I Think I'm In Love - Del 42

Han började skratta och jag såg surt på han

- Vad skrattar du åt?

- Inget, du är bara så söt när du är sur... jag började rodna igen. Fan då!

- Du också...

- Inte lika som du....och han dog inte

- HAN DOG!

Vi gick ut till bilen och Ryan körde iväg mot stranden.


Tumblr_l88x155d0n1qzg7ruo1_500_large

Ryans perspektiv

Vi körde upp i stan igen.

- Vad gör vi här?

- Jag tänkte du ville se stan...

- Ja men...vänta!

- Japp, vi ska högst upp

- Åh! Lägg av Ryan!

Vi smög in igenom dörren och såg oss om. Portvakten var inte där inne.Ryan tröck på upp-knappen på hissen och vi väntade i kanske en minut. Plötsligt hör vi hur en dörr öppnas.

- Kom! Viskar Ryan och tar min hand och springer mot trapporna.

- Ryan det är typ 20 våninga, han la handen för min mun och stälde sig för en pelare. Vi hörde fotsteg och en man gick förbi oss. Jag höll andan och försökte att inte skratta. Ryan kramade om mig och smög in igenom dörren upp till trapporna. Vi sprang upp en våning och väntade på hissen därifrån. Den kom snabbare nu eftersom den var i lobyn nu. Vi gick, elelr snarare kröp in och Ryan tröck på 20.

Väl uppe så klev vi ut på taket. Månen var uppe, den var så smal som den kunde bli. Jag såg in i Ryans ögon och kände hur min puls ökade igen. Jag såg ut mot stan och belv helt...förtrollad? Jag gick fram till kanten och såg ut mot alla miljoner ljus. Ryan kom upp bakom mig och log. Jag började frysa lite.

- Fryser du?

- Kan du läsa mina tankar eller? sa jag och skrattade.

- Nej, men du ser kall ut... sa han och la sin jacka över mina axlar. jag log och han kramde svagt om mig.

- Är det ok om jaghåller dig såhär? frågade han orloigt

- Det är bra...Ryan?

- Ja? sa han och såg ner på mig

- Vad tycket du först m mig?

- Jag tycket du var söt, snäll och down-to-earth

- Du kände inte mig

- Med det vad var jag tyckte, vad tycket du om mig? sa han efter någon minut

- Samma typ, fast du verkade vara en drömmare, sa jag och vände sig så hon stog mitt emot honom. Jag var kortare än han så jag fick se upp för att se hans ögon.

- Victoria, jag gillar dig, verkligen mycket

- Jag gillar dig med, anars skulle jag inte sagt ja till dejten...

- Jo, öm...skulle du liksom, hans hand skakade lite så jag tog tag i den och såg upp i hans ögon igen. Vi stog tysta och bara såg på varran. Jag ställde mig på tårna så jag kom i samma höjd som hans ögon. Jag lutade mig närmare och jag såg Ryan göra det också innan jag stängde ögonen. Våra läppar möttes och allt var...tyst, Vi hörde bara bilarna och Atlanta. Jag lutade mig tillbaka och såg ner på mina fötter. Ryan strök mig över kinden och log.

- Så...är vi liksom?

- Ja, tror det...ska vi liksom?

- Jag vet inte...men jag har en grej till dig, sa han och tog upp en liten brun ask. Jag såg förvånat på den och sen på Ryan igen.

- Ryan...du behöver inte

- Öppna

Jag tog asken och öppnade. Ett halsband med ett hjärta som berlock låg på en svart silkesfilt. V.R stog insrstat i guld hjärtat. Jag kramde om Ryan och kysste han på kinden. Hans ögon lysste upp och han log.

- Kan du ha på det på mig? frågade jag och tog upp håret. Han tog upp halsbandet och lad det försiktigt på min hals. Han spände det och sa att jag kunde släppa ner håret.

- Så, står R:et för Ryan eller Ramone?

- Det får du välja... sa han och kysste mig igen


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0