar skataboard och är inte så tjejig. Perfekt med andra ord!

- Annnnnnaaaa! ropade någon utanför mitt fönster. Jag vaknade upp från ännu en av mina långa dagdrömmar och öppnade förvirrat fönstert och kollade ut. Eliz stog och log glatt medan hon höll upp sin skataboard och visslade till. Jag skratatde och gav henne tummen upp och sprng och böt om till jeans shorts och en grön/gul randig T-Shirt och tog på mig ett par låga röda Converse. Jag tog min skateboard som stog i garaget och åkte fram till Eliz vid framsidan av huset.

- Wazzup! sa hon och high fivade mig. Jag skratatde och slog till hennes hand.

- Skateparken eller? frågade jag och hon nickade och vi åkte iväg.

Efter en timme så kom det några killar in till parken. Det hade varigt helt öde före innan vi hade kommigt. Dom pratade ganska högt men tystnade när dom såg oss åka och skratta. En ganska lång, blon kille med en typisk grå mössa stog längst fram bland dom där fem killarna. Det såg ganska kul ut för dom såg så jäkla förvånade över att se två tjejer åka skateboard en onsdags eftermiddag.

Vi stannade och satte oss ner på kanted vid den största gropen. Killarna viskade lite och gick sedan fram till gropen bredvid oss. Den blonda kille kollade på mig hela tiden då han inte åkte. Efter kanske en halvtimme så verkade han mjukna upp lite och log till mig, jag log tilbaka och han blinkade med ena ögat. Jag skakade på huvudet och drog med Eliz upp och vi började åka lite vi också.

- Hej, sa någon bakom mig helt plötsligt. Jag snurrade runt och såg att det var den blonda killen igen. Han log stort och jag log lite svagt tillbaka. Ville ju inte ge fel signaler. Jag hade ju Justin, fast han inte ringt eller sms:at på fem dagar...

- Hej... sa jag lite låg och såg bort igen. Det här blev lite väl mycket nu va?

- Öm, har du nyss flyttat hit eller? frågade han och log lite mindre, han kanske fattade jag inte var intreserad på det sättet?

- Jepp, eller typ tre veckor sen

- Wow, så inte så helt ny... Har du kollat in stan då?

- Ja, det var då jag täffade Eliz, sa jag och drog in Eliz i samtalet. Hon log stort mot... killen

- Hej, Eric, sa han och log

- Hej, ja jag är ju som sagt Eliz... oh !Och det här är Annabelle, fast jag säger Anna, sa Eliz och skrattade

- Åh, men det är trevligt att träffas Eliz... och Annabelle eller Anna, sa han och skrattade. Eliz märkte kanske den där lilla gnistan i hans ögon och sa fort

- Hon har många smeknamn, hennes pojkvän kallar henne Belles, och hennes hockeyspelande vänner kallar henne för Fo, sa hon och höjde på ögonbrynen. Eric såg sig lite chockat och pinsamt på mig.

- Hm, kul för dig... jag borde kanske gå tillbaka till killarna... sa han och vände sig om. Precis då så hoppade en liten tjej som hade kommigt från inenstans upp i hans famn och kysste hans kind.

Jag och Eliz såg chockat på varran och sen tillbaka på Eric och den lilla tjejen.

Justins perspketiv

- Förlåt, jag har sagt förlåt kan du bara förlåta!? Du var aldrig såhär när vi var ihop! sa jag genom badrumms dörren. Jag bodde hos Catlin och Christian nu när jag var i Atlanta.

Catlin öppnde dörren och stirrade argt på mig.

- Är du helt dum eller? Du kysste mig och tror allt är ok? Du är för... du är tillsammans med Annabelle! Fattar du hur sårad hon kommer bli!? sa hon högt och gick bestämmt och ilsket förbi mig in till hennes rum. Jag gick efter och försökte prata med henne.

- Och det är därför hon inte får veta något! Jag vet inte varför jag gjorde så där, men du kysste tillbaka!

- Nej, nej det gjorde jag inte!! sa hon högt och snurrade runt och jag var nära att gå rakt in i henne.

- Vem gjorde inte vad? frågade Christian som precis kommigt

- Inget! ropade både jag och Catlin samtidigt

- Okeeej, ni har varigt jäkligt konstiga den här senaste veckan...

Annabelles perspketiv

I vaknade upp på det damminga golvet på viden. jag kurade upp mig själv till en lite boll med benen upp till brösted och kände tårarna komma igen. Mina käkar skakade och jag hörde svagt hur musiken fortsatte, Jag hade varigt hör upp hela helgen. Väntat på att han skulle ringa, men han hade aldrigt. Jag var orolig för han hade sagt han skulle. Jag var uppe på vinden i vårat nya hus här i Texas. Jag suckade och öppande föstret med en svag hand. Jag skulle nog inte lagt på så där senast vi pratade men jag kunde inte hålla i telefonen. Jag hade inte lagt på, mobilen hade... när den träffat marken vid mina nakna fötter. Jag såg upp mot tavlorna jag målat. Det var färgstänk och små texter nerklottrade på varje. Min favorit var "We all have been degraded, we all will be that greatest" den stämde in så mycket för mig. Jag hade blivigt nerhållen, inte blivigt tillåten att prata utan att fått ett slag eller ord efter mig... Jag kan aldirg säga vad jag tänker för vad fokl skulle tycka om mig. Jag har varigt väldigt neere änasen vi kom hit. Det rä något med stället, ele rnej det är soligt och vackert. Men det känns fel utan Justin. Utan att ha honom bredvid mig och inte kunna se honom. Det är samtalet för två dagar sen hade slutat så fel. Jag hade konstigt nog börjat tänka på hur allt hade hänt. Jag hade kännt osynliga slag vid varje ord han sagt om hur han kände sig. DEt ver vid dom osynliga slagen som jag hade fått in mina tankar på den där kvällen som Brett misshandlat mig. Känslorna kom som iskallt vatten över mig och jag var tillbaka där den där kalla kvällen. Jag ahde gått av tåget, hört dörrarna stängas bakom mig och tåget hade åkte. Jag hade varigt ensam att stiga av i Seattle. Det var då jag hade sett Brett koma ut på perongen och lett stort mot mig. Jag hade blivigt så förvånad så jag kunde bara tänka mig han skulle säga fårlåt och vi skulle gömma allt some helst, jag ahde släppt väskaorna och hade just vaigt på väg att säga något när det där kalla, mörka hade kommigt in i hans ögon och så hade han slagit mig rätt över läppen och jag hade falligt. Många sparkar och slag och sen hade han lämnat mig där, inskyfflad i något äckligt hörn på perongen Bara för att bli hittad av någon vakt morgonen efter.

- Mamma, jag vet inte om du hör det här men jag vill att du ska komma, jag kan bara prata med dig. Snälla kan jag bara få träffa dig en gång till, jag älskar dig och jag önskar jag aldrigt bråkat med dig så du hade åkt iväg och hamnat i den där olyckan, förlåt mamma, förlåt...

Justins perspketiv *två dagar före*

- Jag ringer henne! sa jag och hoppde upp frpn sängkanten.

- Nej, Jjusitn vänta med det, Jusitn! ropade Catline efter mig när jag sprng ut u rumme.t Hon hopped upp på mig rygg och slängde iväg min mobil så den åkte ner för trappan.

- Catlin va fan! ropade jag, mamma var borta så jag kunde svära...

- Sorry, men Jusitn ring inte. Hon har det tufft, sa hon och slåppte mig. Jag suckade och la mig ner bredvid Catlin. Hon suckade också och satte sig väggen. 


- Jusitn, älskar du henne ännu?

- Jag vet inte...

- Ja eller nej?

- Ja, me jag är inte så säker nå mer, så mycket händer och det känns som hon glider ifrån mig, fattar du?

- Mm, men det är mycket med henne, misshandel, död mamma, pappa som jobbar mycket, lite mycket för en person eller hur?

- Mm, men Catlin?

- Ja?

- Förlåt mig för det här men...

- Vad vemar du Ju...

Jag avbröt henne med att kyssa henne på läpparna och jag kände hur hon lysste tillbaka.

Annabelles perspektiv

Han älskar mig iallafall ännu, eller hur?

Justins perspketiv

Jag sprang fram till henne och gled på knäna den sista biten. Hon var blodig och full med blå märken.

- Belles, vad har hänt? frågade jag henne och såg helt chockat på hennes förtörda ansikte.

- Ho...hon, fick hon fram men började hosta och hennes läpp blödde mer. Jag såg in mot badrummet och såg en rödhårig tjej ligga på marken och nästan vara lika skakad som Annabelle. Jag ropade på dom andra i panik.

- Chaz, Ryan, Catlin, Christian! Någon kom bara! skrek jag allt jag hade och jag hörde hur dom kom springande. Jag vände mig mot dom med rödsprängda ögon. Catlin kom fram till mig och höll upp Annabelle. Jag var i chock. Hon var helt... trasig.

- Justin, hämta Kenny coh Scoter eller bara ngåon så ringer jag ambulans! halv skrek hon och jag reste mig skakigt och sprang efter hjälp.

sjukhuset

- Justin... sa Annabell skakgigt efter en timme medvetslös. Hon hade börjat hosta upp blod i ambulansen och jag var sjuk av oro. Jag höll om hennes hand och såg med tårar i ögonen på henne.

- Belles, jag vill bara säga hur mycket jag älskar, jag tror du inte vet hur mycket du betyder för mig, du... du är den först som fått mig må bra varje eviga dag sen jag träffade dig. jag visste redan då att du var speciell, jag älskar dig Annabelle Mari Black, jag älskar dig förevig och alltid, jag kommer aldig lämna din sida, jag lovar... sa jag och la mitt huvud på hennes bröstkorg. Jag kände hur hon kramde om min hand.

- Jag älskar dig också Justin, så mycket jag kan ta det här varje dag om det betyder jag får vara med dig, jag bryr mig inte om vilka som gillar dig eller är dina fans, så länge du är den du är, och jag älskar den Justin, inte den kända, jag vill aldirg att något ska hända dig, låt mig ta smälarna bara du inte tar illa...

- Jag kommer ta lilla om det här händer, jag kan inte säga det tillräckligt med jag är så hemskt ledsen, jag önskar jag bara kunde stänga av allt det här omkring mig så vi bara kan vara ett vanligt par som är otrologt kära, Belles... förlåt

- Justin sluta säga fårlåt, det är inte sitt fel

- Delvis, förlåt, förlåt, förlåt!

- Sluta...

- Om du lovar att inte slåss för mig

- Lovar, men jag slåss för jag är sån Justin, jag står emot och tar ingen skit utan fight...

- Jag älskar dig

Jag kysste henne och satte mig ner på stolen bredvid igen och såg hur hon somnade om igen och så jag.

Annabelles perspektiv *efter sjukhuset*

- Jag kommer sakna dig så mycket, viskade jag till Justin innan jag klev på planet till Texas, dit pappa hade flyttat. Jag vinkade hejdå till Justin och dom andra innan dom stängde dörrana om mig. Jag satte mig fort vid ett fönster för att kunna se honom igen innan vi lyfte. Jag hade igång min IPod. Carlifornia King Bed - Rihanna börjafe och jag kände tårarna komma. Jag såg ut mot flygplatsen och såg Justin stå en bit från planet, han såg tydligen mig och jag satte handen på galest så det blev immigt. Jag mimade jag älskar dig till honom och kramde min hand till en knytnäve och kände fler tårar komma. Jas såg sbagt hur Justin mimade tillbaka presic innan vi lyfte.

Jag älsakr dig mer...

Port Lavaca, Texas (länk)

- Du kommerr älska huset, köket är enormt med stort kylskåp och allt, sa pappa och knuffade till mig lite. Jag log lite svagt till honom och kollade ut på ladnskapet som for förbi oss. Det var soligt och stora, lyxiga hus i amerikanska stilen gled förbi oss medan jag väntade på att pappa skulle skta in någon gång. Till slut kom i till slutet av gatan, nära stranden och en liten park med stra palmträd och en liten bck/flod grej. Jag hoppade ur bilen och stod framför ett enormt hus med två våningar och liknade mer ett mini slott än ett hus.

Chaz kom in till oss och vi drog oss isär och jag såg ner på kaklet i badrummet.

- Nämen här har vi ju Rambo, sa han och skrattade åt sitt eget skämt.

- Haha, jätte kul

- Nej seriöst, visste inte du hade ett sånt jäkla temprament

- Då har du inte sett mig sur...

- Så vad var det?

- Försvar...

Jag skrattde lite och torkade mitt ansikte en sista gång och gick för att byta om till någon lite mysigare.

Annabelles perspketiv

Jag tog på mig ett par svarta mjukisbyxor, ett vitt linne och en grå, pösig tröja med knäppning högst upp. Justin, Chaz och Ryan satt och kolla på TV, christian satt och skrev något på datorn. Jag gick in släppte ner mitt hår och tassade in till köket där jag såg Catlin sitta i fönstret och kolla på utsikten. Det var hur vackert som helst, eifeltornet syntes hur bra som helst. Jag gick fram till henne och satte mig mitt emot. Hon såg upp och log svagt.

- Catlin vad är det? frågade jag henne och satte upp min fötter lika som henne. Hon såg på mig och sen tillbaka mot Paris.

- Inget... lite ledsen bara

- Kan jag bota det?

- Kanske, sa hon tyst

- Men kom då, jag vet! Vi kan sring runt som galningar och ta kort överallt i Paris! sa jag och hoppade upp och ner. Catlin såg gladare ut och sa ja.
-Yes! Vänta så bytaer jag byxor, sa jag och sprng in till mig. Killarna såg upp och sen tilbaka på Tv:n, i samma takt. Det så hur roligt ut så jag kan inte riktigt förklara. Jag hoppade runt i sviten när jag försökte få på mig mina ljus blå Converse. Jag fick äntligen på mig dom men orkade inte snöra så det fick vara samma gamla knut som alla gånger. Som var nästan gråa för dom var gamla och fullt med hål. Men jag brydde mig inte, jag var bara glad jag hade skor... Jag sprng in till köket oh höll upp en vanlig kamera och min systemkamera.

Catlin tog den "vanliga" och vi sprng ut.

- Vi går ut en stund, roapde Catlin och jag la till

- Peace Suckers! Och gav dom peace märket med fingrarna. Dom skrattade och så gjorde Catlin och jag när vi åkte ner i hissen. Vi började med att ta massa crazy foton där.

tre timmar senare, konsert

- Bruce Springsteen, Madonna, Way before Nirvana, There was U2 and Blondie And music still on MTV Her two kids in high school. They tell her that she's uncool. Cause she's still preoccupied. With 19, 19, 1985! sjöng jag och hoppde runt medan Justin gjorde soundcheck. Dom andra skratatde bara åt mig och kallade mig tönt. Jag bara log och fortsatte sjunga. Jag var plötsligt tvungen att gå på toa så jag sprang iväg en stund, letade febrilt efter en toalett. Hittade den tillslut, hur långt bort som helst!

Det var mörkt när jag gick in med det var en sån där lampa som tändes när det rörde sig i rummet.

Justins perspektiv

- Var är Fo? frågae jag. Jag sa bara Annabelle/Belles när jag pratade med henne. Dom andra var fortfarande vana med att kalla henne Fo så...

- Toan tror jag, du får vänta i någon sekud Justin, sa Catlin och log snett. Jag lipade tillbaka tills jag hörde fotsteg, många fotsteg. Alla kollade dit när en enorm grupp med tjejer kom. Jag ropade på Kenny och säkerhet. Men fansen var redan för nära. Alla reste sig upp och sprang ut på scenen för att komma undan.

- Var ska vi? ropade Chaz bakom mig och Catlin.

- Inegn aning, kom vi springer upp på lektaren tills Kenny och dom har fixat i ording allt, ropade jag och alla sprng upp för trapporna. Väl upe så mårkte jag något.

- Var är Fo?! skrek jag och såg mig om.

Alla andra reste sig upp och såg sig runt.

Jag kollade ne rmot scen och såg alla vakter mota ut alla tjejer ut från stadion. Vi väntade några miuter till tills jag fick ett sms från Kenny. 

Allt klart!

Jag sa till dom andra och vi sprng ner för att leta reda på Fo.

- Belles! ropade jag och dom andra kollade på mig.

- Vad, smeknamn, sa jag och röck på axlarna.

Vi fortsatte att leta, ingen hade hittat henn och jag blev orolig. Det där med fan tjejen vid flygplatesn kunde kasnke vara med alla dom tjejerna. Og gud, jag msåte hitta henne. Jag kom då på att Catlin hade sagt något om toaletten. Jag sprng så fort jag kunde dit, några meter från så kom Annabell utstapplande från badrummet och ramlade ner på golvet.

- Säger du Chaz, sa jag och drack min mjölk. Jag var verkligen hungrig.

- Haha, jätte kul då

- Tyst, jag måste äta! sa jag och började äta av mitt äpple.

- Wow, Justin din tjej har attytyd och hunger. Nice catch! sa han och skrattade

Jag gav honom bara blicken och åt upp på kanske fem minuter. Lagom tills vi var tvugen att ha på våra bälten.

Annabelles perspektiv

Ett land kvar, Frankrike! Justin och jag hade varigt med varran mer än någonsin under den här Europa turnen. men det hade hänt några fler saker också. Catlin och Chaz hade gjort slut igen, tydligen hade Chaz kysst något fan och dom bråkt asmycket. Jag tyckte verkligen synd om Catlin men hon var inte så hemskt ledsen över att dom hade gjort slut. Dom var liksom bara ihop för att vara ihop?

- Catlin! Ge mig min keps! ropade Christian bakom oss. Jag såg bakåt och såg Catlin lägga en keps upp på en hylla, för högt upp för Christian att nå. Nice...

Jag blundade och kramde om Justins arm, även att jag somnade under flyget varje gång.

Justins perspektiv

- Vakna Belles, Pariiiis! viskade jag i hennes öra och hon flög upp och var nära att slå mig på näsan med hennes bakhuvud. Jag skratatde til när hon såg sig trött om och bara slog ut med armarn.

- Jag är vaken, vaken! sa hon och gnuggade sig i ögonen. Jag kysste hennes panna igen och såg hur hennes smilgropar visade sig. Jag vände upp hennes ansikte och kysste henne igen.

- Jag älska hur du ler i en kyss, viksade jag till henne och kysste henne igen, hon log igen och jag log bara tillbaka.

- Och jag älskar hur du är så jordnära med alla du älskar fast du är typ världens mest kända 17 åring

Jag log stort och hon la sitt huvud på min axel. Jag la mitt huvud ovenpå hennes och hon tog upp sin IPod.

- Jag har aldrig hört något på din IPod, vad har du mer än Every Avenue och Taylor Swift? frågade jag och log snett mot henne. Hon lipade och gav mig en hörlur.

- Lyssna om du vågar, det är bara hevy metall

- Va?

- Jag skämtar, hatar det

- Tur...

- Huhu, vänta ska jag fixa iordning, sa hon och musiken började.

- Vem är det?

- He Is We - Happely Ever After, älsakr den låten

- Som vi... vikade jag till henne, hon såg upp och såg lite orolig ut

- Är du säker? Jag menar, asså jag vill inte ha "the talk" men... är vi liksom inte bara ett par tonåringar som inte kommer hålla? Så är det ju för nästan alla

- Men vi älskar varran väldigt mycket

- Men det gör alla, jag är seriös Justin

- Jag med, men... vi kommer väl alltid vara vänner? Fast vi gör slut?

- Ingen aning, jag vill men du kommer ha din musik och jag min... ja nått?

- Jag älskar dig, föralltid och evigt... Happely Ever After, jag kysste hennes panna igen och log lite smått. Men vad hon sagt ringde fortfarande i öronen.

Så är det nästan för alla...

????? perspketiv

Jag gick fram mot ingången till flygplates här i Paris. Justins flyg skulle komma när som helst och jag ville vara först med att se honom. Och den där jävla tjejen som han hade haft med överallt, hatade henne. Justin var min!

Jag såg hur en grupp kom ut från tullen, Justin! Jag trängde mig fram mellan några folk med stora resväskor och sprng fram mot dom. Jag var bara några meter ifrån dom när han kysste någon brunhårig tjej, tjejen han haft med sig överallt. Fuck her! Jag var precis på väg att spring ännu en gång mot dom när jag fick en resväska i huvudet och ramlade ner på golvet. Någon sprng fram till mig och hjälpte upp mig.

- Är du ok? frågade en tjej, jag nickde och öppnade ögonen. Men kom igen, det var hon. Jag blev genast assur på henne, hur fan kunde hon ta Justin från mig och alla hans fans. jag tog ett snabbt beslut och slog till henne. Hon var inte beredd på det så hon ramlade ner den här gången. Hennes långa, lockiga bruna hår låg alldeles ut spritt runt hennes huvud och hon skrek till.

- Va fan gör du? roapde hon och rest sig upp, hon hade näsblod. Bra, hoppas hon fatta att hon inte kunde komma och försöka bli känd genom Justin. men jag var inte beredd på att hon skulle slå mig. Jag ramlade ner igen och hon satte sig gränsle över mig.

- Gå av mig din jävla hora! skrek jag och puttade ner henne från mig. Alla yp stirrade på oss förutom dom som hade bråttom och bara sprng förbi. Jag sparkade till henn lite löst och slog sedan henne igen. Hon reste sig fort upp och slog till mig över näsan så jag återigen, ramlade ner och gled undan igen. atlin, Chaz och Ryan tog tag i henne och drog iväg henne.

- Tro inte att du kan komma undan med det här din jävla- ropade jag efter dom och jag såg hur tjejen stretade emot med dom försvann bland allt folk. Jag reste mig upp och torkade bort blodet från min läpp och näsa med baksidan av handen. jag blickade ut några fjortis tjejer som sittarde på mig och gick till badrummet för att tvätta av mig.

Annabelles perspektiv

- Va fan var henne problem? Jävla idiot, hatar henne s jävla mycket, skulle bara vilja slå ihjäl henne just nu! skrek jag frpn badrummet på hotellet. Justin stog i dörröpnningen.

- Ta det lungt, hon... hon visste nog bara inte vem du var? sa han och kollade upp i taket.

- Ta det lungt? Justin hon typ misshandla mig ju! Och vem fan spigner in på en flygplats och slåt ner en om man inte vet vem det är?

- Vad menar du då?

- Att det var ett fan Jsutin, ett jävla besatt fan... åh, jag vill bara hem

- Och var är hem? Din pappa har flyttat och ni kommer typ bo i Alaska så jag inte kan se dig

- Skönt i såfall för då lsipper jag alla fans som vill döda mig

- Dom vill inte döda dig

- Jo, Justin fatta, du har crazy fans, sa jag och satte upp håret i en slavrig hästsvans.

- Förlåt, viskade han och kramde om mig bakifrån samtidigt som han kysste min panna. Jag vände mig om så jag stod ansikte mot ansikte med Justin.

- Det är ok, men om det händer igen så förstår du att jag kommer döda den

- Du kommer inte döda den... bara skada

- Ok, skada, men det kallar jag nog mer självförsvar...

Chaz kom in till oss och vi drog oss isär och jag såg ner på kaklet i badrummet.

- Nämen här har vi ju Rambo, sa han och skrattade åt sitt eget skämt.

- Haha, jätte kul

- Nej seriöst, visste inte du hade ett sånt jäkla temprament

- Då har du inte sett mig sur...

- Så vad var det?

- Försvar...

Jag skrattde lite och torkade mitt ansikte en sista gång och gick för att byta om till någon lite mysigare.

- Tyst, vi vill inte att alla ska veta, det blir bara så... jobbigt! sa Catlin och spände blicken i min.

- Men, va! Sen när, VA!?

- Det blev medan ni var borta ta det lungt

- Men, men... hur?

- Måste du verkligen veta det? Men säga bara inte något till dom andra, ok?

- Jaja, men!

- Tack, sa hon och kramde om mig.

Annabelles perspektiv

Vi gick ut ur badrummet och jag hade svårt att bara inte skrika ut av glädje. Och förvirring. Jag var inte säker på att Chaz och Catlin hörde ihop liksom. Jag gick fran till Jsutin som kramade om mig och bärde med mig till soffan. Han slängde sig ner och vi började alla kolla på någon film. nästan alla somnade för den var så tråkig.

Jag låg i Justins famn när han började kitla mig så vi väckte alla. Alla utom Christian som låg och snarkade på golvet.

Vi kom på att vi kunde skräma honom lite. Jag sprang och hämtade min filmkamera och började filma på Christian som dreglade på mattan. Vi var tvungna att hålla oss från skratten. Justin hämtade grädde och Catlin tog en fjäder från hennes kudde. Chaz och Ryan hade hämtat en skål med varmt vatten. Utifall han skulle ta den andra handen för att klia sin näsa typ. Jag tog fjädern och strök den över läppen på Christian. Han skakade till lite och Catlin hade på vispgrädden på hans hand och Justin la ner hans västra hand i skålen. Jag strök med fjärder ingen och Christian tog upp sin hand med vispgrädden och strök över hela ansiktet... men han vaknade inte upp. Catlin sprang och hämtade sitt smink och kletade på han massa. Jag filmade allt och efter kanske fem minuter så vaknade han upp och såg sig om förvirrat.

Vi kunde inte hålla oss längre och började asgrava.

- Vad ha ni gjort? frågade Christian och såg surt på oss. Han kände på sitt ansikte och hans ögon blev asstora.

Vi började skratta ännu mer och Christian sprang till badrummet och så hörde vi ett ashögt tjejskrik. Christian hade nog sett sig själv i spegeln.

- Åh fy, ni ska få för det här! skrek han och kom ut med blött hår och en handuk som han torkade sig i fejset med.

Vi skrattade alla och retade Chrsitian.

- När börjar showen Justin? frågade Chaz efter en stund

- Öm, oj om en timme! ropade Justin ocg flög upp från soffan.

- Va? Ok, öm vi byter om så fixar ni taxi! ropade Catlin och drog med mig till våra rum som låg bredvid varran.

Jag sprng in och tog på mig tt par svarta jeans med några hål och en gul V-Ringad T-Shirt med en svart kavaj över, fick duga. Jag gick in till Catlin som hade satt på sig ett par jeans och en svart tubtop, några armnband och en jeans jacka över.

- Nice, kom nu

- Vänta, sa hon och sprng fram till spegeln, hon tog på sig mascara och tog sin väska. Jag suckade och väntade en stund tills hon vart klar.

- Var glad att du ser bra utan alla sånt här, sa hon och skrattade lite.

Vi åkte ner i hissen och gick ut ur hotellet. Justin och killarna stog och väntade vid en taxi. VI hoppade in alla och åkte till stadion.

När vi kom fram sprang Justin för att byta om och kolla ljud och allt. Vi satte oss backstage och jag tog upp filmkameran so jag hunnit ge Catlin som hon lagt ner i väskan. Jag gick runt och filmade lite och helt plötsligt kommer någon bakifrpn och snurrar runt mig. Jag skrek till lite men såg sedan att det var Justin. Jag skrattade och kysste honom på kinden.

- Måste du inte ut på scen? frågade jag honom

- Jo, men en lycko kyss först? Sa han och log lite snett, jag log tillbaka och kysste honom. Han log stort och sprng ut på scenen. Alla fans skrek ashögt och chaz kom upp bakom mig.

- Och du tror ni kan hålla det i en hemlighet för alltid?
frågade han mig och höjde på ena ögonbrynet.

- Säger du, du och Catlin kommer inte hålla för alltid

- Ja ja vet...

- Så låt Jsutin och jag få ha våran stund

- Sorry, men seriöst. ska ni inte säga något?

- Nej, han vill inte att det ska bli Jelena åter igen, sa jag och suckade

- Vad är det?

- Inget, det är bara så jobbigt allt, ingen kan ta det chill runt Justin, han är ju faktsikt bara som du och jag

- Men ändå inte...

- Mm, men ibland önska jag att jag inte träffat honom, men också önskar jag att jag hade gjort det tidigare

- Okej, fatta int eså mycket men

- du är inte tjej Chaz, och det är jag glad över

Vi skratatde lit eoch sen gick han tillbaka till sofforna och dom andra. Jag stog kvar vid sidan av scenen där ag kunde se Justin. Jag skrattade till lite när han var nära att halka men ingen märkte det nog förutom jag. Jag strök undan lite hår från mina ögon och kände hur något eller någon snuddade vid min arm. Jag såg upp och det stog en kille kasnke i min ålder där.

- Vän eller fan? fråga han mig och log lite

- Vän, sa jag och log tillbaka

- Ok, jag är Jason, sa han och sträckte fram min hand

- Annabelle, sa jag och skakade min hand.

- Jag jobbar här under sommarn om du undrar, sa han och skrattade lite mer.

- Bra att veta, så du inte är någon creeper som såg mig och smög in här backstage

Han skrattade lite mer och gick undan en stund. Jag kännde dom andras blick i min rygg men jag fortsatte att se på konserten.

Justins perpektiv

Fansen här var helt galna och kunde alla textre. Nä jag blev anfådd kunde jag bara sträck ut micken mot publiken så sjöng dom med. Jag blev så peppad till Danmark nu med all den här engerin i London.

Efter en till timme så avslutade jag konserten och skrek ut till publiken hur mycket jag älskade dom och så klart, Never Say Never!

Jag sprang bakom scenen och kramade om Annabelle som skrattade och tog sig ur kramen.

-Sorry men du är total svettig Justin, sahon och skratatde. Jag log och sprang för att duscha. När jag kom ut igen så böt jag om till mjukisbyxor, en vanlig grå tröja och någon munkjacka över. Jag gick ut och satte mig ner bredvid Annabelle och drog in henne i min famn. Hon skrattde och jag kysste hennes panna.

Vi gick ut och åkte mot flygplatsen för vi skulle åka direkt till Danmark nu i natt. Skulle ju dö påplante för jag är grymt trött nu. Men Annabelle var nog tröttare för hon smna så fort vi hade kommigt in i bilen. När vi kommigt fram till planet så fick jag bära in henne för jag kunde bara inte väcka henne, hon sov så sött...

Annabelles parspektiv

- Belles, vakna, vi är snart framme, viskde Justin i mitt öra så jag vaknade. Jag slog upp ögonen och såg ett fat med mat fram för mig. Jag blev genast piggare och började äta lite.

- Go morgon, när smonade jag och... wow när kom vi på planet? fråagde jag när jag märkte var vi var. Justin skrattade och la sin arm runt migsamtidigt som han kysste min panna som alltid varje morgon.

- Du somna i bilen och jag bärde dif ombort

- Men det var väl snällt av dig, sa jag och började äta av baconen. Jag bara älskade mat och var vrålhungrig.

- men se man på, törnrosa har vaknat, sa Chaz och gav skakade om mitt huvud uppifrån ahnd säte bakom oss.

- Säger du Chaz, sa jag och drack min mjölk. Jag var verkligen hungrig.

- Haha, jätte kul då

- Tyst, jag måste äta! sa jag och började äta av mitt äpple.

- Wow, Justin din tjej har attytyd och hunger. Nice catch! sa han och skrattade

Jag gav honom bara blicken och åt upp på kanske fem minuter. Lagom tills vi var tvugen att ha på våra bälten.

Jag hörde ett litet skrapande och såg att hon skickat under lappen igen. Varför stannade du? läste jag och jag suckade och skrev snabbt ett svar.

Därför du var "sjuk"

Du vet att jag inte är det

Ja, varför är du ledsen?

Vet du hur det är att älska någon du inte kan? Som inte känner lika, som aldrig kommer se dig så?

Jag tvekade en stund med svaret

Ja

Då vet du hur jag känner fick jag tillbaka från Catlin.

Antar det skrev jag tillbaka och fick fortare svar än förr, hon hade börjat att berätta nu...

Jag vill bara få bort känslorna, men hur?

Jag önskar jag visste

Förslåt för att du känner så

Det är inte ditt fel

Men kanske, jag gråter över en kille som inte gillar mig

Vem vet

Ingen gillar mig någonsin när jag läste det blev jag helt paff, vad skulle jag skriva?

Jo

Vem?

Jag...

Jag hörde ett litet klick efter fem minuters tystnad. Dörren gled upp och jag såg Catlin kolla på mig med tårfyllda ögon.

- Menar du det? frågade hon mig. Jag lutade mig närmare och svarade ärligt.

- Ja, jag älskar dig Catiln

Jag lutade mig närmare och kysste henne.
Jag drog mig tillbaka och såg in i hennes ögon igen.

Jag såg hur dom nästa lös upp och hon kysste mig tillbaka.

Annabelles perspektiv

Vi sprang in i sviten och jag slängde mig ner på golvet och suckade djupt.

- Jag vann! ropade jag och kom sedan på att Catlin kanske sov. Jag smög in till hennes rum efter att jag sa till killarna och retade dom för att jag var först upp också. Jag såg inte någon i sängen och gick in i rummet. Jag såg badrums dörren stå lite halv öppen. Sen hörde jag hur någon skrattade, Catlin... och Chaz? Jag gick ut ur hennes rum och gick mot TV rummet/vardagsrummet. Jag såg hon och Chaz sitta i soffan. Eller Catlin låg typ i chaz knä och kollade på Tv medan Chaz kollade på Catlin och så... kysstes dom. Jag ropade till lite och båda röck till så dom ramlade av soffan. Catlin sprang fram till mig och la sin hand över min mun precis innan jag skulle ropa på dom andra.

Jag försökte komma ur hennes grepp men hon drog med mig in i ett av badrummen med Chaz efter sig. Jag bara stretade emot tills hon släppte mig och dörren var stängd om oss.

- Tyst, vi vill inte att alal ska veta, det blir bara så... jobbigt! sa Catlin och spände blicken i min.

- Men, va! Sen när, VA!?

- Det blev medan ni var borta ta det lungt

- Men, men... hur?

- Måste du verkligen veta det? Men säga bara inte något till dom andra, ok?

- Jaja, men!

- Tack, sa hon och kramde om mig.

- Christian! sa Justin och reste sig upp från sätet bredvid mig. Jag såg en lite kortare kille komma in och high fivade Justin. Jag log lite åt dom och såg sedan en ganska lång, brunhårig tjej komma in efter Christian. Det måste vara Catlin. Jag rest mig inte upp utan satt kvar. Jag visste inte riktigt vad man skulle säga. Jag är ingen tjej tjej. Justin kom fram till mig och drog upp mig och så stog jag framför Catlin som log och hejade.

- Hej, öm Annabelle, sa jag och skakade tafatt hennes hand

- Catlin

- Om ni vill kan ni sitta bredvid varran, sa Justin och log lite snett mot mig

Jag ville inte säga nej så sa bara ok.

Annabelles perspektiv

London, otrolig stad! Vi hade landat och var på väg till Hotellet. Alla skulle bo i en svit med egna rum på det här hotellet. Dom var ganska små rum men skönt med ett eget ju. Jag packade upp lite, tog upp tandborste och kläder till ikväll och imorron. Vi skulle flyga redan klockan tio till Danmark och sen vidare till Ryssland, Italien, Grekland, Tyskland, Spanien och sist Frankrike. Jag kunde inte sluta dröma om Paris. Jag är en sån där rese nörd, vill överallt!

Jag böt skor för dom gråa tyg skorna var redan blöta efte rjag hade hoppat i några vattenpölar i Hyde Park. Jag älskar att vara ett litet barn ibland, eller alltid ärligt. jag älskar regn och vatten är bara så härligt!

Catlin var inte så illa som jag trott, hon var tjejig liksom med smink men det var ok. Jag är ju van med killar runt mig men vi kommer nog bli bra vänner. Och Christian var ju helt hyper, nästan alltid. Han var fjorton, 96. Lite coolt att Justin var vänner med en mindre. Och det där låt ju inte konstigt... Någon knackade på dörren och Catlin kom in.

- Hej.är du klar att åka runt lite i stan?

- Yes! Ska bara hämta kameran, sa jag och sprang mot min bruna axel väska. Jag tog den och slängde den över exeln och skuttade mot dörren. Catin skrattade och vi gick mot killarnas rum. Jag sprang och bankade på alla  dörrarna och alla utom Justin kom ut och såg sig surt omkring.

- Vad är det? frågade Chaz oss

- Road trip in London! ropade jag och sprang mot Justins dörr för att se varför han inte kom ut.

- Varför kunde inte Jsutin bli kär i en icke hyper tjej? muttarade ryan och vi skrattade alla

- Se, Jasmine var i alla fall inte så hyper! sa han senare

- Jasmine? sa jag frågade och lutade mig mot den vita väggen.

- Öh, har inte Justin nämnt henne? frågade Catlin och såg förvånat på mig

- Nej, vådå var dom ihop eller?

- Jaa, dom var typ helt crazy in love, sa Ryan och såg på Chaz

- Ja jag hade inte sett Jsutin så glad sen du kom liksom

- Verkligen, men... han var ju med Selena

- Och C, började Chaz men Catlin avbröt honom.

- Bara prata med han! sa Catlin och gick iväg med Chaz och Ryan så Justin och jag fick lite privacy.

Jag öppnade Justins dörr och såg han ligga och sova på sänge. Jag slog till han lite över huvudet och han öppnade ögonen och log medan han drog med mig till sängen.

- Hej, jag somnade visst, sa han och kysste mig

- Justin, varför har du inte sagt någo över idna ex till mig?

- Åh, har Catlin sagt det om oss två?

- Va?

- Öh, inget

- Vänta, har du och Catlin varigt ihop också!?

- Ja, men det var jätte länge sen

Jag suckade och såg bort mot fösntret.

- Men du, jag bryr mig inte om dom längre, du är den enda viktiga för mig. Jag är bara med Catlin för, jag bara är det...

Catlins perspektiv

- Jag är bara det...

Jag kände några tårar komma. Han brydde sig inte ett dugg om mig längre? Jag gillde fortfarande honom men hade aldrig fått chansen att säga det igen, för Jasmine och Selena hade bara kommigt ivägen. Jag kände mer tårar komma och jag sprang in till mitt rum och stängde badrumms dörren bakom mig. Jag gled ner längs dörren mot min rygg och började grina på riktigt. Men tyst så ingen skulle höra. Jag hörde hur Justin och Annabelle kom ut från Justins rum och ropade på dom andra. Jag satt kvar, jag mådde helt plötsligt lilla kom jag på.

Jag hörde någon komma in i mott rum, jag blev tyst och lyssnade

- Catlin? Var tof du vägen? det var Annabelle

- Jag, jag spydde nyss. Jag kan inte följa med, tror jag har blivigt magsjuk eller något, sa jag tillbaka och hörde hur hon gick mot badrummet.

- Är du säker? fråagde hon och kanckade på lite löst.

- Ja, jag blir inte bättre av att gå runt på stan, sorry

- Det är ok, men krya på dig så länge, sa hon och gick iväg.

Chaz perspektiv

Annabelle kom ut från Catlins rum och slog ut med händerna.

- Hon har blivigt sjuk, sa hon och gick till Jsutin som såg lite nere ut över det hon just hade sagt.

- Vadå sjuk? frågade Christian oroligt

- Magsjuk bara, hon skulle vila sen så. Hon kunde inte följa med

- Någon borde stanna, sa Justin och såg mot Christian.

- Jag vill se London! sa Christian

- Jag kan stanna, gillar ändå inte att gå så mycket, sa jag och alla suckade av lättand. Alla ville ju se London.

Dom gick efter några minuter och jag gick in till Catlins rum. Jag hörde hulkningar och snyftningar. Var hon sjuk eller bara grät hon? JAg gick mot ljudet och knackade svagt på dörren. Snyftningarna slutade och det blev tyst

- Catlin, det är jag, sa jag och satte mig ner på knä mot dörren.

- Gå iväg, sa hon och snyftade till igen

- Nej, jag stannar, vill du prata?

- Nej...

Jag vart tyst och såg sedan ett ritblock på hennes skrivbord. Jag tog det och en penna och skev ner Skriva då? och skickade in den under dörren.

- Har ingen penna Chaz, sa hon och jag tog en penna och skickade under den också.

- Nu har du

Jag hörde ett litet skrapande och såg att hon skickat under lappen igen. Varför stannade du? läste jag och jag suckade och skrev snabbt ett svar.

Därför du var "sjuk"

Du vet att jag inte är det

Ja, varför är du ledsen?

Vet du hur det är att älska någon du inte kan? Som inte känner lika, som aldrig kommer se dig så?

Jag tvekade en stund med svaret

Ja

- Tack så hemskt mycket pappa, förlåt för det där igår

- Jag förstår, men du måste ringa varje kväll

- Lovar! Åh tack, tack, tack! halv skrek jag och kramde om honom och sedan Justin. Vi tog ut min väska och fixade upp en plan och sånt.

Justins perspektiv

Annabelle sa hejdå och så åkte vi mot flygplatsen. Första stället var London och Annabelle var helt galen över det. Hon hade kameran och allt redo för hela resan. Jag tror hon minst slängde ner tio minneskort i väskan.

Vi kom fram till flygplatsen och vi klev på planet med Chaz, Ryan och alla med. Vi skulle mellan landa i New York och där skulle Christian och Catlin också gå på. Jag hade nästan alla med mig på turner. Det var skönt att ha dom jag älskade med mig, fast jag var lite orolig över hur Annabelle skulle ta allt med mig och Catlin. Hon var ju mitt ex men... Annabelle hade ändrats ganska mycket sen vi träffades först. Hon hade blivigt mer... känslosam och inte lika tuff liksom. Jag antar det är vad som händer när man blir kär. Jag log mot henne och vi satte oss ner på planet. Jag kände mig lite extra peppad eftersom det var privatplan. Lite onödigt kanske men jag måste säga att det var skönare än vanliga. Mer plats plus man kunde prata om nästan vad man ville och kände liksom alla. Jag och Annabelle, eller Bells som var nya smeknamnet för henne. Ni vet, skönheten och odjuret. Like kul faktiskt för hon är helt besatt av Disney filmer och sjunger alltid på något sånt eller Every Avenue.

- Asså Justin jag älskar ditt plan! sa Ryan och satte sig bakom oss med Chaz. Mamma och några andra satte sig i den andra delen av planet. Lite privat tid för oss liksom. Planet lyfte och jag kände hur Belles röck till och blev stel. Juste, hon hatar plan. Eller inte planen utan att flyga. Hon är bara rädd för några grejer, dö och crasher är en av dom. Kanske för att hon hade varigt med i hen bilcrash när hon var lite. Med hennes mamma...

Jag kramde om hennes hand och hon såg på mig, lite lättad och la sitt huvud på min axel. Jag la mitt huvud ovan på och kysste hennes panna löst.

Annabelles perspektiv

Jag hade igång min IPod igen och startade mig Lugna lista. Min favorit lista för antingen var man depp eller bara tänkar typen som ville lyssna på den här listan. Jag var nog tänkar typen men ledsen är ju alla någon gång. Aja, This Love - Dear Carolina började. Jag älskade verkligen den här låten och bandet. Nästan ingen vet vilka dom är med det gillar jag lite. Jag vill inte ha samma smak som precis alla andra. Jag lyssnar inte så mycket på riktigt stora band som U2 och Coldplay. Jag kom inte på några riktigt stora band då men men...

The Spill Canvas började och jag log lite för mig själv. Asså som sagt, jag har lite konstig musiksmak men om jag gilla den så va fan brydde jag mig om vad folk sa? Justin och killarna pratade om något och började asgarva. Jag pausade innan det bästa i låten och såg på dom. Dom log och jag bara höjde mitt ögonbryn.

- Vad gör ni?

- Killsnack, du vill nog inte höra... sa Ryan och skrattade

- Bra och veta, sa jag och gick iväg mot toaletten. Jag mådde lite smått lilla men struntade i det.

- Christian! sa Justin och reste sig upp från sätet bredvid mig. Jag såg en lite kortare kille komma in och high fivade Justin. Jag log lite åt dom och såg sedan en ganska lång, brunhårig tjej komma in efter Christian. Det måste vara Catlin. Jag rest mig inte upp utan satt kvar. Jag visste inte riktigt vad man skulle säga. Jag är ingen tjej tjej. Justin kom fram till mig och drog upp mig och så stog jag framför Catlin som log och hejade.

- Hej, öm Annabelle, sa jag och skakade tafatt hennes hand

- Catlin

- Om ni vill kan ni sitta bredvid varran, sa Justin och log lite snett mot mig

Jag ville inte säga nej så sa bara ok.

- Belles, vad är det? fråagde jag och tog hennes hand i min

Hon skakade mera och såg sedan uypp på mig, nu med tårar rinnande från ögonen som var rödsvulna. Hon måste ha gråtigt tidigare. Men för vad?

- Justin... vi ska flytta igen, sa hon och sjönk ihop helt på trappan.

Annabelles perspektiv -Kvällen innan-

- Annabelle! ropade pappa och omfamnade mig när jag gick in genom dörren. Jag kom genast på att Justin måste ringt honom. Fan! Han kommer vara galen...

- Pappa, jag mår bra! sa jag och gick mot mitt rum.

- Vänta, vi måste göra något åt det här.

- Va? Vänta vad menar du?

- Jag är rädd att han ska komma tillbaka

- Men pappa, han gör inte det

- Men vem vet, låt mig komma på något som kan hjälpa dig

- Pappa! Bara, åh jag mår bra! Släpp det

- Hur ska jag kunna ignorera att min dotter har blivigt misshandlad två gånger och kidnappad

- Men, jag är ok! Brett är en idiot och så är det

- Som jag sa är jag rädd att han kommer tillbaka, vi flyttar imorgon.

- Va!? skrek jag och gapade

- Jag har redan funderat på det, vi flyttar imorgon

- Men vi kan bara inte flytta! Justin, Chaz alla som jag känner då!

- Du hittar nya

- Men pappa! Du kan bara inte! Nej!

- Du kna inte säga nej, du är bara 17 än så länge

- Men, men! NEJ!

- Ingen diskusion, gå och packa

- Jag hatar dig! skrek jag och sprang upp på mitt rum.

Justins perspektiv -nutid-

- Va? Men-men jag har ju precis fått tillbaka dig. Ni kan bara inte flytta, sa jag och satte mig i nstan chaock bredvid Annabelle. Hon lutade sitt huvud mot min axel och jag la försiktigt armarna runt henne och hon började sakta gråta. Jag strök henne över håret och viskade i hennes öra.

- Det spelar ingen roll var du är, jag kommer alltid lska dig. Och det finns ju faktiskt email och Skype, samt brev om du gillar det bättre

- Och mobiler smarto, sa hon och kysste min hals löst. Jag ryst till lite och kysste hennes panna.

- När flyttar ni?

- Snart, pappa fixar en flytt bil, du ser ju vårat hus ganska bra bortsätt från häcken

- Ja, men jag kommer sakna dig, men det skulle ändå blivigt såhär...

- Vad menar du?

- Jag är bara här på lov och sommrar, jag är liksom en artsi. Jag skulle ut på ture idag men den blev försenad

- Varför?

- Dig, sa jag och kysste henne igen. Hon röck till och såg på mig

- Stannade du din ture för mig?

- Ja, du är allt för mig

- Fansen då?

- Jaja, men du, du är den viktigaste för mig

- Jag älskar dig

- Älskar dig med, ringer varje dag

- Var ska du på ture?

- Europa

- Wow, jag har alltid velat a en roud trip i Europa

- Vill du följa med!?! halv skrek jag av glaäje

- Jag skulle älska det, men jag kommer inte få...

- Vi kan väl fråga, lite tid att säga... äh vi frågar, kom. Sa jag och tog hennes hand i min och drog med mig till dreas hus. Hennes pappa stod vid deras bil och la in dom sista grejerna. Jag tog mod och frågade.

Annabelles perspektiv

- Tack s hemskt mycket pappa, förlåt för det där igår

- Jag förstår, men du måste ringa varje kväll

- Lovar! Åh tack, tack, tack! halv skrek jag och kramde om honom och sedan Justin. Vi tog ut min väska och foxade upp en plan och sånt.

- Nej! HJÄLP! skrek jag och duckade för hans slag. Han drog i mitt halsband som jag fått av Justin på våran tre veckors dag. Brett drog av det från min hals och slängde iväg det. Stenen som det stog Annabelle på krossades och bitarna flög äna till Justins livlösa kropp. Jag såg förskräckt på honom och den lilla blodpölen vid hans ögon och ansikte. - Släpp mig! Hjälp! skrek jag igen och duckade för ännu ett slag. Jag såg upp mot honom och hans mörka nästan svarta ögon och han höjde ännu en gång sin knytnäve som den här gången träffade mig i tinningen. Jag tror jag svimmade av och föll ner på asfalten, bara några meter från Justin. Brett drog in mig i hans bil och slängde in mig i bakluckan och körde iväg.

Justins perspektiv

Jag vaknade upp och fick kvällsolen i ögonen. Jag flög nästan upp och såg mig förtvivlat omkring. Annabelle var helt borta och så killen och hans bil. Åh fan, hur kunde jag låta det här hända! Jag är så jävla värdelös, jag har förlorat det jag älskar som mest i hela världen. Jag tog upp min mobil och sog det första nummret. Annabelles nummer, jag hörde en svag ringsignal från den höga häcken bredvid uppfarten. Fan. Jag la på och ringde fort upp Chaz och Ryan. Jag behöve hjälp, jag är helt förstörd ju. Jag behöver hjälp med det här...

Annabelles perspektiv

Jag vaknade upp av att jag fick en kofot i huvudet. Aj som i helvete! Skrek jag och öppnade ögonen. Allt jag såg var svart förutom en liten springa av ljus. Jag försökte vända mig om men var typ fast i något litet utrymme. Jag hörde asfalt och bildäck så i en baklucka tänkte jag ut och började febrilt banka i taket ,eller luckan för andra.

- Släpp ut mig! skrek jag och min röst kom upp i falsett, jag kände tårarna komma och paniken. Jag kommer vara klaustrofobisk efter det här. Om jag överlever. Vad ville han mig? Döda mig? Eller bara...

Jag slog mera och mera och fortsatte skrika, vem vet. Någon som gick förbi skulle kanske höra. Efter fem minuter så tappade jag nästan rösten och var helt slut i armarna och benen. Jag slog en sista gång men slängde sedan ner armarna. Jag slog i vänster handen i samma kofot. Jag fick en ide. Han var nära på att döda mig, jag kan väl slå han med en kofot? Självförsvar! Tänkte jag samtidigt som bilen saktade in, jag rullade in i saidan och slog i armen igen. Va fan jag vill ut och aldrig se Brett igen! Jag är ärligt livrädd för jag just ska göra men jag måste komma ut här ifrån och INTE bli dödad. Jag hörde fotsteg komma mot mig i gruset. Var fan var vi? Hur länge hade jag varigt medvetslös? Solen sken mig i ögonen fast dom var stängda men jag låg blixtstilla. Han fick inte fatta vad som hände... Han tog tag i mina knän och under min rygg. Jag grep tag i kofoten och slog till. Han föll ner på marken och drog med mig i fallet. Jag landade uppe på hanom och klättrade fort av och gick skakigt mot gräsmattan. Jag hade ingen aning om var jag var men jag hade inte slagit så hårt så jag måste bort för redan nu började han röra på sig. Jag vände mig om och såg återigen... en skog. Kanada... Jag sprang dit så fort jag kunde och slängde mig bakom ett stort ek-träd. Jag såg försiktigt ut mot grusplanen vid ett stort gammalt hus. Han låg kvar, jag hade min chans nu. Jag tog fart och sprang längre in i skogen och duckade för flera miljoner kvistar och grenar. Jag kom längre in och dom stora tjocka grenarna försvan så jag slutade ducka och skuddade mitt ansikte med händerna och korsade arma. Jag fick rivsår i ansiktet men sprang bara på. Plötsligt tog skogen slut och jag var nära på att springa rakt ner i en flod som flöt ner mot värsta strömiga forsen som slutade i ett vattefall. Åh kom igen! Kan man inte bara få komma till en motorväg eller nått!

Justins perspektiv

Alla var på hel spänd i bilen. Chaz och Ryan hade kommigt så fort dom kunde när hade ringt. Jag körde runt på måfå. Bara för att få se en skymt av bilen eller något. Det var skog omkring oss u och kunde inte se något annat än träden och en flod som rann framför oss och gick under en bro. Jag ökade farten lite och hörde Chaz skrika till, jag såg upp och tvärbromsade i sista sekunden.

Annabelles perspektiv

Jag hörde inget utom vattnet som forsade. Jag ökade farten och sprang ut i solsken. Allt jag såg var asfalt när jag öppnade ögonen och såg inte bilen... Jag såg åt vänster och skrek till och slängde mig åt sidan. Bilen stannade och jag landade hårt på asfalten. Aj som fan, varför skulle jag alltid skada mig? Jag öppnade ögonen och såg ett ganska stort sår på benet. Inte så konstigt, jag slängde mig nyss ubdan för en bil och skrapade upp sin sida på hårt, grusasfalt. Bildörrarna öppnades och jag hörde hur någon skrek av lycka, och oro. Justin? Jag slog upp ögonen och såg otroligt nog hans fina leende bredvid mig. Chaz och Ryan stog vid bilen och var helt borta typ. Alla var nog det, ganska crazy allt det här ju...

- Belles! skrek Justin och kramde om mig. Jag kved till och han släppte mig fort.
- Var gör det ont? frågade han och tog tag i min hand.

- Min sida, det är nog inget...

- Kom, vi åker hem. Kan du stå upp?

- Ja... Jag är ok! sa jag och ställde mig upp på skakiga ben.

- Vad hände? frågade han sedan i bilen på väg tillbaka. Jag suckade och berättade allt.

- Vad då vet du om han är... levande? frågade Chaz efter jag var klar

- Ja, han rörde på sig men jag sprang...

- Hoppas han har jävligt ont... muttrade Justin och jag tog tag i hans hand.

- Tack... viskade jag och kysste hans kind. Han rodnade lite och jag skrattade lågt och såg sedan ut fönstret. Ja var snart sovande.

Justins perspektiv

Jag stängde dörren om mig och la mig ner i soffan. Tuff dag, fast nu var det typ natt...

Efter en timme av Tv:tittande sov jag så jäkla hårt jag vaknade inte en enda gång den natten. Jag vaknade upp av att någon knackade på dörren. Jag såg mig förrvirrat runt och kom sedan på att ja sovigt i soffan, min rygg gjorde asont! Jag sträckte på mig och gick till dörren. Vi hade kikhål så jag använde det alltid. Om det var någon jag kände öppnade jag... Jag kollade och fick ett enormt leende på läpparna, Annabelle! Jag slog upp dörren och omfamnade henne hon skrattade och blev sedan tyst när jag släppte ner henne. Jag vart lite orloig för hon brukade inte vara så tyst. Hon var knaske bara trött. Jag såg mer nogrant på henne och blev verkligen orolig nu, hon var nära på att börja gråta. Det kunde jag se på hennes hålning och det faktum att hennes läpp skakade.

- Belles, vad är det? fråagde jag och tog hennes hand i min

Hon skakade mera och såg sedan uypp på mig, nu med tårar rinnande från ögonen som var rödsvulna. Hon måste ha gråtigt tidigare. Men för vad?

- Justin... vi ska flytta igen, sa hon och sjönk ihop helt på trappan.

En dag så fick jag nog och gjorde slut igen, han blev... jag skulle åka därifrån, bara för helgen. Han visste det och kom till tågstationen på kvällen när jag kom hem igen och... han slog mig så jävla mycket jag var ärligt nära på att dö... Jag har fortfarande ärr på ryggen ochmagen samt lite i ansiktet. Men det syns inte så mycket för jag blir solbränd mycket och så vidare...

Den kvällen var jag så jävla rädd, jag vågade inte gå ut på flera månader och var typ i värsta depretionen tills mina vänner fick ur mig den. Jag vart så här då liksom, avstängde. Det är därför jag inte vågar visa känslor lika mycket, inte visa så mycket av min mage och rygg och... ja. Och därför jag inte gillar kontakt liksom

Justins perspektiv

Jag väntade utanför på Fo's veranda. Dom hade nu typ varigt borta i en halvtimme och jag var ärligt lite orolig. Tillslut så såg jag Chaz och Fo komma från parken mittemot, hon verkade lite gladare och sprang fram till dom och kamade om henne hårt och länge.

- Det är inte som det der ut som, jag älskar dig och ingen annan! Det var en gammal bild på oss och vi är bara vänner! sa jag och kysste henne på kinden. Hon drog sig ur kramen och log mot mig.

- Jag vet, mn det är något som Chaz måste berätta... jag klarar nog inte av det igen... sa hon och satte sig ner på sten trappan. Jag såg på chaz och han bara skakade på huvudet.

- säger sen, nu tror jag hon behöver dig... sa han och puttade till mig mot henne. Jag gick och satte mig bred henneoch kramde om hennes axlar och hon la sitt huvud i min famn. jag kramde om lite hårdare och vi satt så hela kvällen. Hon berättade vad som hade änt och jag kunde inte fatta det, hur kunde någon ens klara av att slå henne. Min Fo, eller nu mer kallade jag henne Annabelle. Jag älskade henne och använde i Fo längre. Hon gillade det och jag var bara glad över att hon hade berättat det här för mig.

Anabelles perspektiv

Jag såg in i hans ögon och log. Han log tillbaka och drog upp mig från trappan. Jag drog mig undan och skrattade lite låg åt honom. Justin kom och kramde mig bakifrån, jag lutade mitt huvud mot hans halsgrop och skrattade mer när han kramde om min midja och snurrade runt mig.

- Jag blir yr, sa jag och stannade upp och såg åter igen in i hans bruna underbara ögon. Men det var något som oroade honom, det såg jag. Han var inte riktigt sig själv ikväl. Kanske var det för det där ryktet med han och Selena. Han gick närmare mig och strök undan en hår slinga som hängde framför mitt öga. Han strök sedan över min kind och lutade sig närmare. Våra läppar möttes och allt var otroligt. Hans hand strök min arm och jag var bara tvungen att le. Jag kände hur han också log och jag öppnade sakta ögonen. Hans var ännu slutna och jag kysste honom tillbaka.

Plötsligt känner jag hur någon drar mig hårt i armen så jag flög ur Justins kram och kyss. Jag var nära på att snubbla över mitt ena ben och såg upp. Brett stog och knuffade på Justin. Jag reste mig fort och sprang mot dom båda och knuffade isär dom.

- Hur fan kan du stå och kyssa min flickvän va!? Skrek Brett och jag knuffade iväg honom och jag kände all rädsla och åger känslor från min deperision komma tillbaka åter igen. Brett var killen som hade slagit mig och jag tvekade jävligt mycket på om han hade ändrats över huvudtaget. Justin gick mot Brett oc jag visste inte vad jag skulle göra. Brett var starkare ön Justin, det visste jag... Jag slet åt mig Justins arm och Brett skrek något åt oss. Jag drog med mig Justin bort från honom men han streatde emot och fick mig att släppa armen.

- Justin! viskade jag halv högt och kröp ihop mot garagedörren. Han såg förvånat på mig som bara hade fått rädslan tillbaka. Jag såg Bretts bil stå på andra sidan gatan och jag var jävligt orolig. Hur fan hade han hittat mig? Hur visste han att jag ens hade flyttat? Vi hade inte setts sen han var nära att döda mig vid tågstationen.

Jag såg med fasa hur båda började slåss. Jag var helt förlamad, vad skulle jag göra? jag älskade Justin men var livrädd för Brett. Jag reste mig på skakiga ben och stapplade klumpigt mot hus dörren. Jag ahde ingen mobil på mig. jag måste ringa plisen, ambulans! Vad som helst! Pappa! Någon, barta någon som kunde göra något. Jag hörde hur Justin skrek till och jag vände mig skräckslgaet om. Justin låg på asfalten med ett sår i pannan och blodet rann ner längs hans ansikte. Jag såg hur Brett såg upp och såg mig i ögonen, han smålog och jag började skaka och fick otroligt nog kraft för att börajde springa mot dörren. Jag grep tag i handtaget och öppnade dörren, Brett var precis bakom mig men jag slängde mig in.

- Nej du! skrek Brett och slängde sig efte rmig. Han fick tag i min ankel och drog tillbaka mig ut. Jag slog i hakan och käken på golvet och Brett drog mig till bilen. Jag reste mig upp och försökte förgäves ta mig ur greppet. Han höjde hans knutna näve och jag tog luft för att skrika på hjälp. Någon msåte väl höra.

- Nej! HJÄLP! skrek jag och duckade för hans slag. Han drog i mitt halsband som jag fått av Justin på våran tre veckors dag. Brett drog av det från min hals och slängde iväg det. Stenen som det stog Annabelle på krossades och bitarna flög äna till Justins livlösa kropp. Jag såg förskräckt på honom och den lilla blodpölen vid hans ögon och ansikte. - Släpp mig! Hjälp! skrek jag igen och duckade för ännu ett slag. Jag såg upp mot honom och hans mörka nästan svarta ögon och han höjde ännu en gång sin knytnäve som den här gången träffade mig i tinningen. Jag tror jag svimmade av och föll ner på asfalten, bara några meter från Justin. Brett drog in mig i hans bil och slängde in mig i bakluckan och körde iväg.

- Nej, för det här är den lätta tiden och han har blivigt överfallen av fans typ fem gånger, hur blir det när han åker tillbaka till L.A då? Vi kommer aldrig ses, han har miljoner fans som vill döda mig!

Vi blev båda tysta i flera minuter.

- Chaz?

- Va? Öm, ja?

Jag sa inget utan drog bara upp benen till mitt bröst. Jag kände tårarna komma igen

- Fo, va- vad är det?

- Jag har inte varigt ärlig med er...

- Vad menar du?

- Justin är inte min första, jag harklade och fortsatte sen med en skakig röst - Pojkvän...

- Ok, vänta va? Hur kan du inte ha sagt det här?

- Jag... jag har inte... kunnat, eller

- Du kan berätta, det är väl inte så farligt?

Jag såg argt upp på Chaz.

- Inte så farligt? Han var nära på att döda mig!

- Döda, vänta slog han dig

Jag kunde inte svara utan nickade svagt bara.

- Fo, jag... sa han och kramde sedan om mig. Han släppte snabbt och såg bara oroligt på mmig och väntade på mig att fortsätta. Jag tog ett nytt djuptandetag och började.

- Han var inte en idiot från början. Det... en dag så bara sog han mig. Jag vart asrädd och gick ifrån honom... Men han vägrade lämna mig så han "sökte upp mig" och "tog tillbaka mig".

Jag trodde han var ändrad så jag stannade kvar med honom. Men så en dag slog han mig igen... för jag hade fått veta han var otrogen mot mig. Han nekade och slog mig för jag trodde det. Sen så fick jag veta det igen och sa det till honom. Han vart hur jävla arg som helst och slog mig hur mycket som helst. Han sa att om jag tog upp det igen någon gång skulle han slå mig igen, och igen... så jag slutade att ta upp det. Och han fortsatte vara otrogen mot mig.

En dag så fick jag nog och gjorde slut igen, han blev... jag skulle åka därifrån, bara för helgen. Han visste det och kom till tågstationen på kvällen när jag kom hem igen och... han slog mig så jävla mycket jag var ärligt nära på att dö... Jag har fortfarande ärr på ryggen ochmagen samt lite i ansiktet. Men det syns inte så mycket för jag blir solbränd mycket och så vidare...

Den kvällen var jag så jävla rädd, jag vågade inte gå ut på flera månader och var typ i värsta depretionen tills mina vänner fick ur mig den. Jag vart så här då liksom, avstängde. Det är därför jag inte vågar visa känslor lika mycket, inte visa så mycket av min mage och rygg och... ja. Och därför jag inte gillar kontakt liksom

- Åh! Jag vet, The Ready Set - Love Like Woa! Eller! Åh, du får välja, för mycket tänka för mig

- Ha, ok får jag mobilen då?

- Här, sa jag och gav an telefonen. Han knappade lite och tröck sedan på en låt.

- Vänta... Satys Four The Same- The Ready Set. men åhh, jag skulle ta den sen

- säkert, kom vi dansar då

- Ok, men var inte redo för en tryckare. Jag dansar som en galning!

- Jag med, vänta vi jerkar

- Jerk va?

- Jerkar, kom jag visar. Typ hoppa fram på ena benet och stå på det andra och sen gör du så det andra kommer fram.

- Ok, du får visa härmar jag

- Ok, sa han och började dansa. Det såg helt galet ut med vi började dansa och tillslut var båda så trötta vi gick ut på bryggan och satte oss där en stund.

Justins perspektiv

Jag vaknade upp sista dagen innan turnen. Jag ville inte åka men jag vill samtidigt åka. Det var fortfarande sommar men asså, jag ville bara vara här med Fo. Här var allt nästan bara lätt, inga skrikande fans som störde, inga paparazzi som jagade mig, inga personer som utnyttjade mig för spotlight tid. Jag stängde av den idiotiska väckarklockan och satte mig upp. Jag såg ut genom fönstret och såg Fo hoppa runt och dansa i hennes rum. Slår vad om att hon lyssnade på Every Avenue. Hon älskade dom verkligen och hon hade alla deras låtar på iTunes och skivor. Hon var helt galen, och jag älskade det. Jag älskade henne. Jag log och reste mig upp från sängen för att byta om från mina sovkläder. När jag kom ut frpn badrummet efter att ha borstat tänderna och sånt så såg jag Fo sitta ute på hennes balkong och skriva något i hennes ant.bok. Jag log och sprang ner och låste om mig för att skrämma henne lite. Jag kände på hennes dörr att den var öppen. Hon var ensam hemme visste jag iallafall. Jag hörde musik från hennes rum och sprang tyst upp för trappan. Hon hade hela övervången fylld med musik, som jag trott... Every Avenue. Jag kunde känna igen dom överallt från och med nu. Hon hade alltid någon av deras låtar som ringsignal. Nästan alltid ny varje dag och hon gick typ runt och sjöng på dom hela dagarna.

Jag smög in i hennes rum och gömde mig bakom hennes balkong dörr och väntade på att hon skulle gå in. Hon kom aldrig så jag smög ut på balkoneg en och ropade.

- ANNABELLE! Skrek jag och lyfte upp henne över min axel. Hon skrek och började sedan skratta

- Fy fan Justin! Du skrämde fan mig så in i hel- Jag släppte ner henne igen och log. Hon log tillbaka och reste sig sedan upp. Jag gick fram till henne och lyfte upp henne igen. Vi gick till trappan och släppte ner henne.

- Jag vågar inte riktigt bära ner dig, vill inte tappa dig, sa jag och log. Hon lipade och halft skuttade ner för trappan. Jag var bara tvungen att skratta åt henne. Hon var nästan alltid hyper och glad. Jag sprng ner efter henne och tacklade till henne. Hon skrattade och tacklade mig så jag flög på soffan, men jag drog med mig henne i fallet. Plötsligt så slås dörren upp och in kommer två persne. Ryan och Chaz.

- Ok, bort, bort, bort! sa Ryan och förde isär Justin och mig och satte sig emellan oss.

- He- började Fo men chaz satte sig bedvid henne och avbröt henne

- Vi har hört något väldigt intresant Justin, sa han och gav mig en tidning. Jag såg på långt håll att jag var på framsidan. Jag såg förvånat på texten. Justin och Selena tillbaka? Va fan var det här. Jag hörde hur någon sprang iväg. Jag såg upp och såg att Fo var borta. jag reste mig snabbt upp men Chaz fick mig att sitta ner igen.

- Jag tar det, hon vill nog prata med någon annan än dig Justin, sorry

Jag satte mig ner igen och såg på bilden av mig och Selan som kramades. Asså, det här var helt, så jävla lågt av dom. Vi var ju bara vänner även om vi hade varigt tillsammans för typ fem månader sen.

Fo's perspektiv

Jag satte mig ner på e parkbänk en bit ifrån huset. Jag vet att det antagigen inte var sant men... men. Allt hade bara blivigt så mycket svårare när jag fattade att det var han. Justin som i Bieber. Jag hörde hur någon kom springande bakom mig. Jag vände mig om och såg Chaz. Super, åt minståne inte Justin. Ok det där lät ju hemskt men jag kunde bara inte se på han nu.

- Hej, är du ok? frågade han och satte sig ner bredvid mig

- Nej...

- Du vet att det där inte var sant va? Det var en gammal bild på dom två

- Ja! Ja vet!

- Ok, men varför sprang du bort då?

- För... allt var mycket lättare när jag inte visste vem han var

- Det kommer ordna sig ju

- Nej, för det här är den lätta tiden och han har blivigt överfallen av fans typ fem gånger, hur blir det när han åker tillbaka till L.A då? Vi kommer aldrig ses, han har miljoner fans som vill döda mig!

Vi blev båda tysta i flera minuter.

- Chaz?

- Va? Öm, ja?

Jag sa inget utan drog bara upp benen till mitt bröst. Jag kände tårarna komma igen

- Fo, va- vad är det?

- Jag har inte varigt ärlig med er...

- Vad menar du?

- Justin är inte min första, jag harklade och fortsatte sen med en skakig röst - Pojkvän...

- Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här Fo, jag... gillar dig, verkligen gillar dig tror jag

Jag såg förvånat upp på han och var nära att börja gapa. Gillade Justin mig?

- V-va? var allt jag fick fram. Han såg fortfarande in i mina ögon. Åh gud han hade så bruna djupa ögon... Nej, du... vänta? Varför kan du inte gilla Justin? Han är ju som vilken annan 17:årig kille.

- Ok, öm det där lät desperat men... jag vet inte vad det är med dig med du är... du är speciell. Bra speciell, d-du. Jag gillar dig verklugen och jag undrade bara om du typ vill gå ut med mig eller nått?

Min telefon började ringa. Saving Grace - The Maine var min ringsignal men jag bara lät den gå. Justin fortsatte kolla mig i ögonen.

- Visst... det skulle vara kul, sa jag och han kramde om mig hårt. Det kändes faktiskt bra att han kramade mig.

Fo's perspektiv

- Men jaa! sa jag irriterat

- Och inget drickande

- PAPPA! Jag. Dricker. Inte! Det är bara bio för... hej! sa jag och stängde dörren om mig. Måste han vara så överbeskyddande? Jag sms:ad Justin och väntade utanför hans hus en stund. Tillslut å kom hand ut och log stort när han såg mig. Asså det låter nog konstigt men jag känner fortfarande igen honom på något sett! Liksom, någon kändis...

Vi gick ner mot stan och bion. Den låg inte så hemskt bort som tur var.

- Vad ska vi se? frågade jag och tog popcornen från hans hand. Han var nära att tappa allt så jag hjälpte till lite.

- Ah, tack. Öm jag hoppa det är ok med dom här? frågade han och gav mig en biljett. Jag såg ner och läste på den. Easy A, den hade jag faktiskit vilja se ganska länge.

-Super, har viljat se den!

- Bra, öm vänta här jag måste gå på toan, sa han och log lite snett

- Gå...

- Kommer strack

- Bara gå! sa jag och skrattade. Jag stog och kollade lite på filmtrailerna som gick på Tv:n bredvid mig. Jag hörde hur några tjejer stog och viskade om mig en bit därifrån.

- Men, är det han då?

- Jo, det måste vara det, han har ju ändrats sen förra året fattar du väl idiot

- Men vad gör han med henne?

- Har inte han sagt att han vill ha en brunett!

- Jo, säg inte att jag färgade håret i onödan

Var allt jag hörde av deras samtal tills Justin kom.

- Redo? Dom släpper in

- Visst, sa jag och han la armen runt min axel. Jag rycket till lite men lät den ligga där. Jag var inte van vid sånt här.

- Det ÄR han, kom vi frågar han

- Nej han är på dejt ju

- Ja men, det är ju Justin B-

Min telefon började ringa. Jag hade bytt ringsignal igen. Every Avenue - Picture Perfect. Jag rycket till för jag hde glömt att stänga av den plus det var ganska hög volym. Jag rodnade lite för alla stirrade på mig när jag svarade.

- Hallå?

- Hej, hur är dejten då? sa Alex och jag hörde killarna skratta i bakrunden

- Men lägg av

- Nej men vad ska ni kolla på då?

- Easy A, jag måste gå nu, dom släpper in

- Kyss inte för mycket nu bara

- Höhö, hejdå och säg till att jag hör alla  bakrunden

- Hej

Jag la på och stängde av mobilen och vi belv insläppta. Vi satt längst bak av bio salen och jag såg flera blickar på oss. Kan dom sluta stirra eller?! Filmen började äntligen efter en miljon reklam klipp.

- Efter filmen-

- I got a pockeet, got a pocket ful of sunshine, sjöng vi när vi gick ner mot stranden. Vi skrattade och Justin började kitla mig så jag ramlade ner och tappade alla popcorn.

- Neeej! Mina poporn! sa jag och skrattade mer.

- Åh, fan va trött jag blev då!

- Du, jag skratat så jag dör juuuu!

- Vad har du druckigt?

- Cola, jag blir jätte hyper då! sa jag och hoppade upp igen och hoppade runt lite.

- Haha, asså du är helt galen, sa Justin och skratatde.

- Tack

- Se du tar det som en komentar

- Ja men det är tråkigt och tötigt att vara normal ju

- Sant

- Kom vi dansar

- Dansar?

- Ja, jag har många låtar på mobilen.

- Ta en "dansig" låt då.

- Åh! Jag vet, The Ready Set - Love Like Woa! Eller! Åh, du får välja, för mycket tänka för mig

- Ha, ok får jag mobilen då?

- Här, sa jag och gav an telefonen. Han knappade lite och tröck sedan på en låt.

- Vänta... Satys Four The Same- The Ready Set. men åhh, jag skulle ta den sen

- säkert, kom vi dansar då

- Ok, men var inte redo för en tryckare. Jag dansar som en galning!

- Jag med, vänta vi jerkar

- Jerk va?

- Jerkar, kom jag visar. Typ hoppa fram på ena benet och stå på det andra och sen gör du så det andra kommer fram.

- Ok, du får visahärmar jag

- Ok, sa han och började dansa. Det såg helt galet ut med vi började dansa och tillslut var båda så trötta vi gick ut på bryggan och satte oss där en stund.

- Har ni sett Fo? frågade jag killarna

- Hm, nej sista var hon typ där borta vid träden, sa Chaz och pekade mot ett stort träd. Ingen Fo, någon blänkte till på marken och jag gick dit för att se var det var. Hennes IPod, men hon skulle aldrig lämna den bara så där. Jag hörde hur någon skrek inifrån skogen. Någon som hade kul eller?

- JUSTIN! hörde jag Fo skrika så högt hon kunde, ett panik skrik.

- Chaz! Ryan kom hit!

Dom kom fort till mig och jag höll upp Fo's blåa IPod.

- Hon skulle inte bara lämna den här...

- Men var?

- Inne i skogen, och vi måste nog skynda oss!

- Lägg av, vi skulle aldrig tvingat ed henne, det var så jävla dumt!

- Jag vet, kom igen, vi måste hitta henne!

Fo's perspektiv

Jag hoppade över hur många rötter som helst tills jag var helt slut men jag fortsatt att springa. Jag såg hur han knappade in på mig men jag ökade farten. Mjölksysran i benen började bli enormt jobbigt. Jag kunde snart inte andas. det var då jag hörde röster bakom mig, JUSTN! Jag vände mig om och såg Justin, Chaz och Ryan komma springande efter mig och den där jävla idioten.

- Fo, spring vi fixar det här! ropade Justin. Jag vände mig om igen och skrek till. En stor gren kom mitt fram för mig och jag fick den mitt i magen. Jag kände smällen hårt i bakhuvudet och allt blev svart.

Justins perspektiv

Jag sprang fram till Fo och såg att hon hade fått ett ganska stort dår i pannan och i bakhuvudet.

- Jag tar hem henne, skrek jag till Ryan och Chaz som höll tillbaka den där killen.

- Skynda! ropade dom tillbaka och jag bärde iväg henne ut mot bilen igen. jag la henne i baksätet och startade bilen. Fan vi skulle ha lyssnat på henne!

Jag svängde fort in till mitt hus och bärde in henne till TV:rummet och la försiktigt ner henne på soffan. Jag la en handuk under hennes huvud för om det kom något på osffan skulle Erin döda mig. Erin är pappas nya om man kan säga så... jag gick in till köket och hämtade lite is. När jag kom tilbaka så satt Fo upp och såg sig skärrat runt.

- Du är hemma hos mig, sa jag och satte mi ner bredvid henne och gav henne isen.

- Tack... sa hon tyst och la isen på bakhuvudet. Hon la sig ner igen och stönade.

- Är det bra?

- Mm, men det gör bara jävligt ont!

- Vad var det som hände?

- Han.. ah du fattar väl?

- Hmm, men är du säker på att du är bra?

- Ja! sa hon irriterat och satte sig upp igen.

- Vill du kolla på tv?

- Visst... sa hin tyst och höll kvar isen på hennes bakhuvud.

Vi satt och kollade lite på Tv men ingen sa något, jag kunde se att hin var sur på mig. Jag fattar varför, inget av det här skulle ha hänt om inte jag tvingat med henne. Jag var skyldig.

- Fo, jag är så ledsen...

- Spara det till senare, sa hon och reste sig från soffan.

- Var ska du?

- Hem

- Jag förljer dig

- Justin! Jag bor precis bredvid

- Mm

- Vi ses

- Imorrn?

Hon vände sig om och såg mig i ögonen, hon suckade och sa tillslut

- Vi får se, och gick ut.

Fo's perspektiv

Jag satt ute i skogen igen när jag såg Justin. Jag vände mig om och reste mig upp, jag var fortfarande sur på han. jag vet det var tre dagar sen men... Va fan! Han kunde ju ha dödat mig ju!

Jag gick mot floden som jag hade hittat någon dag sen. Det var en gamal koja upp i ett av träden som jag klättrade upp i och satte mig med benen över floden. Det var sommar och varmt... Jag hörde Justin komma och klättra upp och satte sig bredvid mig.

- Du har hittat min gamla koja, sa han och skrattade lite

- Är det din? frågade jag och såg faktiskt upp på han

- Jepp, jag och pappa byggde den när jag typ var tio

Vi satt tysta i några minuter tills Justin tog min hand. Jag ryckte till och såg på han.

- Fo, jag är verkligen ledsen över vad som hände då!

- Det är ok, sa jag tyst och tog till mig min hand igen. Jag såg ner mot vattnet och kastade ner en liten kvist.

- Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här Fo, jag... gillar dig, verkligen gillar dig tror jag

Jag såg förvånat upp på han och var nära att börja gapa. Gillade Justin mig?

- V-va? var allt jag fick fram. Han såg fortfarande in i mina ögon. Åh gud han hade så bruna djupa ögon... Nej, du... vänta? Varför kan du inte gilla Justin? Han är ju som vilken annan 17:årig kille.

- Ok, öm det där lät desperat men... jag vet inte vad det är med dig med du är... du är speciell. Bra speciell, d-du. Jag gillar dig verklugen och jag undrade bara om du typ vill gå ut med mig eller nått?

Min telefon började ringa. Saving Grace - The Maine var min ringsignal men jag bara lät den gå. Justin fortsatte kolla mig i ögonen.

- Visst... det skulle vara kul, sa jag och han kramde om mig hårt. Det kändes faktiskt bra att han kramade mig.

Jag satt och skrattade åt hur han dansade runt i hans rum. Utan att veta jag såg han. Plötslig ser han upp och ser mig. Han stelnar till och stirrarde på mig med en öppen mun och bara... står så. Jag började asgarva så mycket så jag ramla av sängen. Han började skratta också och öppnade sitt fönster. Jag kröp fram och ppnade mitt med.

Fo's perspektiv

Jag kan inte fatta jag har gjort det! jag har färgat mtt hår för första gången i mitt liv! Brunt kändes lite mer som mig tyckte jag just nu!

Åh, sista dagen i skolan desutom, sommaren 2011 här kommer jag! jag skvätt upp lite vatten i ansiktet och satte upp håret i en hästsvans högt på huvudet. Jag tog på mig ett par just blåa shorts och ett blommigt linne. Det fick duga!

Jag sprang ner till pappa som skulle köra till skolan, äntligen sommar!!

Chaz's perspektiv

- Hej, kul med sommaren nu då? sa jag till Fo som såg helt otroligt söt ut idag.

- Super! Kommer ju skejta tills jag tappar benen eller nått! sa hon och skrattade. Justin och Ryan kom upp till oss och började prata lite.

- Men kom igen, det är ju fest på stranden, kom Fo! sa Justin

- Men alla kommer bara bli fulla! sa Fo och surade lite

- Och? sa vi tre samtidigt

- Jag dricker inte, nykterist! sa hon och såg lite surt på oss

- Jaja, men kom iallafall!

- Nej, det kommer bara bli bråk! sa hon och sparkade lite i marken

- Du kommer ju kunna spöa alla ialllafall, sa Justin och skrattade

- Haha, jaja, men om ni blir fulla går jag hem! sa hon och skrattade lite efter ett tag men var fortfarande seriös.

- Ok, men jag måste dra hem u, ses ikväll! sa Ryan och vi stog kvar en stund innan alla var tvunga att gå iväg hemåt.

Justins perspektiv

Jag tog på mig min Estovar tjöra, blå keps and gråa jeans. Fick väl duga, jag kolla in mig själv i spegeln en sista gång och gick sedan ner för att möta killarna och Fo. När jag kom ut så såg jag Fo ligga på gräset vid trotoaren med sin IPod och små sjunga lite. Jag smög fram och såg Ryan och Chaz komma några hus bort. Jag sprang fram till dom och viskade min plan.

Fo's perspektiv

Jag sjöng med till A Rocket To The Moon när helt plötsligt någon drar i mitt ben och drar iväg mig.

- Kom igen! Släpp ner mig killar! skrek jag och stretade emot. Jag tyckte inte om sånt här! Jag kände hur mitt andra ben ochså blev upplyft och snart så tog någon tag i mina armar. Jag kunde inte se något för jag hade mitt ansikte mit marken. Jag kände hur någon släppte ner mig på något hårt och kallt.

- Men släpp mig! Skrek jag och hoppade upp. Ingen var där.

- Va fan, killar kom fram då! skrek jag och såg jag var på ett bilflak. Jag såg Ryan komma springande mot mig och hoppade upp på flaket och brottade ner mig. Han var det som var starkare än mmig så det gick inte så bra att kämpa emot. Han satte sig uppepå mig och bilen körde iväg.

- Men lägg av det här är inte kul!

- Jo, för oss

- Nej, ni kommer bara få, jag vill inte ens gå på den där jävla festen!

- Jooo!

- Så, framme!

- Jävla långt då!

- Ja det är ju inte vanliga stranden!

- Va! Nej jag vill inte Ryan, snälla! sa jag oroligt, jag var ärligt lite rädd nu för vi var ute på en solig strand med an massa folk och stora bord med röda muggar. Skogen bakom oss var sto och mörk... Ah, ni fattar nog vad som kunde hända där.

- Kom igen, det blir kul! sa Justin och drog med mig

- Justin! Jag vill inte dit, jag vill hem nu

- Men kom igen, var inte så feg

- Jag är inte feg, jag vill bara inte

- Feeegis!

- Ja, ok men ni vet vad som händer på såna här fester!

- Vad?

- Men jag kommer inte säga det, men snälla!

- Nej, minst en timme!

- Nej!

Dom drog med mig endå och alla stirarde på oss. Mest på Justin tror jag. Alla gick runt med röda muggar och skrattade högt, eller danskade eller bara stog och glodde. Jag kände mig inte säker här så jag drog mig bort från dom och lutade mig mot ett träd och hade igång min IPod och såg antagligen hur skärrad ut som helst som jag stirrade runt mig.

- Nemen hejsan lilla gumman, sa någon kille som stank sprit.

- Bort från mig!

- Åh, kom igen kan man inte få prata lite?

- Nej, bort!

- Kom igen, det här kommer bli kul väl

- Bort!

- Kom, jag vill visa dig något

- Nej, släpp mig! skrek jag när han tog tag i min hand och drog med mig in mot skogen. Jag streatde emot vilket gjorde honom bara sur. Han knuffade till mig lite och tog tag i in andra arm.

- Nej JUSTIN!

- Äh, lägg av ingen hör dig endå här väl? Kom igen gumman

- Nej släpp mig

- Kom igen, en lite kyss väl?

- JUSTIN! RYAN! CHAZ!

- Ingen hör dig, sa han och närmade sig mig

- Nej! skrek jag och slog till honom

- Va fan, ska du ha stryk eller, jag är inte rädd för att slå tjejer vet du det!

- JUSTIN! HJÄLP!

Han slog till mig i magen och jag ramlde ner på marken, han drog upp mig och försökte kyssa mig. Jag sparkade till han på benet och kom loss. han skrek och försökte få tag i mig. Jag fick väsrta paniken och började springa iväg från han, han kom efter mig hörde jag.

- Kom hit din lilla! Jag ska fan döda dig, fattar du?!

- JUSTIN! jag vet ärligt inte varför jag roapde på Justin av alla peroner mendet var bara han jag kom att tänka på, Justin...

Justins perspektiv

- Har ni sett Fo? frågade jag killarna

- Hm, nej sista var hon typ där borta vid träden, sa Chaz och pekade mot ett stort träd. Ingen Fo, någon blänkte till på marken och jag gick dit för att se var det var. Hennes IPod, men hon skulle aldrig lämna den bara så där. Jag hörde hur någon skrek inifrån skogen. Någon som hade kul eller?

- JUSTIN! hörde jag Fo skrika så högt hon kunde, ett panik skrik.

- Chaz! Ryan kom hit!

Dom kom fort till mig och jag höll upp Fo's blåa IPod.

- Hon skulle inte bara lämna den här...

- Men var?

- Inne i skogen, och vi måste nog skynda oss!

- Lägg av, vi skulle aldrig tvingat ed henne, det var så jävla dumt!

- Jag vet, kom igen, vi måste hitta henne!

- Nej, släpp ner mig! skrek jag och sparkade med fötterna. Jag såg inte mycket för det var alldeles mörkt nu. Jag hörde hur dom skratatde och fortsatte bära mig.

- Chaz? Va fan Chaz släpp ner mig! ropade jag och skrattade. Jag hörde hur han skratatde ännu mer nu och lev inte så livrädd nu när jag visste det var han. Och den andra killen? Jag kände inte igen hans skratta eller röst.

Dom bärde med mig in till min trädgård och släppte ner mig.

- Åh, CHAZ! sa jag och brottade ner han.

- Ah! Vit falgg, vit flagg! Jag ger mig! ropade han och jag hoppade av honom. Han skrattade och reste sig upp.

- Fo, det här är Justin föresten, sa han och jag vände mig om för att se vem den andra killen var

Jag tänkte direkt att jag hade sett honom någonstans. Han hade det där typiska snea bruna håret som alla tyå älskade. Jag ver inte så precis fäst av det, tyckte det mer var snyggare med lite normalt typ Cameron eller Alex hår om ni fattar? Aja, stora bruna ögon och ett nästan lika stort leende. Jag tyckte jag käde igen honom men kom inte på, han kanske härmade någon eller bara ah. Ni fattar?!

- Hej, Justin... sa han och log

- Annabelle, fast du kan nog säga Fo, sa jag och skrattade lite

Justins perspektiv

Wow, chaz hade inte skojat när han hade sagt hon var söt. Hon hade stora gröna ögon och blont långt hår som var uppsatt i en fläta.

Vi gick in till mig och kollade på en film, jag gillade erkligen Fo. Hon var cool, skejtade var det coolaste typ. Efter vi sett klart filmen så var Chaz och Fo tvugen att gå hem, Fo hade somnat typ tre gånger under filmen och vaknat med att ryck varje gång och stirrat runt. Jag hade skrattat tyst och låtsats som jag inte sett något men det hade jag. Jag hade nog sett henne mer än filmen...

Jag sprang upp till mitt rum och slängde mig på sängen. Jag var såld för henne!

Fo's perspektiv

Jag satt och skrattade åt hur han dansade runt i hans rum. Utan att veta jag såg han. Plötslig ser han upp och ser mig. Han stelnar till och stirrarde på mig med en öppen mun och bara... står så. Jag började asgarva så mycket så jag ramla av sängen. Han började skratta också och öppnade sitt fönster. Jag kröp fram och ppnade mitt med.

- Fin dans Justin! sa jag och skrattade medans jag drog mig upp och satte mig i fönstret. Justin gjorde lika.

- Jag är bara så jävla dum Chaz...

- Det är du inte

- Jo, jag trodde det skulle bli bättre här men det är fan liksdant här, jag vill hem igen

- Du är hemma

- Nej, jag kommer aldrig vara hemma utan mamma

Han tystnade och jag gick snabbt iväg föt att gå hem eller bara, försvinna...

- Annabelle, sa Chaz och tog tag i min axel

- Snälla... jag måste bara vara, ensam

- Inte nu, du är inte ensam

- Du känner inte mig

- Man jag kan

- Nej, jag måste här ifrån

- Nej det göt du inte, ge det här en chans

- Jag har det, jag är lika mobbad här som i Seattle

Chaz's perspektiv

Jag förstod inte riktigt, kanske för jag inte visste något om henne.

- Fo, berätta

- Dom... dom hatar mig lika mycket här som i Seattle

- Da har sagt det, men hur? Vem?

- Vem? Gissa, så klart skolan drottning. Elena Summers...

Jag gick fram tll henne och kramde om henne, hon stod och skakade.

- Nej, jag...gillar inte kramar, sa hon och tog sig ur kramen

- Förlåt

- Nej, jag är bara... jag vet inte varför jag är så jävla arg, hon... hon påminner mig bara om en tjej i Seattle

- Vem?

- Du vet inte vem det var men hon typ... mobbade mig i två år och... jag vill inte det igen Chaz, jag är trött på det

- Jag fatatr, menb du verkar inte som du bryr dig

- Jag gör inte men, jag kan inte klara det här så mycket längre

- Klara vad?

- Att låtsas som jag inte bryr mig om allt, att min mamma är död, att jag är mobbad och bara har kill vänner och... och jag aldrig har varigt riktigt kär... sa hon och lutade sig mot muren och gled ner på marken och började gråta igen.

Jag satte mig berdvid och kramde om hennes axel med min hand.

- Du behöver inte vara orolig för att visa att du är mänsklig, du får gråta över din mamma, du får bry dig över att du bara har kill vänenr... du får vara kär, sa jag och tvekade med det sista. Hon såg upp på mig och log svagt. Hon kramde löst om mig och grät lite till.

- Du gillade inte kramar sa du ju, sa jag och skrattade lite. Hon skrattade lite med och reste sig upp och tårkade tårarna fast det regnade. Hon log lite större och skrattade igen.

- Jag måste nog vänja mig med mitt liv, sa hon och log glatt mot mig

Justins perspektiv

Jag åkte mot flyget och längtade hemåt, Kanada! Jag satt ensam nu och väntade tills det kom. Det tog nästan ingen tid med säkerheten eftersom det var mitt privatplan, vilket fortfarnade var galet!  Jag skulle bo ensam hemma hos pappa. Jag fattar inte hur jag kunde få det men mamma hade sagt att det var dags att jag fick eget ansvar så jag var nöjd. Chaz bodde ju på samma gata och han hade sagt något om enny tjej som - av vad han visste- inte var ett fan och skejtade, surfade och spelade fotboll, amerikans med tacklingar! Hon verkade ascool men jag vet inte hur det skulle bli...

Kanada

- Yo Bieber! ropade Chaz när jagf hoppade av vid mitt hus. Eller mitt det var ju pappas men...

- Chaz, sa jag och high-fivade honom

- Så, bra flyg eller?

- Du ska bara veta, älskar det där planet kna jag bara säga!

- Lägg av din lilla jäkel, tog du privat planet?! sa han och skrattade

- Men jag ville komma hit fort, sa jag och skrattade. Vi gick in till mig och kollade på en film medan vi väntade på Ryan.

Fo's perspektiv

Jag gick ut på baksidan av huset och satte mig under ett av träden i skogen brevid. Jag hade med min IPod och satte igång Days Difference - Speakers och såg upp den halft mörknade himmelen. Det var sen kväll med helg så det var ok. Pappa skulle vara borta i helgen, jobbet... Jag såg lite mot Chaz's hus och dom andra. Jag såg att det lyste i några fönster på huset. Plötslig så känner jag hur någon tar tag i mina armar och ben och lyfter iväg mig.

- Nej, släpp ner mig! skrek jag och sparkade med fötterna. Jag såg inte mycket för det var alldeles mörkt nu. Jag hörde hur dom skratatde och fortsatte bära mig.

- Chaz? Va fan Chaz släpp ner mig! ropade jag och skrattade. Jag hörde hur han skratatde ännu mer nu och lev inte så livrädd nu när jag visste det var han. Och den andra killen? Jag kände inte igen hans skratta eller röst.

Dom bärde med mig in till min trädgård och släppte ner mig.

- Åh, CHAZ! sa jag och brottade ner han.

- Ah! Vit falgg, vit flagg! Jag ger mig! ropade han och jag hoppade av honom. Han skrattade och reste sig upp.

- Fo, det här är Justin föresten, sa han och jag vände mig om för att se vem den andra killen var

- Det gör inget, jag är Cameron föresten

- Annabelle

- Fint, oj jag måste gå till lektionen. Vad har du föresten?

- Literatur

- Jag med, du är ny va?

- Ja...

- Bra då kan vi säga att jag hjälpte dig hitta, får nog inte så mycket skäll då

- Haha, öm ok

- Kom, sa han och började gå mot ett rum. Jag såg efter honom och log. han var grymt söt.

Chaz's perspektiv

Jag satte mig vid Ryan och killarna. Jag undrade var Fo var, hade inte sett henne sen imorse när hon kom in genom dörrarna. Jag ahde inte hunnigt hälsa innan hon var borta bland alla folk. Pizza idag iallafall. Killarna satt och pratade om nå rädor dom skulle vilja ha eller vad det var, jag lyssnade. Jag höll bara ögonen på dörren tills hon skulle komma in.

- Chaz, är du helt död eller? sa Ryan och slog till mig lite löst

- Va? Nej jag... trött, sa jag och såg på dom

- Hej, kolla Fo, sa James och pekade mot dörren

Jag vände mig fort dit och det kändes som någon hade slagit mig rätt i magen. Hon gick med någon annan killen och skrattade. Hon log och han log tilbaka.

- Yo, Chaz är du avis eller? sa Ryan och skrattade

- Va, nej jag gillar inte henne

- Nää, säkert. Det är därför du typ stirrar på henne hela tiden? sa Harvey och tog en stor tugga av sin pizza bit. Jag såg surt på dom och sen tillbaka på Fo och killen.

Fo's perspektiv

- Haha, lägg av! Du ljuger, sa jag och skrattade

- Nej, jag har skrattat så mycket jag har svimmat

- Hur kan man göra det?

- Du, har ingen aning, typ ingen luft eller nått

- Haha, slår vad om att jag kommer göra något sånt

- Hm, vi får väl se?

- Ha, antagligen

Vi tog mat och jag såg killarna sitta vid ett bord vid fönstret. Jag vinkade och dom vinkade glatt tillbaka, det satt en annan kille med dom ockå. Cameron gick till sina vänner på andra sidan salen.

- Ses sen då Fo

- Hej, sa jag och vinkade till han och satte mig bredvid Alex och mittemot Chaz.

- Så ser man där Fo, killar på en gång, sa Alex och knuffa till mig lös på axeln med hans axel

- Haha, nej vi går i samma klass bara

- Alla klasser? sa Chaz förvånat

- Nej, ingen har väl det?

- Vet inte

- Nej men literatur, engelska, gympa och foto

- Tar du foto som extra kurs?

- Ja, ni då?

- Film, sa Alex och skrattade

- Språk, sa dom andra

- Alla språk, dt är ju asdrygt! sa jag och tog en stor bit avv pizzan

- Jäävlar, inte små tuggor eller! sa Alex

- Meh, jag är hungrig!

- Slår vad om att jag kan äta mer än du, sa han och skrattade

- It's on! Hur många har du ätigt nu?

- Två

- Meh, då får du vänta tills jag ätigt upp dom här två bitarna sen hämtar jag mer

- Ja med

Jag åt upp på kanske tre minuter och vi gick skattande efter mer.

två och en halv timmer senare

Äntligen slut! Jag slängde in böckerna i skåpet och slog argt igen det. Folk kollade knstigt på mig men jag brydde mig inte och satte i IPod hörlurarna och playade en av mina favorit låtar. Hedley - Perfect och gick ut genom dörrarna. Det regnade nu och alla var helt borta. Jag sprng fort till bilen och stängde bildörren om mig och satte i bilnyckeln. Jag hade undan lite hår från ögonen och körde iväg. Dagen hade startat bra men sen så... Åhh! Jag är så jävla sur just nu. Jag körde hem till mig och såg Chaz utanför hans hus. Jag körde förbi och svänge snabbt in på uppfarten. Jag hoppade ut och smällde igen dörren och rusade in. Det regnade asmycket, me jag älskade regn så det var ok. Jag sprng upp på mitt rum och böt om till mjukis byxor och en stor munkjacka som jag fällde upp luvan på och tog på mig ett par joggingskor. Jag måste få ut min ilska på något så en joggingtur skulle nog göra bra. Jag tog min IPod och satte i hörlurarna och srpang ner igen. Låste för pappa var inte hemma som vanligt. Ta mig inte fel, jag älskar pappa men jag önskade han kunde vara hemma lite oftare.

Jag började att springa och bara lät det gå. Jag såg inte upp men tillslut så kom jag fram till stranden. Jag ut di och gick runt lite. Jag kände tillochmed att jag började grina, jag är en människa men jag hade inte gråtigt på typ sex år. Sen mamma dog, med det så började jag gråta ännu mer

-Fo? sa plötslig en röst bakom mig. Jag röck till och tårkade mina tårar.

- Öm, Chaz, hej! sa jag och log fejkat fast jag bara kände för att dö just nu i den här stunden

- Är något fel?

- Nej jag...

- Du, jag såg att det varnågot fel med dig efter lunchrasten, vad fan hände?

- Jag är bara så jävla dum Chaz...

- Det är du inte

- Jo, jag trodde det skulle bli bättre här men det är fan liksdant här, jag vill hem igen

- Du är hemma

- Nej, jag kommer aldrig vara hemma utan mamma

Han tystnade och jag gick snabbt iväg föt att gå hem eller bara, försvinna...

- Annabelle, sa Chaz och tog tag i min axel

- Snälla... jag måste bara vara, ensam

- Inte nu, du är inte ensam

- Du känner inte mig

- Man jag kan

- Nej, jag måste här ifrån

- Nej det göt du inte, ge det här en chans

- Jag har det, jag är lika mobbad här som i Seattle