I Think I'm In Love - Del 25

- Se upp! Ropade han och började boma mig med balongerna. Det blev ett vattenkrig och båda blev tottalt genomvåta.
- Åh, sista! Ropade han när jag träffade han mitt i bakhuvudet.
- Åh, nej! ropade ja och kastade flera mot honom. Han sprang fram och tog upp mig på hans axlar.
- Nej, släpp ner mig Zach!

Justins perspektiv

Jag stannade mitt i gatan. Det kändes som någon hade stuckigt en kniv i min rygg. Vem var det som var med Lucy? Jag kände hur jag bara vill bort. Men konstigt nog gick jag mot dom. Jag kunde inte styra mina ben. Precis vid gräs kanten så kollade hon på mig. Jag kunde inte, jag sprang där i från.

- Justin! hörde jag henne ropa. Jag såg inte tillbaka.

Jag hade ingen aning om var jag skulle. Jag bara gick, helt plötsligt så kom jag till Lucys hus. Åh nej, jag såg mig om och fick se Lucy komma springande. Med den där killen bakom henne.

- Justin, vänta! ropade hon och ökade farten.

- Lucy! Bara, gå... ropade jag tillbaka men min röst bröt sig i slutet av meningen. Jag såg in mot skogen och sprng in. Jag hörde hur Lucy sprang efter. Jag var på mitten av åkern när hon tog tag i min arm. Jag stretade emot med jag orkade inte nå mer.
Hon snurrade runt mig och fick mig att se in i mina ögon.

- Justi, det är inte som det ser ut! sa hon och kramade om mig

- Så vad är det? Och vem är han? sa jag och pekade mot killen som hade varigt med henne.

- Öh, asså...jag kan gå om ni vill det... sa han och såg oroligt på oss

- Nej Zach, jag kan förklara! sa Lucy och såg på mig igen

- Förklara då! sa jag och slog ut med armarna

- Är du ortogen eller?

- Justin! Hur kan du äns tro något sånt, jag älskar dig! sa hon och jag såg tårar i hennes ögon

- Lucy jag...

- Han är min bästa vän! sa hon och gick till honom igen

- Öh, åh. Jag...Lucy förlåt

- Spara det, du kan säga fårlåt så mycket som du vill. Du litar ju inte på mig! skrek hon och gick iväg

- Lucy!

 

Lucys perspektiv

Jag fattar inte hur han kunde tro jag var otrogen mot honom. Jag borde vara orolig för att han ska vara det, han är ju Justin Bieber för fan. Hur många tjejer vill inte vara jag just nu?

Jag klättrade upp till min balkong, det blev lättare än förut. Jag hörde någon bakom mig, jag vände mig och och var på väg att fräsa något elakt för jag trodde det var Justin. Men då såg jag att det var Zach.

- Lucy, var inte så hård mot honom, han kunde ju inte veta... började han

- Zach, han vet att jag aldrig skulle göra något sånt! Han vet! sa jag och satte mig på golvet. Zach klättrade upp, med lite mer svårighet, och satte sig bredvid mig och kramade om mig.

- Jag...jag älskar honom så mycket men..

- Lucy, bara...lugna ner dig en stund så blir det bra sen, jag lovar...

Jag brgravde mitt ansikte i hans tröja och kände mer tårar komma. Zach satt bara där ocg tröstade mig, jag kände mig lite bättre med han vid mmin sida.

 

Justins perspektiv

Hur kunde jag vara så dum? Jag fattar inte att jag reagerat så, hon skulle aldrig göra något sånt ju. Jag slängde mig på marken. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag älskade henne. Jag såg mot hennes hus och jag tror jag såg henne på balkongen, med Zach eller vad han hette. Jag reste mig upp och gicck närmare huset. Bara för att få höra hennes röst.

- Jag, jag vet inte om jag kommer klara allt det här...jag menar, jag har aldrig kännt så här förut

Jag kände hur jag både blev glad och ledsen. Hon hatade inte mig men, orkade inte mer. Vad menar hon? Jag kan inte vara utan henne. Jag älskar henne. Jag var precis på väg att gå fram när jag hörde Zach

- Lucy, du kan inte ge upp. Den Lucy som jag kännde förut gav aldrig upp, även om det var omöjlig. Var har hon tagit vägen, va? sa han och kramade om henne.

- Jg tror hon försvann med dig... sa hon tyst

- Nå, jag är här nu så låt den gamla Lucy komma tillbaka. Det är bara en liten svacka. Jags lår ad om att han väntar på att du ska bli lite gladare så han kan säga förlåt...

- Du har nog rätt, jag lev bara så...

- Jag fattar, vill du ha lite glass?

- Visst, kör du?

- Ok, kom nu, sa han och dom gick tillbaka in. Jag stog där bokom trädet i deras trädgård. Jag hade kommigt på det bästa sättet att säga förlåt. Något som hon nog skulle älska, hoppas jag...

 


 

Vad ska han göra? Kommentera :)


Kommentarer
Postat av: Anonym

awesome! =)

2011-01-13 @ 19:38:58
URL: http://belieberworld.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0