biglovebieber

I Think I'm In Love - Del 13

- Pappa! ropade Lucy och sprang ut i hallen. Det var alldeles bredvid så jag såg hur hon sprang mot hennes pappa. Jag log, hon var verklogen lycklig nu. Jag kunde inte förstöra den här dagen för henne genom att berätta. Fan...
Hon hoppade nästan upp i hennas pappas famn. Dom kramades i åtminståne tre minuter. Hon måste verkligen älska sin pappa.

---

Lucys perspektiv
Jag hade saknat honom sååå mycket!
- Hej älskling, hur är det? frågade han efter att han släppt mig. Han var mycket längre än mig så jag fick se upp för att se honom i ögonen.
- Det är bra, sa jag och kramade om honom igen
- Men var håller din vän hus? frågade han
- Justin! ropade jag och han kom försiktigt ut från tv rummet
Pappa trodde inte sina ögon.
- Nämen, det vrkar som vi har en kändis i huset, sa pappa skämtsamt.
- Pappa! sa jag och slog till honom lite löst på armen
- Det gör inget. Jag ska inte störa, sa Justin och gick in till tv-rummet igen
- Pappa, var snäll. Han är ju en vän, viskade jag
- Ok, ok. Förlåt. Ska inte hända igen, sa han och kramade om mig för att sedan gå in i köket
- Har ni ätigt frukost än? frågade pappa inne från köket
- Nej, men jag är vrålhungrig. Justin, vill du ha något? frågade jag och vände mig mot honom.
- Öh, visst sa han och log
Vi gick in i köket. Vi tog en varsin skål med flingor och mjölk.
- Så, vad ska ni göra idag då? frågade pappa och satte sig ner bredvid Justin
- Öm, jag vet inte. Vad vill du göra Justin?
- Vet inte, vad tycker du? Det är ju du som är guiden.
- Varför åker ni inte ut och ser frihetsgudinnan? sa pappa och sken upp
- Ja! Men det regnar ju, sa jag sedan
- Regn har väl aldrig stoppat dig tidigare?  sa pappa och skrattade.
Det var ju sant också. Jag brukade gå ut och hoppa i vatten pölar på gatan här utanför när jag var liten varhe gång det brukade regna.
- Ok då, du har rätt. Justin?
- Visst, jag gillar regn som jag sa tidigare, han log
- Bra, jag ska mest sitta här hemma och göra några ritningar så ha det så kul, sa pappa och ställde sin skål i diskmaskinen och gick in till sig.
- Hejdå! ropade jag tillbaka.



Justins perspektiv
Vi gick ut på gatan. Jag hade fått låna hennes pappas regnrock och det var bra för det spöregnade ute!
Vi började skratta och sprang runt som galningar. Nä vi sprungit minst tio kvarter så stannade hon.
- Vad är det? frågade jag
- Vem är det där? sa hon och pekade mot ett cafe
Jag kollade dit hon pekade och kunde inte tro mina ögon. Var det? Nej! Det var hon, va fan gjorde hon här? Hon ska ju vara i L.A, inte New York.
- Justin? Vem är det? Det är ...i tidningen, sa Lucy med gråten i hasen. Jag hörde det.
- Lucy, sa jag och vände mig mot henne.
Jag såg henne springa.
- Lucy! Vänta! skrek jag och sprang allt jag hade efter henne, varför sprang hon?
Hon kände stan, jag kunde inte tappa henne med blicken.
- Lucy! Snälla! skrek jag och jag såg att hon vände sig om. Jag saktade in och hon också.
- Snälla Lucy! sa jag utmattat
- Kom du bara med för att hon skulle vara här?
- Jag hade ingen aning om att hon skulle vara här, jag lovar. Jag kom för dig! sa jag och såg in i hennes ögon
- Lovar du? sa hon och såg upp på mig.
- Ja, sa jag och kände hur hon kramade om min hand

Jätte bra :)

(:

ååååååååååh, du gillar Justin! Du har en fin blogg :D

du gärna ta en titt på min (a) :)

omg :D !! MER !!

jättebra,meer