biglovebieber

Väl framme vid skolan så gick Zach till sin första lekion. Jag och Vic var ju tvunga att skaffa scheman och allt. Vi hittade fram till experitionen och fixade allt. Vic sa hej och jag gick iväg för att hitta mitt klassrum, Historia var första lektonen. Jag hittade fram till Sal 5, försenad, fuck! Jag öppnade dörren och möttes av 20 blickar. Läraren såg upp på mig och jag kände mig utpekad.

- Lucy Hales, sa jag blygt.

- Ja! Alla det här är er nya klasskamrat, du kan slå dig ne på en tom plats.

Jag gick fram till en tom bänk. En tjej bredvid mig log och sträckte fram handen.

- Hej! Om du behöver hjälp kan jag hjälpa dig runt! Jag är Trina

- Lucy...

- Kul att träffas, älskar dina jeans

---

Lucys perspektiv

* FLASHBACK*

- Justin! skrek jag men inte så högt så någon annan skulle höra.

- Vad? sa han lite surt men med ett leende på läpparna.

- Jag sa jag inte ville upp på scenen! sa jag coh skrattade lite. Jag ville vara sur med det gick inte. Vi hade varigt på turne i två veckor nu. Sista dagen i Paris, Justin skulle ta med mig ut på en hemlig dejt, som han sagt ikväll. Han hade precis avslutat en konsert och imorron eftermiddag så skulle vi åka vidare till Spanien. Han gick fram mot mig och kysste mig på pannan, jag kysste tillbaka på kinden. Plötsligt slås dörren upp och Jasmine kommer in och drar iväg mig från Justin.

- Jasmine, vad gör du?

- Jag vill prata med dig! sa hon och drog med mgi ut på en balkong. Utsikten var otrolig.

- Ja? jag hade aldrig riktig kommigt över att hon hade kysst justin den där kvällen i New York.

- Du måste göra slut med Justin! sa hon och korsade armarna

- VA! sa jag chockat, mena hon allvar eller var hon bara så dum?

- du msåte göra slut, han är min!

- Ursäkta, ser det ut som han gillar dig eller?

- Vi hade något på gång innan du kom och styrde

- Vänta, styrde? Vem fan är det som försöker tvinga mig att göra slut med Justin! DU!

- Men snälla, du vet lika mycket som jag att han kommer göra slut någon gång inom kort endå

- Är du helt...dum i huvet eller?

- Nej... Men jag menar allvar! Han. Är. Min! sa hon och uttade till mig. Hon vände sig om för att gå in men jag drog tillbaka henne.

- Bara så du vet kommer jag inte göra slut, sa jag och korsade armarna som hon hade gjort tidigare.

- Det kommer du

- Nej det kommer jag inte, fattar du dåligt eller?

- Gör det.. annars

- Annars vad? Som du kan göra något

- Jag kan mer än du tror...

- Ha, det skulle jag vilja se

- Du ska, om du inte gör slut, fattar du?

- Du ä helt sjuk, vet du det

Jag gick tillbaka in och kände Jasmines blick i ryggen

 

*Kvällen*

 

- Så, en kväll kvar i Paris, vi måste till eifeltornet

- Skulle precis säga det.

Vi sprang dit och åkte upp. Klockan var tolv och ingen var där. Perfekt! Vi åkte allra högst upp. Jag var jävligt höjdrädd , men med Justin där så var det ganska lungt. Jag sprang fram till räcket och såg ut över staden. Justin kom upp bakom och kramade mig. Jag log och blundade. Jag kände hur han strök undan lite hår från min kind och kysste dne sedan. Jag vände mig om och såg in i hans ögon. Han log och kysste mig.

- Jag älskar dig, sa han och skattade

- Mm, jag älskar dig med

Han kysste mig igen och vi satte oss ner en stund. Plötslig så visslar han och fram kommer typ fem pers med mat och ett bord med två stolar. Jag såg chockat på justin och bara skrattade. Han drog upp mig och drog ut min stol. Alla försvann och vi blev ensamma igen. Jag såg runt på bordet, Justin tog fram något under bordet. En dator.

- En dator?

- Musik, några önskemål?

- This Love - Reflections?

- Nej, jag vet! sa han och skrev något. Jag suckade tungt inombords. Ingen ville någonsin höra min musik. Men den betydde allt för mig, den formade mig. Varfrö kunde ingen bara lyssna på mig?

Någon konstig låt började, jg hade aldrig hört den förut. Plötslig så började Justin sjunga. Lägg av, jag älskar justin men... tog han en av sina egna låtar? Från Youtube

- Justin...

- Va? sa han, han lyssnade inte för han hade blicken fastklistrad på skärmen. Jag la ner mina bestick och satte mina armar i kors. Jag satt så tills hans video var slut. Ego... tänkte jag surt för mig själv.

- Bra va! sa han och kollade äntligen på mig - Vad är det? frågade han och höjde på ena ögonbrynet.

- Du bryr ju dig bara om din video! sa jag surt. Justin såg surt tillbaka på mig.

- Och? Måste jag kolla på dig hela tiden eller?

- Nej men vi är på dejt justin, tänk inte bara på dig själv

- Men lägg av, jag frågade ju du vile lyssna på musik

- Ja men du tog din musik, nte den jag bad om

- Den suger ju! sa han och log lite

- Nej. justin det tycker inite jag, det är sin musik som suger...

- Meh! Va fan var det där nödvändigt?

- Var det nödvändigt att kalla min musik för skit?

- Det sa jag inte, jag sa den sög... vilket den gör

- Meh, kan du lägga av eller?

- Varför? Den gör ju det

- Kan du bara hålla tyst så vi kan äta

- Nej nu vill jag veta vad  du vill...

- Vadå vill?

- Ja...

- Va?

- Vaddå, kan du inte prata helt plötsligt eller?

- Va fan tar det åt dig då?

- Inget, är bara lite trött på att du klagar hela tiden

- Klagar?

- Ja, på min musik och allt

- Va fan har jag klagat på?

- Ja att jag inte lägger ner tillräckligt med tid för dig och att hag bara lyssnar på min musik...

- Det har jag fan heller sagt!

- Jooo

- Men håll käften Justin! skrek jag, jag hörde inget annat än våra röster och Paris trafiken.

- Nej, kan du hålla käften

- Justin! Jag blir så trött på dig och dina jävla diva grejer!

- DIVA! JAG?

- Ja, när var senast du pratade med någon av dina vänner?

- Öm, jaa...

- Se, du glömmer dina vänner när du inte behöver dom så där bara, sa jag och knäppte med fingrarna.

- Det gör jag inte!

- Det göt du visst, du ändras så mycket för varje dag Justin. Sen du har kommigt ut på den här jävla turnern har du blivigt en sång jävla bitch, vet du det?

- Va fan ska du börja bråka för hela tiden?

 

Vi förtsatte att bråka i minst en timme tills han sa det

- Jag önskar att jag aldrig träffat dig din jävla bimbo!

- Bimbo, hur fan...

- Vad ska jag säga då? Du är ju det!

- Jag hatar dig!

- Samma här, hur fan kan jag vara tillsammans med dig?

- Då så, antar det inte är någon jävla ide att vi är tillsammans isåfall

- Nej!

- Bra!

- Bra, kan du bara

- Men kan du gå eller! Jag vill fan aldrig se dig igen

- Jag är känd, lätt för mig att glömma dig, du är bara en jävla dum tjej

Sa han och klev in i hissen, när väl dörrarna stängdes så föll jag ner på marken. Jag lät tårarna komma nu. Vad hade jag gjort?

* FLASHBACK SLUT*