biglovebieber

Jag gick ut på balkongen, vinden blåste skönt på mina heta kinder. Jag hörde hur Chaz och Ryan brottades innne vid tv:n. Jag såg upp mot molnen och jag svär på att jag kunde se hennes leende där i ett moln.

---

Lucys perspektiv
När vi åt lunch så kom jag att tänka på vad mamma sagt.
- Jo, Vic. Kan inte du sov över hos mig ikväll? frågade jag och tog några pommes.
- Visst! Ska fråga mamma sen bara så, sa hon och drack från sin cola.
- Vilka filmer ska vi se? frågade jag
- Strunt i filmer, jag vill veta allt om den där killen du träffat! sa hon och nästan studsade på sin stol.
Jag satte nästan min fanta i halsen. Jag hostade och Victoria såg orolig ut.
- Öm, Lucy? sa hon och jag reste mig upp.
- Så, sa jag och hostade en sista gång.
- Men hur? Hur fatta du att det var en kille? frågade jag henne
Hon höjde bara ena ögonbrynet.
- Lucy, jag har kännt dig hela livet! Jag vet när du har träffat en kille! sa hon och lutade sig fram mot mig
- Vem är det? Är det någon från skolan, är han från stan? Är han en utomjording? hon sa allt det där snbbt så jag hörde typ bara den sisa meningen som hon sa i en mörk röst.
- Utomjording? Va? sa jag och skrattade.
- Ja men, jag vet inte vilka killar du vill dejt. Du har ju aldrig haft en, sa hon och slog sig för munnen
Jag såg ner på min mat.
Förlåt, jag mena inte så, sa hon och tog mig på axeln
Jag skakade undan den.
- Det gör inget, det är ju sant, sa jag och kollade upp på henne.

Justins perspektiv
Jag röck till, jag hade visst somnat. Solen stog högt uppe på himmlen, kunde inte den här dagen ta slut? Jag gick in igen. Ingen Ryan eller Chaz. Jag passade på att gå ut från huset och ner till stranden. Det var en bra plats att tänka. Jag såg Ryan prata i telefon nere vid poolen. Han såg inte så glad ut när jag smög förbi. Jag hörde en kort del ab samtalet
- Men du då? Ska det bara vara jag som...
- Åh Vad Menar du med det?
- Nej, nej sa jag!
Jag visste att han och hans flickvän Tori inte hade det så bra nu. Jag tyckte synd om honom men jag kunde inte bry mig om det nu. Jag hade min problem och han hade sina. Jag visste inte var Chaz var, antagligen i köket.

Jag satte mig ner på stranden. Jag tog upp min mobil, hon hade fortfarande inte svarat på mitt sms som jag skickat. Hon kanske inte sett det tänkte jag. En pinne låg några meter ifrån mig. Jag reste mig upp och satt mig breedvid den, jag började skriva hennes namn så fin som möjligt i sanden. Jag blev riktigt stolt över hur L:det blev. Jag såg upp och såg att Ryan var på väg mot mig. Jag suddade snabbt bort Lucy i sanden och vinkade.
- Hej, hur är det? frågade jag när Ryna satte sig bredvid mig.
- Inte så bra, vi bråkar ycket nu, sa han och tog samma pinne som jag nyss haft och började skriva i sanden. Det var inget sammanhängande utan bara några småord.
Jag sa inget och inte han heller. Vi bara satt och såg ut på havet och solen so börjat sjunka. Äntligen.
- Så, ska du träffa henne imorrn eller? frågade Ryan mig.
- Jag vet inte, jag hoppas det, sa jag  och la mig ner i sanden och blundade