biglovebieber

Jag var så lycklig just då, hon var min. Min flickvän. Vi gick hand i hand genom regnet hem till hennes pappa. Vi pratade om allt, som vi brukade göra. Men den här gången var det annorlunda. För nu så kunde jag säga hur mycket jag älskade henne, inte behöva hålla det inne.
Några kvarter från lägenheten så började hon att gå lite saktare.

---

Justins perspektiv
- Vad är det?
- Jag tyckte jag såg...nej, hon skakade på huvudet och gick förbi mig.
- Det var något? Säg, du kan lita på mig ju, sa jag och sprang ikapp henne. Hon var snabb.
- Nej, det var inget
- Lucy! Säg nu!
- Nej!
- Snälla!
- Nej
- Lucy, kom igen
- Ok, det var Jasmine, nöjd? nästan skrek hon och gick upp till lägenheten. Jag sprng och öppnade dörrren och sprang ikapp henne i trapporna. Jag vart anfådd och flåsade häftigt när jag såg henne.
- Lucy, var såg du henne? frågade jag och vände henne mot mig. Jag såg att hon grät.
- Snälla Justin, jag..vet inte, sa hon och kramade om mig
- Det är lungt, hon...hon kommer inte bli något problem, sa jag i ett försök att lungna henne men jag visste att hon hade något på gång. Och jag gillade inte kännslorna som jag fick när jag tänkte på det.

Lucys perspektiv
Vi gick in till lägenheten och vi kollade på någon film, vi kollade inte utan pratade mest och till slut så somnade jag i hans famn. Jag tror Justin somnade också efter ett tag.
När jag vaknade igen så såg jag ljusstrimor komma från fönstret. Jag flög upp och smög fram till föstret. Solen sken och alla tecken på regnet igår var borta. Underbart, jag äälskade regnet men solen var också fantastisk. Nu kunde vi gå omkring i Central Park hela dagen och jag kunde visa Justin var jag halft har växt upp.
Jag såg mot soffan och såg Justin ligga och krama en kudde. Jag log och gick in till köket för jag var som vanligt hur hungrig som helst. Jag tog fram en skål från skåpet och vände mig mot bänken för att ställa ner skålen. Jag skrek nästan för jag ble så rädd. Helt plötsligt stog pappa där och såg på mig. Jag la handen på hjärtat och log.
- Du skrämde nästan ihjäl mig! viskade jag och hämtade flingor och mjölk.
- Såg det, sa han och satte sig ner mitt emot mig. Tog en kopp kaffe och såg allvarligt på mig.
- Vad är det? frågade jag och såg mot honom, han var mer allvarlig än vanligt.
- Du sa ju att du inte var ihop med honom... sa han och pekade ut mot Justin i vardagsrummet.
- Pappa...snälla säg inte att vi ska prata om det här nu! sa jag och stönade högt.
- Jag är ledsen men han är din första pojkvänn isåfall. Lucy! sa han och små log lite men blev sedan allvarlig igen.
- Pappa, jag gillar honom...mycket. Tror jag... sa jag och hälde upp flingorna och mjölken
- Tror du? Säga att du verkligen älskar honom så...så låter jag det vara. Annars så...
- Pappa, jag och Justin...
- Ni känner ju nästan inte varran!
- Vi känner varran mer än folk kanske gör på ett år, vi pratar...om...allt! Ok? sa jag irriterat. Varför måste han prata om det här nu? Jag var lycklig med Justin, ok. Vi har varigt tillsammans i mindre än en dag men. Det är något mellan oss. Jag vet inte.
- Ok, ok. Jag ska ut till New Jersey för att kolla om någon byggnad. Är tillbaka om några timmar. Ska vi gå på bio eller något då? Va, som gamla tider? sa han och log sitt stora leende
- Ok, jag och Justin ska nog kolla in Central Park och annat medan du är borta, sa jag och fortsatte att äta
- Ok, ha det bra
- Men pappa, varför jobbar du så mycket nu? Jag menat, sist så jobbade du ju aldrig...
- Jag har blivigt befodrad sen sist, sa han och log
- Lägg av! Fick du befodran? sa jag och kramade om honom.
- Glad att du är glad över det, men det blir så mycket jobb, ledsen
- Du älskar ditt jobb, det är lugnt, sa jag och log. Han ruffasde mig i håret och gick till jobbet.
- Vi ses, hej, ropade han i dörren
- Hej! ropade jag tillbaka och åt upp min frukost, jag var på väg till Justin och Tv:n när jag såg tidningen. En bild på en massa bilar var på framsidan. Jag tycket jag såg Jasmin i bakrunden så jag tog upp tidningen.
Det stog om festen igår. Tydligen hade det blivigt väldigt galet igårnatt. Någon hade blivigt påkörd och allvarligt skadad. Det stog inget mer än det. Oj, hur sent hade det här hänt? Här i New York så brukade ju rykten gå fort. Så klart, Justin och jag hade ju inte precis varigt nära.
Jag lät bli att säga nått till Justin om olyckan och det.
Han sov så sött. Tv dosan låg långt ute på bordet och jag reste mig upp igen för att nå den. Det var inget bra på Tv:n så jaf gick in till mitt rum och hämtade min laptop.
Loggade in på Twitter och skrev: "Chillar med @justinbieber sovande bredvid mig"

Jag loggade snabbt in på Facebook men det var inget nytt så jag gick tillbaka till Twitter. 70 personer hade skrivigt till mig. Mest av dom var någon tjej, ShelyFrigg92. Jag började asgarva åt hennes namn så jag väckte Justin. Han såg sig förskräckt omkring och sedan på mig. Vilket fick mig att skratta ännu mer. Efter några minuter så hade jag lugnat mig och visade Justin tweetet. Han log och kysste mig. jag log svagt och kysste sedan tillbaka. Vi låg och pratade i några minuter tills jag drog upp honom från soffan och skrattade.
- Kom igen, jag vill visa dig stan. Det är sol, sa jag och log mot honom
Han sken upp och kysste mig igen.
- Jag var bara tvungen, sa han och log.
Vi sprang ut på gatan igen och skrattade för vi hade nyss fått värsta blicken från våran granne. Vi brydde oss inte för vi var ju, kära.

---

Förlåt!! Så grymt ledsen för att jag aldrig skrivigt. Men nu har jag börjat igen och a, jag bara måste skriva mer. Men inte för en imorrn. Lovar! Ah, blev ett ganska långt avsnitt nu för ni inte fått något på typ en vecka. Gott Nytt Pr föresten. lite sen men :D

Aja, nu ska jag sova. Kommentera och sånt :D