biglovebieber

Jag sa inget och inte han heller. Vi bara satt och såg ut på havet och solen som börjat sjunka. Äntligen.
- Så, ska du träffa henne imorrn eller? frågade Ryan mig.
- Jag vet inte, jag hoppas det, sa jag och la mig ner i sanden och blundade

---

Lucys perspektiv
- Men du! sa Victoria
- Men du vadå? sa jag
- Du kan ju bjuda han! Jag menar, jag vill pockså se honom! sa hon och log
- Nej! Asså du fattar inte...sa jag men hon vägrade att ge upp
- Men, säg hans namn! hon tog dom sista av hennes pommme soch åt upp.
- Öhh...
- Vadå vet du inte hans namn eller? Hon höjde ena ögonbrynet igen.
- Jo men, asså. Han är liksom känd, sa jag och drack upp det sista av min fanta. Skulle jag säga? Nej inte nu, ikväll.
- Känd! Vem är det? Snälla! hon skakade om mig.
- Ikväll, jag lovar! sa jag och vi gick ut från McDonalds
Hoan tjatade på mig hela vägen till henne. Hon sprang i för och frågade och kom ut med ett stort leende och gjorde tiummen upp. Hon sprang in igen och packade en väska. Hon hade tandborste hemma hos mig för hon brukade vara så ofta hos mig. 

När hon kom ut så hade hon sin nya Justin Bieber tröja på sig. Åh, det här skulle bli svårare än jag trott.

Justins perspektiv
Jag öppnade ögonen och såg att solen nästan var helt nere. Wow, hade jag somnat eller? Tydligen. Ryan hade nog gått upp till huset igen för han var inte här. Jag såg hans mobil ligga slängd lite längre bort. va fan hade hänt, jag kom genast på att tänka på han och Tori. Hon var kvar uppe i Kanada så dom hade inte träffats på flera veckor. Jag sprang fram till mobilen och såg att halva skärmen var full med sprickor. Fan han måste ha slängt den. Jag såg mig om på stranden och fick se någon nere vid vattnet, det måste vara Ryan. Jag kollade på de senaste medelande och såg ett från Tori. Jag öppnade det.
"Hej, jag är ledsen men jag klarar inte det här längre. Vi kan inte ha det så här Ryan. Jag tror jag inte älskar dig längre för varje gång du ringer så blir jag bara arg och irriterad. Jag är ledsen men det är slut, förlåt"
Så fort jag läst klart sms:et så sprang jag ner till Ryan. jag såg på långt håll att han grät. Han var arg desutom, han hade alltid haft problem med sin ilska.
- Ryan! ropade jag. Han såg upp.
- Hon, hon gjorde slut...han grät mycket.
- Det är ok, sa jag och kramade om honom.
- Jag...hon, han grät så mycket att han inte kunde prata
- Det är ok, få ut det... sa jag och kramade om honom extra. Jag kom på mig själv att tänka på hur Lucy hade det nu. Jag önskade att hon var här. Jag önskade att killarna kunde få träffa henne, se varför jag gillade henne så mycket.
Men bara som en vän! Sa jag till mig själv. Bara som en vän...


Victorias perspektiv
Kvällen kom fort. Lucy och jag hade haft kul ute på stan och nu så skulle jag få veta vem den mystiska killen var också. Känd! Wow, vem hade trott att min lucy skulle bli kär i en kändis. I och för sig så hade hon alltid varigt svag för killar som spelade gitarr så det MÅSTE vara en musiker!

Lucys perspektiv
- Snällla! Nu är det ju kväll! sa Victoria och hoppade i min säng.
- Jaja, men lova, loooova att inte säga till någon! sa jag och gav henne blicken.
Hon höll upp händerna.
- Jag lovar! sa hon och log.
- Ok, jo det är så att igår...började jag.
- Ja! Ja! sa Victoria.
- Victoria! sa jag
- Förlåt, säg i din takt du... hon såg ner men log
- Jo, som jag sa. Jag fick inte komma hem för mamma. Så jag gick tillbaka för att köpa något att äta. Och precis vid hörnet så kom det en annan från andra sidan. Vi krockade och ja. Det var Justin Bieber...
Victoria skrek, och hyperventilerade.
- Lägg av! Justin Bieber! jag såg att hon var på väg att svimma.
- Andas, andas, sa jag och hjälpte henne att lungna sig.

Efter några minuter så hade det sjunkigt in för henne. Jag berättade om hur vi hade lärt känna varran.
- Men, är han som...normal? frågade hon när hon låg i min säng.
- Haha, ja. Han sa...nej det va inget, sa jag och öppnade balkongdörren. Den svala kvälls brisen semkte mina heta kinder. Jag trodde att hon skulle vara helt galen för jag träffat Justin Bieber. Men jag var chockad övr hur hon var så ok med allt. Fast en grej var hon övertygad om, att han gillade mig. Jag var inte så säker. Men jag gillade honom, men inte mer än en vän. Tror jag?

Justins perspektiv
Ryan och jag satt ute på stranden länge och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag kände att vi blev närmare än förut.
- Du, gillar du henne? Lucy eller vad hette hon? frågade Ryan
- Öm, jag vet inte. Nej jag gillar nog henne bara som en vän, sa jag fast jag visste att det var en lögn. Hon var något extra men jag kunde inte släppa allt för henne. Plus hon såg säkert mig bara som en vän eller mindre.