biglovebieber

Lucys perspektiv
Wow, en vecka hde nu gått sedan jag först träffat Justin. Vi hade varit med varran nästan varje dag. Victoria hade träffat han och hade också blivigt ganska bra vän med honom men Justin och jag hade fått ett band. Ett starkt band.
Och han skulle men till New York, han och hans mamma skulle ju åka dit samtidigt. Otroligt. Jag höll på att packa just nu. En vecka förtidigt men jag ville vara klar och redo att åka på söndag. Det var måndag nu och jag kunde inte vänta. Jag hade nästan haft ner hela garderoben och packade om för tredje gången nu. Jag hade redan bestämt flyg outfit. Mörkgrå kavaj med en vit tröja under med jeans-shorts och mina svarta converse.
Jag hoppade nästan av spänning, jag hade inte sett pappa på fyra månader.


Justins perspektiv
Jag låg på sängen och tänkte hur jag skulle säga det till Lucy.
"Hej jo jag ljög, jag kommer inte till New Yrok, sorry hoppas vi kan ses efter du kommer hem"
"Hej, jag är en usel lögnare som bara vill krossa ditt hjärta, haha, sorry hej ha det så bra hos din pappa"
"Hej, jag är ledsen, sorry. Kan inte säga varför men jag ljög, hej!"
Inget lät bra och det blev bara värre. Jag hade fått ett sms från Lucy där det stog hur hon längtade till New York och allt kul vi skulle kunna ha. Åh, jag satte kudden för ansiktet och skrek. Kudden dämpa det mesta men det ekade i rummet. Jag släppte kudden och gick ut från rummet. Vad skulle jag göra. Jag måste få mamma att låta mig åka till New York. Allt eller inget, nu gällde det.

Jag gick in till min mammas rum och sa det rätt ut. Hon låg på sängen och läste någon bok.
- Mamma, kan jag åka till New York om en vecka? sa jag och bet mig i läppen.
- Öh varför? frågade hon. Jag höll tummarna
- För en vän sak dit och jag har liksom sagt att jag ska dit då... Jag log nervöst
- Justin, vem är den här vännen? hon la ifrån sig boken och såg på mig.
- Öm, hon heter Lucy och vi träffades förra veckan, sa jag och blundade.
- Jaja, vem kan förklara kärleken, sa hon och suckade. Jag vart så glad så jag hörde inte vad hon sa. Jag sprang ut från rummet och hoppade ner för trappan av glädje. Yes! Jag fattade inte att det gick.

Dagen gick fort och helt plötsligt var det kväll. Jag skulle möta upp Lucy vid Santa Monica Pier.
Jag tog med mig en extra tröja för man visste aldrig hur kallt det skulle bli.