I Think I'm In Love - Del 10

- Lucy? sa jag och blev förbluffad själv.
- Ja? sa hon och såg på mig, rätt i ögonen
- Ja, jag... stammade jag fram
- Jaa?
- Äh, det var inget, sa jag och sparkade till stolpen i smyg.
Fan din jävla fegis, du ska berätta i New York. Klart slut!

Lucys perspektiv
Jag hoppade nästan av lycka! Idag så var det dags. Jag skulle äntligen få åka till New York och se min pappa! Fan vad jag längtade.
Jag sprang ner med resväskan och sa snabbt hejdå till mamma. Justin hade redas sms:at och sagt att han var utanför. Jag kramade om honom av lycka.
- Oj är du glad eller? sa Justin och skrattade.
- Skämtar du? Vi ska ju till New York! ropade jag och hoppade in i bilen efter jag lagt ner väskan i bakluckan bredvid Justins.
- Vet din pappa att jag kommer? frågade han.
- Öm, ja, sa jag och vi log båda.
- Öh, ok. Och han är ok med det? frågade han
- Nja, han tycker väl att vi ska lära känna varran bättre. Men när jag sa att jag inte dejtade dig så vart han lugn, sa jag och vi skrattade båda

Justins perspektiv
Jag skrattade nervöst med åt det hon sa. Fan hur skulle hon nu reagera?
Vi körde till LAX flygplats och vi var ganska sena så vi fick springa till tullen. Vi gick igenom var kom precis när planet landade. Vi fick vänta i några minuter tills allt var klart. Under tiden satt vi och spelade luffa schach. Lucy vann alla gånger. Jag lät henne vinna för hon blev så  glad.
- Vänta, vänta? Första klass!? nästan skrek hon när hon såg biljetten.
- skyldig, sa jag och log mitt seneda leende och hon såg förbluffat på mig.
- Men när? sa hon men jag satt fingret över hennes läppar
- Bara se det som...en present, en sommarlovs present, sa jag och satte mig ner i en av de vita stolarna.
Lucy satte sig nöjt bredvid. Hon log ett stort leende och tog upp hennes gammla skrivbok igen.
- En gång till, och försök på riktigt nu! sa hon och ritade upp en till luffa schacks plan.

Vi satt och spelade i en timme. Och nu så försökte jag, jag vann, hon vann. Vi var jämna.
- Nej, inte igen! sa hon när jag satte krysset i mitten.
- Vadå? Jag börja ju! sa jag och puttade till henne på axeln. Vi skratte lite.
Efter trettio minuter senare så var vi båda ganska trötta, vi hade ju gått upp tidigt plus jag hade inte kunnat somna fören klockan två. för nervös över resan, tänk. Tre hela veckor med henne. Det här skulle bli otroligt!
- Ok, sista gången! sa hon och gäspade
- Sen måste du nog sova... sa jag och satte mitt kryss i vänstra hörnet
Lucy satte sitt cirkel i det högra nedre hörnet.
spelet fortsatte tills det var min sista tur. Jag skulle vinna, men jag överaskade mig själv genom att rita dit ett hjärta i mitten. Jag såg förvånat på pappret. Hade jag just gjort det? Oj, jag såg upp på Lucy. Hon log bara och la ner pappret i ryggsäcken.
- God natt sa hon och lutade sitt huvud mot sätet. Jag la sakta mitt huvud så jag kunde se henne sova. Hon andades lungare och lugnare tills hon sov. En hårslinga åkte ner i hennes ansikte, jag motstog reflexen att ha bort den. Jag drog till mig handen igen och blundade. Plötsligt känner jag hur hon tar tag i min arm. jag ser förvånat ner på henne, hon sov fortfarande. Hennes mun var halftöppen. Hon kramade om min arm hårdare och jag kände hur jag sakta somnade med ett leende på läpparna.


Lucys perspektiv

Justin väckte mig när vi hade länadat. Jag kände mig lite förudmjukad för tydligen hade jag suttigt och kramat Justins arm hela tiden jag sovigt, åh! Pinsamt eller vad? Aja, jag kunde inte tänka på det nu, jag skulle få träffa pappa. Och bo i min absoluta älsklings stad. Jag älskade L.A men jag kände alltid av mamma där. PLus i L.A måste man åka bil överallt. I New York så kan man liksom gå överallt. Justin och jag gick ut till JFK flygplatsen och letade efter taxin som pappa skickat efter. Han kunde inte hämta oss för han hade ett viktigt projekt på jobbet. Pappa kunde jag förlåta för det hät var första gången han "svikigt" mig, mamma gjorde så här hela tiden. Justin såg en skylt där det stog Bieber/Hale. Vi sprang dit och vi blev förda ut till en taxi. Vi satte oss i baksätet och chaffören skörde iväg mot stan. Jag såg de första ljusen som speglades i vattnet när vi var nära Brooklyn Bridge. Jag hoppade nästan av glädje. Äntligen hemma viskade jag och jag hörde hur Justin småskratta bakom mig. Jag vände mig om.
- Vad skrattar du åt? frågade ja och puttade till honom.
- Dig, sa han och log
- Tack då! sa jag och vände mig till fönstret. Det var kolsvart utan alla ljusen från stan. Vi körde över Brooklyn Bridge och jag började berätta alla minnen som jag hade här. Justin lyssnade nyfiket.
- Haha, wow. Du kommer vara den bästa guiden någonsin, sa han och kramade om mig
- Varför kramar du mig? sa jag och log
- Jag vet inte, kände för det, sa han och släppte mig.
- Var bor din pappa?  frågade han igen
- Warlvely Place! sa jag och log
- Coolt, är vi där snart, frågade han
- Njut av stan istället för att vänta hela tiden...
- Ok, ok. Du får berätta mer om den! sa gan och kramade om mig igen. Jag andades fortare och började berätta mer minnen. Efter tjugo inuter så var vi framme. Vi betalade taxichaffören, hoppade ut, tog väskorna från bakluckan och gick in till lägenheten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0