I Think I'm In Love - Del 23
Nej, men hon hade nog rätt. Det lät härligt med en åker och skog bredvid huset. Vi bodde inne bland massa andra hus så det sög ju lite. Men jag skulle väl mest vara hos Lucy nu i sommar.
Justin knackade på dörren, jag öppnade med ett stort leende. Han kom och kramade om mig på en gång.
- Hej älskling, jag har saknat dig! sa han och kysste mig på kinden
- Jag har saknat dig med, sa jag och kysst tillbaka
- Så, coolt hus... sa ha och såg sig om inne i hallen.
- Tackar, vill du se dig om? Har fortfarande inte sett alla rum, sa jag coh skrattade
- Visst, nedervåningen först eller? frågade han och la sin arm om min
- Ok, kom. Köket är hur coolt som helst! sa jag och drog med honom in till köket. Justin var nästan mer glad över huset än jag. Vi gick runt överallt och nu var det bara mitt rum kvar, och rummet med pianot. Jag lät bli att visa det för Justin. Än så länge...
- Wow, ditt rum är ju superstort! sa Justin och slängde sig på min säng.
- Glad att jag har en balkong bara... sa jag och satte mig ned bredvid Justin på sängen.
- Balkong, coolt! sa Justin och skuttade ut dit. Jag gick efter och kramade om honom. Han vände sig mot min och kysste mig.
- Jag älskar dig, sa han och kysste mig igen.
Plötsligt så kände jag något hårt slå i huvudet. En sten tror jag. En spetsig sten för jag kände att sår.
- Aj va fan! skrek jag och såg ner i trädgården. Igen där. Men plötslig flög någon upp från ett par buskar. Justin sprang mot räcket och klättrade ner.
- Nej Justin kom tillbaka! Skrek jag efter honom men han hörde inte tror jag. Jag klättrade ner efter dom och det gick ganska lätt. Jag sprng fort efter och kom in i skogen. Jag var närja att snubbla över en massa trädrötter som det var massor av här. Jag hörde röster från floden tror jag . Jag såg efter någon men såg ingen. Jag sprang vidare och fick se två personer en bit från mig. I kanten av floden. Jag sprng dit och gick emellan.
- Lucy? Vad gör du hä... frågade Justin arg och såg på mig
- Justin, ta det lugt det var bara en sten hon... jag såg på tjejen och blev helt paff. Det var Jasmine.
- Jasmine? sa jag och allt blev helt...fel.
- Lucy, hon kastade stenen med flit! skrek Justin och gick fram mot Jasmine som slängde sig på marken och kurade ihop sig som en liten flicka.
- Justin! skrek jag och puttade iväg honom.
- Jag är ledsen... hörde jag Jasmine kvida från trädet. Jag satt mig på huk bredvid henne.
- Det är ok, du.... jag visste inte vad jag skulle säga till henne
- Hon menade det, hon vill något med oss Lucy! Skrek Justin från ett annat träd.
- Justin! Bara...håll tyst nu. Ok? sa jag och såg argt på honom
- Jag vara tyst, hon... jag gav honom min blick och han tystnade och satte sig på marken.
- Som jag sa, jag är inte arg...
Vi satt där en liten stund och sa inget.
- Jag...jag måste nog gå. Hej... sa Jasmine och sprang iväg.
- Justin! Ropade jag och stannade honom. Han hade varigt på väg efter henne igen.
- Hon gör något...jag, jag gillar det inte! sa han och kramade om mig
- Det är ok, ingen ska splittra oss... sa jag och kysste honom
Justin knackade på dörren, jag öppnade med ett stort leende. Han kom och kramade om mig på en gång.
- Hej älskling, jag har saknat dig! sa han och kysste mig på kinden
- Jag har saknat dig med, sa jag och kysst tillbaka
- Så, coolt hus... sa ha och såg sig om inne i hallen.
- Tackar, vill du se dig om? Har fortfarande inte sett alla rum, sa jag coh skrattade
- Visst, nedervåningen först eller? frågade han och la sin arm om min
- Ok, kom. Köket är hur coolt som helst! sa jag och drog med honom in till köket. Justin var nästan mer glad över huset än jag. Vi gick runt överallt och nu var det bara mitt rum kvar, och rummet med pianot. Jag lät bli att visa det för Justin. Än så länge...
- Wow, ditt rum är ju superstort! sa Justin och slängde sig på min säng.
- Glad att jag har en balkong bara... sa jag och satte mig ned bredvid Justin på sängen.
- Balkong, coolt! sa Justin och skuttade ut dit. Jag gick efter och kramade om honom. Han vände sig mot min och kysste mig.
- Jag älskar dig, sa han och kysste mig igen.
Plötsligt så kände jag något hårt slå i huvudet. En sten tror jag. En spetsig sten för jag kände att sår.
- Aj va fan! skrek jag och såg ner i trädgården. Igen där. Men plötslig flög någon upp från ett par buskar. Justin sprang mot räcket och klättrade ner.
- Nej Justin kom tillbaka! Skrek jag efter honom men han hörde inte tror jag. Jag klättrade ner efter dom och det gick ganska lätt. Jag sprng fort efter och kom in i skogen. Jag var närja att snubbla över en massa trädrötter som det var massor av här. Jag hörde röster från floden tror jag . Jag såg efter någon men såg ingen. Jag sprang vidare och fick se två personer en bit från mig. I kanten av floden. Jag sprng dit och gick emellan.
- Lucy? Vad gör du hä... frågade Justin arg och såg på mig
- Justin, ta det lugt det var bara en sten hon... jag såg på tjejen och blev helt paff. Det var Jasmine.
- Jasmine? sa jag och allt blev helt...fel.
- Lucy, hon kastade stenen med flit! skrek Justin och gick fram mot Jasmine som slängde sig på marken och kurade ihop sig som en liten flicka.
- Justin! skrek jag och puttade iväg honom.
- Jag är ledsen... hörde jag Jasmine kvida från trädet. Jag satt mig på huk bredvid henne.
- Det är ok, du.... jag visste inte vad jag skulle säga till henne
- Hon menade det, hon vill något med oss Lucy! Skrek Justin från ett annat träd.
- Justin! Bara...håll tyst nu. Ok? sa jag och såg argt på honom
- Jag vara tyst, hon... jag gav honom min blick och han tystnade och satte sig på marken.
- Som jag sa, jag är inte arg...
Vi satt där en liten stund och sa inget.
- Jag...jag måste nog gå. Hej... sa Jasmine och sprang iväg.
- Justin! Ropade jag och stannade honom. Han hade varigt på väg efter henne igen.
- Hon gör något...jag, jag gillar det inte! sa han och kramade om mig
- Det är ok, ingen ska splittra oss... sa jag och kysste honom
Kommentarer
Trackback
