biglovebieber

Lucys perspektiv
Jag vaknade av att solen lyste mig i ögonen. Jag vände på mig och såg på klockan. 11, shit! Jag flög upp ur sängen. Jag undrade varför mamma inte väckt mig. Jag brukade ju få sova max till åtta. Även om det var sommarlov. Jag tog en lila tröja och samma jeans som jag haft igår.  Jag tvekade men tog sedan en grå munkjacka med dragkedja. Jag hämtade mobilen och såg ett sms från Victoria.
"Hej sömntuta! ska vi ses vid Gallerian?"
Jag skrev snabbt ett svar.
"Visst, ska bara äta lite frukost!"
Jag skickade iväg det och sprang ner. Det fick bli flingoroch mjölk.

Jag funferade inte så länge på vilka skor jag skullle ta utan tog bara mina svarta converse. Jag kollade i skåpet om bilnykeln men såg att mamma måste tagit dom. Undra var hon var. Jag kollade in i köket igen och fick se en lapp. Den hade jag inte sett, jag tog upp och läste den.
"Hej gumman, jag har åkt iväg för idag och kommer nog inte hem fören imorrn. Bjud hem Victoria att sova överom du vill. Jag har satt in pengar på ditt konto så du kan köpa mat ich sånt. Hej"
Jag suckade, så klart kunde hon inte säga det här igår. Jag tog husnykeln och låste dörren om mig. Jag la nykeln i blomkrukan. Efter jag gått i cirka tio minuter så pep det i min ficka. Det var från Victoria.
"Hallå! Har du käkat hela köket eller?! KOM HIT NU DÅ!"
Jag skrattade och svarade.
"Jag är snart där, mamma hade bilen. Raaap!"
Jag kunde nästan höra henne skratta, det var våran humor. I skolan så var vi alltid med varran, alla andra fattade inte hur kul vi hade. Alla bara blickade ut oss när vi skrattade. Men vi brydde osss inte. Mobilen pep till igen. Victoria igen tänkte jag men jag såg att det var från Justin.
"Hej, vad gör du idag? Stranden med mig?"
Jag kände mig lite skamsen när jag svarade, jag hade inte glömt honom men jag kunde inte dissa mig allra bästa vän bara för en killa jag kännt i en dag.
"Hej, jo jag ska vara i Gallerian med min vän idag, sorry. Men imorrn?"
Svarade jag  och hoppades att han skulle förstå att jag talade sanning och inte ville se honom. Jag fick snabbt svar.
"Ok, imorron vid tio? frågade han hoppfullt"
Jag skrattade och var nära att gå in i en plam, måste se mig för.
Jag svarade.
"Går bra! svarade hon glatt"

Jag la ner mobilen och gick över gatan till Gallerian. Victoria stog och väntade utanför HM. När hon såg mig så sken hon upp.
- Heeeej! ropade hon och kramade mig
- Hej! sa jag tillbaka och kramade henne tillbaka.
Min mobil pep igen. Det var från Justin. Jag svarade inte utan la ner mobilen i fickan igen
- Vem var det? frågade Victoria nyfiket
- Ingen speciell...sa jag och släppte henne.
- Ok, jag får veta senare, sa hon och drog in mig i HM affären.
Vi såg runt på några grejer men skrattade och skämtade mest. Efter en stund innen i affären fick jag se en tjöja med ett Justin Bieber tryck. Jag kom att tänka på honom igen. Victoria fick också se tröjan och sprang fram till den.
- Åh, fy fan va cool! sa hon och tog den till provrummet. Jag kunde fortfarande inte sluta tänka på honom. Jag började gå igen några tröjor och fastnade för en vit med ett svart hjärta på. Jag kom att tänka på Justin igen. Sluta! sa jag till mig själv. Ni kommer bar bli vänner och kanske inte äns det! Victoria kom ut från provrummet.
- Jag köper den här! sa hon och höll upp Justin Bieber tröjan.


Justins perspektiv
Jag kände mig lite ner efter sms:et från Lucy. Jag hade hoppats att vi kunde ses idag. Jag hade bara kännt henne i en dag men vi fick verkligen kontakt igår vid stranden. Chaz och Ryan såg konstigt på mig.
- Vad är det med dig idag? frågade Chaz mig
- Öm, inget, svarade jag och såg ut mot havet
- Jo, något är det, sa Ryan
- Nej! sa jag och kollade på honom.
Han höjde ena ögonbrynet
- Justin är kär, Justin är kär! sjöng Ryan.
- Håll käften! skrek jag. Ryan slutade sjunga
- Förlåt, men vad heter hon? frågade Ryan
- Inget...sa jag och reste mig ur soffan. Chaz kom fram till mig
- Kom igen, sa han och började peta mig i sidan. Jag var kitlig så jag började skratta.
- Fortsätt! Vad heter hon, sa Ryan och började kitla mig
- Nej, sluta! sa  jag mellan skratten.
- Vad heter hon, vad heter hon? sa Ryan om och om igen
- Lucy! sa jag och började skratta igen. Jag kände tårarna komma, glädjetårar.
- Ok, Chaz vi har fått våran information. sa Ryan och dom slutade kitla mig.
- Taskigt! sa jag och torkade min tårar.
Jag gick ut på balkongen, vinden blåste skönt på mina heta kinder. Jag hörde hur Chaz och Ryan brottades innne vid tv:n. Jag såg upp mot molnen och jag svär på att jag kunde se hennes leende där i ett moln.