I Think I'm In Love - Del 19
- Visningsbild och sånt på twitter. sa jag och satte mig bredvid henne
- Oj, redan? Men kommer inte alla bli helt galna och vilja döda mig? sa hon och skattade
- Då spöar jag ner dom, sa jag och små skrattade.
- Säääkert! sa hon sarkastiskt och sprang upp för trapporna. Jag hoppade upp och sprang efter. Vi skrattde hela vägen hem till henne igen. Hennes pappa skulle bjuda oss på bio ikväll och jag såg fram emot det.
- Oj, redan? Men kommer inte alla bli helt galna och vilja döda mig? sa hon och skattade
- Då spöar jag ner dom, sa jag och små skrattade.
- Säääkert! sa hon sarkastiskt och sprang upp för trapporna. Jag hoppade upp och sprang efter. Vi skrattde hela vägen hem till henne igen. Hennes pappa skulle bjuda oss på bio ikväll och jag såg fram emot det.
Lucys perspektiv *två veckor efter*
Jag fattar inte att vi ska tillbaka till L.A nu. Dom här två veckorna hade varigt fantastiska. Dom bästa på flera år tror jag. Vi hade inte sett Jasmine under hela tiden. Bra, det vaer något med henne som oroade mig. Och det verkade oroa Justin också även om han sa att det var lugnt. Men jag lät det vara.
Jag stägde resväskan och lyfte ner den från sängen. Justin och pappa stog och pratade ute i köket. Det skrämde mig nästan lite hur bra dom kom överäns. Så fort Justin och pappa hade börjat prata så kunde dom nästan inte sluta. Men pappa och jag var så nära så det störde mig inte så mycket.
- Är du redo älskling? frågade Justin och pappa samtidigt. Dom såg förvånat på varandra och sedan började alla skratta. Nere vid porten så vinkade pappa till sig en taxi. Han och Justin hjälptes till att ha in väskorna i bakluckan. Pappa skulle följa med till flygplatsen vilket jag var glad över. Jag skulle sakna honom så mycket. Så grymt mycket. Jag skulle sakna Justin när han åkte tillbaka till Atlanta också. Vi hade pratat om jag skulle komma och hälsa på någon gång i höst. Flera gånger hade vi kommigt fram till. Det sög att jag bode i L.A och han i Atlanta men vi älskade varran så mycket så det skulle inte få bryta isär oss. Flyget var lite försenat så vi fick vänta i kanske en halvtimme efter vi kommigt igenom alla kontroler. Den sista stannade vi vid. Pappa kunde ju inte gå igenom den eftersom han inte skule med på flyget.
- Hej då pappa, jag kommer sakna dig... sa jag och kramade om honom.
- Jag kommer sakna dig också älskling, sa han och kramade om mig hårdare.
- Lova att ringa mer, sa jag och släppte honom.
- Lovar, men det är bäst att ni går nu, hejdå! sa han och nickade mot kontrolen.
- Visst, hej! sa jag och vinkade medan vi gick. Vi var tvungen att lägga upp väskorna på bandet men det gick bara bra. Vi behövde inte stanna för att kolla igenom fickor och sånt. Det var skönt att säga vi. Jag brukade ju alltid få åka ensam.
Väskorna åkte iväg mot planet och vi satte oss vid några stolar. VI började prata om hur i skulle göra med Atlnta och helt plötsligt så var det dags att gå på planet. Det blev första klass igen och både jag och Justin somnade på en gång och sov hela resan. Jag tror det var Justin som väckte mig när vi var nära LAX flygplatsen. Jag fick lock i öronen som alltid men det släppte så fort planet stannade. Resväskorna tog en jäkla tid men vi fortsatte bara att prata om Atlanta. Min gröna väska kom efter kanske tjugo minuter och Justins fem minuter efter min. Hans väska var helt vanligt svart och vi körde dom bredvid varran ut i solljuset. Mamma skulle komma och möta oss men jag tvekade på det. Men otroligt nog så var hon där. Mitt framför oss. Vi sprang dit och slängde in väskorna bakluckan. Justin satte sig i bak och jag i framsätet. Mamma hälsade glatt, vad var det med henne? Hon skulle väl vara på jobbet.
Vi släppte av justin hos hans mammas hus och jag vinkade glatt. Justin kom fram och lutade sig in i den nerfällda rutan.
- Hejdå min älskling, sa han och kysste mig
- Hejdå, sa jag och rodnade
Mamma körde iväg och sa inget. Pappa hade så klart ringt och förvarnat tänkte jag. När vi kom hem så lyste det svagt från mammas sovrum och köket.
Jag packade fort upp mina grejer. Mamma kom in till mitt rum och satte sig på sängen.
- Vad är det? frågade jag och hängde upp en skjorta.
- Jo, jag har blivigt befodrad igen... sa hon och hostade
- Ok? Det är väl bra...
- Jo, vi måste... hon tystnade oh såg på mig
- Måste vad?
- Vi måste flytta älskling...
Jag tappade några tröjor på golvet och såg förskräckt på mamma.
Åh, var ska dom flytta?? Kommentera :)
Jag fattar inte att vi ska tillbaka till L.A nu. Dom här två veckorna hade varigt fantastiska. Dom bästa på flera år tror jag. Vi hade inte sett Jasmine under hela tiden. Bra, det vaer något med henne som oroade mig. Och det verkade oroa Justin också även om han sa att det var lugnt. Men jag lät det vara.
Jag stägde resväskan och lyfte ner den från sängen. Justin och pappa stog och pratade ute i köket. Det skrämde mig nästan lite hur bra dom kom överäns. Så fort Justin och pappa hade börjat prata så kunde dom nästan inte sluta. Men pappa och jag var så nära så det störde mig inte så mycket.
- Är du redo älskling? frågade Justin och pappa samtidigt. Dom såg förvånat på varandra och sedan började alla skratta. Nere vid porten så vinkade pappa till sig en taxi. Han och Justin hjälptes till att ha in väskorna i bakluckan. Pappa skulle följa med till flygplatsen vilket jag var glad över. Jag skulle sakna honom så mycket. Så grymt mycket. Jag skulle sakna Justin när han åkte tillbaka till Atlanta också. Vi hade pratat om jag skulle komma och hälsa på någon gång i höst. Flera gånger hade vi kommigt fram till. Det sög att jag bode i L.A och han i Atlanta men vi älskade varran så mycket så det skulle inte få bryta isär oss. Flyget var lite försenat så vi fick vänta i kanske en halvtimme efter vi kommigt igenom alla kontroler. Den sista stannade vi vid. Pappa kunde ju inte gå igenom den eftersom han inte skule med på flyget.
- Hej då pappa, jag kommer sakna dig... sa jag och kramade om honom.
- Jag kommer sakna dig också älskling, sa han och kramade om mig hårdare.
- Lova att ringa mer, sa jag och släppte honom.
- Lovar, men det är bäst att ni går nu, hejdå! sa han och nickade mot kontrolen.
- Visst, hej! sa jag och vinkade medan vi gick. Vi var tvungen att lägga upp väskorna på bandet men det gick bara bra. Vi behövde inte stanna för att kolla igenom fickor och sånt. Det var skönt att säga vi. Jag brukade ju alltid få åka ensam.
Väskorna åkte iväg mot planet och vi satte oss vid några stolar. VI började prata om hur i skulle göra med Atlnta och helt plötsligt så var det dags att gå på planet. Det blev första klass igen och både jag och Justin somnade på en gång och sov hela resan. Jag tror det var Justin som väckte mig när vi var nära LAX flygplatsen. Jag fick lock i öronen som alltid men det släppte så fort planet stannade. Resväskorna tog en jäkla tid men vi fortsatte bara att prata om Atlanta. Min gröna väska kom efter kanske tjugo minuter och Justins fem minuter efter min. Hans väska var helt vanligt svart och vi körde dom bredvid varran ut i solljuset. Mamma skulle komma och möta oss men jag tvekade på det. Men otroligt nog så var hon där. Mitt framför oss. Vi sprang dit och slängde in väskorna bakluckan. Justin satte sig i bak och jag i framsätet. Mamma hälsade glatt, vad var det med henne? Hon skulle väl vara på jobbet.
Vi släppte av justin hos hans mammas hus och jag vinkade glatt. Justin kom fram och lutade sig in i den nerfällda rutan.
- Hejdå min älskling, sa han och kysste mig
- Hejdå, sa jag och rodnade
Mamma körde iväg och sa inget. Pappa hade så klart ringt och förvarnat tänkte jag. När vi kom hem så lyste det svagt från mammas sovrum och köket.
Jag packade fort upp mina grejer. Mamma kom in till mitt rum och satte sig på sängen.
- Vad är det? frågade jag och hängde upp en skjorta.
- Jo, jag har blivigt befodrad igen... sa hon och hostade
- Ok? Det är väl bra...
- Jo, vi måste... hon tystnade oh såg på mig
- Måste vad?
- Vi måste flytta älskling...
Jag tappade några tröjor på golvet och såg förskräckt på mamma.
Åh, var ska dom flytta?? Kommentera :)
Kommentarer
Postat av: Anonym
kan hon inte flytta till danmark eller ngn som e lågt bort, och varje gång justin kommer o hälsar pp blir hon bara mer o mer frånvarande, o då visar de att hon träffat en annan kille osså gör slut med justin och han gör allt för att få henne tbx.
men de får inte hända för snabbt.
Trackback
