biglovebieber

- Måste vi se en skräckfilm? frågade jag och såg ledset på Justin

- Snääällla! sa Justin och jag satte mig i hans knä.

- Bara om jag får blunda! sa jag och skrattade. Han kramade om mig och ropade på Ryan och Vic. Vi hörde ett skrik från balkongn och Ryan och Vic kom in genom dörren. Ryan såg lite surt mot Justin com skrattade och satte igång filmen. Ryan och Vic satte sig på min stora, "fluffiga" matta och Chaz satte sig bredvid Justin.

---

Ryans perspektiv

Jag kunde inte sluta se på henne. Hennes ögon rörde sig sakta, hon var inte inne i filmen för det var en "dramatisk" scen med mycket rörelse. Hennes läppar var så där ljust rosa och var lite lätt öppna. Hon blundade och jag såg hur en liten, ynka tår formades i ögats hörn. Hon blinkade snabbare och den var borta. Hon skakade lite på huvudet och lutade sig mot min axel. Hon log lite och kramade om min arm, jag vet inte varför men jag kände bara hur jag skulle lägga min arm runt henne. Jag kände hur mina ögonlock blev tyngre, jag ryckte till flera gånger men snart så sov jag endå.

 

Victorias perspektiv

Jag aknade upp och såg mig runt, Lucys... Jag såg upp mot soffan och såg Justin, Chaz och Lucy sova. TV:n var fortfarande igång. Jag kröp fram och stängde av den och sen kröp jag tillbaka till Ryan. Jag la mig ner så jag lättare kunde somna. Efter ett tag så kom jag på att...det gick inte! jag kröp iväg en bit så jag kunde ställa mig upp. Vi hade fortfarande balkongen uppe så Lucys rum inte skulle bli hur hette som helst. Jag gick ut och satte mig på räcket igen. Jag såg ut över Atlanta - mitt nya hem. Jag såg in mot rummet igen och såg hur Justin kramade om Lucy i sömnen. Jag log och började se efter några stjärnor. Jag såg dom efter bara en sekund, himelen var full av dom. jag satt där i några minuter och "dinglade" med benen och bara...filosofierade. Plötsligt så såg jag ett stjärnfall. Jag blundade och önskade mig fort en önskan.

"Snälla låt det här bli ett bra, ställe. Låt allt bli bra med Ryan och Lucy...Atlanta, allt"

 

Jag hörde hur någon snarkade svagt inne från rummet. jag skrattade lite och tänkte hur fort allt kan gå. Efter bara någon timme så had jag falligt för Ryan. Och ite bara för han är Justins vän. Jag tror när jag såg hur bra Justin och Lucy passade ihop så försvann all min bieberfever... Konstigt. Jag såg pp mot stjärnorna igen och hoppades den är önskan skulle gå i uppfyllelse. Jag tog upp min mobil och började se efter om jag fått något medelande. Plötsligt känner jag hur någon tar tag om mig bakifrån och drar in mig, Ryan.

- Ryan! halv viskar jag så han ska höra men inte så jag väcker dom andra.

- Ja? sa Ryan och skrattade lågt

- Kom, kolla på stjärnorna... sa jag och drog ut honom igen. Vi satte oss i soffan som Lucy hade där ute och kollade lite på stjärnorna. Efter en timme kanske så sov vi två igen.

 

Lucys perspektiv

Jag slog upp ögonen men stängde dom snabbt igen, solen... Jag muttrade något och reste mig upp. Justin låg och sov under mig. jag hade sovigt i hans knä hela tiden. Jag såg på min högra sida och såg Chaz ligga och sova. Ryan och vic var borta. Jag reste mig upp för att gå ut på balkongen, den hade varigt öppen hela natten. Hur mycket var klockan? Jag såg ner på min arm men kom på att den hade stannat igår eftermiddag. Jag sprng tyst fram till sängbordet och kollade mobilen. Kvart i tio. Jag gick ut på balkongen och fick se Vic och Ryan ligga och sova i soffan. Jag log och hämtade en filt och la den över dom. Hon låg i hans famn med ett litet leende. Ryan hade armarna om henne och log lite han också.

 

Victorias perspektiv *en vecka efter*

- Ryan! ropade jag och hoppad upp i hans famn

- Vic! ropade han tillbaka, han kalllade mig för Vic numera. jag såg in i hans ögon oh kysste han på kinden. Han log och kramade om mig.

 

*FLASHBACK FEM DAGAR*

Vi satte oss ute på balkongen hos Justin. Ryan had sin hand över min och log lite smått. Jag log tillbaka och kände hur min puls ökade lite.

- Victoria...skulle du vilja, gå ut med mig någon gång? Typ ikväll? stammade Ryan fram och jag såg hur han svettades lite.

- Jag skulle gilla det, sa jag och kunde inte sluta le mot honom.

- Öm, super. Jag tänkte vi kunde...

- Låt det bli en överaskning! sa jag och skrattade lite, Ryan skratatde också och såg lite lugnare ut.

*Kvällen*

- Hej! Redo?

- Wow, du ser...

- Är det fel? Jag kan byta om du vill!

- Nej, du ser...fantastisk ut! sa han och jag kände hur jag hettade till om kinderna.

Jag hade på mig mina älsklings jeans, en vit t-shirt och mina vita converse. Lägg till lite make-up, svart enkel mascara och lite brun ögonskugga så var det allt. Och jag hade mitt tur-halsband om jag fått av farmor när jag vart döpt. Jag gick ut med Ryan som ledde mig till en bil. Han öppnade dörren för mig och jag hoppade in. Det var inget tak på bilen så mitt hår skulle flyga hur mycket som helst. Tur jag inte hade gjort något speciellt med det. Ryan hoppade in och startade. Jag såg upp mot mitt och lucys rum. Vi höll på att fixa mitt rum som skulle vara mittemot. Det hade inte varigt någon färg på väggarna så vi hade målat tidigare. Blått med en vit vägg där jag och Lucy kunde fota hade vi kommigt på. Lucy var helt såld på foto och att skriva. Hon var den kreativa av oss. Jag var mer...den, som fixade allt. Fast det inte såg ut som det så var Lucy hur blyg som helst. Inte med dom hon känne, men med helt random folk så var hon helt tyst och bara blyg. jag tykte det var mycket lättare att prata med folk jag inte kände. Det låter nog väldigt konstigt med det är så, som kusiner till mig och sånt. Hur pinsamt som helst at prata med! Jag kunde bara säga hejhej till någon på gatan. Men inte om jag kände den personen. Skulle aldrig göra det om inte den sa hej först!

Ryan körde iväg mot stan.

- Var ska vi?

- Överaskning!

- Du kom ihåg

- Så klart, du sa det idag liksom

- Ja men! Vi skrattade

 

*Efter Bion*

 

-Jag älskade den filmen! Du?

- Den var grym, fast slutet skulle varigt bättre

- Ja! Han skulle inte dött

- Han dog väl inte!

- Joho!

- Nej!

- Jo!

Han började skratta och jag såg surt på han

- Vad skrattar du åt?

- Inget, du är bara så söt när du är sur... jag började rodna igen. Fan då!

- Du också...

- Inte lika som du....och han dog inte

- HAN DOG!

Vi gick ut till bilen och Ryan körde iväg mot stranden.