I Think I'm In Love - Del 12
Jag hörde ett litet glädje rop ute från tv rummet och gick ut. Justin låg utbredd över nästan hela soffan.
- Sa ju du skulle gilla den, sa jag och lutade mig mot dörrkarmen.
- Gillar! Jag älskar den! Fav va nice asså! ropade han och kom upp och kramade mig
- Förlåt, jag är bara så glad! sa han och log det där underbara sneda leendet
Lucys perspektiv
Jag vaknade av ett högt snarkande. Pappa måste vara hemma. Jag gick ut i tv rummet och sg Justin ligga och sova. Jag log för han såg så rolig ut. Han hade ena armen runt en kudde och den andra hängde utanför soffan. Lägg även till att han dreglade så fattar ni nog. Jag kollade klockan och såg att den var tio. Bästa att väcka han.
- Justin, sa jag och ruskade om honom.
- Nej, inte än, grn, han gjorde något läte och jag kunde inte hålla mig för skratt. Justin öppnade ögonen och reste sig fort upp.
- -va? Var är jag. Åh juste... sa han trött och gnuggade ögonen.
- Det regnar, ska vi se stan endå? frågade jag och drog undan gardinerna.
- Öm, visst. Det gör inget med regn. Jag gillar det. Mindre folk väl? sa han och hoppade upp från soffan.
- Mm, lite. Jag visste inte att du gillar regn, sa jag och satt mig i fönstret.
- Vadådå?
- Öm, jag gillar också regnet, sa jag och log
- Haha, coolt! sa han och tog av sig sin tröja
Jag hann inte uppfatta det och sågbort för jag antog att jag inte skulle kunna sluta stirra om jag såg honom uran tröja. Jag kollade dit. Fan, han hade inget tröja på sig...
Justins perspektiv
Jag tog snabbt på mig en ren tröja från resväskan och såg på Lucy. Hon satt och kollade ut på regnet och såg så lycklig ut. Jag ville gå fram och krama henne men så hörde jag någon komma in i lägenheten.
Lucy flög upp och jag hörde en manns röst
- Lucy?
- Pappa! ropade Lucy och sprang ut i hallen. Det var alldeles bredvid så jag såg hur hon sprang mot hennes pappa. Jag log, hon var verklogen lycklig nu. Jag kunde inte förstöra den här dagen för henne genom att berätta. Fan...
Hon hoppade nästan upp i hennas pappas famn. Dom kramades i åtminståne tre minuter. Hon måste verkligen älska sin pappa.
Kort men jag ska börja med del 13 snart, och snart så... :)
Kommentera! :)
- Sa ju du skulle gilla den, sa jag och lutade mig mot dörrkarmen.
- Gillar! Jag älskar den! Fav va nice asså! ropade han och kom upp och kramade mig
- Förlåt, jag är bara så glad! sa han och log det där underbara sneda leendet
Lucys perspektiv
Jag vaknade av ett högt snarkande. Pappa måste vara hemma. Jag gick ut i tv rummet och sg Justin ligga och sova. Jag log för han såg så rolig ut. Han hade ena armen runt en kudde och den andra hängde utanför soffan. Lägg även till att han dreglade så fattar ni nog. Jag kollade klockan och såg att den var tio. Bästa att väcka han.
- Justin, sa jag och ruskade om honom.
- Nej, inte än, grn, han gjorde något läte och jag kunde inte hålla mig för skratt. Justin öppnade ögonen och reste sig fort upp.
- -va? Var är jag. Åh juste... sa han trött och gnuggade ögonen.
- Det regnar, ska vi se stan endå? frågade jag och drog undan gardinerna.
- Öm, visst. Det gör inget med regn. Jag gillar det. Mindre folk väl? sa han och hoppade upp från soffan.
- Mm, lite. Jag visste inte att du gillar regn, sa jag och satt mig i fönstret.
- Vadådå?
- Öm, jag gillar också regnet, sa jag och log
- Haha, coolt! sa han och tog av sig sin tröja
Jag hann inte uppfatta det och sågbort för jag antog att jag inte skulle kunna sluta stirra om jag såg honom uran tröja. Jag kollade dit. Fan, han hade inget tröja på sig...
Justins perspektiv
Jag tog snabbt på mig en ren tröja från resväskan och såg på Lucy. Hon satt och kollade ut på regnet och såg så lycklig ut. Jag ville gå fram och krama henne men så hörde jag någon komma in i lägenheten.
Lucy flög upp och jag hörde en manns röst
- Lucy?
- Pappa! ropade Lucy och sprang ut i hallen. Det var alldeles bredvid så jag såg hur hon sprang mot hennes pappa. Jag log, hon var verklogen lycklig nu. Jag kunde inte förstöra den här dagen för henne genom att berätta. Fan...
Hon hoppade nästan upp i hennas pappas famn. Dom kramades i åtminståne tre minuter. Hon måste verkligen älska sin pappa.
Kort men jag ska börja med del 13 snart, och snart så... :)
Kommentera! :)
Kommentarer
Postat av: Julia
jättebra MER
Postat av: Johanna
Vad menar du med: "och snart så"? Haha, annars jätte bra :)
Trackback
